Mysbrasor & Toppfågeljakt

Jag läste att idag är årets deppigaste dag. För många. Inte för mig. Jag har haft en så himla trevlig helg, fyllt på massor av energi. Fredag fick jag jaga, lördag fick maken jaga. Edward hade en kompis på besök. Mycket utetid. Lunch i grillkåtan med korv, köttbullar, saft, kaffe och marshmallows.

Daniel kom dessutom hem med en fin tjädertupp. Vilken jaktlycka! Väl förtjänt efter mången timmar i vinterskogen.

Söndag fick vi bägge jaga. I goda vänners lag. Sönerna lämnade vi av hos mina föräldrar i Burträsk innan vi mötte upp vännerna i deras jaktskog. Jag och Maria skidade åt ett håll medan Daniel och Nicklas skidade åt ett annat. Här hade vi skidat uppför en bra bit, vilken utsikt! Kolla även in de fina vingmärkena av tjäder i snön…

Det blåste onödigt mycket (ännu mer idag) vilket absolut inte är gynnsamt väder för denna typ av jakt. Jag hann i alla fall se några orrar vajande i en björk på väg in mot jaktmarken.

Hade jag varit skogsfågel denna dag hade jag absolut kurat ner mig i snön någonstans och det var nog precis vad de gjorde. Vi hittade några ”sovgropar” och spillning. Killarna också, de  skidade dessutom nästan på en tjäder som låg och vilade. Vi har ju mestadels ganska tät skog här i träsklandet, man får skida lugnt och spana av så gott man kan i hopp om att få syn på någon fågel.

Här skidade vi på en annan lega. En älg hade tagit sig en powernap.

Efter några timmar på smygande skidjakt. Lite knirk från skidorna. Vinande vind runt öronen. Då kom vi fram till en kraftledning. Vi tänkte följa kanten ner till vägen där bilen stod. Det var en låååång backe. Vindpinad snö som gav rejält med fart under skidorna bitvis. Lite snöblint också. Möjligheten att svänga och bromsa är som sagt väldigt begränsad med skogsskidor. Rätt som det är kan de dessutom dyka ner under snön när man stöter på kullar och dalar. Var sin rejäl snus (börja aldrig snusa!) för att ingjuta mod.

Ner kom vi! Glada och nöjda. Med huvudet uppåt och skidorna nedåt. Vi gjorde upp en eld och väntade in grabbarna för mackjärnslunch som Maria fixat. Så himla gott!

En till jägare anslöt och jag var så klart tvungen att ta en gruppbild. Trevligt avslut på en mycket trevlig dag! Kall av vinden. Varm av vänskap, gemenskap och ännu en upplevelsedag i vinterskogen. ❤

Efter god middag hos mina föräldrar åkte vi hem till skogen. Prickig skog. Några snöklumpar klamrar sig fast i vindpinade träd. Det mesta har blåst ner. Men nu är det en ny vecka med ny snö på gång och nya upplevelser och utmaningar. Lev väl!

 

 

 

Inspirerad. Av det vilda.

Jag har alltid känt mig inspirerad av det vilda. Av skog, vatten, fjäll och vilda djur. Av frisk luft och uteliv i olika former. Till stor del har jag nog min far att tacka för det. Som präglat mig mot det vilda. Vad är det mer som gör att människor, som jag, dras mot det?

I veckan har jag tänkt extra mycket på detta. Drömt, planerat och inspirerats. Som till exempel av den här boken jag lånade på biblioteket i början av veckan.

Mycket bra! I vinter måste jag bara få till en riktig tur med hundspann igen.  Någon timme i alla fall. Det är hur härligt som helst! Ljusstaken är också ny. Med kottar på. Såklart. Jag hittade även en himla fin upplyst hare…

På tal om levande ljus känner jag mig alltid lika imponerad av människor som lever väldigt enkelt. Som förr i tiden. Så himla mycket kunskap de besitter. Så himla bra de är på att leva och ta vara på livet. Ni måste bara se ”Gubben i stugan” på SVT Plays öppna arkiv.

Jag är dock en riktig bokfetischist men har lugnat mig med åren. Inte vad gäller läsning men vad gäller bokinköp. Nu utnyttjar jag biblioteket mycket mer och ”Bokbörsen” där man kan köpa begagnade böcker i fint skick och till bra pris. Jag har till och med rensat ut bland mina böcker och har nu endast två stora bokskåp kvar. Det är stort för mig. I veckan var jag dock nödgad att beställa två nya böcker, en till mig och en till barnen. Med tema skog. Jag tog skotern till brevlådan idag (vintertid får vi posten två kilometer nedanför gården) men de hade tyvärr inte kommit.

Vad hemskt jag skulle tycka det var om allt blev digitaliserat. Även böckerna. Jag har dock även mer digitala inspirationskällor. Om jag absolut måste begränsa mig till tre så säger jag: Bucketlife och Träningsglädje och @alex.hagglund på Instagram (hoppas hon startar en blogg snart). Kloka, levnadsglada och med mycket frisk luft. Ge mig gärna fler tips på dylika.

I verkligheten finns det många jag inspireras av. Nära och kära. De är så viktiga! Viktigast! ❤

Jag har ju även riktig skog runt hörnet som ständig inspiration. I förrgår var det otroligt blitt väder. ”Trettondagsblian” kanske? Den dagen bjöd på en lite extraordinär solnedgång. Kanske för de återkommande minusgradernas skull?

Fotograferat i grannbyn Fraukälen.

I morse här hemma på gården var det också extra fint. Eller så var det för att jag hade en ledig dag. Ganska kallt men väldigt vackert. Hur många hundar kan morgonpinka till denna vy? Jag är sååå tacksam att bo så här! Vid vägens ände. Utan närliggande grannar.

Dessutom fick jag några timmar egentid i toppfågeljaktskogen. På skidor. Med vintersol.

Det är alltid jobbigt hemåt när man bor på ett berg. Det är också alltid spännande bortåt. Med nedförsbackar och med skogsskidor. Möjligheten att svänga och bromsa är ytterst begränsad. Men roligt är det! Här for vi…

Sjönk ner lagom nere på myrarna där temperaturen närmade sig minus 20. Gjorde inget ”doppidike” idag.

Vi skidade och skidade utan att se ett liv men hittade till slut en tjäderbetad tall med tillhörande spillning. Det går inte beskriva hur himla glad man blir av att i alla fall se det. Bajs.

Det var dock en hel del av både rävspår och mårdspår där. Jag hoppas att tjädern hittat en riktigt bra och avskild sovplats och att mården istället besöker en fälla som vi har inte långt därifrån.

Ikväll har vi enligt sönernas önskemål lekt fiskdamm med fredagsmyset, sett toppfågeljaktfilm och haft myspys. Även hundarna. Friskluftströtta. Som vi. Bästa tröttheten.

Nu ska jag hoppa i säng och drömma om tjädertuppar i topp, ett nytt tält och ett riktigt tjockt liggunderlag. God natt och trevlig helg! ❤

 

 

 

Vinterskog. Med utsikt och utmaningar.

Lördag. Egentid med tvillingarna. Efter utelek och hundmotion tog vi bilen till Norsjö för att handla lite mat och köpa lördagsgodis. Vi handlade i raketfart så att vi skulle hinna köra lite fina omvägar medan ljuset fanns kvar. Dagarna har blivit något längre men man får ändå verkligen hushålla med ljuset. Vi fick till och med se solen. Bredvid Solia (den lokala skidbacken).

Det är alltid roligt att köra nya vägar, omvägar eller vägar man sällan tar. Eftersom det var en klar dag siktade vi på höjder. Med lördagsgodis fulla munnarna.

På några ställen stannade vi och gick ut. Kollade in. Beundrade. Frös. Det blåste kallt som tusan.

Men vilken utsikt. Så vackert. Allt. Hemmablind (eller bortablind) inför naturen och skogen kommer jag aldrig att bli. ❤

Skogen och bergen är lite mer svårtillgängliga denna årstid men kolla bara där solen lyser upp trädtopparna. Vem blir inte naturreligiös av det?

Vi kom ut i vår grannby. Hade köpt munkar på affären och for på fikabesök till vänner. Vintervackra Bjursele med fina sjönära hus och stugor.

Söndag morgon var det dags för andra äventyr i vinterskogen. Jag och min barndomsvän Maria skulle ut på toppfågeljakt. Här närmar jag mig ostrikets hjärta. Burträsk. Maria bor där och jag har växt upp där under större delen av min barndom.

Jag hämtade upp Maria och vi drog vidare mot hennes jaktskog. Solen visade sig och även några orrar inte långt från jaktmarken. Bådade gott.

Vi drog på oss Tegsnässkidorna och skidade iväg. Tungt gick det men roligt var det!

Det var väldigt många diken vi skulle över. Diken som inte alltid hunnit frysa under all snö. Jag lyckades rasa ner i ett, med skidorna på. Det var dock som ett flak snö kvar mellan mig och survattnet. Jag lyckades lirka av mig skidorna och ”hoppkravla” mig upp på sidan för att sedan försöka fiska upp skidorna. Det gick.

En hel del fnissande blev det. När man glider/trampar/kämpar med skogsskidorna glömmer man som bort hur himla mycket snö det faktiskt är. Tills man ramlar eller nästan blir ”doppidike”. Man är smidig som en blåval i snön. Armarna når inte ner till marken för att ta stöd, stavarna sjunker alldeles för långt och med några kilo ryggsäck med bössa och fika (som man oftast inte hinner fika eftersom man vill skida på medan det är ljust och medan någon fågel kanske sitter uppe).

Nu var det Marias tur att ta sig över vattendiket…

Det gick mycket bättre. Vi skidade på i några timmar, inte ett liv såg vi förutom en lavskrika och senare snöflingor stora som lapphandskar. Extremt mycket mårdspår var det. Måste ta med Maria på en ”trappertur” här hemma och inspirera till fällfångst.

Även om jaktlyckan uteblev hade vi en himla fin (och svettig) dag. Det måste vi snart göra om. Vi lastade skidorna på skidstället som inte är ett skidställ men helt perfekt ändå och drog hemåt bland snömoln i solnedgångsfärger.

Idag gick det desto bättre för Maria som fick med sig en orrtupp hem. Själv var jag på jobb idag. Det var extremt ångestfyllt igår, inför idag, men det gick över på väg till jobbet. Eller ja medan jag väntade på att en skogstraktor skulle lastas mitt på hemmavägen. Typ den enda trafikstockning som inträffar härikring. Jag drack kaffe i min termosmugg och åt en macka under tiden. Glesbygdslivet. ❤

 

 

Nordiskt vinterljus och en del djur…

Igår var första gången vi fick se solen detta år. Vintersolen. Det blir verkligen ett magiskt ljus, det nordiska vinterljuset! Både kallt och varmt. Kolla mellan träden här nedan, det är som en gyllene värld som gömmer sig där bakom Siri…

Jag och Harry var ensam hemma. Planen var att det skulle vara dimmigt och att vi skulle städa ut julen. Efter en snabb blick ut ändrade vi snabbt planerna till en lite längre sparktur istället.

Oj vad vi har längtat efter en kombinerad spark- och vintersoltur. Lycka!

Lek och träning med rödtussarna efter det. Gamlingen och ynglingen. Wilda och Siri.

Och kolla in utsikten från vårt sovrumsfönster en dag som denna! Helt underbart! Inget djur med i bilden idag men däremot en skotare. Lite ovanligare.

Det gallras och avverkas på grannmarken. Dofterna från timmeravlägget och skogstraktorerna luktar så gott och skickar mig alltid tillbaka till barndomen. Jag har spenderat många timmar i skogstraktorer tillsammans med min pappa. Man ska ta hand om sin skog!

På kvällen for jag och tvillingarna till grannbyn. Till vänner. Drack kaffe, lekte och hämtade hem en tupp.  Glesbygdsliv om något. Tvillingarna röstade enhälligt på att han skulle heta Robin. Så blev det. En ung (men väldigt stor) Brahmatupp. Vid namn Robin. Här nedan i sin uppfödares famn.

Under julen har vi nämligen haft lite sorg. Två av våra vita Bovanhönor har dött. Gått vidare. Förhoppningsvis fattar nu Robin tycke för vår höna Rut som är av samma ras. Kanske kan det bli kycklingar till sommaren? Så kändes det dock inte då vi kom hem med Robin igår. Rut som aldrig visat minsta lilla humör visade väldigt tydligt att hon inte gillade sin nya kavaljer. De rök ihop några gånger och sedan var det minst sagt ett kyligt klimat i hönsgården. Bättre läge idag men Robin verkar föredra lilla ”Tjock-Greta” framför Rut som bara är sur. Förhoppningsvis kan lite mer kärlek växa fram med tiden.

Förutom att hänga i hönsgården idag har jag och Henry släppt stövaren Norma, kollat in skogstraktorerna samt åkt en del madrass på lägdan (ängen).

Vi har grävt i snön i flera timmar. Grävt fram snögrottan sönerna gjorde före jul. Henry kom nämligen på att ljuslyktorna förmodligen var kvar där inne. Så var det.

Vid blå timmens ankomst for jag och Harry på en skotertur medan maken och Henry for till människobyn Norsjö (Edward har några dagars jullov hos farmor och farfar). Jag och Harry kollade bland annat in fina lodjursspår. Harry undrade om jag var säker på att det var just lospår. Jag tror det sade jag. Vänta ska jag lukta sade han. Jo det luktade visst lodjur. Ha ha!

På väg tillbaka blev vi väldigt snöiga vissa passager så Harry ville stanna och röja bort lite mer snö. Väldigt snörikt men vackert!

Otroligt mysigt med en skotertur medan mörkret lägger sig! På låglandet var det dock närmare tjugo minusgrader så vi tar en längre tur med fika en annan dag.

På tal om lodjur så har Harry haft två mjukislodjur sedan har var väldigt liten. Ett tappade han dock bort i fjällen förrförra sommaren. Ett drygt år senare hittade vår vän Carita den vid Tjaktjaures strand. Hon livräddade den och Harry fick tillbaka den förra helgen då vi var i fjällstugan. Efter en svängom i tvättmaskinen var den som ny. Typ. De är lite ruggiga bägge två men väldigt älskade.

Nu sover alla gott! Det borde jag också. Snart. Ska bara…God natt och dröm sött till Er alla!

 

 

 

Nyårsfirande bland fjäll och underställ…

Fjällvärlden fortsatte att bjuda på snö, dimma och en hel del minusgrader. Man blir lätt lite desorienterad i allt det vita. Vi fortsatte hålla oss kring Tjaktjaure vid uteaktiviteter. Här från en av promenaderna med vänner och hundvänner…

Några lugnare stunder med pyssel och pussel. Med betoning på några. Stämningen är på topp även för de små under fjällbesöken. Det blir fort livat inne i stugan de första dagarna. Ute är bäst.

Nyårsafton firade vi med vänner som också har stuga eller husvagn på Sandvikens Fjällgård. För att alla skulle rymmas att äta middag ihop hyrde vi en stuga där vi alla tretton just så pass rymdes att klämma in oss. Finns det hjärterum så finns det stjärterum. ❤

Frostigt, snöigt och vacker naturkonst.

Det är inte bara konsten som är naturlig här. Alla människor också. Ingen bryr sig heller nämnvärt om vad de har på sig. Jag hade faktiskt svidat om från underställ just denna kväll men tjocksockorna fick hänga med. Så himla skönt!

Trerätters plockmiddag hade vi lyckats få ihop. Suovas till varmrätt. Kladdkaka och tomtebloss till efterrätt.

Sönerna är ganska kvällströtta så vid tiosnåret välkomnade vi det nya året med kramar och svävande lyktor. I år hade maken tänkt till och tagit fram en sådan där gasolbrännare till lyktorna. Första året som vi rätt snabbt och enkelt fick upp alla lyktor i luften. Ackompanjerade av näst intill full måne, stjärnor och snöflingor. Så himla fint!

Nytt år! Mer snö och mer dimma på nyårsdagen.

Hamburgare till middag. Utanför stugan.

Edward hade pratat om att han gärna ville testa att snöbada. Sagt och gjort. Bastu och snöbad till efterrätt.

Igår åkte vi hemåt. Det snöade hela vägen. Det har verkligen kommit imponerande mängder snö hemmavid. Det var många år sedan det var så här mycket så tidigt. Om Bondepraktikan stämmer ska det dessutom bli dubbelt så mycket som mängden snö på trettondagen. Spännande!

Hoppas ni alla haft toppentrevligt nyårsfirande!

 

 

 

 

 

Förbi och framåt… 

Igår anlände vi till fjällstugan. Till fjällparadiset. Jag har just kommit in efter en kvällspromenad i fjällmörkret. Det snöar en del, man ser inte mycket men fjällen är fjällen oavsett. 

Det var dålig sikt uppe på fjället idag så vi höll oss kring stugan. Det finns inget dåligt väder för att tolka bob… 

Om alla dessutom hade en overall som vår vän Petra. Då skulle vi alla synas i alla väder… 

Jag har funderat på året som gått. 2017. Jag gjorde en sådan där ”Best nine” på Instagram…

Det känns som att jag har många jägarvänner där. Jag undrar om det är likadant här? Den här bloggen har nu funnits i drygt ett år och jag har snart haft 50 000 besökare. Det är ju helt fantastiskt! Stort tack till Er som hänger med! 💚 Ni får gärna berätta vad ni vill se/läsa mer eller mindre av.

2017 har det varit en hel del jakt men även mycket annat som året normalt brukar bestå av. Arbete, utflykter, vardagsäventyr, fjällresor och en hel del frisk luft. Kära familjen på hemma bäst i skogen. Nära och kära, gamla goda vänner och nya goda vänner. Ett ganska socialt år har det varit även om jag önskar att jag var ännu bättre på det eller snarare att jag hade mer tid till det.

Jag har gått ner till att vara anställd på halvtid och egen företagare på halvtid. Totalt har det dock blivit mycket mer än en heltid men det får man nog räkna med inledningsvis tror jag. Roligt och utmanande har det varit. 

Jag har kört många mil bil och en del andra fordon. I arbetet och för nöjes skull. Mycket i Norrland men även några svängar söderut. Åreresan i juli med familj och vänner är en tradition. Något att varje år se fram emot. För alla. 

Nytt för 2017 var bland annat vårt finska tillskott Siri, en ny bössa, fyra hönor, ett utedass till fjällen, fina loppisfynd, en ny hemmaskoter och en ny båt. Nya insikter under året var bland annat att sluta banta en gång för alla, att jag är för styrd av jantelagen och att jag är kass på att marknadsföra mig själv. Jag får jobba vidare på detta under kommande år.

Jag har även insett att jag är lite rädd för att sätta upp mål. Förmodligen för att jag då känner att jag till varje pris måste nå dem. Men så är det ju faktiskt inte. Det är inte alltid målet som är målet utan vägen, resan och erfarenheterna mot det. Eller? Så här kommer några mål: Ännu mer friluftsliv och friskluftshet. Mer må-bra-saker för kropp och själ. Mycket jakt, fiske och fjäll. Mer som en önskelista kanske än mål är även ett nytt tält, ett nytt kök, jaktresor och en resa till Island. Om tid finnes skulle jag även vilja göra klart ett bokprojekt men det målet får nog ligga kvar under några år.

Har du några mål, löften eller önskningar inför 2018?

Ett riktigt Gott Nytt År önskar jag Er från fjällvärlden! 🌟

JULLOV!

Ja nu är det lite välbehövlig julledighet. För hela familjen. Den efterlängtade julafton har varit och den kan bäst beskrivas med tacksamhet och mättnadskänsla. Vilken glädje att tomten hittade hit även i år (sjuåringen är dock lite skeptisk till dennes äkthet).

Vi har hunnit jaga och åka skidor  i olika konstellationer och på olika tider. Sönerna fick en spårdragare i julklapp av oss. Det är lite enklare då för de små. Roligt att dra spår är det också.

Själv gillar jag bäst ospårat och turskidor. Frihetskänsla!

Gamla Wilda hänger gärna med på skidtur. Då får det bli en kortare sådan. För hennes skull.

Sönerna har byggt ut snögrottan rejält. Vi hade planer på att sova där men det har varit ganska många minusgrader hittills. Vi får väl se hur det ser ut framöver. Nog vore det mysigt!?

Mellis har vi ätit där i alla fall. Och ute. Finns det någon godare ”utevinterfrukt” än apelsin? Till det chokladbollar med smak av apelsin och rostad kokos just den här dagen.

Mycket lego har vi byggt. Julklappslego. I allas rum. Här är Harry med sin fiskebåt.

Barriga islyktor gjorde vi en dag. Enkelt, vackert och med hög mysfaktor.

Sista dygnet har vi haft besök av fler nära och kära. Skoterkörning, lek, bus och mys. En hel del fika…

Godaste kaffet.

Och mat såklart. Tunnbrödsrullar och norrländska tacos.

Härliga dagar! Nu väntar vi fler trevliga besökare, tjädergryta och på någon dag blir det att styra kosan mot fjällstugan och nyårsfirande där uppe. Hoppas ni har det bäst! ❤