Alla sätt är bra. Att ta sig ut i jaktskogen…

Fredag morgon när dagen grydde drog jag och Harry ut i harskogen med Norma. Harry fick välja färdmedel och det blev skidor och pulka.

Självklart en hel del fika också. Kaffe, varm choklad, lussebullar och pepparkakor.

Daniel hade varit ute och jagat fågel. Vi möttes upp. Fixade till sockar och skor.

Norma betedde sig rätt märkligt den här dagen. De två först hararna drev hon bara en liten stund för att helt avbryta och komma tillbaka. Konstigt! Tredje gången gillt höll hon dock i bra. Det börjar vara en del snö på sina ställen…

Vi delade på oss för att passa och få en skottchans. Jag och Harry gjorde upp en eld för att hålla värmen. Harry passade även på att såga sig en liten julgran som han senare band fast i pulkan.

Haren var listig och höll sig nästan uteslutande i tät skog. Den överlistade oss. Vi var tvungen avbryta för att skynda oss hem och göra oss vuxna klara för festligheter i människobyn Lycksele. Firmafest med Daniels jobb. Julbord och Pistvakt. Väldigt trevligt men nog sved det lite när vi åkte hem på lördagen i världens finaste uteväder. Väl hemma gick jag på promenad med hundarna i sista ljuset. Sommarvägen hem till oss är vintertid endast en väg för skotrar, skidor och skor…

Idag, söndag och första advent var en ny heldag i skogen. Edward hade åkt till farmor och farfar. Henry och Daniel for på fågeljakt medan jag och Harry tog nya tag i harskogen. Spår fanns det minsann.

Dagens färdmedel var till fots och med åkmadrass…

Medan vi tog fikapaus i vintersolen hörde vi några väckskall från Norma som slutligen gick över till drevskall. Ljuv musik som får håret att resa sig på armarna. Av njutning. Ja hela vinterskogen är njutning. Att bara sitta där och titta. Lyssna. Fika.

Vi mötte upp Daniel och Henry. Den sistnämnde var också väl rustad för jakt med egen (trä)bössa som farfarn gjort. Harry hade istället med ett svärd (som också farfarn gjort) som han skulle ha vid urtagning…

Men det blev ingen hare den här dagen heller. Normas drev var lite halvknaggligt och när det blev dötappt och hon kom tillbaka kopplade jag. Vi hade nämligen mer saker vi skulle hinna med i det korta dagsljuset.

Vi sadlade om till skotrar och for ut med mårdfällorna. Bättre sent än aldrig.

Preppade med bland annat Trapperns lockmedel…

Fantastiskt fin himmel på vägen hem. När ljuset var på väg att ge vika för mörkret.

Avslutningsvis önskar jag Er alla en trevlig första advent! ❤

 

 

 

 

 

Ut i kylan. Med beslutsångest…

Det har varit två ganska kylslagna dagar. Termometern har legat kring tjugostrecket. Otroligt vackert och friskt ute. Orrarna har visat sig från sin bästa sida när jag haft jobbardagar istället för jaktdagar. Typiskt!

Himlen har varit pastellfärgad varje morgon. Snön och frosten glittrat i både ljus och mörker. Det är som naturens eget julpynt. Oavsett temperatur är det skönt att få frisk luft. Både för kropp och knopp. När jag jobbar i Bastuträsk brukar jag och min vän Gabbe gå lunchpromenad när tillfälle/tid ges. Hur mycket värt som helst. Vi är dessutom ganska lika i det fallet att vi kan köra fast vid något otroligt vackert (tycker vi) i naturen. Ta tjugo bilder (minst) var på solen, en tall, lingonris eller något annat fint. Vi får även tillfälle att dryfta, fundera och filosofera kring allt mellan himmel och jord. Energipåfyllnad.

Någonstans läste jag att människor är som snöflingor, alla är vi unika. Så också våra tankar?! På sista tiden har jag funderat mycket kring beslut. Rätt stora beslut och hur man fattar dem? Hur ofta fattar vi egentligen beslut bara utifrån vad vi själva tycker och tänker? Självklart måste man ibland väga in andra människor också beroende på vad beslutet gäller men jag tror ändå att jag i alla fall är ganska dålig på ”positiv egosim”. Jag vill ofta göra så mycket jag kan för andra. Vara snäll. Kanske lite för mycket. Det finns fördelar med det såklart men också nackdelar. Ibland vet jag knappt vad jag egentligen vill. Det får bli en mörkerpromenad på det. Kanske kommer jag till insikt eller så får jag fly tankarna och beslutsångesten en stund.

 

 

Värmande pajer för många…

I lördags blev jag så himla sugen på paj. Det var länge sedan. Ute var det skarpt och ”lågt i tak” så jag hade dessutom mycket matlagningstid.

Torsdagens snöstorm övergick till något som mer liknade regnstorm. Med skarpföre som efterverkan. Hela helgen. Trist! Men nu var det ju paj jag skulle skriva om. Jag gjorde två av mina favoritpajer (köttfärspaj och skaldjurspaj) som dessutom räcker till ganska många, ungefär sex portioner per paj. Det blev en del rester att äta senare kan jag lova. Fungerar bra även kall som utflyktsmat tycker jag.

Till köttfärspajen behövs följande:

1 kyld smördeg á 250 g

2 gula lökar

2 vitlöksklyftor

2 morötter

2 palsternackor

600 g köttfärs

2 msk smör

500 g krossade tomater

2 dl créme fraiche

Salt, peppar och timjan

200 g fetaost

16 oliver

Sätt ugnen på 225 grader. Skala lök, vitlök och rotfrukter. Hacka lök och vitlök. Riv rotfrukterna grovt. Bryn lök, vitlök och köttfärs i smör. Tillsätt rotfrukterna och låt dem fräsa med i cirka fem minuter. Rör sedan ner tomater, créme fraiche och kryddor. Låt sjuda på svag värme i cirka tio minuter.

Lägg degen i en smord ugnssäker form. Fördela köttfärsröran på degen. Smula över fetaost och lägg på oliverna. Denna gång valde jag dock att riva över Västerbottensost istället för de sistnämnda. Grädda mitt i ugnen i cirka 20 minuter.

Till skaldjurspajen behövs följande:

125 g smör

3 dl vetemjöl

3 msk vatten

200 g räkor

1 paket crabmix (eller kräftstjärtar)

4-5 hårdkokta ägg

2 msk senap

2 dl créme fraiche

Dill

Blanda smör, mjöl och vatten till en deg. Låt vila i kylen en stund. Tryck sedan ut den i en smord pajform. Nagga och ställ in den i 200 grader varm ugn i 15 minuter.

Hacka äggen i mindre bitar. Blanda dem med räkor, krabba eller kräftor, senap, créme fraiche och dill. Den här dagen smaskade jag även i hackad purjolök.

Lägg skaldjursröran i pajskalet och ställ in i ugnen (200 grader) i cirka 20 minuter.

En god sallad till är ”pricken över pajen”.

 

 

Snart är det jul…

Ja det är faktiskt så. Mysigt! Julstämningen har börjat infinna sig i vanlig ordning. Kanske för att det är så himla vackert ute? Måndag var det klar och kall gryning. Vi bor till vänster om Rörviksberget i mitten på bilden…

Måndag bjöd även på kall och klar skymning. Här hemma på gården med rödtussarna…

Kanske beror min julstämning på att det kommit ytterligare en decimeter snö sedan ovan? Stora, fina flingor och några minusgrader. Snönjut och snölek.

Kanske beror det på att vi äntligen har vi tagit fram skidorna. Turskidorna. Att dra på sig pannlampan och bara åka ut i mörka vinterskogen. Hur mysigt som helst. Att stanna upp och titta på stjärnorna. På spårtecken. På gnistrande snö. Kanske norrsken om man har tur. Även hundar och barn är taggade på detta. Ja åka skidor i ljuset också såklart men det är ju inte så många timmar denna årstid.

Kanske beror det på att vi redan haft det årliga traditionella julbaket? Med sönerna, mormor Lena och svägerskan Josefine. I Burträsk. Pepparkakor, pepparkakshus och lussebullar. Mjöl överallt…

Kanske kan det vara för att vi verkligen massproducerat mer eller mindre juliga pärlplattor här hemma? Och det är bara början på julpysslandet. Här är några smakprov…

Kanske blev det ytterligare lite mer julstämning då jag och Henry var till människobyn idag. Henry hade sin årliga kontroll hos uroterapeuten. Han är född med en njure vilket inte är ett problem i sig men det har däremot hans urinledare varit. Efter flera operationer i Uppsala har dock sista två åren varit problemfria. Det känns himla skönt att allt kollas upp med jämna mellanrum. Att oron och ängslan är betydligt mindre. Att han inte behöver förebyggande antibiotika och att inte behöva åka i paniken till akuten och barnavdelningen direkt han har feber. ❤ Efter lasarettsbesöket stod det mellan upplevelsebelöning i form av rulltrappor eller juligt blomsterslott. Idag blev det den sistnämnda och får man inte julkänslor här får man aldrig det…

Henry önskar sig nu även en ren i julklapp. Vi nöjde oss med att köpa två små krukor med renar på och med godluktande hyacinter i samt en lång ljusslinga som jag hoppas räcker till vår inglasade altan. Vi får se. Om tiden finns till helgen kanske vi tjuvstartar julpyntandet hemma lite mer. Vi har i alla fall hyacinterna. Här nedan flankerade av de fantastiskt fina salladsbesticken jag fick av de andra ”Norrlandsstintorna” under vår jakthelg för någon vecka sedan. ❤

Jakt hoppas jag på även till helgen men först ska jag ta mig upp till Dorotea i morgondagens utlovade snöstorm och hålla en YKB-utbildning där på fredag. Trevlig helg på Er och hoppas julstämningen börjar infinna sig!

 

 

Norrlänning på vift…och hemma.

Veckan som gått känns som att den haft fler dagar än en vanlig vecka. Ibland hinner man med många uppdrag och många platser under en vecka. Måndagen var jag hemikring och på jobb i ett frostigt Bastuträsk. Hur fint är inte det gamla pumphuset vid järnvägen? Det borde verkligen kunna användas till något.

Tidigt på tisdag morgon körde jag till flygplatsen i Skellefteå för att ”hoppa” på ett plan till Stockholm. Fick uppleva en mäktig soluppgång ovan molnen. Synd bara att flygplansfönstren inte direkt var nyputsade…

Efter en heldag i Stockholm på fördjupningsutbildning i yrkestrafikens lagar och regler för YKB-lärare lyckades jag hitta rätt tåg för vidare resa mot Örebro. Till min bror Robin med familj. Där stannade jag till onsdagen och hann gosa med mitt allra första syskonbarn. Världens sötaste Alice.

De visade mig runt lite i Örebro. Mycket mer höstigt än vintrigt. Här på promenad vid Svartån. Ån var dock mer brun än svart men huserade en massa orädda fåglar.

Efter en god persisk middag påbörjade jag resan hemåt. Tåg, buss, flyg och bil. Nu längtade jag verkligen hem. Hem till familjen och lugnet i skogen. Det är väldigt mycket intryck för en norrlänning i storstäder. Främst ljud, massor av ljud. Ovana ljud.

När vi gick ner för landning i Skellefteå välkomnades jag av norrsken från flygplansfönstret. Ännu mer mäktigt än soluppgången. Bilen startade trots att den var näst intill ”permafrostad”. Jag var hemma mitt i natten. Gick ner till ladugården och kollade till hönorna. Stannade till under gårdsträden. Njöt av lugnet och vinterkylan.

Torsdagen var det åter jobb i Bastuträsk och hemmatid med mina nära och kära. I ett mer och mer vintrigt hemma bäst.

Fredag eftermiddag styrde jag kosan mot Lycksele. Styrelsemöte och kretsordförandekonferens med Svenska Jägareförbundet Västerbotten.

Mycket intressanta diskussioner kring olika projekt, älgjakten, rovdjur, inventeringar och annat. På kvällskvisten avrundades det med gemensam middag i skogskåtan.

Roligt att träffa både bekanta och mindre bekanta i ”Sveriges största jaktlag”. Tillsammans är vi starkast. På det en lite kort men god natts sömn i en stuga på rådjursvägen.

Lördagens konferens missade jag. Istället var jag på utbildningsuppdrag (YKB 2 och Säkra lyft) åt MUEK i Lycksele. När jag kom hem överraskade mina fina killar med utemiddag i grillkåtan. Hemmagjord gräddstuvad pyttipanna.

Till efterrätt grillade vi julskum (i brist på marshmallows). Det gick fint det också. Lördagen till ära.

Bästa lördagsmyset!

Idag har jag och sönerna varit till Burträsk. Jag ska berätta mer om det en annan dag för nu måste jag sova några timmar och ladda upp för en ny händelserik vecka. Sov så gott!

 

 

Ögonblick ur vinterdagar…

Vilken fin helg. Med mycket väder. Lördag var det skarpt vinterföre. För skarpt för hundtassar och jakt. Bättre med promenader och att kasta gamla äpplen till älgarna…

…och myslunch i grillkåtan. Med marshmallows och kaffe till efterrätt.

Lördagskväll började det snöa och blåsa. Det fortsatte under stor del av söndagen. Fars dag. Hur mysigt som helst. Efterlängtade stora snöflingor till efterlängtad egentid med maken.

Siri hittade några orrar men de flög långt och det var verkligen inget ”smygföre” heller då den nya snön inte riktigt mjukat upp den gamla. Men det är så himla roligt att se Siri förstå vad hon ska göra.

Myrar är vackra även vintertid men ännu mer luriga. De håller inte riktigt och man ser inte heller var man sätter fötterna. Jag myrvattenfyllde en av mina skor. Sånt som händer.

Himla mysigt att få fira fars dag med maken i jaktskogen. Självklart även med paket och gofika tillsammans med sönerna. Och med farfarn som lekte med barnbarnen medan vi var på jakt. Morfarn, min pappa, fick gratulationer per telefon. Han var också ute i jaktskogen, där han också trivs som bäst.

Efter en sväng i skogen med stövaren var hela familjen bara ”tvungna” att lufta skotrarna en sväng. Efterlängtat det också. Av alla.

Magiska ögonblick bjöd vintern på även idag. Vinterhimlen. Inte snö men en massa fin vinterfärg. Jag var tvungen stanna flera gånger på väg från jobb. För att insupa allt det vackra. Det gjorde renarna också, både här och där…

Hoppas att ni också fått samla en massa ögonblick i vinterskrud. Eller i vilken skrud som helst. Nu ska jag försöka samla lite sömn istället. Imorgon blir en tidig start då jag ska hinna både till Stockholm och Örebro. Alltid lite nervöst då jag inte vet exakt vart jag ska men det löser sig nog. Förhoppningsvis. En lite desorienterad norrländsk glesbygdsbo på vift. Ha ha!

Ljus i mörkret…

Det har varit väldigt mycket jobb denna vecka. Jag inledde veckan med åkeriarbete från morgon till sena kvällar med några mindre avbrott för tvillingarnas utvecklingssamtal och besök hos ”ögondoktorn”. Det var lite kyligare nätter då och himlen bjöd verkligen på magi.

Över den så kallade ”sommarvägen” hem till vår gård…

Samt över ”vintervägen” till hemma bäst…

Förr i tiden trodde man, här uppe, att beroende på hur norrskenet såg ut blev det riktigt kallt (bågformationer) eller mildare väder (mer fladdrande norrsken). Själv tänker jag fortfarande att det är ett tecken på kyligare temperatur. Det har det också varit. Några nätter i alla fall. Dagtid har det varit ganska milt och till och med regn. Väglaget har verkligen inte varit det bästa. Igår kom dock nederbörden i snöform hemmavid. Mycket bättre!

Jag har gjort många mil i bil denna vecka. Roliga och varierande jobbuppdrag på olika orter. Styrelsemöte med Jägareförbundet Västerbotten och workshop kring ”Framtidens jakt”. Det är verkligen roligt och inspirerande att det händer så mycket i Jägareförbundet. Att saker analyseras och faktiskt verkställs. Det gillar jag skarpt. Både ”snack och verkstad”. Genomtänkt.

Jag har även varit på första träffen med AC inland – ett nybildat nätverk för driftiga kvinnor i Västerbottens inland. Inspirerande över alla förväntningar. Imponerande med alla driftiga kvinnor. Vilka otroliga kunskaper och kompetenser som finns härikring! Vilka ljus i vintermörkret, ljus som verkligen behövs i vad som nu och då kan kallas glesbygdsmörkret. Men vi ger inte upp oavsett hur mörk glesbygden försöker göras. En riktig energiboost var det att träffa alla. Ser fram emot nästa träff! Känner Du att Du också hör dit så sök upp gruppen på Facebook.

Avslutningsvis lite ljus i mörkret här hemma. ”Huvudljusstaken” har fått sällskap av en tjäderskalle. Siris första. Vidareförädlat jaktminne. Jag måste nog köpa en till ljusstake…eller hitta på något annat?

Trevlig helg! ❤