Mammor och barn på äventyrsdag. Från berg till grotta.

Sist jag och Hanna sågs pratade vi om en äventyrsdag. Med barnen. I närområdet. Sådant som ofta glöms bort och sådant som man vill besöka minst en gång per år. Ett berg och en grotta var målet. Söndag blev dagen. Äventyrsdagen. I trakterna kring Kalvträsk.

Vi skulle mötas i Kalvträsk efter lunch. Lite halvflyktig tid då både jag och Hanna är obotliga tidsoptimister. Vi ringdes under vägen. Ungefär lika stressade men helsynkade. Var på plats nästan exakt samtidigt. Trots både viltspaning och diverse andra pauser.

Vi körde en bit till. Målet var Vitberget (en av Västerbottens högsta punkter) och dess utsiktstorn. Man tar sig ganska långt upp med bil först. Om man har en hög bil vill säga. Vi parkerade, tog på oss ryggsäckarna och började vandringen uppåt. Genom otroligt fin skog. I Vitbergens naturreservat.

Det finns väldigt fina vandringsleder/stigar lite överallt kring Kalvträsk. Välmärkta. Spännande. Hur sugen blir man inte på att gå till Sagoön till exempel?!

Men nu skulle vi upp i utsiktstornet. Tjugo meter högt. Ett före detta brandtorn/luftspaningstorn. Det var en ganska molnig dag med regn utlovat till aftonkvisten. Ändå såg man ungefär hur långt som helst.

Jag tog ganska få och väldigt snabba bilder där uppe. Det visade sig nämligen att tvillingarna inte var det minsta höjdrädda ens på den höjden. På gott och ont.

Vi kom ner. Med påtvingad sakta mak för de små. Började leta en bra fikaplats. Stugan nedanför kan man gå in i men dörren hade hängt sig rejält. Vi bestämde oss för att inte plåga upp den. Vi hade sett en skylt om en stig mot ett vindskydd. Vi gick ditåt. Det ångrade vi inte. Hur fint som helst. Med magisk utsikt även där.

Henry och Rut spanar. På var sitt sätt.

Vi dukade upp vad som nästan kan kallas en hel fikabuffé men man kan inte ha för mycket av den varan när barnen är med. Glöm inte toapapper heller. Och glöm absolut inte att täcka över eventuella terrängbehov. Ordentligt! Det är en naturlag. Likväl som att inte skräpa ner.

Tillbaka och nerför gick det fort. Lite för fort ibland. Harry ramlade och skrapade sig på huvudet. Som tur var bara skrap. Det gick fort över.

Vi packade in oss i bilen. Körde mot nästa mål. Vitträskgrottan. Även kallad björngrottan. Jag och sönerna gick dit förra året. Längs en lite längre stig. Idag tog vi den kortare då benen redan fått sig en omgång. Här nedan väntar Hanna och Rut in barnen som passade på att klättra omkring lite på vändplatsen där vi parkerat.

Den här grottan är väldigt spännande för de små. Lite halvläskig för vissa. Jag och Henry gick först ner. Man får som kräla in men där inne är det vidare. Format som i två ”rum”. Med mycket spindelnät. En pannlampa är ett måste. Alltid lika fascinerande att tänka på att en desertör (från finska vinterkriget antar jag) bodde här i två vintrar. Han gjorde det bra minsann!

Hela äventyrsgänget (utom jag då) i grottöppningen. Hanna, Arvid, Karin, Henry, Harry och Rut. (Vår Edward var på andra äventyr den dagen).

Tvillingarna (som snart blir sex år) började nu vara lite trötta i benen. Lite nötter, choklad och åka på rygg en bit så gick det över. Framme vid bilarna igen insåg vi att tiden gått fort. Lite fortare än tänkt. För tidsoptimisterna. Glada och nöjda över dagen sade vi adjö och på återseende. Med planer om fler äventyr.

 

 

 

 

 

 

Vilka pangdagar!

Sista chansen. Sista veckan. Förra veckan. Lyckades jag ha flera semesterdagar i rad. Alla var pangdagar på sina sätt men extra mycket på fredagen.

Vi steg upp ovanligt tidigt. Åt frukost och lastade in bössor och familj i bilen. Styrde kosan mot mina föräldrars stuga i Finnträsk. Lämnade tvillingarna där med mormor och lastade istället in morfar med bössa i bilen. Mötte upp kompisen Nicke. I Piteå. På Fritid & Vildmark. För ett besök på skjutbiografen. Lite nervös men väldigt förväntansfull (och väldigt glad) i väntan på att gå in.

Jag hade aldrig provat förut. Att träna löpande skytte mot en bioduk. Med sin egen bössa. Med riktiga skott. På olika djur. I olika miljöer. I olika hastigheter.

Allt gick varmt. Bössor, dämpare och en själv. Men helt galet roligt! Otroligt bra träning också. Ett väldigt nöjt gäng efteråt (även pappa trots att han såg lite sammanbiten ut på bilden).

Efter lunch åkte vi tillbaka till stugan i Finnträsk. Mormor hade grävt fram några mer eller mindre antika kastspön till tvillingarna medan vi var borta. Efter deras förfrågan. Haft kast-träning både på gräsmattan och i träsket. Henry och Harry ville genast visa sina talanger. I ”kastmete”. På badstranden. Med diverse viktiga tillbehör. Som lockade till skratt.

Duktiga var de minsann. Fiskelyckliga. ❤

Eftersom vi liks var på badstranden blev det även bad. Såklart. Samt en kombination. Av bad och fiske.

Efter middagen åkte vi hemåt. Edward stannade kvar. För att bland annat gå på världsutställningen av Titanic med mormor. I Skellefteå. Han var helt lyrisk. Tvillingarna också. De hade var sin kompis på besök. Lekte, badade och smög på fiskar med egengjorda ”spjut”. En av kompisarna frågade om det var så man fiskade när jag var liten. Ha ha!

Pojkarna fortsatte leka. Med mycket jaktlekar. Vi pratade en del fällfångst. De ville bygga en rävfälla. Tiden räckte inte riktigt till men vi undersökte hur musfällorna fungerade och till allas stora glädje hade Henry fått en mus i sin. Jaktlycka.

Hoppas att Du också haft några riktiga pangdagar!

 

UTFLYKTSDAGAR

Efter lite hemmajobb och gårdsprojekt var det dags för lite utflykter. Bortavid och hemmavid. I fortsatt varmväder.

Igår packade vi in oss hela familjen i bilen och åkte till min lillebror Johnny och hans Josefin. I Vindel-Ånäset. De föreslog ett besök hos Glassbonden. Ja vem tackar nej till ett sådant utflyktsmål? Hur mysigt som helst! Fina kor/kvigor, vacker utsikt över Vindelälven, lekmöjligheter för barnen och fantastiskt god närproducerad glass.

Efter Glassbondebesöket skulle vi tillbaka till Johnny och Josefin. Vi delade upp oss lite för att göra fler önskvärda utflykter. Några for till ett rökeri och några till en antikaffär. På Rödå Antik fanns hur mycket som helst. Både antikt och second hand. Med väldigt trevliga säljare/ägare.

Jag gjorde några tavelfynd. Edde också. Sedan åkte vi vidare. Tillbaka till bror och svägerska. Lekte, gungade, spelade kubb och bjöds på god grillmiddag.

På kvällskvisten åkte vi de tio milen hemåt. Fantastiskt fin kväll.

Hemma har det också varit några fina kvällar. När man kan andas lite svalare luft. Njuta av solnedgången. Och det faktum att de håller på att sätta upp plogpinnar. Det känns väldigt långt borta med vinter just nu men jag välkomnar den. Eller speciellt hösten till att börja med. Jag och Siri (som tappat så mycket päls att man knappt känner igen henne).

Hönorna har blivit helt tokiga också. Är inne i någon slags ruvningspsykos. Rut och April. De har ruvat i veckor. Greta undrar vad de pysslar med. Jag också. Tuppen är ju som bekant borta så det finns ju inga befruktade ägg att ligga på. Men igår fick jag några av svägerskan som kanske är just det. Jag har makat in dem under hönorna så nu får vi se…

Idag var det auktion i en grannby. Jag och Henry hade tänkt åka dit (de andra var på ärenden och läkarbesök i Skellefteå) men det blev så mycket jobbsamtal för mig att vi missade hela visningen. Nåväl, vi åkte dit och hämtade upp släktvänner som var less och varm redan efter en timme. Vi drog på shoppingrunda i Norsjö istället. Jag gjorde fler loppisfynd (får visa allt senare). Otroligt varm dag trots en del moln. Åska och regn var utlovat men ännu har jag inte sett något av det. Innan middagen var det en del prat och tjat och bad. Så fick det bli. Enda chansen att komma ner i normal kroppstemperatur. En stund i alla fall.

Hem och fortsätta med middagsbestyr.

Det bästa med semesterdagar. När man har tid att vara mer spontan än vanligt. Inte ha några direkta måsten. Äta middag lite senare. Vara ute länge. Sova längre. Umgås med nära och kära lite mer. ❤

 

 

Loppisfynd & Frysfynd

Med åren har jag fått något mindre bacillskräck och insett (mycket med hjälp av goda vänner) att man kan göra riktigt bra fyndigheter på loppis och dylikt. Speciellt när man gillar lite mer viltinspirerad inredning. Och när man tänker på miljön. Inför varje höst kan man även göra fyndigheter i frysarna och prova på lite nya kombinationer i köket.

Förra året köpte jag en väggampel. Tror jag att man kan kalla det. På en lokal second hand butik. Den var grönaktig och lite rostig. För någon helg sedan kom jag att tänka på den. Den låg i verkstaden (där jag lämnat den) och bara väntade på att bli ommålad och uppsatt.

På samma butik hittade jag ganska nyligt en himla fin burk. För femton kronor. Med grävlingar, fasaner och annat. Sådant växer inte på träd. Passade perfekt i köket bland andra burkar. Än så länge tom men kanske jag ska gömma lite lördagsgodis eller hundgodis eller något annat där. Vad tycker du?

På Tradera har jag fyndat en mindre bonad. Egentligen är jag inte så förtjust i dylika men är det en tjäder på så får man tänka om. Sydda bonader får mig ofta att tänka på min biologiska morfar. Han som inte gjorde så mycket annat än bonader, rökte cigariller och drack grogg. Han som pekade ut recept i kokböcker till min mormor och som inte gillade barn. Tjäderbonaden, som ändå är himla fin, får hänga i garagerummet i väntan på den rätta platsen. Upphängningen har jag och Harry gjort av en gren och ett läderband.

På Tradera har jag även fyndat en fulfin akvarell. Fylld av barndomsminnen. På älgjakt med gråhund. Pappa har ibland sagt att jag förmodligen kommer tillbaka till det. Så kanske sparar jag tavlan själv eller så ger jag bort den till någon som är där nu. Tiden får utvisa.

Idag har jag även gjort fyndigheter i frysarna. Rensat och organiserat. Inför hösten. Hur mycket fisk och kött är kvar och vad? Hur mycket svamp och bär är kvar och vad? Det hela resulterade i att en frysbox kunde stängas av (för tillfället) och jag fick en massa jobb i köket. Nya kötträtter skulle provas och saft skulle tillverkas. Av lingon, krusbär och vinbär. Vilken rikedom det är att vara jägare och samlare! ❤

Krusbär är lurigt. Vi har två buskar. Svärfars har flera. Förutom att äta direkt från busken tycker jag inte riktigt att de är bra till något. Men idag var en god vän och hennes barn förbi. En sådan där vän som man bara träffar några gånger per år men som man vid varje möte inser hur mycket man skulle vilja träffa ännu mer. Som man har så himmelens mycket gemensamt med. Hon, Hanna, föreslog att jag skulle göra saft. Ja varför inte tänkte jag. Det går ju åt. Jag gjorde saft av krusbär och röda vinbär. Jättegott! Sedan gjorde jag lingondricka.

Nu är det sent. Jag och halva köket är rödprickiga och halvsvettiga. Tvätten är inte hängd. Som vanligt. Imorgon bitti kommer dessutom svärfar tidigt. För lite mer gårdsprojekt. Nåväl, han är ju van vid att jag är lite morgontrött…

 

Näckenbad och sommarfest i fjällvärlden

Det var ungefär femton år sedan sist. Sedan vi inte var i Åre med omnejd just den här helgen. Den sista helgen i juli. Då de bästa jaktmässorna går av stapeln. Mycket ångestfyllt att inte vara där. Att inte träffa alla likasinnade och njuta av omgivningarna. Men vilken toppenhelg vi ändå haft. Med både trevligheter och vackerheter. I ”våra” fjäll.

Vi åkte upp i fredags. Hela familjen och en kompis till Edward. Varmt precis som hemma men med ganska mycket vind. Skönt! Vi hann knappt landa förrän tvillingarna ville fiska. Från land. De andra tre for ut med båten.

Den enda fångst vi fick var sjögräs. Livsnjutning ändå. Utan att skämmas.

På kvällen lugnade det av. Blev spegelblankt. Jag hade små förhoppningar om att få se blodmånen men så blev det inte tyvärr. Är man långt norrut så är man.

Lördagen fick sönerna välja vad de ville göra. Harry ville fiska från båten. Han och Daniel drog iväg över sjön. De andra ville gå längs och kring Lappleden. Jag hängde med dem. Ut på tur aldrig sur.

Målet var att hitta några snöfläckar (att köra leksaksskotrar i). Det brukar verkligen inte vara svårt men det har varit väldigt varmt i fjällen också.

En majestätiskt fin dag med många pigga ben och mycket upptäckarlust.

När magarna började kurra gick vi neråt. Mot strömmande vatten. För en fikapaus.

Bad blev det också. Tre gånger näcken i fjällbäcken. Lyxigt med både dusch och bad på samma ställe. Inte riktigt lika kallt som det brukar men ändå långt ifrån varmt.

Tillbaka i Sandviken blev det mer bad. Även fjällgårdens minsta besökare (Zoey) tränade på simtekniken och fick välbehövlig svalka.

På kvällen var det dags för gemensam sommarfest. På fjällgården. Det var några år sedan sist. Helgrillad ren och en massa goda tillbehör. Lika gott var sällskapet och stämningen. På kvällskvisten kom gitarrer fram. Fina visor långt in på den ljusa fjällsommarnatten.

Idag var vi lite småtrötta. Dagen ägnades åt att storstäda stugan och packa ihop oss hemåt. Vi fick även till en ny ”hörnlampa” passande till fjällstugan. Ibland ska man inte krångla till det.

Hoppas att Du också haft en toppenhelg!

 

 

Motorveckan i Lycksele

En hel vecka med motoraktiviteter. Vi har missat detta varenda år men inte detta år. Två dygn i Lycksele.  Bättre än ingenting. Med goda vänner. Med smak på motorveckan.

Vi lyckades boka hotellrum en vecka i förväg. Det är ofta lite bekymmersamt att göra det. När man inte följer normen. När man är mer än två vuxna och två barn. Det var dock inget problem på hotell Lappland. Vi fick ett stort rum. Med bastu till och med. Tyvärr inget vi längtade efter just dessa varma dagar. Hela hotellet visade sig även sakna AC så det var ett väldigt varmt dygn. Överlag ändå riktigt bra med nästan allt vi önskade till frukost samt både lekrum, gym och goda badmöjligheter.

Tisdag anlände vi till Lycksele. Började med lunch i Lappkåtan. Medan Marias klänning fortfarande var någorlunda vit…

Sedan drog vi in på stan. I ”Lappstockholm” som Lycksele brukar kallas. Där var det ”Barnens motordag” med bland annat EPA-utställning och Stadsrace. Där fanns även hoppborgar och annat kul. Jag kan aldrig sluta skratta när de provar sumobrottning. Dräkterna är jättetunga. Tvillingarna orkar inte upp för egen maskin. Det blev både läsk och glass after wrestling.

På kvällen var det Watercross Timeattack och Picknickparty på Hawaiiudden. Inte långt från hotellet. Det var även loppis på campingen. Vi hann med allt inklusive besök hos vänner på campingen och bad. Sedan satte vi oss på stranden för att njuta av skoterkörningen. Bara ljudet får en att längta till vintern. ❤

Henry körde sin loppisfyndade skoter samtidigt.

Onsdag gjorde vi en lång hotellfrukost. Bland många andra. Med ingen brieost. Skandal! Efter lite shopping bänkade vi oss än en gång vid älven. SM-final i Watercross.

Här nedan Miranda Tjärnström. En av de duktiga tjejerna som deltog. Detta heat vann hon men tyvärr räckte det inte hela vägen framledes.

Igår anlände vi till hemma bäst. Har tvättat en massa, motionerat hundar och varit på skjutbanan en sväng. Nu är det en del packning kvar inför morgondagens äventyr. Trevlig helg på Er! ❤

 

 

Mycket väder, hundar och känslor…

Det har verkligen inte varit något ”hundväder” sista dagarna men det har varit mycket väder. Sol, åska och lite regn. Ibland samtidigt. Som känslorna ungefär.

Medan resten av familjen åkte till havet några dagar gjorde jag några riktigt långa jobbdagar. Med åkeriarbete i Bastuträsk. När jag var på väg hemifrån i söndags mötte jag där här fina. Lika nyfiken som jag. Nästan. Minuten innan lite efterlängtat regn. Med betoning på lite tyvärr.

Glädjen över varje regndroppe har aldrig varit större än under denna sommar.

På kvällskvisten kom ett helt galet åskoväder. Det lät som att tåg krockade utanför kontorsfönstret när blixtarna slog ner. Molnen var mörkare än någonsin och mullret, eller snarare dånet, verkligen rullade över himlen. Jag tror faktiskt aldrig jag hört något liknande. Jag som brukar tycka att åskoväder är väldigt mysigt kände mig snarare lite ängslig. Kanske mycket på grund av den extrema brandrisken i skog och mark. Jag bestämde mig för att avsluta på jobbet innan strömavbrott och hann precis stänga ner allt då det blev just det. Strömavbrott. Lite, lite regn kom efter ovädret. På hemmavägen var det solregn. Magiskt fint även om jag önskat mycket mindre sol och mycket mer regn.

Det blev lite svalare efteråt. Det har varit så några kvällar. Ganska sent. Har gett utrymme för några spring- och cykelturer med hundarna. Just den här kvällen frös jag till och med lite om armarna. Härlig känsla.

Gamla Wilda blir sparad från mer krävande motionsrundor. Inne på sitt elfte år. Vår pensionärshund. Som fortfarande hittar mindre bra ställen att svalka sig på…

I hundgårdarna är det i alla fall ganska svalt dessa varma dagar. Bara lite kvällssol som letar sig in. Det som stövaren njuter av. Och ett gott ben på det.

Måndag tänkte jag inte göra en så himla lång arbetsdag. Det blev tvärt om. Jag var och kollade på en väg som skulle fixas till och hann sedan sitta en stund på kontoret då chefen ringde. Det hade varit inbrott i grustäkten. Jag skyndade dit. Till den ganska otillgängliga täkten. Låset på garaget var avbränt, verktyg borta, en traktor tom på bränsle och den andra traktorn försvunnen. Stulen. Man blir chockad, arg och förtvivlad. Förlorar lite hopp om mänskligheten. Även lite vad gäller polisen. När man bor i glesbygden. De skulle skynda dit och säkra spår. De kom idag. Två dagar senare. ”Det är det där med resurser” fick jag som svar när jag ringde och tjatade för tredje gången. Ja det är väl egentligen inte polisens fel för det är ju så. Mycket mindre resurser i glesbygden. Förjäkligt! Oacceptabelt!

Bra med lite skjutbanetid. Oavsett humör. Det är faktiskt ingen nackdel när det är mycket av det. Mycket sol var det också. Det går att skjuta lerduvor även barfota.

Idag kom det lite mer mörka moln på ingående. Jag och veckans bonushund Jenna kollade in dem. I den kvava värmen. Inte avundsjuk på ”isbjörnens” päls.

Det blev inte så mycket åska. Kanske tio regndroppar på det. Nu ska vi dansa regndans och packa väskorna för nya äventyr. Säg till om ni ser en fin Volvo L60F till salu någonstans.