Glesbygdsäventyr mellan solstrålarna

Egentligen har glesbygdsäventyren inte så mycket med vädret att göra. Det finns ju inget dåligt väder – bara dålig inställning. Å andra sidan blir vissa äventyr ännu trevligare just mellan solstrålarna. Faktiskt.

Som en after work. På egen hand. Eller snarare fot. I springskogen. Jag älskar smala, slingriga stigar.

När man bara springer dit man vill. För att det ser fint ut där. Fel väg av rätt orsak. Frihet. Denna dagen ledde det mig en jättefin tjärn. Till synes namnlös. Även på kartor visade det sig. Det går ju inte för sig? Vad skulle du kalla den?

De riktigt solstråliga dagarna känns vårt avslutade hundgårdstakprojekt riktigt bra. De har bra med skugga våra fyrfota familjemedlemmar.

Lite sol kommer det in på stövarens sida. Norma. Soldyrkaren.

I solen har Henry och hans kompis Manfred gjort mycket röjningsarbete.

Jag har fått sitta i skuggan. Till skydd från solstrålarna. På bron. Med min efterlängtade vän Theres. Från Dalarna. Som varit i fjällen och vandrat en vecka. Så himla fint att få några timmar tillsammans. Det är alltför sällan! ❤

Kvällsbad på det. I grannbyn. Med vänner. Med kvällssol. Med en levande ”badanka”.

Och äntligen invigning av nytältet. Hemmavid. Edde och hans kompis Kevin var först ut.

Sedan jag och Henry. Mitt nya liggunderlag på 7,5 cm gjorde susen. Jag vaknade typ aldrig under natten. Behövde inte vända och vrida mig. Rullade aldrig iväg. Var lite stel när jag vaknade men inte värre än så. Ja svettig också. Morgonsolen gjorde sitt. Jag och Henry, de enda sjusovarna i familjen, vaknade ovanligt tidigt. Före åtta.

Glesbygdsäventyr mellan regnskurarna

Den här veckan jobbar jag och Daniel skift. Om vart annat. Så att barnen kan få ett så långt sommarlov som möjligt. Det är guld värt när jag kan välja mina arbetstider. Mina jobbuppdrag innebär dock även att jag aldrig kan vara riktigt långledig men från och med nästa vecka ska jag i alla fall jobba mycket mindre ett tag. Det ser jag fram emot. Det behöver jag.

Den här veckan har jag jobbat eftermiddag. Man hinner många roliga glesbygdsäventyr på dagarna. Nära naturen. När sommarlovskänslan ligger i luften. I barnen. Oavsett väder.

En av dagarna inleddes med frukost, regn, tända ljus och handplockade lupiner till mamman från Harry. ❤

Jag bakade en äppelkaka med citron och kardemumma.

Edward sov över hos en kompis. Harry skulle till en kompis. I grannbyn. Jag och Henry skjutsade dit honom med fyrhjulingen. Sedan for vi på äventyr. Henry fick välja. Vi stannade till vid några vattendrag och besökte ett av våra favoritträd. Fullt av lunglav. Inte i sin bästa form just nu men ändå väldigt vackert.

Stannade till vid en välta. Jag ville ta en fin bild av Henry. Han ville plocka upp en och annan extra fin myra. Jag skojade fram skratt. Henry. Vår fina ”buffel” med hjärtat på rätt ställe. ❤

Henry ville ta ett fint kort på mig. Det gick sådär. Inte på grund av honom. Mest på grund av myggen. Ett ganska vanligt ansiktsuttryck den här tiden i skogen.

Stannade vid ett till vattendrag. Några solstrålar tittade fram mellan molnen. Njutningsfullt. Ännu mer för att sönerna fortfarande vill hänga med mamman på äventyr. Umgås. Just nu uppskattar de verkligen egentid. Med en förälder. Med solsken i sinne. Värdefull tid. ❤

Vi for hem. Mellan små, snälla regnskurar. Packade det som var kvar av morgonens kakbak. Tog fyrhjulingen åt ett annat håll. Gick en bit till fots. Till en udde. Smög runt ett tag och försökte fota söta knipungar.

Satte oss på en fin sten. Kaka, kaffe och festis.

Det började blåsa upp lite mer. Lite kallare. Det blåste från regnet. Som min pappa brukar säga.

När vi såg regnet komma emot Sikträsket packade vi ihop. Åkte hem.

 

 

FORSVANDRING

Med tvillingarna och moster/lillasyster Petra. I Mårdseleforsens naturreservat. Ett av Vindelvälvens mäktigaste och mest natursköna områden. Bara ungefär sex mil hemifrån oss.

Här finns dramatiska forsar, hällor, grytor, urskog och rester av den gamla flottningsepoken. Det finns även en väldigt fin restaurang. Wild River Restaurang. Mysigt, gott och servicevänligt. Eftersom vi anlände i lunchtid började vi med att besöka den.

Med utsikt över dånande fors.

Wild River Burger gick inte av för hackor.

Mätt i magarna påbörjade vi stigen som skulle ta oss forsen runt. Ungefär 1,5 kilometer. Över hängbroar och träbroar. På knövliga stigar. Med mer eller mindre dånande forsar som bakgrundsmusik. Magiskt vackert.

För den som gillar växter finns här mycket att se. Mångfalden är stor. Här finns till och med fjällväxter.

Stigen är markerad med rödmarkerade ringar på träd. En del skyltar. Vi lyckades virra bort oss lite i alla fall. Belönades med fler fina ställen. Med mer motion. Det finns även en längre stig. Upp till Storliden. Ungefär fyra kilometer. Den får vi prova nästa gång.

Här är vi fortfarande på rätt väg…

Tog paus och såg på hoppande fiskar. Badade fötterna. Det var dock ganska halkigt i håligheterna. Lätt att blöta sig lite mer än tänkt…

Barfota gick vi vidare. Nu började vi gå lite fel. Hittade fler fina fotbadsplatser.

Henry och Harry var helt fascinerade av ”snäcksniglarna”. Vilka de såklart lade tillbaka. (I naturreservat ska man vara extra försiktig med alla växter och djur.) Däremot hade Harry fulla bakfickan med extra fina älgbajsar. Henry stoppade en i munnen när Harry bjöd. Han trodde det var älgbajsgodisar av choklad och kanel som vi haft hemma. Ha ha. Det blev lite spott och fräs en stund.

En mindre fors. Som fick oss att tänka på Ronja Rövardotter.

Med vindskydd och rastplatser. Ja sådana finns lite överallt längs stigen. Kom ihåg att inte lämna något skräp! Att bara elda av veden som finns på plats.

Nu började vi inse att vi irrat fel. Gick tillbaka och hittade rätt väg. Över fler fina forsar och vattendrag.

Tog fikapaus mellan en lugn och en vild fors.

Klockan tickade på. Man kan lätt spendera ganska många timmar här. Vi hade dock grillmiddag att passa. Styrde kosan mot bilen. Glada och nöjda över dagen. Mycket väl värt ett besök i Mårdseleforsens naturreservat. ❤

 

 

 

En speciell söndag i Finnträsk

Det är alltid mysigt att vara där. I Finnträsk. I mina föräldrars sommarstuga. Med nära och kära. Med alla barndomsminnen. Men i söndags var det mycket mer högtidligt än vanligt. Mitt allra första syskonbarn skulle döpas. ❤

Vi anlände några timmar före dopet. För att hinna umgås. För att hinna fiska. Sönerna hann knappt landa förrän de skulle fiska. Jag var ombytt och klar inför dopet men självklart satte jag på flytvästar och metmaskar för brinnande livet.

Ja jag var ju tvungen prova fiskelyckan själv också.

Det nappade som tusan men krokarnas beskaffenhet gjorde det svårt att få upp dem helt och hållet. Det gick många maskar. Sedan började fler familjemedlemmar anlända. Lillebror Johnny (väldigt norrländsk) och hans Josefine (skånska men ändå väldigt norrländsk).

Självaste huvudpersonen var på plats sedan några dagar tillbaka (med föräldrar). Alice. Söt som socker. ❤

Kusinträff på trappen till sovstugan. Liten men naggande god. Sönerna är helt sålda på sin söta kusin. ❤

På eftermiddagen styrde vi kosan till Finnträsk fina kyrka. För Alice Tyra Nilssons dop.

Alice hade absolut inget emot att bli lite blöt i håret. Fina föräldrarna Robin (min lillebror) och Faranak tittade roat på. Vi andra också.

Efteråt hälsade vi på efterlängtade släktingar. Både levande och döda. Åt och fikade gott.

Tiden sprang iväg. Som vanligt. Vi styrde hemåt. Mot en massa göromål. Glada och uppsluppna. ❤

Äventyrspromenad till Sillhällorna

Midsommardagen. På kvällen. Vid havet. Planer med svärfar om en äventyrspromenad till Sillhällorna. Vid Bjuröklubb. Svärfar Bengt önskade molnfri solnedgång där ute. Jag också. Jag önskade även att få se en säl.

Jag har egentligen aldrig haft någon speciell relation till havet. Hav eller sjö har inte spelat så stor roll. Vatten är fint! Men ju mer jag är vid havet ju mer speciellt bli det. Omgivningen, naturen, fiskarna, lukterna och ljuden. Det är eljest. Där finns även flera fantastiskt fina vandringsleder. I naturreservat. Det har blivit som en årlig tradition att äventyrspromenera till bland annat Sillhällorna. Västerbottens största hällmarksområde.

I de här trakterna kan man tydligt se inlandsisens framfart och många fornlämningar. Mycket från säljägare. Ända sedan 1700-talet. Väldigt intressant! Jag blir alltid lika hänförd av stigen, lämningarna och den väderbitna skogen. Men ännu mer när jag kommer ut på hällorna. De är sannerligen unika här uppe.

Det var lite väl mycket moln än önskat men ändå. Så vindstilla det kan bli vid havet och så himla fint! Och kolla in naturens konstverk. Av kombinationen vatten och sten.

Vi kom fram till målet. Sjöjungfrun. Som vakar över passerande sjöfarare.

Svärfar hade med sittunderlag. Vi satt där ganska tysta. Vi och myggen. Plötsligt tycker jag mig se att ett grund inte är ett grund.

Jamen där bakom sjöfåglarna ligger ju faktiskt en säl. På ett grund. Rullar runt. Njuter. Jättelångt bort. Bakom sjöjungfrun. Jag zoomar allt jag kan vilket ändå är ganska mycket. Jag har inget stativ med. Så himla dumt! Svärfar lägger sig ner på hällan så att jag kan använda hans knä som stativ. Det är ändå väldigt långt bort. Upplevelsen är bättre än bilderna. Som det allt som oftast är.

Vi pratar och funderar kring sälarnas liv och leverne. Kring reproduktion. Kring säljakt. Hoppas det blir bättre på den fronten. Hur fina de än är orsakar de mycket skada. Hoppas jag får chans att prova den jaktformen någon gång i framtiden. På väg hemåt var det lika fint som bortåt. Här anar man solnedgången, fiskeläget och Bjuröklubbs fyr. En av Sveriges få nationalarvsfyrar. Där finns även ett fint café.

Hej då och på återseende Sillhällorna! ❤

Midsommar vid havet

Det har blivit tradition. Att spendera den helgen i kustlandet. På Gumhamnsudden. Jag och Daniel försökte räkna ut hur många år vi gjort just det och kom fram till att detta mest troligt var det trettonde året. Själva helgupplägget har dock sett lite olika ut från år till år men det är alltid lika trevligt och mysigt. ❤

I år hade vi förväntat oss regn. Mycket regn enligt prognoserna. Lite av en tradition det också faktiskt. Det blev mycket stugmys under förmiddagen. I svärmor och svärfars helmysiga stuga. Timmer, takbjälkar, väggsängar, värmande brasor och mer eller mindre antika stilleben både här och där. Man upptäcker nya detaljer varje gång. Som ett konstverk.

Vi var ute i regnet några vändor också. Cyklade och grävde i sanden. Tittade på det till synes oändliga havet och fåglar med olika skräniga toner. Pratade, funderade och plockade fina stenar.

Jag behövde inte plocka några blommor för att drömma om kärleken. Jag hittade ju honom för länge sedan. En liten kärleksförklaring var dock på sin plats. De kan ha olika former men bör nog slösas med mer ofta. Man ska inte ta något eller någon för givet!

På eftermiddag packades mat, dryck, godis, badkläder och handdukar. Vi gick genvägen, genom regnet, snett över udden. På rulliga, halkiga stenar och barriga granstigar. Hoppade över hopar med älgbajs. Till vänners stuga. Till Familjen Pettersson. Inledde midsommarafton med ett varmt dopp. I regnet. Mysigt! Jag har tappat räkningen på hur många gånger Henry, Harry och Alva badade under helgen.

Hela havet stormade behövde vi inte leka. Det lekte havet på egen hand. Mäktigt!

Till middag blev det grillat kött av olika slag och en hel uppsjö med goda tillbehör. Traditionsenligt. Så även jordgubbsmarängtårtan till efterrätt. De yngsta dekorerade den sistnämnda med lite hjälp av Thomas.

En trevlig kväll som rundades av inte alltför sent. Det var till synes bara Rolle som somnade ifrån skorna.

Dagen efter var det både sol och regn. Mer bad för barnen. Båtkörning för storpojkarna. Edward och Gustav.

Rolle fortsatte känna på lugnet även idag. Övervakade husse Thomas som byggde brygga och de små som korta stunder vilade på bryggan. Som mest klättrade på och bland stenar. Kastade stenar i havet. Åt glass.

På kvällen drog jag och svärfar iväg på äventyrspromenad. Det kräver nog faktiskt ett eget inlägg. På återseende och hoppas att Du också haft en supertrevlig midsommar! ❤

 

 

 

 

ÅRETS KORTASTE NATT

Torsdag den 21 juni. Sommarsolståndet. Årets längsta dag. Årets kortaste natt. Vilken natt sedan. Naturmagi vid Bottenviken.

Jag anlände till havet vid kvällskvisten. Återförenades med familjen. Insåg att det var bäst ta till vara på vad som kanske skulle vara den finaste kvällen under helgen. När alla sov sött gick jag på promenad längs udden. Vilken upplevelse. Nästan helt vindstilla. Havslukt. Måsar. Med rosablå himmelstoner åt ena hållet och rosalila åt det andra. Magiskt!

Strandglim. Bara namnet. Växer i vackra tuvor lite här och där bland stenarna. Rundade av havet.

Här kunde man vara hur länge som helst. Den dagen man kan uppleva att solen nästan står stilla. Den kortaste natten som aldrig riktigt blir natt. Aldrig mörk.

Sova bör man dock. Orka med även dagen efter och allt den skulle bjuda på. Midsommarafton. Jag rundade av promenaden vid svärföräldrarnas båthus. Med den absolut finaste vindflöjeln. Mot den magiska himlen.

Smög upp längs stigen. Mot stugan. Svärföräldrarnas livsverk. Ett av dem. Finaste havsstugan. ❤

Nu går vi mot mörkare tider igen. Det blir också mysigt.