OLIKA NYANSER AV VÅR

Våren är både kort och lång. Innehåller många olika nyanser. Både bra och dåliga. Allt från vårvinter till försommar. Det mellanting vi är i just nu är den delen av året jag uppskattar allra minst. Det är en hel del snö kvar, det är blött, det är geggigt, smutsigt och vårbajsluktande. Man tar sig ingenstans i naturen, inte ens efter alla vägar. Med stövlar tar man sig men mina benhinnor uppskattar inte många sådana långpromenader. Hela jag uppskattar dock vårsolen och ljuset väldigt mycket. Våren är även den mest hektiska tiden var gäller jobb för min del. Och en massa annat. Det är ju faktiskt bra att det är så just nu då naturen inte bjuder till på lika mycket äventyr. Himla glad och tacksam är jag över alla som hjälper till med det extra krångliga ”vårlivspusslandet”. ❤

Måndag morgon återvände vintern tillfälligt. En minusgrad och snöfall. Känns lite som ett bakslag men lite roligt också. Att vädret kan vara så skiftande denna årstid. Så olika i vårt avlånga land.

Jag gjorde ett riktigt långpass med åkeriarbete den dagen för att sedan dra iväg på utbildningsuppdrag i Lycksele och Östersund. Många mil har det blivit under veckan. I Östersund bodde jag på ett väldigt spännande hotell. Gamla teatern.

En del av lobbyn. Den ingav verkligen en känsla av just gammal teater. På ett positivt sätt. Förutom lukten. Det satt nog kvar lite sedan man fick röka inomhus tror jag. Jag har ett väldigt bra luktsinne och är förmodligen ganska överkänslig av den anledningen.

Jag hade fått bokat det enda rum som fanns. I källaren utan fönster. Det lät ju inte så himla roligt men jag skulle i princip bara hinna sova så jag tänkte att det inte skulle spela så stor roll. Rummet visade sig dock vara jättemysigt. Och luktade gott.

Östersund är en fin stad. För att vara en stad. Ovanlig och rolig utsikt från konferensrummet där jag utbildade ett trevligt gäng i YKB 2 och ”Säkra lyft”.

Till Östersund är det ungefär 45 mil hemifrån. Till stor del längs ”Inlandsvägen”. Den föredrar jag alla gånger framför E4:an. Trots diverse vägskador. Olika nyanser av vår var det även längs vägen. Det slår mig alltid hur många fina hus och gårdar det finns i inlandet. Det slår ner hur många av dem som är i riktigt dåligt skick. Verkligen sorgligt.

En del mer eller mindre översvämmade vägar såg jag söderut. Här hemma har inte all snö blivit vatten ännu men det kommer att bli mycket vatten. Garanterat.

Vår hemmaväg blir sämre och sämre. I morse fick jag skjutsa ner Edward till grannarna för att skolskjutsen inte längre vågar köra upp till oss. I eftermiddag fick jag skynda från jobbet för att möta upp skolskjutsen i grannbyn. Jag förstår dem. Det är en utmaning att ta sig hem även med våra höga, fyrhjulsdrivna bilar. Vi ligger på och hoppas att kommunen fixar sitt och våren sitt. Barnen tycker i alla fall att det är roligt.

Man accepterar väldigt mycket när man bor i glesbygd. Inte bara vad gäller vägar. Man vet hur saker och ting kan vara men ibland undrar jag om man inte accepterar för mycket?!

Nu ska jag ladda upp för mer mil i bil. Tillbaka till en annan nyans av våren. Vårvinter. I fjällvärlden. Med familjen. 💙

TRE DAGAR PÅ ÖSTER MALMA

Vilken helg det har varit! Otroligt lärorik. Massvis av trevliga människor. Vackra omgivningar. Inspirerande inredning. Galet god mat. På Jägareförbundets förtroendemannautbildning i deras högkvarter Öster Malma. I hjärtat av Sörmland.

Jag och Anders (också från Västerbottens länsförening) åkte propellerflygplan (låter mycket värre än vad det faktiskt var) från Umeå flygplats på fredagsmorgonen. Hämtade ut en hyrbil och rattade mot Öster Malma. Sista kilometrarna på de små slingriga vägarna var det nästan sommarkänsla. Över tjugo grader varmt. Otroligt fint landskap, bördigt och kulligt. Toppades med synen av dovvilt.

Några riktigt stora rovfåglar såg vi också. Sedan detta. Slottet på Öster Malma. Vilken syn!

Vi var ganska tidiga och klurade en stund på var den så kallade ”laggår´n” var, där vi skulle samlas. Det låg en stor, vit byggnad till höger. Ja det var faktiskt en gigantisk ladugård. Eller har varit rättare sagt.

I den byggnaden ligger Svenska Jägareförbundets kansli, konferenslokaler, gårdsbutik och viltrestaurang. I restaurangen (och på slottet) serverades fantastisk mat. Viltkött från Sörmlandsskogarna, hanterat i Öster Malmas eget slakteri. Hela helgens matupplevelser var ungefär som det brukar kännas i juletid. Man kände aldrig någon hunger men åt och åt ändå. För att det var så himla gott. Någon sade att man brukar gå upp minst två kilo efter en helg här och det kan nog stämma.

Efter lunchen gick vi runt och tittade lite i ”laggår´n”. Alla vet nog vid det här laget att jag gillar ”vild” inredning och det här gick inte av för hackor.

Sedan följde flera timmars föredrag om bland annat förbundet nu och i framtiden, föreningsstruktur, intressebevakning och en massa annat matnyttigt. Eftermiddagsfikat intogs på uteplatsen. Utan jacka. Helt otroligt vilka kontraster mot hemma där det fortfarande är minst en meter snö kvar på många ställen. Mitt i fikat kom dessutom ett helt gäng dov ut på en av ängarna ovanför. Magisk utsikt.

På kvällskvisten hade vi en liten stund på oss att hitta våra hotellrum och byta om inför middag på slottet. Hotellrummen låg på andra sidan slottet i ”Röda längan”.

Riktigt fina och rymliga rum.

På väg mot slottet i solens sista strålar.

Även de sista strålarna värmde. Vi samlades på baksidan och avnjöt en högst lokal öl från slottets källarpub före middagen.

Skulle det inte vara som en sommardag gick det även bra att sitta inne i slottskällaren. Flera små rum. Även de med passande inredning.

Det här var ingen liten älg…

När det drog ihop sig till middag fortsatte man bli hänförd. Av detta mycket charmiga och välbevarade barockslott från 1600-talet.

Vid midnatt gjorde vi kväll. Prick sju timmar senare satt vi vid frukostbordet i ”laggår´n”. Frukosten var även den som ett mindre julbord. Mätta och glada var vi redo för ytterligare några timmar med information. Om samarbete, kommunikation, utbildning och vilthantering inklusive ett besök i deras slakteri. Efter lunch fick vi en rundvandring på Öster Malma. Ute och inne. Lite mer insyn och information kring slottet.

Massor av antika jaktprylar och fantastiska målningar (både vad gäller tavlor, väggar och tak).

Vi besökte även Öster Malmas Wildlife Park. Där kan man promenera omkring på små vägar bland olika hägn. Kolla på djur. Gå en viltvårdsstig. Hit skulle man verkligen ta med barnen.

Jag föredrar helt klart frilevande djur men här har de i alla fall ganska stora och naturliga hägn. Till skillnad mot djurparker. Fasaner sprang fritt lite överallt kring slottet och hotellet. De låter verkligen roligt (alla uppskattade det inte på morgonkvisten) och är fantastiskt vackra. Efter att ha misslyckats att fota någon flera gånger gömde jag mig till slut bakom en buske och väntade ut en som gömt sig för mig.

Efter mer fika och mer intressant information, kring vårt viktiga viltvårdsuppdrag, var det dags för ytterligare en middag på slottet. Jag fotade väldigt lite av den goda maten under helgen. Jag njöt istället. Men här blev jag tvungen att ta fram kameran. En lite märkligt rätt med norrländska mått mätt men himmelens gott. Såklart. Kroppkakor fyllda med Karl-Johansvamp och mör tjälknöl (i tjocka skivor) av älg samt rårörda lingon.

En hjortroninspirerad efterrätt på det. Med björnbär.

Efter detta åkte vi med fulla magar iväg i ett gäng minibussar. På exkursion och rundtur i markerna. Med kikare och kamera. Vi började vid ett av godsets tjugo viltvatten.

Vidare på rundturen fick vi se både rådjur, (fält)harar, kron- och dovvilt. Overkligt mycket av de sistnämnda.

Vi åkte runt tills mörkret tog överhand. Väl tillbaka var det dags för nattamat på slottet. Lokala korvar, lingonketchup (sjukt gott), västerbottenspaj, gubbröra, janssons, bröd och en massa annat. Jag var verkligen inte hungrig men…

Söndagsmorgon fick vi en halvtimmes extra sömn innan en halv dag med jakt- och viltförvaltning. Mycket intressant!

Efter summering och lunch var det dags att säga hej då och påbörja resan hemåt. Fullproppad med nya kunskaper och bekantskaper. Trots ett hektiskt schema kändes det som att helgen gick himla fort. Jag rekommenderar varmt ett besök på Öster Malma. ❤

RIS, ROS OCH RÄV

En riktig vårvecka har det varit. Med både ris och ros. Mer av det sistnämnda som tur är. Första rosen vill jag dela ut till fina Frida frisör som omvandlat min risbuske till hår till något mycket trevligare. Det går alltid alldeles för långt mellan klippningarna för min del.

Alldeles för sällan jag träffar Frida också. Hon är förutom en duktig frisör väldigt inspirerande även på andra sätt. Exempelvis vad gäller träning. Nu berättade hon om ett himla spännande lopp (löpning) som går av stapeln i just ”våra” fjäll i mitten av augusti. Arctic Circle Race. Jag är heltaggad och tänker att det vore en himmelens bra 40-årspresent till mig själv. Samma månad som jag fyller år dessutom. Frågan är dock om jag hinner i den formen till dess? Till nästan två mil fjällspring. En kanske ännu större fråga är om min rygg tycker att det är en lika bra idé som jag? Efter två diskbråcksoperationer har jag varit lite smårädd just vad gäller löpning och gjort det väldigt sparsamt. Jag har dock läst på en del och det kan ju faktiskt till och med vara bra. Det gäller dock att lyssna noga. På ryggen. Vad tror du? Ris eller ros?

När vägarna tinar fram får jag alltid spring i benen. Det är dock långt ifrån alla vägar som lockar lika mycket. Som hemmavägen till exempel. Fyra kilometer lera och ”slukhål” som dyker upp både här och där. Den får mig att tänka på Karin Boyes dikt om knoppar som brister. Här är det dock snarare fråga om vägar som brister. Varför skulle annars våren tveka?

Veckans ris till vårförfallets norrländska vägar. Ris vill jag även dela ut till dagens stövlar. Speciellt barnstövlar. Oavsett märke. Vi har provat de flesta på sönerna och hur vi än gör håller de bara en säsong. Rosor får dock vår lokala Sko- & sportaffär som alltid har bra service. Inget undantag idag då jag och tvillingarna rusade in för att panikköpa nya stövlar innan avfärd mot mormor och morfar i Burträsk.

En ros även till räven som valde att dyka upp sista lovliga dagen. Eller kanske snarare en ros till maken som överlistade den. Vi fick var sin denna säsong. Inte mycket men bättre än ingen. En hel del andra små liv har vi räddat.

Dagens sista rosor går till hönorna som blivit betydligt snällare med nykomlingen April. Till vårsolen som lyst upp tillvaron (trots att jag haft väldigt mycket inomhusjobb denna vecka). Till magpirret och förväntan inför min stundande helg på förtroendemannautbildning på Jägareförbundets Öster Malma. Tidigt imorgon bitti sitter jag (lite smånervös) på ett propellerplan söderut. Väldigt spännande!

Ha en jättetrevlig helg!

En helg i april – med snö och fjädrar

Helgen inleddes med begravning. För farmor Signe. Stämningsfullt och fint. Det är alltid sorgligt med ett sista avsked men går ändå bättre när livet varit verkligen långt. Drygt 95 år för farmors del. Det blev en riktig släktträff farmors dag till ära. Roligt att träffa alla som man tyvärr träffar mer och mer sällan ju äldre man blir.

Sönerna var hos sin farmor och farfar under tiden. Vi åt middag där och jag passade på att göra några snabba ärenden när vi liks var i en lite större människoby. Skellefteå. Daniel hade åkt till fjällen, en annan fjällvärld än den vi brukar hänga i. Edward stannade kvar hos farmor och farfar. Jag och tvillingarna styrde hemåt på kvällskvisten. Naturen bjöd till lite extra.

Naturen kan vara hård också. Djuren. För några dagar sedan ”adopterade” vi en höna från en god vän. Hon hade blivit en riktig hackkyckling och vi hoppades att hon skulle få det bättre här. Världens finaste höna som Edward döpt till April.

På bilden ovan fick hon lite egentid i en av hundrummen. Vår tupp som alltid varit världens snällaste skyr inga medel att få utlopp för sin ”kärlek” gentemot April. Så fort hon rör sig. Vår snälla höna Rut som jag oroade mig en massa för när hon flyttade hit verkar nu dessutom ge igen för någon ”gammal ost”. På April. Jag blir galen! Varför kan de inte bara vara snälla?!? Jag hoppas verkligen att det snart blir lugn och ro i hönshuset igen. De har i alla fall äntligen börjat gå ut igen. Starkt skeptiska mot snön men det tar sig…

Jag och tvillingarna har fortsatt kampen även mot snön. I hundgårdarna. Skottat och lekt.

Fastnat med skorna i snön och tränat på flygtekniken.

Lördag kom mina föräldrar och min långväga lillebror Robin på besök. Altanfika, skoterlek och grillmiddag.

Jag hade ju lovat tvillingarna filmkväll i storsängen under helgen. Sagt och gjort. Myspys till Ronja Rövardotter på lördagskvällen. Inga hundar är tillåtna i sängen och de brukar sällan försöka ens men Norma smög sig upp medan jag mixtrade med kameran. Hon fick mysa med en stund.

Idag, söndag, inleddes kampen mot dammråttorna. Det tar verkligen emot att vara inne och städa när solen verkar stråla som aldrig förr utanför. Men ibland måste man. Vi fick dessutom paus där mitt på dagen då Edward kom hem och vi gjorde oss redo för Skor- och sportloppet i Norsjö.

Vi var först på plats och sönerna tog ett uppvärmningsvarv i tävlingsspåret.

De ställde sig sedan på plats. Redo för tävling. Ungefär 20 minuter före start. Ett himla roligt arrangemang och med över 50 deltagande barn. Vid målgången fick alla medaljer, festis och en vattenflaska. Bra jobbat alla inblandade!

 

 

Vecka 15

Veckans roligaste: Många trevliga människor, många glada. Vårkänslor? Även sönerna. De har dessutom varit väldigt resonabla, tillmötesgående och relativt snabba på morgonkvisten. Många skratt, kilometervis med tolkning och höga ”skophopp”.

Veckans jobbigaste: Begravning för farmor imorgon. Min icke-navel som läker mycket märkligt och som ser ännu märkligare ut. Konflikter med tuppen Robin både morgon och kväll. Vi är inte riktigt överens om hans pilska vårkänslor inför den nya hönan. Han är som en spelgalen tjädertupp. Jag som en överbeskyddande hönsmamma.

Veckans jobb: Väldigt många timmar men mestadels roligt. Några dagar som utbildare i Lycksele och resten med åkeripappersarbete i Bastuträsk. När jag är på de sistnämnda uppdragen sitter jag i ett kontor på Fabriken företagshotell, en före detta betongfabrik med naturen runt knuten. Här nedan ser man Fabriken från baksidan. Under lunchpromenad.

Veckans träning: Skoterspårpromenader, hundpromenader och en hel del snöskottning (från snöfall, takras, på tak och i hundgårdar).

Veckans godaste: Lördagens middagsexperiment med ankbröst, potatisfondant à la Tjärnliden, lök och portvinssirap.

Utefika sitter heller aldrig fel!

Veckans vårkänslor: Den här tiden på året börjar alltid mitt tältsug. Jag behöver dessutom ett nytt tält. Ska jag köpa ett kupol- eller tunneltält? Sönerna ska också rymmas om de vill hänga med. Med våren får jag även alltid extra mycket skaparlust, främst hantverkspyssel och bokskrivande.

Veckans helgplaner: Jag och tvillingarna ska ha en hemmahelg på tu man hand. Vi klurar på utflykter, hantverkspyssel, film och popcorn i mammans säng samt eventuellt deltagande i Skor- och sportloppet (på längdskidor) i Norsjö. Vad ska Du göra i helgen?

 

 

 

Älgar & Jägareförbund

Jag har verkligen njutit av denna snörika och långa vinter. Av allt det vita guldet som kom både tidigt och mycket. Det är fortfarande kvar väldigt mycket. Både snö och härlig vårvinter. Nu kan det faktiskt få skynda på lite. Det är många djur som lidit tillräckligt. Av all snö jag varit så glad i. På väg till och från fjällstugan har vi i flera veckor sett älgar ligga i en sjökant. Bara ligga. Till synes ganska apatiska. Förmodligen både trötta och hungriga. Det är verkligen lidsamt! Onödigt!

På väg hem från fjällen efter påsk låg en kalvstackare alldeles invid vägen. Ensam. Trött. Med räknade dagar är jag rädd. Som många andra denna vinter. Plågsamt och ledsamt tycker jag. Som jägare och djurvän.

Jag gjorde såklart väldigt korta fotostopp (mer som rullande halvstopp) för att inte störa eller stressa dem. Gör inte det!

I lördags såg jag fler liggande älgar. Längs en annan väg. Mot andra fjäll. Mitt mål för dagen var Sorsele och River hotell. Länsföreningsstämma för Jägareförbundet Västerbotten.

Ett fint och mysigt hotell. Passande (vild) inredning för dagen. Mycket staplad ved. Även inomhus.

God stämning och många trevliga och intressanta människor. Både kända och okända. Självaste generalsekreteraren för Svenska Jägareförbundet var där. Bo Sköld. Han talade bland annat om vår position som stolt jägare och medlem i förbundet. Om vårt stora engagemang i djur, natur, miljö, samhälle, kultur, upplevelser, hälsa, mat och tillvaratagande. Bland annat. Vilken himla bra positionering vi har! Vi har dessutom ett viktigt jakt- och viltvårdsuppdrag. Ett uppdrag vi haft i 80 år. Som vi tagit och tar mycket väl hand om.

Jag blev vald som ordinarie ledamot i styrelsen. I Jägareförbundet Västerbotten. Jag ser verkligen fram emot mer givande arbete tillsammans med de andra engagerade styrelsemedlemmarna och jaktvårdskonsulenterna.

Du är väl också medlem?

 

 

Påsklov i vykortet. Med alla tillbehör.

Med familjen. Med vänner. God mat och dryck. Mycket sol. En massa frisk luft. Några fiskar. Skoter. Skidor. Magiska fjäll. Ingenting har saknats! Och visst är det så att allt är lite vitare i fjällen, himlen lite blåare och solen betydligt starkare?!

Första dagen åkte vi först upp till en sjö på kalfjället men det blåste ganska mycket så vi styrde skotrarna neråt. Alltid lika hänförd av omgivningarna.

I närheten av Gretasjöarna fann vi lä. Gjorde hamburgerlunch.

Den yngre generationen underhöll den yngsta. På deras mest önskade vis. ”Bästa skotershowen” vi sett sade sönerna imponerade och applåderade mellan hoppen och snön som yrde.

Dag två var det också ganska mycket väder. En hel del vind. Det var skotertävling i Vuoggatjålme. På väg dit stannade vi vid masten och testade fiskelyckan.

Maken fick den första. Liten men naggande god.

Henry introducerade fjällfisk för en mycket intresserad Siri.

Väl på skotertävlingen var det väldigt mycket skotrar och folk. Som det brukar. Helikoptrar, hamburgare och fika. Roligt.

Förutom en massa skotrar har det även funnits tid för skidor. På eftermiddagarna. Några kortare turer med sönerna och några längre med kompisen Jennie. Så himla härligt!

Dag tre var det vindstilla. Några slöjmoln. Vitt och vackert. Dagens utflykt gick till Flygarsjön.

Fiske för både stora och små. Ja en hel del lek också.

Jag hann få en fisk i alla fall innan rastlösheten tog över hand. Väldigt liten fisk men ändå.

Lunch. Tacogratäng fungerar alldeles utmärkt att äta ute. Värma på och äta med tacochips. Även medan man pimplar.

Min rastlöshet i fjällvärlden består mycket av att jag vill se mer. Gå uppåt. Njuta av utsikten. Röra på påkarna. Där finns ju dessutom nästintill oändligt med både små och stora toppar att utforska. Nu räcker ju tiden sälla till några långa turer men när jag blir stor så…

Stor bland stora fjäll. Där nere ser mina kompisar ganska små ut i alla fall.

Dag fyra var en helt strålande dag. En drömdag i fjällvärlden. Idel blå himmel, strålande sol och väldigt lite vind. Vi drog på en lite längre tur. Till Mavas. Vägen dit, över Bäno, är under klara dagar bland det vackraste jag vet. Jag har ungefär hur många kort som helst från samma ställen. Det går bara inte att låta bli!

Väl på Mavas provade vi fiskelyckan någon timme. Inte ett endaste napp men en sådan här dag gör det liksom inte lika mycket.

Vi satt mellan två öar. Det hade varit ganska kallt under natten, björkarna såg på håll ut som en egen variant av körsbärsträd. På närmare håll som naturens eget finurliga påskris.

Sönerna varvade fiske, kojbygge och snölek. Pausade en kort stund. Då det var lunchdags.

Godaste kaffet som finns!

Då fiskarna inte ville nappa beslutade vi oss för att åka tillbaka. En bit. Möta upp fler vänner på en annan sjö. Ikkesjaure (eller hur det nu stavas). ”Ikkis” kort och gott.

Daniel fick en väldigt fin fisk. Edward hjälpte till. Fiskelycka! En riktig solskenshistoria minsann.

Dag fem. Om möjligt ännu bättre väder. Solskyddskladdiga ansikten. Mycket lekinbjudande snö. På övre Mujtunisjávvre.

Övertalade Jennie och Petra att hänga med på en topptur. Harry hängde också med en bit.

Hundkärlek på fjället. Petra och Chivas.

Mer kärlek efteråt. Svart och rivig sådan.

Fiskarna nappade väldigt dåligt här också. Någon liten stackare bara. Vi åkte en liten bit ner. Till nedre Mujtunisjávvre. Man får nästan känslan av att det är som världens ände i fjällen ibland. På ett positivt sätt.

Någon liten fisk till blev det för samlingen innan vi åkte hemåt mot stugan. Laddade upp med eftermiddagsfika och drog ut på sjön alldeles nedanför. Fortsatte njuta. Bakom Petra och Johnny skymtar Sandvikens Fjällgård.

En pistmaskin dök plötsligt upp. Daniel och Stellan tog sönerna närmare. De små fick åka med en bit. Överlyckliga!

Sista dagen. För denna gång. På sjön 777. Fjäll är världens bästa lekplats. Bland annat.

Då vindarna tilltog sökte vi lunchskydd i Guijaurestugan.

Sedan vände vi hemåt. Mot stugan. Omgivna av allt det vita. Vackra. Oavsett väder. Ja så länge man ser något i alla fall.

Hoppas Ni också haft en riktigt härlig påsk! ❤