Förberedelser…

Hela helgen har mestadels handlat om förberedelser. Inför kommande veckas sportlov. I fjällvärlden. Maken har jobbat mycket. Jag har jobbat när inte han har jobbat. Hemmatiden har jag varvat med tid i köket och tid i snön. Med barnen. Vi har gjort skidspår…

Åkt skidor. I nygjorda, hemmagjorda spår. Tränat backträning kring gården. Harry på väg ner. Henry reden nere. Ställer argt bort skidorna i snödrivan. ”Dumma skidor”. Det är tur att det snabbt går över.

Värmer upp oss inne mellan varven. Gör massor av mat inför fjällresan. Det är guld värt att ha mycket förberett även om det tar sin tid. Mycket tid i förkläde.

Jag har förberett vildsvinskebab, viltgryta med dov, hamburgare, fläskpannkaka och korvstroganoff bland annat. Så himla tacksam jag är över alla rikedomar i frysen. Mitt i allt blev jag sugen på att baka också. Att testa göra lingonbiskvier. Jag känner ofta att jag vill hitta på nya saker med just lingon. Det bäret är en utmaning! Bästa sylten och saften men mer då? Vad brukar du göra av lingonen? De här biskvierna blev i alla fall både goda och roliga (så himla rosa). En ny favorit.

Igår fick vi välkomnat besök av skid- och skoterburna vänner. Fika, surr och lek.

Även hundarna fick leka av sig. Med besökande hundar. De äldre höll sig på sin kant medan ynglingarna verkligen fann varandra.

Siri och Vide. ❤

Vi vinkade av familjen och kan konstatera att i en skoterpulka gäller verkligen följande; ”finns det hjärterum så finns det stjärterum”!

På kvällskvisten skulle äldste sonen på disco i människobyn. Han var laddad till tänderna. Jag också. Jag fördrev väntetiden i elljusspåret. Bra spår! Men jag minns verkligen inte att det var så himla kuperat (i tonåren har jag gjort några varv där). Några riktigt läskiga backar bjuder Norsjöspåren på. Jag höll mig på benen dock. Hurra!

På tal om skidor har ju Vasaloppet gått av stapeln idag. Jag är verkligen sjukt ointresserad av sport men höll koll på teven mellan varven idag. Det är något speciellt med just Vasaloppet. Mer än ett sportevenemang. Jag såg målgången, både herrarnas och damernas. Fick gåshud. Vilken bedrift det är. Tänkte på min bror Robin som åkte förra året. Han har inte åkt en meter skidor sedan dess. Snart står han nog där igen.

Vi firade Vasaloppet med utefika i sönerna nya snöfort. Ja det gjorde vi igår också. Mysigt! ❤

Nu är vi nästan helt förberedda. För fjällen. Trevligt sportlov alla!

 

 

En lite orolig ”glesbygdspreppare” berättar…

Måndag var jag inte så lite orolig. Det var dagen för Henrys operation. Jag var på jobb i Bastuträsk. Hade grävt fram mina ganska gamla och väldigt dammiga längdskidor (som jag ärvt av min far). För första gången på flera år fann jag mig själv i längdskidspåret under lunchen. Det var då Henry sövdes. Gjorde en titthålsoperation. Fick installerat några slangar han skulle ha under några dagar. Jag hade tänkt åka 2,5 kilometer. Valde ändå femkilometersspåret. Det slutade med 7,5 kilometer. Kändes som 15. Minst. Men ändå härligt. Bra ”oroöverlevnad”.

När jag kom tillbaka till bilen ringde Daniel. Då var Henry på uppvaket. Allt hade gått bra. Vilken lättnad! ❤ Med lite oro kvar dock. Att även resten av (de vakna) kontrollerna skulle se bra ut.

Jag och Edward firade de goda nyheterna med lite kvalitetstid på tu man hand (Harry var hos en kompis). Med att åka skridskor på kvällskvisten. Oj vad jag önskar att vi hade bättre och längre tidsperioder för långfärdsskridskor. Jag blir fort less på att åka runt, runt på en liten bana eller rink.

När vi anlände hem hade farmor och farfar kommit. Strömmen hade gått. Jag ringde för att felanmäla. Väntade i telefonkö en halvtimme. Strömmen kom tillbaka innan jag kommit fram. Tidig kväll med ganska orolig sömn. För Henrys skull och för jobbuppdrag. Rädslan att försova sig och lite prestationsångest. Jag har alltid lite av båda delarna inför vissa jobb. Både bra och dåligt.

Tisdag kväll anlände jag till Storuman. Mellanlandade mellan jobbuppdrag. På världens bästa (och starkaste) Heidis födelsedag. Vad köper man åt den mest miljömedvetna och klimatsmarta person man känner? Alltid svårt. Helst vill hon nog inte ha något. Men jag vill gärna ge. Hittade svenskodlade klimatcertifierade tulpaner på Ica. Perfekt!

Närmare minus trettio morgonen efter. Det börjar vara en vana. Motorvärmaren hade ”bara” gått i tre timmar. Bilen tyckte inte att det var tillräckligt. Heidi skjutsade mig till jobbet med deras elbil. Miljövänligt. Hon och Björn pysslade om min ”Dieseldoris” under dagen så att den var startklar när jag utbildat klart. Tacksamt! ❤

På väg hem var det så himla vackert. Jag var tvungen stanna flera gånger. Bland annat på mitt favoritställe vid Beukaforsen. Kolla in alla spår efter vilda djur också. Det är inte bara jag som gillar det här stället.

Jag tycker att det är trevligt att köra bil långt. Dricka kaffe, lyssna på musik (eller en bra pod), titta på omgivningarna och bara njuta av lugnet. Passa på att prata helt ostört i telefon med någon favoritmänniska. Det går inte av för hackor.

Fullmånen hängde med mig hela vägen hem. Till Tjärnliden. Till hemma bäst.

På väg till Storuman lyssnade jag på P4 Västerbotten och då var det just ett inslag från Storuman. På folkhögskolan där har man startat en ny utbildning. En ettårig prepperutbildning med start till hösten. Ordet/benämningen prepper får mig ofta att tänka på extrema sådana i USA. Som förbereder sig på någon slags domedag. Som lagrar, hamstrar och bygger skyddsrum. Men med tanke på alla oroligheter i världen, efter många djupa samtal med Heidi och information från MSB kanske vi borde vara mer beredda? Någon slags beredskap i händelse av kris eller krig. Vid närmare eftertanke slår det mig också att vi som bor på glesbygden, och vi som är jägare, faktiskt är preppers. Ganska omedvetna men ändå. Vi har långt till affären och bunkrar gärna upp med diverse saker (speciellt min man är bra på det) när vi väl är till människobyn. Vi jagar och fiskar mat, plockar bär, odlar grönsaker och kryddor. Vi kan göra eld i alla väder och vet var kallkällor finns. Vi skulle garanterat klara oss några månader i alla fall. Dessutom är det hög nivå på hjälpsamhet och samarbetsvilja i glesbygden. Det känns ju himla bra! Hur tänker du kring detta?

Idag har vi mest bunkrat D-vitamin. I vintersolen. Med snöbus. Lekt och läkt. Det är ändå otroligt hur glad man blir på morgonen när termometern ”bara” är just under tjugostrecket. Hur glad man blir när Henry kommit hem och mestadels ser hela barnsjukhusvistelsen som ett roligt äventyr. Trots allt. ❤

Det är så mycket snö så bra äventyrsbackar kan man hitta överallt i skog och mark.

Hundarna hänger också mer än gärna med på äventyr.

Hoppas på fler dylika dagar till helgen. Under tjugostrecket. Ha en jättetrevlig helg!

Hemma – med högtryck och orosmoln

Mycket jobb förra veckan. På flera olika orter. Högtryck på flera fronter. Biltermometern visade ofta bara streck, den vill visst inte visa mer än 30 minusgrader. Hemma på skogsberget blir det aldrig lika kallt men synnerligen vintervackert.

Helgen har fortsatt i samma anda. Vädermässigt. Det är så himla fint. Man blir lite lurad. Vill vara ute hela tiden men det är verkligen inte varmt. Jag börjar längta till lite mer vårvinter faktiskt.

Så länge man rör sig går det ändå bra. Åker madrass och bygger snögrottor. Fångstgropar i snöhögarna.

Leker jaktlekar med kompisar.

Promenader och skidturer.

Kör skoter. Lite kortare utflykter. Med handtagsvärmare på max.

Dricker kaffe på inglasningen. Där börjar faktiskt solen göra sitt. En försmak av den efterlängtade vårvintern.

Tvillingarna har snickrat. Korta stunder. Megastora grillpinnar och svärd. De som är väldigt olika på många sätt och vis är ibland väldigt lika. ❤

Värmt upp sig framför en brasa med jämna mellanrum

De enda som inte fryser är finnspetsarna. Speciellt inte Siri. Wilda har blivit något mer frusen som pensionär. De älskar att rulla sig i snö. Oavsett temperatur.

Att bara vara ute. Hålla koll på omgivningen.

Gnaga på ett ben.

En himla mysig hemmahelg har det varit. Med familjen. Klarblå himmel. Men med lite orosmoln. Idag vinkade vi nämligen av de här coolingarna. Daniel och Henry. På väg till flygplatsen.

På väg till Uppsala. Akademiska barnsjukhuset. Henry ska göra en ambulatorisk cystometri. En kontroll som egentligen låter mycket värre än vad det är. Men ändå. Ett ingrepp är ett ingrepp och ens barn är ens barn. Det borde vara förbjudet för barn att bli sjuka. Nu är ju Henry friskförklarad sedan ungefär två år tillbaka men det kommer att vara uppföljningar och kontroller hela hans liv. Det här är första gången jag inte följer med. Kämpigt! Håller tummar och tår att allt går så bra det bara kan. ❤

 

 

 

 

 

Norrlandsstintorna på Gotländsk kaninjakt

Förra helgen var jag och de andra Norrlandsstintorna till Gotland på kaninjakt (vildkaniner). Eller Rabbisjakt som det heter på Gotland. En verkligt minnesvärd helg. Igen. Så himla roligt! Ojämförbara jaktliga upplevelser, häftig natur och många skratt med bästa gänget. ❤

Jag och Jessica som bor lite längre upp i landet åkte ner till de andra torsdag kväll. Tidigt som skrutt steg vi upp på fredag, tryckte in oss (alla fyra) med all packning i ganska liten bil och styrde kosan mot Nynäshamn. Som norrlänning är det alltid lite svettigt att köra i och kring Stockholm. Jessica fixade det galant. Med Peltorkåporna på.

Vi anlände till färjan i god tid. Själva färden med färjan tog också god tid minsann. Jag minns inte att det tog så lång tid sist jag var till Gotland (vilket i och för sig börjar vara rätt många år sedan). Vi fikade, surrade och spelade kort. Jag och Ida kollade in utsidan och utsikten. På gungiga ben och med vind i håret.

Vi anlände till Visby på aftonsidan. Började med att leta reda på en jaktbutik för att inhandla signalvästar (till jakten). Sedan gjorde vi en snabb sightseeingsväng utanför muren.

Och innanför muren. Så himla fint det är! Mysigt. Annorlunda.

Ungefär en kvart utanför Visby skulle vi bo. I Dalhem. Hotellet var som en kombination mellan hotell, vandrarhem och bondgård. Mysigt med väldigt trevlig och serviceinriktad personal. God frukost med varma, nybakade bröd. Lite spårsnö och solsken på det. Lördag morgon. Vi var redo för jakt.

Vår trevlige jaktguide Stefan mötte upp oss i Dalhem och vi fick träffa (jakt)illrarna för allra första gången. Himmelens söta!

På Gotlands mitt fick vi kaffe hos markägare. Med hundförare. Spetsade öronen inför härligt gutamål. Spännande berättelser. Nya bekantskaper. Efter styrde vi stegen uppåt. Upp på ett berg. Finfin utsikt. Genomgång av jaktplaner med Stefan.

Förbisprungna av tax. En av tre.

En andra på god väg.

Det går inte att jämföra kaninjakt med harjakt. Inte alls. Det var inte tal om några drevtider utan snarare upptag med kort drev, upptag med kort drev, upptag med kort drev och så vidare. Trots att det är verklig lågsäsong nu var det ändå kaniner både här och där. De sprang i princip aldrig över öppna ytor utan höll sig där det var som tätast. Och tätt var det. Granar, tallar, enbärsbuskar och taggbuskar. Man fick hänga på hundarna och hela tiden vara beredd. Sara sköt den första. Hade knappt tid för en bild då nytt drev närmade sig.

Vi hade sett några jordhålor på väg till skogen. När hundarna var kopplade fick vi testa jaktlyckan där med hjälp av illrarna. Några kaniner slank undan. En gjorde det inte. Jessicas första.

Efter lunch med grillade gotlandskorvar gick vi mot en något glesare och mindre taggig skog. För mer kaninjakt med taxarna. Kaniner som kom i full fart. Både här och där. Till och med fram och tillbaka ibland. Jag fick skjuta två.

Det fick även Ida. Här med den sista. Mot dagens slut.

Det tog en stund innan man kom in i jaktformen. Men oj vad nöjda och glada vi var vid dagens slut. Ganska trötta i armarna också. Av att vara beredd hela dagen.

Efter en snabb dusch på hotellet åkte vi till Roma och åt en god planksteksmiddag. Inte på kaninkött dock. Det får vi prova på hemma. Efter middagen gjorde vi sedan en ganska tidig kväll. Laddade för söndagens jakt. I mer sydvästliga delar. Havsnära. Med massor av kaninhålor.

Illrarna jobbade på bra. Man kan inte annat än le åt deras uppenbarelse. När de med krum rygg springer omkring hålorna. Snusar omkring med söta nosar. Tittar upp och dyker ner i kaninernas håligheter. Snälla men lite svåra att handskas med för ovana. Lite ormlika i ens händer.

Kolla in nosen. ❤

Kaninerna hade god lust att bara dyka ner i närliggande hål men några gav sig iväg längre och några av dem bringade oss jaktlycka. Det gäller att vara med. Att vara beredd. Att snabbt ladda om. Fyllde på fickorna med mer ammunition och magarna med mer gotlandskorv mitt på dagen.

Mer jakt. Med iller. En hel del kaniner. Många hål.

Fick apporteringshjälp av Stefans duktiga vorsteh Harry. En väldigt fin och lite annorlunda kanin. Svartvit.

Mycket nöjda Norrlandsstintor! En episk helg på Gotland! Stort tack till alla som gjorde den möjlig! ❤

På väg tillbaka stannade vi till vid en markägares fantastiskt fina gårdsbutik. Vi inhandlade lite lokala delikatesser. Nya smaker och nya bekantskaper.

Snabbt till hotellet och packa om. Jag skulle nämligen ta flyget hem på kvällen då jag hade ett viktigt jobbmöte måndag morgon. Väl på flygplatsen blev det stopp i säkerhetskontrollen. Jag fick lov att lämna ifrån mig den goda salmbärssylten jag köpt till sönerna. Sylt i obruten, ganska liten burk. Känner mig fortfarande lite upprörd över den. Upprörd blev jag även då flyget blev mer och mer senarelagt. Det hade kommit några centimeter snö i Stockholm vilket snabbt skapade ett mindre kaos bland flygtrafiken. Träffade i alla fall en bekant på flygplatsen i Visby. Som också varit där på rabbisjakt. Lite otippat men trevligt. När vi äntligen kom oss iväg och landade på Arlanda hade jag fem minuter på mig innan nästa flyg skulle gå. Stressad och svettig sprang jag runt som en yr höna på flygplatsen. Första gången någonsin jag sprang lite vilse där. Hörde att de efterlyste mig i högtalarna. Blev lite mer stressad och lite mer svettig. Hittade till slut rätt. Kom mig till Skellefteå. Till en kall bil. Var lite orolig att den inte skulle starta men pärlan dunkade igång. Kom hem vid ett på natten. Med en knölig delikatesspåse. Utan sylt. Men med annat gott. Och med minnen för livet. ❤

 

 

 

 

 

Kärlek & Tjälknöl

Denna februari alltså. Så mycket kärlek, godbitar, liv och äventyr. En hel del jobb också. Fullt schema. Full fart. Snöiga dagar blandat med kalla, fina dagar.

Fettisdag igår. Vård av barn. Förkylda tvillingar. Och mamma. Planen var bland annat att baka semlor. Min mormor Tyras semlerecept. Välbevarat, fyllt av kärlek och minnen. Jag gillade inte semlor förrän jag blev stor. Men jag har alltid gillat själva bullarna. Fick varje år en egen påse semlebullar. Av mormor Tyra. ❤

Baktiden begränsades dock igår. Vi hade fullt upp med pyssel och jaktlekar. Med jobbsamtal och matlagning. En tjälknöl tog ugnen i anspråk hela dagen. Det blev köpes-semlor.

Tjälknölen blev klar sent om sider. Lades i lag övar natten. Till idag. Alla hjärtans dag. Favorit-tjälknölen till mina favoritpersoner. ❤

Till sex personer behövs:

1 kg älgstek (hjort eller vildsvin fungerar också)

Lag:

3½ vatten

1 dl rött vin

1 msk flytande honung

2 krossade vitlöksklyftor

6 svartpepparkorn

1 tsk torkad timjan

1 lagerblad

1/4 dl salt

Sätt ugnen på 90 grader. Lägg den frysta köttbiten i en ugnsform. Ställ in i nedre delen av ugnen i cirka sex timmar (minst) eller tills innertemperaturen är 65 grader enligt receptet (själv körde jag den bara till 58 grader). Koka upp alla ingredienser till lagen. Låt svalna. Lägg sedan den varma steken i dubbla plastpåsar och häll på lagen. Knyt ihop och låt ligga kylen över natten eller i minst sex timmar. Ta upp steken och torka den lätt med hushållspapper. Skär steken i tunna skivor. Mums!

Idag gjorde jag potatisgratäng och sallad till. Vad brukar ni ha för tillbehör till tjälknöl?

Efter middag och hjärtlig efterrätt har jag packat. Nya jaktäventyr till helgen. Norrlandsstintorna ska till Gotland på kaninjakt. Så himla spännande! Äventyrliga februari. Bilden på oss här nedan fick vi av Jaktjournalens Jonas Seger som hängde med oss på rävjakt i november. Det underhållande reportaget kommer i tidningen till hösten.

Jag önskar Er alla en fortsatt fin alla hjärtans dag och en riktigt trevlig helg! ❤

En helg att minnas!

En helg med jaktminnen för livet.

Torsdag morgon åkte jag och Daniel söderut. Jag hade en hel del snor i omlopp och en inflammerad axel men inget skulle stoppa detta. Efter drygt 90 mil och några korta stopp anlände vi till Södermanland och familjen Carlsson-Edh.

Vi installerade oss i deras gårdshus. Fikade och surrade ett tag innan reskläderna byttes ut mot jaktkläder. En liten stund pyrschjakt (smygjakt) efter dov hann vi med innan skymningen anlände. Robban guidade. Det var dock ”bara” rådjur och harar (fältharar) vi fick syn på. De var lite överallt. Alltid roligt att se. Både här och där. Här nedan under förflyttning (då jag faktiskt hade tid att fota).

Efter en god middag med kronhjortsbiffar hos gästfria familjen gjorde vi en ganska tidig kväll. Fredag morgon var det dags för mer pyrschjakt. Endast rådjur i sikte även denna gång. Mitt på dagen styrde Robban upp lite räv- och harjakt.

Jag fick läge. Jag bommade. Jag hade inte med min egen hagelbössa och skyller på det. Jag skulle ha provat den lite mer innan. Det var i alla fall en fantastiskt fin dag!

På eftermiddagen var det dags för mer smygjakt. En riktig utmaning i småskarpt snöföre. Jag hängde med Robban som styrde genom skog och över berg och raviner. Det var spår ungefär överallt. Många spår jag aldrig ser annars. Som kron, dov och vildsvin. Häftigt!

När vi kom oss upp på det tredje berget och följde kammen en bit tog vi en liten paus. Drack lite vatten. Då plötsligt kom ett helt gäng med dov upp inte långt ifrån oss. Mellan träden. Jag hörde viskande instruktioner från Robban och min egen puls i öronen. Jag kramade avtryckaren. Pang!

Min allra första dov. En vacker hind. Vilken lycka! Det är verkligen något extra speciellt med ens första fällda vilt av helt nytt slag.

Nu skulle ju denna dras hela vägen tillbaka. Robban gjorde det mesta jobbet. Jag drog sista biten. Tyngre än man kan tro. Men man ska ju kämpa för det också! Det är sedan gammalt. När vi var nästan framme stannar plötsligt Robban. Han såg något (med sina falkögon). En mycket fin dovhjort låg och vilade uppe i skogen. Jag gjorde mig beredd. Siktade och siktade. Väntade på att hjorten skulle resa sig så att jag skulle få ett bra läge. En till hjort kom in från sidan. Lite dold av träden. Efter många om och men ställer sig hjorten jag siktat på (lite för länge). Jag kramar avtryckaren. Klick! Bössan klickade. Jag laddar om men nu tar adrenalinet mina ben i besittning. Jag skakar alldeles för mycket. Jag lägger mig ner. Hjorten skuttar iväg. Jag håller inne med skottet. Kommer förmodligen drömma mardrömmar om detta länge. Men hur det än blev hade det ju varit en fantastisk dag. En fantastisk början på jakthelgen i Sörmland.

Himla fina omgivningar!

På flera olika sätt!

Vi åkte ”hem”. Fick grillad kron som smälte i munnen. Bastu och dusch. Mys och samkväm.

Lördag morgon. Mer pyrsch. Daniel sköt en dovkalv på fredagen och idag var det min tur. Mer minnesvärd jaktlycka.

Mitt på dagen var det drevjakt på schemat. Med ett trevligt gäng. Med mänsklig drevkedja. Jag lovar att det är milsvida skillnader att sitta på pass i Norrland och att sitta på pass i Sörmland. Där nere händer det alltid något, man hör och ser så mycket mer. I sista såten såg jag till exempel två rådjur och två vildsvin. Jag fick inget bra läge att skjuta på de sistnämnda dock. Men det fick Robban. Ett gigantisk vildsvin i mina ögon. Som också skulle dras fram ganska långt och i kuperad terräng.

Efter avbruten jakt och lite fika mötte vi upp fler vänner till Robban. Jag skulle få hänga med Mange och Fabbe på vakjakt (vid åtel) på vildsvin. Det hann inte vara mörkt länge förrän ett gäng vildsvin dök upp. Jag hade lite frossa, kunde inte riktigt avgöra om det var av kylan eller adrenalinet. Mycket troligt en kombination. Så himla spännande! Fabbe bäddade in mig i ett hästtäcke medan han instruerade pedagogiskt och jag siktade. Inget klick denna gång. Mitt allra första vildsvin kunde läggas till upplevelseminnesbanken. Fantastiskt!

Även Fabbe och Mange fick skjuta var sin gris. Så himla lyckat!

Avslutningsmiddag med grillad dov ganska sent på kvällskvisten. Inte mindre utsökt för det! Ja vilken helg! Vilka minnen! Mycket jakt, skratt och nya bekantskaper. Stort tack till alla för allt! Även till farmor och farfar som höll ställningarna (och mer därtill) på Tjärnlidenranchen. Att komma hem på söndag kväll till efterlängtade barn (och djur). Nyklippta och nyduschade. Nystädat hus med tomma tvättkorgar. Den tacksamheten! ❤ 

 

 

En tisdagslista…

Tisdag är veckans sämsta dag. Oftast. Tycker jag. Alla är trötta. Den här tisdagen har dock varit produktiv och inte så tröttsam som vanligt. Trots andra dagen med morgontemperatur på minus 30 (i låglandet). Det firar jag med en tisdagslista. Inspirerad av Nettelblad.

  1. Hur gammal är du?

”Bara” 39 år. I några månader till…

2.  Hur gammal känner du dig?

Ibland som 20, ibland som 55 men oftast där emellan.

3. Var bor du?

Tjärnliden, Västerbotten, Sverige.

4. Vad har du gjort idag?

Jobbat med bokföring och åkeriarbete (lite längre än jag tänkte idag). Energigivande, vänskapliga samtal i bilen (det är då och där man passar på). Hämtat barnen på fritids och förskola. Inte ett enda bråk i bilen (kors i taket). Hämtat post. Lagat mat (spagetti och köttfärssås av rådjur och gris). Matat djur. Släppt hundarna ut och in, ut och in. Pysslat med sönerna (lärt oss vika papperspåsar och dekorerat dem). Nattat sönerna (efter fruktstund). Börjat packa och skriva listor inför helgens spännande jaktäventyr. Läst dokument inför morgondagens styrelsemöte med Jägareförbundet. Bloggar. Ser på nyheterna. Funderar på om jag borde färga håret eller inte? Ikväll.

5. Sommar, höst, vinter eller vår, vilken föredrar du? Varför?

Helt klart höst. Och vinter. Jag måste välja båda. Hösten för att den innebär jaktstart. Viktig ingrediens i mitt liv. Otroligt vacker är hösten. Goda bär. Och inte så varm. Vintern, också himla vacker. Frost och snö. Minusgrader. Jakt, fjällen, skoterkörning, snögrottor och skidåkning.

6. Är du beroende av något?

Nära och kära. Jakt. Samt snus.

7. Var i världen skulle du vilja befinna dig just nu?

Här. Hemma. Hemma bäst. I skogen.

8. Vad är du på för humör just nu?

Glad, fundersam, förväntansfull och lite orolig. Spretigt.

9. Vilket är ditt favoritgodis?

Mörk choklad. Helt klart.

10. Vilken är din favoritaffär?

Oj, jag är sällan på affärer men om jag är det så väljer jag helst någon loppis eller Cykel- och fiskecenter i Skellefteå, Jakt & Trofé i Boliden, Lundhags i Järpen samt Blommor & Ting i Norsjö. Åhléns och Ikea kan också vara roligt. Ibland.

11. Är du en morgon- eller kvällsmänniska?

Utan tvekan en kvällsmänniska. Det är då jag hinner mest. Är mest inspirerad. Har mest tid. Är minst trött.

12. Har du blivit sydd någon gång?

Kanske lite för många gånger? Sex gånger (magen fyra gånger och ryggen två gånger). Har väntat ett drygt år på sjunde gången. Snart kanske? Härligt med tre månaders vårdgaranti som det så fint heter…

13. Vem gjorde senast något extra speciellt för dig?

MIn man. Han gör ofta det.

14. Är du blyg?

Lite grann. Ibland. Eller bara väldigt norrländsk.

15. Vad heter du i andranamn?

Margaretha. Olidligt när jag var liten. Helt okej nu, så länge jag tänker att jag ärvt det efter min bonusmamma och inte efter den biologiska versionen.

16. Vill du gifta dig?

Jag har aldrig haft drömmar om giftermål men nu har jag varit lyckligt gift i snart tio år. Själva bröllopet var helt magiskt. Kunde inte blivit bättre. I fjällvärlden. Med de bästa. ❤

17. Har du något smeknamn?

Mamma är kanske inget smeknamn, snarare en fin, livslång titel. Om man förtjänar den vill säga. Min kompis Heidi kallar mig Moniz och maken har en hel uppsjö med smeknamn till mig. Halvgulliga kan vi kalla dem.