En underbar dag!

Dagarna blir vad man gör dem till. Finväder gör dagen ännu lite bättre. Vintersol och en snäll, besökande svärfar på det. Jag fick några timmars egentid i skogen. Kvalitetstid. Att kolla in trädtoppar och mårdfällor. Siri fick hänga med.

Tjädertuppen var inte där jag trodde men fint var det. Pulshöjande. Tung snö från gårdagens blida snöfall.

Inte långt hemifrån. Där var tuppen. Där jag minst anade det. I en tät ungskog. Han såg oss först. Han hade valt en plats med fin utsikt.

Fina Siri har kämpat på bra idag! ❤

Jag har svettats. Njutit. Vilken underbar dag!

I slutet av turen skulle jag gena lite. Över en brant knix (det är knappast rikssvenska men ni kanske förstår vad jag menar). Jag ramlade, tryckte ner en stav i snön, långt ner i snön. Staven försvann. Jag var tvungen ta av mig skidorna och leta. Jag försvann nästan också. På bilden nedan har jag lyckats kravlat mig en bit upp. Jag står jag upp…

Väl hemma var jag ganska slut. Tvillingarna ville åka skidor. De andra hundarna också. En snabb fika och skidbyte på det. Henry och Harry planerade en tur till människobyn Norsjö (drygt 1,5 mil)…

Med lite mutor lyckades jag ändra rutten. En ganska mycket kortare. Men fin. Både barn och mamma får ändå jobba på sitt tålamod så det räcker. ”Djävla skidor” sade Henry lite väl många gånger. Finns det Tegsnäsare till barn? Och svärburkar?

Vilken ynnest det är att kunna göra en sådan här dag hemmavid. Jag älskar att bo här! ❤

Det enda som saknas är maken. Han skulle älskat denna dagen också. Eller han älskar nog faktiskt den här dagen ändå. I Sörmland. Han har skjutit sin första dovhjort (och en älgkalv på det). Vi är så glada för hans skull. Och ganska avundsjuka. ❤

Nu blir det lite packning och en tidigkväll. Imorgon bär det iväg på äventyr till en av mina favoritmänniskor. Heidi. Åh vad jag har längtat efter henne. Alldeles för länge sedan sist. Nu får vi äntligen ses. Våra söner också. Stugmys, snölek, frisk luft, analyser, drömmar och planering står på schemat. Trevlig helg! ❤

Hemmets hjärta

Där det mesta händer. Där alla är. Spenderar mycket tid. Det är köket. Hela familjen. Pratar, diskuterar, pysslar, ritar, myser, äter, fikar, dricker och en massa annat. Kommer besökare sitter man också i köket. Utan störningsmoment, förutom en himla fin skogsutsikt. Har jag hemmakontorsdag sitter jag också i köket. Maken har frågat flera gånger om jag inte ska fixa ett kontor någonstans på gården men jag har ju köket…

Så här såg det ut idag.  Och igår. Jag gillar verkligen att kunna jobba hemifrån. Jag tycker att jag har bra självdisciplin men det kan ta en stund innan jag kommer igång då jag är hemma. Där finns ju även andra sysslor som hägrar. Starta en tvätt, städa, snöröja, hänga med hönorna och tuppen…

Flera dagar har jag även planerat att hänga upp våra fina emaljmuggar. På egna hängare i köket. Jag höll på att bli galen av alla glas. Överallt. Genast fullt i diskmaskinen. Av glas. Nu är det problemet löst. Med var sin emaljmugg. Fått, köpt, ärvt.

Som en extra bonus blev det även lite mer plats i köksskåpen. De är lite för få. Bänkytorna också. Jag längtar tills tiden (och pengarna) kommer med ett nytt, större kök.

Tillbaka till hemmakontoret. Köket. När jag väl kommer igång är jag väldigt effektiv och intensiv. Petar och funderar lite för mycket i små detaljer. Svårt att ta paus. Äter och dricker kaffe under tiden. Dagens lunch bestod av husmans med rökt skinka (hemmaodlat) och créme fraiche. Lingondricka till. Kaffe till efterrätt. En motionsrunda med hundarna blir ofta den enda pausen då jag kommit igång, då jag avslutat något eller kört fast. En tur i hemmets omringande hjärta. Skogen. Frisk luft och nya perspektiv (även på tankarna).

Där vi helt nyligt kört skoter syntes knappt ett spår. Ännu mer snö har fallit senaste dagarna.

Idag blev promenaden utbytt till snöröjning kring alla gårdens dörrar. Hundarna ”hjälpte” till.

Maken är på jaktresa i Sörmland och äldste sonen (Edward) har med stort allvar och glädje åtagit sig plogjour med fyrhjulingen. Jag skulle absolut inte få skotta bort annat än kring dörrarna. Idag har han tappat sin andra tand och gjort en fantastiskt fin snöröjning när han kom hem från skolan. ❤

Tillbaka till köket. Hemmets hjärta. Jag gillar verkligen att laga mat. Baka började jag gilla sedan jag blev mamma. Matlagning har jag alltid gillat.

Alla gillar biffar. Det är sådana jag håller i på bilden ovan. Familjens favoritbiffar. Här kommer receptet (till fyra portioner) på ”Viltfärsbiffar med primörer i gräddig ostsås”:

400 g viltfärs

1 ägg

1 dl ströbröd

1 dl créme fraiche

1 dl vatten

1 msk viltfond

½ tsk timjan

3 krossade enbär

1 tsk salt

svartpeppar

 

½ l kantareller

6 knippmorötter

2 knipplökar

2½ dl grädde

½ msk viltfond

1 dl riven, god ost

1 msk finskuren persilja

svartpeppar

Blanda ingredienserna till färsen. Forma biffar och stek i smör.

Rensa kantarellerna noga. Halvera stora svampar. Skala morötterna och skiva dem. Klyfta löken.

Stek kantareller, morötter och lök i smör. Häll över grädde och fond. Låt småputtra några minuter. Ta panna från plattan och rör i osten. Smaka av med peppar innan du lägger ner biffarna. Strö över persilja och servera med kokt potatis.

Smaklig måltid och trevlig helg! ❤

 

 

 

 

 

Jaktlycka & Snöglädje

Helgen inleddes med jaktlycka. Sent på torsdag kväll. Jag hade sett skymten av räven två gånger tidigare. Blivit överlistad. Tredje gången var jag listigare. Viltvårdande.

Fredag åkte jag iväg för ännu en trevlig jaktdag med min vän Maria. I vanlig ordning såg vi orrar på fel ställe men nära jaktmarkerna. Lovande tänkte vi än en gång.

Började skidturen med lite ”stavproblem” för Maria. Vi kom överens om att det är bra att ha ett multiverktyg i ryggsäcken. Med kniv löste hon dock problemet tillfälligt.

Rätt spillning och spår såg vi på några ställen men ingen av upphovsfåglarna.

Många diken skulle vi över denna dag. Det finns olika sätt göra det på. Alla sätt är bra utom de dåliga…

Småkall men himla trevlig skidtur i skog och mark. Det är så vackert i vinterskogen! Man kunde till och med se vintersolen bakom molnen och en svag halo.

Avslutade med utelunch och fortsatta drömmar om tuppar i toppar.

Lördag var stora snökojbyggardagen. Bland annat. Med vänner. Snö ger verkligen mycket glädje.

En tur längs ”trapperlinan” gav ytterligare jaktglädje. Första mården i fälla denna vinter. Viltvård. Nu har vi räddat livet på ännu mer småvilt.

Helgavslutande söndag innehöll mer snölek, vänner och jaktlycka. Maken kom hem med en orrtupp. Harry visade stolt hundarna (samojeden är min systers hund Jenna som vi hundvaktade under helgen).

Mer snöskottning. Det har minsann blivit en hel del av den varan. Inte alltid med glädje för de stora men väl för de små. Edward har lärt sig skotta med fyrhjulingen och gör det gärna medan tvillingarna gärna åker med i traktorn.

Skottningen avslutades i mörkret med snöhopp i glesbygdsstil.

En härligt trevlig helg är till ända. Alla nöjda. Skönt trötta. ❤

 

 

 

 

 

Röster från skogen…

I den här skogen, i den här familjen, är det ganska många röster. Ganska ofta höga röster. Även om det är lek och skoj har man som en inre smärtgräns vad gäller ljudnivå. Jag tjatar nog ganska mycket om detta. Både ute och inne. Men det är roligt när alla har roligt! Det är bäst i skogen. Finast. Även en spretig välta. Med massaved.

Skönt med en skidtur eller äventyrspromenad. Kvalitetstid med Harry och Siri en mörk, blåsig och småsnöig kväll.

Ganska lugn jobbvecka. Mycket bokföring. En dag med förtroendeuppdrag. Styrelsemöte med Jägareförbundet i Umeå. Inspirerande möte med mycket framtidstänk. I inspirerande miljö.

Såg en kungsörn på vägen till Umeå. I närheten av Risliden. Som tagit en hare. Alldeles vid vägen. Ångrar att jag inte tog mig tiden att backa tillbaka och fota.

Äntligen fick jag i alla fall även hem bokbeställningen jag väntat på. En till mig och en till sönerna. Rekommenderas varmt!

Nu ska jag göra kväll och ladda för en heldag i jaktskogen imorgon. Med god vän, skogsskidor, eld och förhoppningsvis jaktlycka. ❤

Mysbrasor & Toppfågeljakt

Jag läste att idag är årets deppigaste dag. För många. Inte för mig. Jag har haft en så himla trevlig helg, fyllt på massor av energi. Fredag fick jag jaga, lördag fick maken jaga. Edward hade en kompis på besök. Mycket utetid. Lunch i grillkåtan med korv, köttbullar, saft, kaffe och marshmallows.

Daniel kom dessutom hem med en fin tjädertupp. Vilken jaktlycka! Väl förtjänt efter mången timmar i vinterskogen.

Söndag fick vi bägge jaga. I goda vänners lag. Sönerna lämnade vi av hos mina föräldrar i Burträsk innan vi mötte upp vännerna i deras jaktskog. Jag och Maria skidade åt ett håll medan Daniel och Nicklas skidade åt ett annat. Här hade vi skidat uppför en bra bit, vilken utsikt! Kolla även in de fina vingmärkena av tjäder i snön…

Det blåste onödigt mycket (ännu mer idag) vilket absolut inte är gynnsamt väder för denna typ av jakt. Jag hann i alla fall se några orrar vajande i en björk på väg in mot jaktmarken.

Hade jag varit skogsfågel denna dag hade jag absolut kurat ner mig i snön någonstans och det var nog precis vad de gjorde. Vi hittade några ”sovgropar” och spillning. Killarna också, de  skidade dessutom nästan på en tjäder som låg och vilade. Vi har ju mestadels ganska tät skog här i träsklandet, man får skida lugnt och spana av så gott man kan i hopp om att få syn på någon fågel.

Här skidade vi på en annan lega. En älg hade tagit sig en powernap.

Efter några timmar på smygande skidjakt. Lite knirk från skidorna. Vinande vind runt öronen. Då kom vi fram till en kraftledning. Vi tänkte följa kanten ner till vägen där bilen stod. Det var en låååång backe. Vindpinad snö som gav rejält med fart under skidorna bitvis. Lite snöblint också. Möjligheten att svänga och bromsa är som sagt väldigt begränsad med skogsskidor. Rätt som det är kan de dessutom dyka ner under snön när man stöter på kullar och dalar. Var sin rejäl snus (börja aldrig snusa!) för att ingjuta mod.

Ner kom vi! Glada och nöjda. Med huvudet uppåt och skidorna nedåt. Vi gjorde upp en eld och väntade in grabbarna för mackjärnslunch som Maria fixat. Så himla gott!

En till jägare anslöt och jag var så klart tvungen att ta en gruppbild. Trevligt avslut på en mycket trevlig dag! Kall av vinden. Varm av vänskap, gemenskap och ännu en upplevelsedag i vinterskogen. ❤

Efter god middag hos mina föräldrar åkte vi hem till skogen. Prickig skog. Några snöklumpar klamrar sig fast i vindpinade träd. Det mesta har blåst ner. Men nu är det en ny vecka med ny snö på gång och nya upplevelser och utmaningar. Lev väl!

 

 

 

Inspirerad. Av det vilda.

Jag har alltid känt mig inspirerad av det vilda. Av skog, vatten, fjäll och vilda djur. Av frisk luft och uteliv i olika former. Till stor del har jag nog min far att tacka för det. Som präglat mig mot det vilda. Vad är det mer som gör att människor, som jag, dras mot det?

I veckan har jag tänkt extra mycket på detta. Drömt, planerat och inspirerats. Som till exempel av den här boken jag lånade på biblioteket i början av veckan.

Mycket bra! I vinter måste jag bara få till en riktig tur med hundspann igen.  Någon timme i alla fall. Det är hur härligt som helst! Ljusstaken är också ny. Med kottar på. Såklart. Jag hittade även en himla fin upplyst hare…

På tal om levande ljus känner jag mig alltid lika imponerad av människor som lever väldigt enkelt. Som förr i tiden. Så himla mycket kunskap de besitter. Så himla bra de är på att leva och ta vara på livet. Ni måste bara se ”Gubben i stugan” på SVT Plays öppna arkiv.

Jag är dock en riktig bokfetischist men har lugnat mig med åren. Inte vad gäller läsning men vad gäller bokinköp. Nu utnyttjar jag biblioteket mycket mer och ”Bokbörsen” där man kan köpa begagnade böcker i fint skick och till bra pris. Jag har till och med rensat ut bland mina böcker och har nu endast två stora bokskåp kvar. Det är stort för mig. I veckan var jag dock nödgad att beställa två nya böcker, en till mig och en till barnen. Med tema skog. Jag tog skotern till brevlådan idag (vintertid får vi posten två kilometer nedanför gården) men de hade tyvärr inte kommit.

Vad hemskt jag skulle tycka det var om allt blev digitaliserat. Även böckerna. Jag har dock även mer digitala inspirationskällor. Om jag absolut måste begränsa mig till tre så säger jag: Bucketlife och Träningsglädje och @alex.hagglund på Instagram (hoppas hon startar en blogg snart). Kloka, levnadsglada och med mycket frisk luft. Ge mig gärna fler tips på dylika.

I verkligheten finns det många jag inspireras av. Nära och kära. De är så viktiga! Viktigast! ❤

Jag har ju även riktig skog runt hörnet som ständig inspiration. I förrgår var det otroligt blitt väder. ”Trettondagsblian” kanske? Den dagen bjöd på en lite extraordinär solnedgång. Kanske för de återkommande minusgradernas skull?

Fotograferat i grannbyn Fraukälen.

I morse här hemma på gården var det också extra fint. Eller så var det för att jag hade en ledig dag. Ganska kallt men väldigt vackert. Hur många hundar kan morgonpinka till denna vy? Jag är sååå tacksam att bo så här! Vid vägens ände. Utan närliggande grannar.

Dessutom fick jag några timmar egentid i toppfågeljaktskogen. På skidor. Med vintersol.

Det är alltid jobbigt hemåt när man bor på ett berg. Det är också alltid spännande bortåt. Med nedförsbackar och med skogsskidor. Möjligheten att svänga och bromsa är ytterst begränsad. Men roligt är det! Här for vi…

Sjönk ner lagom nere på myrarna där temperaturen närmade sig minus 20. Gjorde inget ”doppidike” idag.

Vi skidade och skidade utan att se ett liv men hittade till slut en tjäderbetad tall med tillhörande spillning. Det går inte beskriva hur himla glad man blir av att i alla fall se det. Bajs.

Det var dock en hel del av både rävspår och mårdspår där. Jag hoppas att tjädern hittat en riktigt bra och avskild sovplats och att mården istället besöker en fälla som vi har inte långt därifrån.

Ikväll har vi enligt sönernas önskemål lekt fiskdamm med fredagsmyset, sett toppfågeljaktfilm och haft myspys. Även hundarna. Friskluftströtta. Som vi. Bästa tröttheten.

Nu ska jag hoppa i säng och drömma om tjädertuppar i topp, ett nytt tält och ett riktigt tjockt liggunderlag. God natt och trevlig helg! ❤

 

 

 

Vinterskog. Med utsikt och utmaningar.

Lördag. Egentid med tvillingarna. Efter utelek och hundmotion tog vi bilen till Norsjö för att handla lite mat och köpa lördagsgodis. Vi handlade i raketfart så att vi skulle hinna köra lite fina omvägar medan ljuset fanns kvar. Dagarna har blivit något längre men man får ändå verkligen hushålla med ljuset. Vi fick till och med se solen. Bredvid Solia (den lokala skidbacken).

Det är alltid roligt att köra nya vägar, omvägar eller vägar man sällan tar. Eftersom det var en klar dag siktade vi på höjder. Med lördagsgodis fulla munnarna.

På några ställen stannade vi och gick ut. Kollade in. Beundrade. Frös. Det blåste kallt som tusan.

Men vilken utsikt. Så vackert. Allt. Hemmablind (eller bortablind) inför naturen och skogen kommer jag aldrig att bli. ❤

Skogen och bergen är lite mer svårtillgängliga denna årstid men kolla bara där solen lyser upp trädtopparna. Vem blir inte naturreligiös av det?

Vi kom ut i vår grannby. Hade köpt munkar på affären och for på fikabesök till vänner. Vintervackra Bjursele med fina sjönära hus och stugor.

Söndag morgon var det dags för andra äventyr i vinterskogen. Jag och min barndomsvän Maria skulle ut på toppfågeljakt. Här närmar jag mig ostrikets hjärta. Burträsk. Maria bor där och jag har växt upp där under större delen av min barndom.

Jag hämtade upp Maria och vi drog vidare mot hennes jaktskog. Solen visade sig och även några orrar inte långt från jaktmarken. Bådade gott.

Vi drog på oss Tegsnässkidorna och skidade iväg. Tungt gick det men roligt var det!

Det var väldigt många diken vi skulle över. Diken som inte alltid hunnit frysa under all snö. Jag lyckades rasa ner i ett, med skidorna på. Det var dock som ett flak snö kvar mellan mig och survattnet. Jag lyckades lirka av mig skidorna och ”hoppkravla” mig upp på sidan för att sedan försöka fiska upp skidorna. Det gick.

En hel del fnissande blev det. När man glider/trampar/kämpar med skogsskidorna glömmer man som bort hur himla mycket snö det faktiskt är. Tills man ramlar eller nästan blir ”doppidike”. Man är smidig som en blåval i snön. Armarna når inte ner till marken för att ta stöd, stavarna sjunker alldeles för långt och med några kilo ryggsäck med bössa och fika (som man oftast inte hinner fika eftersom man vill skida på medan det är ljust och medan någon fågel kanske sitter uppe).

Nu var det Marias tur att ta sig över vattendiket…

Det gick mycket bättre. Vi skidade på i några timmar, inte ett liv såg vi förutom en lavskrika och senare snöflingor stora som lapphandskar. Extremt mycket mårdspår var det. Måste ta med Maria på en ”trappertur” här hemma och inspirera till fällfångst.

Även om jaktlyckan uteblev hade vi en himla fin (och svettig) dag. Det måste vi snart göra om. Vi lastade skidorna på skidstället som inte är ett skidställ men helt perfekt ändå och drog hemåt bland snömoln i solnedgångsfärger.

Idag gick det desto bättre för Maria som fick med sig en orrtupp hem. Själv var jag på jobb idag. Det var extremt ångestfyllt igår, inför idag, men det gick över på väg till jobbet. Eller ja medan jag väntade på att en skogstraktor skulle lastas mitt på hemmavägen. Typ den enda trafikstockning som inträffar härikring. Jag drack kaffe i min termosmugg och åt en macka under tiden. Glesbygdslivet. ❤