Julledigt i glesbygden

Nästan en vecka har gått sedan julafton. Jag har varit helt ledig (med några korta stunders undantag). Tillsammans med familjen. Det var faktiskt länge sedan jag kände mig så ledig. I mestadels ljuvligt vinterväder.

Jag älskar julen men brukar vara ganska stressad att få bort den direkt under mellandagarna. Städa bort allt. I år är jag inte alls stressad, vill njuta av julen lite längre. Kanske för att jag inte riktigt hann med så mycket före? De lediga dagarna har vi spenderat med mycket gårdsjobb men även med mycket lek och mys, både ute och inne. Även om det hör till vanligheterna blir jag helt varm i hjärtat när sönerna leker runt i omgivande skog med pannlampor under mörka vinterkvällar. Älskade glesbygdsbarn. Och hundar. ❤

Jag har också röjt runt en del i skogen med pannlampa. På skidturer. Jag älskar det. Mörkret, tystnaden och friheten. Ja det är kanske ännu trevligare när det är ljust men ibland hinner man inte under de få ljusa timmarna dygnen bjuder på så här års. Det är i alla fall mycket lättare att åka lite vilse när det är mörkt, skogen ser då inte riktigt ut som den brukar. Men hem kommer jag alltid, så småningom.

I skoterlampans sken har det också blivit en hel del turer. Lagom till jul fick vi hämta vår nya pärla. En Lynx 49 Ranger. Mycket trevlig! Bild nedan från gårdagen då jag och maken (och Siri som minsann skulle hänga med) fick lite egentid för skotertur och koll av mårdfällor. I dagens sista halvljus.

I förrgår gjorde vi en bilburen utflykt. Hela familjen. Bland vintersol och älgar.

Till en annan glesbygd. Lite mer kustnära. Till min lillebror Johnny med familj. Snusa på deras första människovalp. Mitt syskonbarn nummer två. Fina Majken. ❤

På aftonsidan drog vi vidare till mina föräldrar. I Burträsk. Åt julbord nummer jag vet inte. Åtta kanske. Men det spelar ingen roll, på julbord finns alltid goda saker och valmöjligheten att välja just det man gillar bäst. När vi åkte hem på kvällen var det ett diskret norrsken trots att det varken var jättekallt eller jättesent. Norrsken får vara hur diskreta de vill, de är ändå alltid magiska! ❤

Idag var maken iväg på toppfågeljakt med en kompis. Jag och sönerna strök kopplet på Norma, hon som har kämpat på med bra drevtider i den ganska djupa snön under jullovet. Det finns inget bättre än när hundarna är helt nöjda och trötta av bästa slags tröttheten. Efter det de helst gör. Efter jakt. ❤

Daniel kom hem med jaktlycka. Efter timmar på skogsskidor och sitt längsta skott någonsin (352 meter). Imponerande. Siri var också imponerad. Ville gärna ha den fina tjädertuppen för sig själv.

Resten av denna dagen har jag egentligen bara städat. I huset och i gäststugorna. Fejat och renbäddat inför morgondagens efterlängtade gäster.

Imorgon som är sista dagen på detta år. Ett år med massor av upplevelser, jobb, äventyr, erfarenheter och fina människor. Ett år med mycket debet i minnesbanken. Tack 2018! Nu välkomnar vi snart ett nytt år, fyllt av massor som ännu inte varit. Så himla spännande! Ha ett riktigt gott nytt år!

 

 

 

 

Glesbygdsliv i juletid

Vi börjar på julafton. På förmiddagen. När ljuset börjat anlända. Med vyn från vårt sovrumsfönster. Den som jag aldrig kan se mig less på. Oavsett väder. Älskar att bo här i skogen.

Sönerna hade vaknat onödigt tidigt. Såklart. Övervänta på denna dag. De fick välja två klappar var under granen. Att öppna på morgonen. Sedan frukost. Med fyra tända ljus.

På julafton är vi ofta ute en stund på förmiddagen. I väntan på gästerna. På familjemedlemmar. Inget undantag detta år. På lite olika håll hann vi med lek, stövarsläpp och skotertur (både för nöje och för att kolla mårdfällorna).

Mina föräldrar kom ganska tidigt. Första året på länge de inte skulle vara med hela julafton. De skulle vidare till en av mina bröder med familj. Jag tycker faktiskt att det är lite tråkigt när vi alla barn blivit stora och fått ännu större familjer och flyttat lite väl långt ifrån varandra. Absolut inte synd för alla fler fina familjemedlemmar vi fått utan för att det blir så svårt att samla alla på samma ställe. Det vore den ultimata julen tänker jag. Med verkligen alla. Men då måste vi nog hyra en större samlingslokal och det är svårt att passa in allt livspusslandet för alla. Tur att julen sträcker sig över flera dagar så vi har chans att träffa de allra flesta av dem någon dag i alla fall . En julpuss på det. ❤

Daniels föräldrar och hans bror kom mitt på dagen. Några såg det traditionella på TV. Inte egentligen barnen. Jag och svärmor fixade med julmaten. Vi blev mätta i magarna i vanlig ordning. Den här tiden på året då man nästan aldrig känner hunger. Sedan var det spänd väntan på tomten. Edward hade slagit vad om att det var farfar som var tomten. Farfarn for och ”hjälpte en som kört fast”. Döm om barnens förvåning då farfarn kom tillbaka och efter det kom faktiskt tomten. Med rejäla Hestra-handskar.

Vi hade bytt tomte med grannarna (två kilometer ner) detta år. En tomte de aldrig träffat. Vi kommer aldrig att säga vem det egentligen var.

Efter julklappsöppning var det dags för det traditionella julklappslekandet och jultårtsätandet. Inte för att vi var hungriga och behövde mer julklappar men…

Juldagen var väldigt lugn. Jakt, skoter och skidor. Jag och Henry var på hans längsta skidtur någonsin. Så himla vackert och ljuvligt (trots att mina axel irriterande nog inte är helt bra ännu).

Annandagen kom min lillebror Jim med familj på besök. Jim som egentligen är min kusin men som alltid varit och alltid kommer att vara som min lillebror. Vi har hjälpt varandra genom mycket. Så även hans fru Anna som är en av mina äldsta barndomsvänner. Vi började med en skotertur runt berget. Gjorde upp en eld  mitt på och dukade upp (på skoterpulkan) julfika med glögg och diverse tillbehör.

Man får inte glömma motorsågen denna vinter. Inte på något fordon helst men speciellt inte på skotrarna. Det fortsätter vara tungt som tusan med snö på träden. De fortsätter falla.

Efter skoterturen for vi hem och gjorde en god trerättersmiddag. Delvis i underställ. Precis som det ska vara i glesbygden. Var uppe lite för länge men hade det himla trevligt. Så skulle jag sammanfatta alla juldagar. Som himla trevliga. Med nära och kära. Hoppas Du haft det detsamma! Precis som du vill ha det. ❤

 

 

Dagen före dopparedagen…

I morse sov jag ganska länge. Med några avbrott för medling mellan sönerna (jag börjar vara riktigt kvalificerad för att jobba åt FN). Maken åkte på toppfågeljakt, jag lagade frukost och laddade stövarpejlen samtidigt. Ett kort släpp då temperaturen var gränsen till låg. Trots min julharemössa blev det som ingenting. Antagligen för att det snöat ganska mycket i natt och hararna legat stilla.

Vi fortsatte med utelek. Älskar friheten och friskheten här i skogen. För alla. ❤

Vi har två kilometer till närmsta granne förutom en stuga som ligger tvärs över vägen. Sonen i stugan är här ganska ofta och har blivit en mycket god vän. ”Gammelstugan” är kallställd vintertid men skymtas frostvackert mellan träden.

Harry och Edward hittad en trädkoja bredvid trädkojan. De har byggt en tillsammans med farfarn men nu med all snö hittade de en helt naturlig variant bredvid. Av träd och snö. Här nedan står de vid öppningen. De skulle visst möblera och bjuda på fika där imorgon.

Efter lunch skulle Henry åka skidor. Inviga sina nygamla. Denna magiskt vackra dag.

Daniel skulle skotta och sedan blev det tolkning med Henry och Edward. En aktvitet de skulle kunna ägna sig åt heldagar. Oavsett temperatur.

Siri kollade på. Och grävde efter möss.

Jag och Harry dammsugade, bakade efterrätt, dukade och hängde med trevligt spontanbesök. I väntan på några av mina syskon med sällskap. För det traditionella förjulmyset.

Mätta i magarna och med kramp i skrattmusklerna tog vi den årliga gruppbilden. Alla syntes nästan.

När alla åkt och alla sover utom jag. Just nu. När jag bakar jultårta, tar tjälknölen ur lagen, slår in de sista julklapparna och rastar hundarna. Då tänker jag på de mina. Alla. Hur mycket de betyder och hur värdefulla de är. Julen är en tid för gemenskap och kärlek.

Varma julhälsningar till Er alla från gården vid vägens slut. ❤

 

 

 

 

 

 

När det lackar mot jul och ljus…

Det har gått fortare än någonsin. Tiden till jul. Nu är vi snart där. Jag har jobbat väldigt mycket, spenderat luckorna med familjen. Jag har hunnit ovanligt lite inför julen. Inget pyssel, inga julkort, ingen julmat och ett endaste julbak. Så kan det bli. Så får det vara ibland. Nu har jag i alla fall gått på julledighet. Typ. Ska försöka hinna med lagom mycket inför julen. Inför efterlängtade julfirarbesökare.

Jag har ”kokat soppa på en spik” hela veckan. Minns inte när vi handlade sist. Minns inte när kylskåpet var så tomt sist. Tacksam för allt närodlat, närplockat och närdödat i frysarna. Självaste julmatshandlingen har jag nu skjutit på några dagar men imorgon kanske? Efter jakt. Om jag tar mig till affären i tid. På grund av mig och/eller på grund av nedfallna träd längs vår väg. Det fortsätter komma snö på de redan nedtyngda träden. Det fortsätter falla träd över vägen.

Det fortsätter vara väldigt vackert. I vinterskogen. Kan man inte få nog av den kan man även köpa en fleecejacka i samma tema…

Trots att jag hunnit pyssla minimalt har jag många idéer och vilken lycka när jag var på jobb i Malå under veckan. När jag sladdade förbi en kompis på vägen hem och fick både fika, surr och ett gäng renhorn med mig hem (på flaket). ❤

Jag ska försöka göra någon slags ljuskrona till vårt nyrenoverade sovrum. Bland annat. Det kommer att passa perfekt. Om jag får till något bra.

Jag måste bara skärpa mitt fokus lite. Inte göra som igår exempelvis. Då skulle jag handla julmat och färga håret efter jobbet. Istället jobbade jag för länge, kokade sedan flera liter sylt och slog in julklappar. Men det ska ju också göras. Faktiskt.

I år blir de flesta klapparna inslagna i något slags naturtema. Så även granens dekorationer. Efter förra julen och julgranens ”lilla” krasch med en styck stövare inblandad behövdes en hel del nya dekorationer införskaffas detta år.

Att tiden går fort, till och med fortare och fortare, märks extra väl både på barn och hundar. I måndags firade vi Wilda som blev 11 år. Vår fina prinsessa på ärten som helt accepterat pensionärslivet och gärna vilar så mycket som möjligt under dagen. Hon blir inte ens förnärmad när man går ut på jakt med någon av de andra hundarna. Inte längre. Både bra och dåligt.

Nu har vi även passerat årets mörkaste dag. Med några minuter. Nu går vi mot ljusare tider. Och välluktande hyacinter. Har du firat vintersolståndet? Det borde man kanske göra.

 

Grytjakt i Hälsingland

Fredag afton var det dags. Efter trevligt jobbmöte. Att lämna Lycksele och de dryga 25 minusgraderna. Att styra kosan mot ett betydligt varmare Hälsingland. Mot vänner och jakt. En helt ny jaktform för min del.

Jag körde inlandet så långt jag kunde. Undviker gärna E4:an till varje pris. Mycket lugnare och trevligare. Lite trafikanter men en hel del renar, rävar och stjärnfall. Extremt många stjärnfall faktiskt. Jag undrar om det var för att det var så kallt eller om det är rester från meteorregnet?Först var jag lite förvånad och kom mig inte för att önska något men sedan önskade jag samma sak varje gång. Då måste det ju bara slå in!? Brukar du önska något vid stjärnfall?

Väl framme i Hälsingland hann vi med en hel del surr och mys innan det var dags att vika in årorna och ladda för morgondagens jakt. Även Märta var taggad. Märta som ofta går under namnet ”Dryg-Märta”. En stor personlighet i liten kropp. Räds inte mycket.

När vi ätit frukost och ljuset började anlända packade vi in oss i en bil och drog mot ett potentiellt grävlingsbebott gryt. Traskade genom skogen med ryggsäckar, spadar, yxa och spett. Jessica släppte ner Märta i en av ingångarna. Nu var det spännande att se, eller rättare sagt höra, om någon grävling var hemma.

Det gick inte lång stund förrän vi hörde dova skall under jorden. Vi kunde se på grytpejlen att det rörde sig lite så vi väntade tills det var mer stilla innan vi gjorde ett nedslag. Det låter som att det går ganska fort men så är det inte. Oftast inte. Den här gången skulle vi gräva oss ner minst 1,7 meter. Så djupt berättade pejlen att Märta var på. Som tur var har det inte varit många kalla dagar där så tjälen hade inte hunnit så långt ner.

Det var den kallaste dagen hittills, termometern höll sig kring tio minus, men det är inga problem att hålla värmen medan man gräver. Här nedan har vi kommit en bit. Anna pejlar efter Märta på botten för att se hur långt vi har kvar.

Det rörde på sig under jorden. Vi gjorde ett till nedslag för att sedan återgå till det första. Vi kom ner till gången och såg Märta. Då gäller det att vara försiktig och inte lasta över en massa sand på hund eller grävling. Nu var det nära. Fram med en grytpistol.

Sara fick tag i Märta och slet upp henne. Grävlingen tittade fram. Pistolen klickade. Grävlingen drog vidare. Typiskt! Märta kom upp och funderade vad vi pysslade med.

Jessica skickade ner Märta igen. Hon markerade på nytt. På ett annat ställe. Mellan hålen vi grävt. ”Bara” 1,6 meter ner. Nytt nedslag. Kombinerat med fika och en eld. I vanlig ordning hittade Sara en ”tjärgadd” (tjärved hos tall), hon luktar sig till dem även där det är minimal chans att någon sådan ska finnas. Tur var det för inget annat brann speciellt bra denna dag. 

När vi kommit ner nästan ända till gången i detta hål flyttade sig Märta igen. Till hålet vi påbörjat inledningsvis. Det blev det djupaste.

Nu var det nära igen. Jessica plockade upp Märta, som fått några bett i öronen av grävlingen. Jag höll i henne medan Jessica kollade läget där nere. Pannlampor är ett måste under denna jaktform.

Grävlingen var på plats. Eller rättare sagt grävlingarna. Efter många om och men blev det två stycken i samma hål. Viltvårdande jaktlycka!

Efteråt blev det en hel del jobb med att laga och fylla igen hålen vi gjort. Man ska städa efter sig, ingen vill ha hål i skogen och nu finns det dessutom chans att någon annan flyttar in. Grävling eller räv.

Ganska möra i kropparna lämnade vi denna skog. Än fanns lite ljus kvar.

Stannade till vid en riktig playa, väldigt folktom denna årstid. Jag tror att det var Norrdellen? Eller var det Sördellen? Någon av Dellensjöarna var det i alla fall. Jag vet dock en och annan som förmodligen kunnat tänka sig ett dopp där även nu.

Vi hade inte tid med ett dopp, vi skulle vidare till ett annat gryt. Ett som inte var lika djupt. Där var det dock ingen hemma. Ändå väldigt nöjda med dagen åkte vi hem mot Sara. Omgivna av fantastiska solnedgångsfärger och lite dimma över vattnet.

I Saras (och hennes familjs) fina ”jaktantika” hem blev det kö till duschen (även Märta). På med rena underställ och sedan avnjuta en fantastiskt god middag. Sara är bra på många saker!

Söndag drog vi iväg till andra marker. Nya gryt. En kompis till Sara visade vägen. Inte förrän fjärde grytet markerade Märta att det fanns någon inneboende. Vi började gräva.

Det snöade och det började skymma. Vi grävde mer.

På ungefär 1,8 meters djup kom Sara igenom till gången. Här nedan skymtar man även Märta. Hon hade slutat skälla och grävde för fullt. Vi väntade och grävde ännu lite mer. Sedan kom Märta upp självmant. Om grävlingen bäddat in sig för väl eller om den villat bort Märta (det var ett väldigt stort gryt) vet vi inte. Eller om det var något helt annat. Vi lagade och grävde igen. Gav oss för denna dagen. Så är det med jakt. Man vet aldrig och det ska ju inte vara enkelt heller.

Vi tog farväl för denna gång och jag började den ganska långa resan hemåt. Med en grävling på flaket. Mör och tacksam för en riktigt rolig helg. Vilken ynnest att få uppleva och lära sig en ny jaktform av duktiga och erfarna jägarkompisar. Jag konstaterar att grytjakt är en väldigt social tillställning, man kan prata, elda och fika. Borde vara perfekt även tillsammans med barn. Det är en jakt med mycket teamwork. Med många lager kläder då man är både väldigt varm och ibland väldigt kall (då man inte gräver och det är kallt ute). Det är väldigt smutsigt och ett riktigt bra träningspass. Viltvårdande jakt.

 

 

 

 

 

Veckans fjärde dag och fyra saker…

Torsdag idag. Torsdagar är bra dagar tycker jag. Lite helgkänsla över dem. Över veckans fjärde dag. Här kommer fyra saker inom olika kategorier som denna vecka bjudit på…

Fyra saker jag gjorde igår:

  1. Körde tidigt som tusan mot Anumark (utanför Umeå) för att hålla en YKB-utbildning (med väldigt trevliga och duktiga deltagare). Jag gillar att hålla utbildningar och jag gillar att köra bil. Gärna på morgonkvisten trots att jag är motsatsen till en morgonmänniska. Köra bil är roligt. Speciellt med nya ”äventyrsbilen”. Känns tryggt att åter igen ha en till stor bil.
  2. När jag halkade mig hemåt (rejält med ”kallhalka”) kom jag fram till en viltolycksplats. Renen låg i vägkanten. Bilen stod mot mitten av vägen med varningsblinkers på. Rejält kraschad framtill. Rutorna var immiga men jag såg att krockkuddarna löst ut. Jag kastade mig på dörren utan att tänka så mycket. Därinne var det tomt men väskor kvar. Jag blev orolig att människan/människorna gått iväg. Irrat runt. Utetemperaturen var drygt 22 minus och långt till närmsta hus. Jag spårade runt ett tag och ringde sedan polisen. Olyckan var rapporterad. Skönt. Då tänker jag att de hade fått hjälp därifrån. Jag tänkte även på vikten av att ha vissa saker i bilen. Speciellt vintertid. Som extra kläder, yllefilt och första hjälpenkit. Värmeljus är bra när det är riktigt kallt. Värmer upp en bilkupé bra.
  3. Hann prata i lugn och ro med några vänner på vägen hem och lyssna på några poddar och lite julmusik i bilen. Angående det sistnämnda har jag snart lyssnat söner Miss Lis låt ”Den vintertid nu kommer”. Så himla fin!
  4. Jag hann även natta sönerna och se ”Bonde söker fru” på TV (medan jag startade en tvätt som vanligt). Ett av de få program jag följer. Det här var även första dagen på typ en vecka som TV:n fungerade. Parabolen har varit helt översnöad vilket faktiskt inte gör så mycket.

Fyra saker jag ser fram emot:

  1. Helgen! Då ska jag köra en bra bit neråt landet. Träffa efterlängtade vänner. Jaga en för mig ganska ny jaktform.  Fick tipset att packa ner bland annat pannlampa, varma skor och rejäla byxor så att jag inte skulle få så mycket grus i trosorna…
  2. Att åka mer skidor och att vittja mårdfällorna som vi äntligen gillrat. För bara någon dag sedan. Med skotrar och bobbar. Väldigt roligt ända tills Harry började frysa orimligt mycket och vi körde fast med en av skotrarna.
  3. Julveckan. Det är nästan tomt i min kalender för ovanlighetens skull. Ska faktiskt bli väldigt skönt med lite jullov. Jag älskar julen och allt kring den. Myset, pysslet, dofterna och gemenskapen. Familjen.
  4. Mer av vinterns vackerhet och den nya hundkåpan till bilen.

Fyra saker jag helst inte gör:

  1. Stiga upp på morgonen. Men jag gör det ändå. Såklart. Till slut. Efter två till tre alarm. Till min extremt lättväckte makes förtret. Jag har gett upp om mig själv här. Jag kommer aldrig att bli morgonpigg. Så är det bara. Maken kommer heller aldrig att bli kvällspigg som jag.
  2. Stryka. Otroligt tråkigt och inte är jag bra på det heller. Samma gäller sömnad i alla former. Jag har haft träslöjd så längre jag fått välja. Väldigt tacksamt med en svärmor som är min motsats här och som gärna hjälper till med ovanstående.
  3. Vänta på saker. Vänta utan att kunna göra något vettigt under tiden. Jag har mycket tålamod egentligen men inte vad gäller detta.
  4. Ringa vissa samtal. Till vissa myndigheter eller saker jag dragit på för länge. Enligt min vän Björn Ferry kallas det ”telefonskräck”. Jag har nog det i vissa fall. Jag vet egentligen inte varför. Det går ju alltid bra när jag väl utför dem. Precis som morgontröttheten tror jag att min man även ser detta som ett förtret. Han kan konsten att tjata på mig. Då drar jag på det ännu längre men gör det till sist. Inte så charmigt kanske?!

Fyra utmaningar denna vecka:

  1. Snön. Jag har ju önskat mig det och det kom väldigt mycket på väldigt kort tid. I måndags hade det snöat prick en vecka. Maken mätte till 77 cm på gården. Det har varit mycket snöskottning minsann. Speciellt för Daniel som i princip haft jourverksamhet på gården med vår David Brown.
  2. När skolbussen knappt kommer upp till oss på berget på grund av snön och när skoltaxin (på vägen hem) ringer och säger att de inte tar sig upp till oss då det fallit träd över vägen. Sådana dagar har det verkligen varit en lyckträff att jag eller Daniel inte jobbat långt borta. Skogen är verkligen chockad och ansträngd av all snö. Så även vår fina rönn mitt på gården. När jag kör vår väg ner, fyra kilometer, kollar jag hela tiden på träden. Fler kommer att falla.
  3. Jag har fått en rejäl inflammation i sinusnerven. Inne i axeln. Jag ska äta en massa inflammationshämmande och helst inte använda höger biceps. Gissa hur lätt det är? Gissa hur himla olämpligt det är just inför denna helg som jag ser så mycket fram emot!?
  4. Kylan. Sista dagarna har det varit mer än tjugor minus. I låglandet. Här hemma uppe på berget har vi inte haft mer än fjorton minusgrader dock. När jag kom till kontoret i Bastuträsk i morse var det 9,5 plusgrader inne vid fönstret (-21,5 ute). Jag har dock extra element så det går fint om än fingrarna blir lite kalla framför datorn.

Veckans roligheter:

  1. Snön är verkligen världens bästa lekplats. Människovalparna är ute ännu mer än vanligt. I ljus och i mörker. Känns väldigt bra! Vi har byggt mer på snögrottan, gjort snöänglar, legat i snön och kollat på stjärnhimlen samt promenerat med hundarna.
  2. Lucia idag. Så himla mysigt. Jag och sönerna hann fika och kolla en stund på Luciamorgon på TV innan deras skolbuss kom. Jag kollade färdigt medan jag väntade på att min sjukgymnast skulle ringa (angående axeln). Jag inbillar mig att vi haft dessa Luciatraditioner hos pappa sedan jag var liten eller så skapade jag mig dessa själv. Jag minns inte riktigt. Jag önskar att jag fick se Lucia live i kyrkan också. Det var länge sedan. Det har sönerna gjort idag i alla fall. Viktigt! Mysigt!
  3. Vinterns vackerhet. Helt magiskt. All den vita snön och de påpälsade träden, de kalla och klara stjärnhimlarna eller de stora snöflingorna, ljuset och veckans vackra apelsinklyftemåne. Jag önskar jag kunde fota dem bättre men måste nog önska mig en ännu bättre kamera (och en fotokurs) av tomten.
  4. Jag har hunnit med nästan allt jag tänkt både vad gäller jobb och hem. Vad gäller det sistnämnda så har jag städat som en galning (och alldeles snart är det bara att börja om igen – väldigt otacksamt göra) och julpyntat klart. Det har även naturen. Inte klart men mycket.

Tiden går väldigt fort. Som vanligt. Det var flera dagar sedan det var andra advent. Snart den tredje. Ingen har ens spillt på min favoritjulduk (som jag strukit själv). Jag önskar er alla en fröjdefull helg!

Julgårdsbesök

I lördags var det dags för det årliga och väldigt mysiga julbesöket på Berggård. Hos familjen Fanelli Lidén. I grannbyn Bjursele. Mingla bland folk och fä. Kolla in alla djuren och julmarknaden med närproducerade produkter. Provsmaka, fika och kasta sig runt i snön under tätt duggande godisregn. Såklart var även tomten där. Värmde sig vid brasan. Delade ut små paket och grillvänliga marshmallows till alla besökande människovalpar.

Den första vi mötte var tomtens häst. Uppenbarligen. Alternativt tomtehästen. Världens sötaste! Ej att förglömma fjällkorna i bakgrunden.

Nu önskar sig Henry även en ponny i julklapp. Tillsammans med en terriervalp. Ett tag även en isbjörnsunge men det fick vi stryka då han kom på att de faktiskt kan äta upp en då de blir nog stora…

Flera godisregn bjöd den generösa snögubben och renen på.

Tomten satt i grillkåtan och värmde sig. Väntade på barnen som alla var spända på besöket. Lite skräckblandad förtjusning. Henry och Harry börjar tvivla lite på dennes existens men är ganska övertygade om att någon av alla tomtar är den riktige. Oavsett vad storebror säger.

Så himla mysigt! Både gårdsbesöket och vintern som nu verkligen är på riktigt! Snö, lampor och tända ljus. Själv har jag dock inte trasslat ut utebelysningen ännu men inne är allt på plats.

Tack för besöket Melissa med familj! En driftig kvinna med många järn i elden. Hon som kom från Italien och hittade hem i Norrland. Sedermera även kärleken i en Norrlänning (självaste tomten som var på plats). Både hjärtligt och juligt!