Happy places…

Det är ganska sällan jag känner mig låg. I sinnet. Men det händer. Som förra veckan. På jobbet kan jag ibland känna mig ensam (på olika sätt) och ibland känns det som att jag vill ha ett jobb utan mänsklig kontakt. Eller i alla fall där man får välja den mänskliga kontakten. För att mota nedstämdheten säger jag som det gamla glesbygdsordspråket: Skog och mark gör dig lugn och stark! Skogen är mitt happy place. Helt klart! Vilken tur att den finns runt hörnet även på jobbet. Skönt med lite lunchjogg…

Jag älskar när luften och färgerna börjar andas höst. Hemma, i skogen, är också mitt happy place. Förra veckan hämtade vi hem tre nya invånare till gården. Sönerna har döpt var sin; Flaxis, Tjock-Greta och Amanda Krokodilrumpa…

Redan dagen efter kunde sönerna hämta första äggen. Överlyckliga! Ja jag också!

Torsdagen blev en riktig sommardag till slut. Perfekt för impulsiv, humörhöjande picknick och äventyr efter jobb/skola. Äldsta sonen hade åkt till farmor och farfar. Jag och tvillingarna skyndade hem för att snabbt fixa ihop en middagspicknick. Sommarvarm dag men med längtan efter hösten insåg vi även att vintern inte heller är långt borta. Innan vi svängde av ”storvägen” skymtade vi en traktor i full färd med att sätta ut plogpinnar…

Med maten packad tog vi bilen en bit upp på ”Storlia”. Flakpicknick med grillad kyckling, grönsaker och vitlökssås…

Siri fick också hänga med. Fick även någon liten smakbit av picknicken…

Efter maten var det dags att gå upp. Till topps. Det tog ganska lång tid då det fanns väldigt mycket bär att äta på vägen…

Många stenar att klättra upp på också. Kolla läget. Även om de små ibland kan driva en till vansinne kan de också vara riktiga lyckopiller…

Det sistnämnda gäller hundarna också. Här är Siri i utforskartagen…

Magisk utsikt! Med alltid lika underhållande funderingar från tvillingarna. Vad de ser och vad som egentligen finns där nere…

”Man ser typ hela jordklotet här mamma” sade Henry. Harry ville gärna fota han också, blåbär samt mig och Siri. På en stubbe…

Blåbär fanns det ungefär hur mycket som helst. Det plockades och åts och plockades och åts…

Vi hade tänkt åka tillbaka under helgen med bärplockarna men vi hann inte mellan alla projekt och regnskurar. Mer om det i nästa inlägg. På väg ner från ”Storlia” på kvällskvisten…

Vad har Du för ”lyckopiller” och/eller happy place(s)?

 

 

 

 

Lantliv – om att hinna allt och inget…

Att bo på en gård innebär att det alltid finns saker att göra. Arbete. Projekt. Fix. Vi gör listor. Stryker eftersom men listorna blir ändå aldrig mindre. Jag gillar det ändå! Så länge det är lagom och inte ångestfyllt. Vi har försakat en del göromål under sommaren så denna helg vigdes till listorna. Bland annat. Helgen går ofta fort och man tycker inte att det hänt så himla mycket men nu när jag skulle välja ut lite bilder inser jag att vi hunnit med en hel del. Vi får en hel del hjälp också. Guld värt! ❤

Mycket skulle ”underhållsmålas”. Grillplatsen och en gammal soffa jag släpat upp till altanen. Jag målade soffan med järnvitriol och Harry målade en hylla till sitt rum. Om barnen får egna projekt blir det lättare att utföra sitt eget på egen hand…

Maken och svärfar har byggt ett utedass till fjällstugan. Det behövde också målas. Siri följer mig troget oavsett projekt och tar en lur mellan färgfläckarna…

Knövligt trähandtag på insidan utedasset. Svärfar har haft det i sina gömmor länge och sedan har jag det. Fint att det äntligen fick komma till användning…

Mellan varven måste man göra ingenting också. Eller ingenting som är arbete i alla fall. Som fiske till exempel…

Med spön fick vi några riktigt små abborrar som genast skickades tillbaka på tillväxt. I håvarna fick sönerna ännu mindre fiskar…

Vi har plockat lite mer bär. Till och med hittat ovanligt mycket smultron. Sällsynt och gott…

Viltspaning på kvällskvisten är alltid mysigt. Det finns oändligt med grusvägar att spana av. En hel del vilt har vi sett…

Renar är inget direkt ovanligt inslag härikring men den här sarven var verkligen vacker…

Vackert är det också i våra omgivningar! Jag får inte nog sådant! Balsam för själen…

Hemmavy från altanen. Då regnet är på intågande…

Mycket skytte blev det en dag. Jakten är nära. Äntligen! Vi har testat lite olika laddningar och olika avstånd…

Sommartid hinner man sällan se på TV men några jaktfilmskvällar har vi haft. Även sönerna. Här har Henry till och med tagit på sig sin ”trappermössa”. Samt eltejp på benen, anledning oklar…

Kört fyrhjuling och cross och fixat mer punkter på listan. Reparationer av diverse fordon. Men roligt har vi haft…

Lördagens skattjakt baserades på bildrebusar. Jag gömde några rebusar på olika ställen där varje rebus ledde till en ny (gömd) och som slutligen ledde till skatten. Lördagsgodiset. Här är sönerna på väg upp till gården efter att ha hittat skatten…

Jag har hunnit fylla år också. 39 år. Inte så mycket att fira direkt men jag fick en massa fina presenter. Allt från fällhorn till bakgrejor och jägarsmycken. Min nära och kära känner mig. ❤ Födelsedagen spenderades med att slakta vildsvin tillsammans med maken. Tårtbaket blev lidande men det går alltid att röra ihop en snabbvariant av tårta. Köpt rulltårta som jag toppade med daimgrädde…

En dag var vi till grannbyn och hälsade på vänner samt spanade in de absolut sötaste kycklingarna…

Detta besök inspirerade hela gårdagens arbete. Vi byggde klart hönsgården. Både inne och ute…

Under tiden hade sönerna ett eget byggprojekt. En kombinerad altan och vak-koja. Ovanpå lekstugan…

Så här mysigt hade de gjort där inne…

Lantliv handlar mycket om teamwork. På olika sätt. Nu är det ny vecka. Nya projekt och listor. Både hemma och på jobbet. Ha en bra vecka!

Dagar med GULDkant…

Egentligen tycker jag väl att alla dagar har någon slags guldkant. Ja de flesta dagar bjuder även på en och annan utmaning. Helgen bjöd på lite extra guldkanter, trots att maken var borta på jaktresa. Jag tror att barn är bättre på att se guldet än vi stora. Till exempel en tur i spöregn, åska och blixtar med fyrhjulingen…ja hur roligt är inte det?

Vi var till grannbyn och tittade på alldeles färska kycklingar. Hur fina som helst! På väg hem i ovädret stannade vi till och försökte fånga hur vackert det faktiskt kan vara även i oväder…

Dagen efter skulle vi på bärplockning. Hjortron och eventuellt blåbär. Vår favoritmyr var länsad och det var fullt av skräp på vändplanen. Jag är på inget sätt egennyttig förutom när det kommer till bär. Borde inte vi som bor här och som gör vår egen sylt och annat få plocka ”våra” bär? Vi gör det dessutom med en viss ömhet eftersom vi vill ha lika mycket bär varje år. Vi skräpar heller inte ner! Det ogillar jag skarpt!

Nåväl, vi är ju omgiven av myrar så vi hoppade upp på fyrhjulingarna. Siri också. Nu ryms hon knappt i tröjan längre men kan åka med ändå…

Kanske var det karma för vi hittade en myr som hade mer hjortron än vår favoritmyr någonsin haft…

Barnen var helt i extas. Edward som är lite ängslig över åskan missade till och med att det mullrade runt omkring oss en bra stund. Alla tre älskar att plocka bär. Harry har lite mindre tålamod men ändå. Själv minns jag bärplockning som otroligt långtråkigt. Men när man bor i skogen och har bären runt knuten kan man plocka korta stunder åt gången. Plockning blir då genast roligare. På mindre än en timme såg det ut så här och då hade mycket hamnat i munnarna också…

Siri tyckte inte att hjortron var någon höjdare smakmässigt…

Men det fanns mycket annat att göra. Som att träna upp sig inför jaktsäsongen…på fjärilar och annat…

Fiske har vi också hunnit med. Det gillar sönerna verkligen. Man hinner inte fiska så mycket själv när man är på tu man hand med fiskarbarn. Det är glädjefyllt med en hel del kaotiska inslag. En inte helt ovanlig syn är detta…

En tredje krok satt dessutom på insidan skon upptäckte vi en timme senare. Under tiden hann dessutom Siri plurra ett antal gånger. I jakt på främst trollsländor…

Harry fick en liten mört ganska fort…

När vi väntade tvillingar sade väldigt många: ”Åååå vad mysigt och tänk att de ju alltid kommer att ha någon att leka med…” Ja så kan det ju vara men de har också alltid någon att bråka med kan jag konstatera efter snart fem års erfarenhet. Vid fiske kan de i alla fall samarbeta. Harry hjälper Henry som också fått en liten mört…

Fika är ett givet inslag vid fisketurer…

Vi var även en sväng in till människobyn. För att handla och hämta ett efterlängtat paket. Sönerna har sparat ”guldstjärnor” för att få var sin kickbike. Jag har påtalat att vi ju bor i skogen med idel skog, gräs och grus men det skulle inte vara något problem. De löste problemet med att köra inne i ladugården och på plattan bakom ladugården. Hur nöjda som helst…

Nöjda och vänner är de oftast under hundpromenaderna också. Ja lite stridigheter om vem som ska ha vilken hund är det men ibland lyckas man fånga den spontana glädjen. Guldklimparna. Mina superhjältar. I alla former. På alla sätt. ❤

Lördagskväll hade vi besök av vänner jag inte träffat på länge. Och deras nytillskott; hamiltonstövaren Seger. Han och Siri fann verkligen varandra. Ungefär lika gamla. Jaktchampions på tillväxt…

Före de kom hade jag och sönerna bakat en blåbärspaj av helgens plock men än är det ett tag kvar innan alla blåbär är klara. Jag hade också hunnit snabbcykla ut i skogen och gömma lördagens skatt. Det finns ett område i skogen en bit från gården som sönerna själva döpt till ”gamla skon” (vi hittade en jättegammal sko där en gång). Jag gömde kistan där och ritade en bild på en gammal sko. Bilden lade jag i ett kuvert och gömde inne i en av sönernas rum. De fick då först leta ledtråd och sedan lista ut vart de skulle leta skatten…

Söndag åkte vi från Västerbottens glesbygd till Norrbottens glesbygd. Hälsade på vänner och fick en guidad tur till ”Grodkällan”…

Två mammor, sex barn och en valp längs den spångklädda Slengmyran. De större barnen har redan försvunnit i ”horisonten”…

Grodkällan är en gigantisk kallkälla med magiskt vacker färg. Inga svårigheter att se ner tre meter till botten där det dessutom bubblar från botten av det höga trycket. Inga svårigheter att oroa sig för att någon liten ska trilla i heller…

Namnet är en översättning och tros ha kommit från samerna som rastade vid källan förr i tiden då de skulle till Arvidsjaur. De såg då grodor som övervintrade i källan.

Där finns ett vindskydd med grillplats och såklart hittade barnen mer bär. Mer norrländskt guld…

Vi lämnade Norrbottens kuperade inland i kvällssolen. Efter en trevlig dag…

Hem kom vi ungefär samtidigt som maken. Han har också haft guldkantade dagar minsann och inte skjutit mindre än fyra vildsvin. Lite avundsjuk är jag såklart men så himla glad för han skull!

Fortsatt trevlig vecka! Ta till vara på guldkanterna!

 

 

 

 

 

 

 

På äventyr i ÅRE med omnejd…

I tolv års tid, ungefär, har jag och maken varit till trakterna kring Åre den sista helgen i juli. Helgen med jaktmässor och annat skoj. I år var inget undantag. Hela familjen tog sig iväg i onsdagens arla morgonstund. Vi hann inte så himla långt förrän vi såg baksidan av viltstängsel…när vilt tagit sig in på fel sida…

Vi körde Indalsleden ner för omväxling skull. Var lite desorienterade ibland men fram kom vi. Efter det traditionella stoppet på Lundhags i Järpen checkade vi in på hotell Fjällgården. Här bodde vi en natt då vi faktiskt tagit oss iväg ett dygn tidigare än tänkt…

Jag och Daniel har bott här en gång tidigare och visste vilken fantastiskt utsikt som väntade. Hotellet står bokstavligen mitt i skidbacken…

Rummen är ganska små men hotellet är jättefint i övrigt. God mat. Bad och bastu…

Två goda vänner anslöt på kvällen. Efter lite surr gjorde vi en ganska tidig kväll för att orka med morgondagens äventyr i Åre…

Vi hade tänkt oss upp på Åreskutan på torsdagen men molnen dolde hela härligheten. Vi åkte till Tännforsen istället. Sveriges största vattenfall. Mäktigt och vackert. Här fotat från ”Näckens udde” under ivriga samtal om just Näcken med sönerna…

Hela familjen lite längre upp längs vattenfallet…

Jag tyckte att jag kände igen mig faktiskt och min far bekräftade att jag varit där även 1987. Efter att ha tittat på alla fina grejor i den mysiga souvenirbutiken och ätit en glass åkte vi tillbaka till Åre. Molnen var fortfarande tunga. Någon regndroppe ramlade ner. Vi installerade oss i våra stugor och hyrde cykel till äldsta sonen. Tvillingarna var lite små men fick också prova lite grann. På Åres dirtbana…

På kvällen anslöt fler vänner. Vi åt middag ute på stan. Det finns fantastiskt bra matställen där. Ganska tidig kväll även denna kväll. Fredag var det dags för en hel dag i Kall. På Västgård Game Fair. Här väntar vi med spänning på Jocke Smålänning och Kenneth Aspestrands skjutshow. Alltid lika roligt att se…

Tvillingarna var också förväntansfulla…

Edward blev lite hysterisk över att han inte fick gå fram och kasta ägg med skyttarna som han gjorde ifjol. Vår kompis ”Blomman” räddade situationen genom att ta med sönerna ner efter showen och alla tre fick autografer på armarna. Efter lite shoppande och möten med en massa trevliga bekanta och mindre bekanta gick några av oss till Mini Game Fair. De små hade som ett eget litet äventyrsområde…

Inne i skogsdungen fanns en massa roligheter. Det var lite oklart vilka som jobbade där men vi roade oss själva och kunde till och med ta igen oss en minut eller två…

Lördagen var en Åre-dag. Vi inledde med frukost på Åre bageri. Det bör man inte missa! Lite dyrt men man är mätt till middagstid. Minst…

En riktigt fin dag! Vi mammor gick själva på stan en stund sedan var det äntligen dags att hoppa på kabinbanan upp till Åreskutan. 1274 meter över havet. Lite väl högt tyckte min kompis Maria men magisk utsikt…

Även åt andra hållet. Lite kyligare också. Daniel packar upp medhavda jackor…

Glass och lokal folköl i caféet…

Sedan var det dags att åka neråt igen. Jag är så glad att vädret bjöd till så att vi fick njuta av den finfina utsikten!

Eftersom jag inte kan få nog av forsande vatten åkte vi även till Ristafallet. Även känt som ”Glupafallet” i Astrid Lindgrens absolut bästa film (och bok); Ronja Rövardotter…

På väg tillbaka shoppade vi lös på Åre Chokladfabrik och sedan kände vi på lugnet vid stugorna. Grillade, lekte och umgicks…

När små (och stora) sussade sött gick jag och Jennie en kvällspromenad. Längs Åre strand bland annat. I blå timmen…

Söndagen packade vi ihop oss. Städade stugorna. Åkte vidare till Frösön och Jämtland Game Fair. Mässan låg mycket finare till i år. På ett bättre sätt också. Inte lika trångt. Välorganiserat men inte lika avslappnat som i Kall. Inte lika mycket utställare. Några fynd gjorde vi dock även här. Träffade fler trevliga människor. Hela familjen provade att skjuta med pilbåge. Igen…

Det är himla roligt men nog är det ännu roligare då det smäller…

Hamburgare kunde man köpa av självaste Anna Skipper. Då måste det ju vara en himla nyttig hamburgare?!? God var den också…

Inlandsvägen hemåt. På söndag kväll anlände vi till hemma bäst och vilken himla tur att vi hade ett hem kvar! Åskan hade varit på rejält besök och vi hade inte dragit ut något…Det har ju inte varit ett problem alls denna sommar men nu. Det måste ha varit en rejäl smäll. Det hade nästan tagit sig i tapeten bakom kontakterna…

Så himla läskigt! Kom ihåg att dra ut dylika ting! Och fundera på placeringen också!

Stort tack till alla inblandade för en helt underbar långhelg och för att vårt hemma bäst är intakt! ❤

 

 

 

 

 

Vardagsäventyr på hög nivå…

Ja på flera olika sätt. Vi startade äventyret hemifrån. Till fots. Genom skog. Pausade ibland. Kollade in träd, bär, bajs och annat. De har många spännande frågor och funderingar de små. De är nyfikna, uppmärksamma och fulla av upptäckarlust…När man är på äventyr i alla fall…

Sedan började färden uppåt. Upp på ”Flygge” skulle vi…

Lite högre upp…

Paus för att beundra utsikten och fundera över vilka vattendrag vi såg. Om vi fiskat där och vad vi fått…

Sedan ännu lite högre upp. För att hitta den bästa picknick-stenen. Där finns en hel del att välja på…

Ännu godare med fika och kaffe ute och med finfin utsikt…

”Picknick och bär, det är livet” sade Edward idag. Ja vi hittade några stackars blåbär men det är ett tag kvar innan det är bärplockningsdags. Vi hittade dock en hel del fina bajsar. Älg, ren, hare, orre och tjäder. De sistnämnda fick såklart Siri bekanta sig med. Lite gamla men hon vet hur de ser ut. Och hur de smakar…

Vi tog en annan väg hem. Sönerna har pinnat på bra med småbenen. Några kilometer blev det. Harry blev lite trött en stund men efter att fått åka på min rygg en bit fick han ny energi…

Vid sista vätskepausen (för hundarna) kunde vi dessutom spana in både grodyngel och färdiga små grodor. Lycka…

Vardagsäventyr och utflykter är alltid en höjdare. Bli inte hemmablind för allt det fina i närområdet. Krångla inte till det. Njut av skog, mark och vatten ofta och ha en fortsatt trevlig vecka! ❤

 

 

66 grader nord…

I de breddgraderna har vi befunnit oss några dagar. I fjällstugan. En bit ovanför polcirkeln. Magiska dagar med mycket utflykter, fiske och en massa trevligt sällskap.

Vi anlände dit på onsdag afton. En perfekt dag. Vår linnebröllopsdag. Ganska exakt här lovade vi att älska varandra i nöd och lust för nio år sedan… ❤

Jag fick bland annat dessa fantastiskt fina örhängen i present. Med min nya kaliber. Tillverkade av Paula Lindgren…

Dagen efter kom svärfar/farfar på besök. Vi mötte upp honom i Vuoggatjålme…

Han tog med barnbarnen på en helikoptertur över fjällvärlden. Här har de just landat. Lyriska…

Eftermiddagen stod fiske på schemat. I ”Hemligtjärn” eller ”Svenskt hemligvatten” som en norsk kompis brukar säga då den inte alls ligger långt från en väg. Inte det minsta hemlig. Där vakade det i alla fall för fullt. Man såg fiskarna simma efter draget utan att hugga. Frustrerande. Men till slut så. Harry assisterar mig och sekunden efter plurrar Henry samtidigt på min andra sida…

Ingen monsteröring men ändå. En öring. En fin matbit.

Edward och farfarn fick också var sin…

Mer fiske för de stora killarna dagen efter. Jag, tvillingarna och Siri for istället på en fjälltur kring Mierkenis…

Det är något speciellt med forsande vatten! Ännu lite mer i fjällvärlden. Jag skulle helst vilja gå till alla stora och små forsar jag ser…

Vi strosade på så länge de små benen orkade, drack fjällvatten, klättrade i träd och plockade blommor. På olika sätt…

Vid lunchtid mötte vi upp resten av familjen och några vänner vid Lappleden…

Utelunch och fotbad för de små…

Ja flera bad har de hunnit med. Även på fjällgården…

Det var inte det minsta varmt i vattnet. Tyckte majoriteten av de vuxna i alla fall. Men vackert, vackert!

Även på ”Moose beach”…

Siri har gjort båtpremiär. Rofyllt.

Hela familjen i båten. Inte alltid lika rofyllt. Eller lätt att fota för den delen. Ingen fisk men sol ute och sol i sinne…

Mycket god mat och dryck har vi också fått. Renskav eller suovas till exempel. Det kan man bara inte få nog av…

Man kan heller inte få nog av morgnar som dessa…

Eller dylika kvällar…

Men nu är det hög tid för mig att göra kväll. Hemma. Nu väntar några dagars jobb och sedan nya äventyr. Kanske ses vi i Jämtland nästa helg?

 

 

I ur och skur – på liv och död…

Igår morse åkte jag och äldsta sonen Edward iväg på lite ärenden i Skellefteå och sedan vidare. Till min lilla norrländska farmors 95-årskalas. Hon är ganska mycket i sin egen lilla bubbla nu för tiden. Tillbaka i tiden. Det får man vara när man är 95. Hon har bott på ett äldreboende i flera år nu. Det är jättefint och med bra personal men ändå…det känns som att jag snabbt skulle självdö på ett dylikt ställe. Väldigt lite tid att bara sitta och samtala eller gå ut i friska luften regelbundet. Det finns inga pengar. Inga pengar till livskvalitet. Förvaring. Livets sista väntrum. Nu drar jag det kanske till sin spets. Förhoppningsvis är det bättre än jag tänker. Jag hoppas dock innerligt att jag får bo hemmavid tills jag dör eller att det kommit ålderdomshem med tema ur och skur. Varför finns inte det?

Farmor Signe har alltid ogillat att vara med på kort så jag visar lite av hennes födelsedagsblommor istället. Lupiner och pioner. Även mina favoriter…

Efter kalaset, efter en massa kaffe och tårta med trevliga släktingar, for några av oss till utsikten på Kvarnberget. Här ser man långt över mitt barndoms (ja stora delar av det i alla fall) Burträskland. Här med Edward och min lillebror Robin…

Mina nya skor funkade även här. De fungerar överallt faktiskt. I ur och skur. Inte så snygga kanske men praktiska. Mina nya ”frökenskor” som sönerna kallar dem…

Edward stannade hos mormor och morfar medan jag drog iväg på några timmars jobb. På väg dit stannade jag till vid ”Lupinhavet”. Jag har länge tänkt fota det och nu fanns läget. Tyvärr är lupinerna inte på sin topp längre men de är onekligen fina…

Efter jobbet, som tog lite längre tid än jag tänkt, kände jag huvudvärk komma smygande. Den fick snabbt ge vika för då jag kom hem var grisarna utanför sin hage. Jag lyckades locka in dem och fick jobba en stund med deras inhägnad. (Resten av familjen var hos ”farfars” vid havet). Efteråt for jag en lång motionsrunda med hundarna. Med fyrhjuling…

…och till fots. Efter en ganska regnig och blåsig dag bjöd kvällen på magiskt väder. Livskvalitet. Lite småkallt men otroligt vackert och med många harar, älgar och knort i farten…

Idag väntade jag in resten av familjen för att sedan åka iväg till mina föräldrars stuga. I Finnträsk. Där man både tänker på livet och döden. Mysiga barndomsminnen men även minnen av släktingar som fattas. ❤

Det har regnat ungefär hela dagen. Men det finns ju inget dåligt väder. Inte för fiske och bus. Några abborrar fick Edward under brorsornas hejarop…

Skönt med lite stugmys mellan varven. Värma sig och torka blöta kläder…

Men nu väntar verkligen sängen. Och nya äventyr imorgon. Fortsatt trevlig vecka!