När vi skulle hålla oss undan drog vi till vykortet…

Förra helgen var det äntligen dags. Att börja med det stora köksrenoveringsprojektet hemma. Det blev sagt att det var bäst om jag och sönerna höll oss undan under själva rivningshelgen. Vi bestämde oss då för att åka till fjällen. Harry ville åka till sin moster istället men jag, Henry och Edward samt en kompis till den sistnämnde packade in oss i bilen och styrde uppåt. Mot en helt fantastisk helg!

Nästan framme tog vi en paus. Beundrade fjällen, fotograferade, plockade och hoppade bland stenar. Henry iförd keps, shorts och Zorro-mantel. Min lilla hjälte på sitt alldeles egna sätt! ❤

Himlen var blå och solen sken så länge den bara kunde. Mellan stugor, husvagnar och fjäll.

Fullmånen tog vid. Vykort från nedanför vår stuga.

Sönerna sussade gott medan jag spanade efter mångubben.

Dagen efter tog vi bilen en bit närmare norska gränsen. Parkerade och tog fram skidorna. Åkte upp på fjället. Grabbarna fick välja väg. Hur fint väder som helst! Hur fin tur som helst! Det enda som saknades var shorts istället för byxor (och resten av familjen såklart).

Lunchpaus på en barmarksfläck. Yoghurt, grillad kyckling och apelsin. Mycket vatten. Man tager vad man haver och man ska inte krångla till det!

Lite snöbad på det. Busigt och svalkade skönt.

Edwards kompis hade aldrig varit i fjällen, vilken lycka att få visa honom allt det fina en sådan här dag! Han tyckte att det var mycket bättre än förväntat. Vi passade även på att köra över gränsen. Att få stå med ett ben i Sverige och ett i Norge är alltid roligt. Det tyckte även jag då jag var liten.

Tillbaka vid stugan fortsatte svalkningsprojekten. Henry var tuffast! Själv provade jag inte ens.

Många vänner var också här denna helg. Vi hade en gemensam lördagswokmiddag under fjällsolen. Hur trevligt som helst!

Söndagen ville vi inte stressa hem från allt det fina. Det var en sådan där dag med cykling, fiske och bad. Bland isflaken. Hur härligt är inte det? Tjugotvå plusgrader i fjällskuggan, den nittonde maj.

Sedan var det dags att styra silvervägen neråt igen. Med bilen. Spända att se vad som hänt hemma i skogen. Hur det gått med rivningsarbetet. Tack för denna gång fjällen!

Sköna maj eller hur det nu var?

Maj var välkommet men verkligen inte speciellt skönt. Inte vädermässigt i alla fall. Jag läste i bondepraktikan (för skojs skull) den första maj då snön åter täckt marken. ”Om Valborg fryser om fötterna, kommer det att frysa 40 nätter till” så stod det. Det blev inte riktigt 40 nätter men det blev ovanligt många. Det kanske ligger en del sanning i bondepraktikan ändå? Då kan den svala maj kanske även betyda en bra sommar med god växtlighet. Tiden får visa. Här kommer lite av vår maj hemmavid.

Det är inte bara en majmorgon jag dragit upp rullgardinen och mötts av mer vintrig än vårig utsikt. Man slutade förvånas. Älskar hemmavyn hur som haver.

Vårjobb på gården har vi klämt in mellan snöfläckarna och snöflingorna. Borsten till gräsklipparen är en av de bästa investeringar vi gjort. Det går snabbt att ”räfsa” och blir väldigt fint resultat.

Jag blev uppriktigt ledsen då första snön tog knäcken på vår stora, fina gårdsrönn och nu har vi rensat upp förödelsen. Nu är den ett minne blott…förutom fågelholken och stubben. Den senare kommer att kräva lite mer jobb.

Mellan vårjobben blev det en riktigt lyckad vårjakt också. Maken fick fälla en fin råbock. En fredagskväll hemma i skogen. Hela familjen jaktlyckliga. En hel del mat till frysen.

Henry och Harry har sovit första natten på egen hand i ”sommarstugan” (sovstugan på gården). Jag smög ut när solen gått ner. Skrämde iväg några harar. Tvillingarna var tysta och sussade sött. De tog till och med sovmorgon. Älskar att de är trygga med dylika ”äventyr”.

Äventyrsmotionsrundor med hundarna har det också blivit. Såklart.

Både på snö, barmark och mittemellan. Jag undrar om det någonsin kommer att kännas bara lätt och skönt att springa? Eller det kanske inte är meningen? Det känns alltid bra efteråt i alla fall.

Det har varit fortsatt väldigt mycket fågel kring vägarna. Till synes oberörda, som tur är, av det spännande majvädret som bjudit på mången snöfall (bland annat).

Denna vecka har det varit lugnare med fågel längs vägarna. Nu hoppas jag att de tar hand om en massa ägg inne i skogarna istället. Hur det än blir tror jag att det blir ett bra fågelår även kommande höst.

Istället för fåglar syns nu massor av harar (skogsharar). Både längs vägarna och hemma på gården. Mitt i ombytet mellan vinter- och sommarklädsel. Man kan skymta flera stycken hemma på ängen i skymningen. Smaskandes på det lilla gröna som kommit upp. Jag kan stå med kikaren hur länge som helst och titta på dem. Även på älgar som passerar gården. Som ibland stannar till vid saltstenen eller för att provsmaka gräset.

Renar också. De vita är finast tycker jag. Lite sagolika. Även omgivningen just här. Lite sommarkänsla över det.

Vårvattnet har inte varit extremt. Inte mitt vårfix heller. Halvårsklippning och lite ljusare hår. Så himla skönt! Jag tänker jämt att jag borde göra det oftare men så blir det aldrig. Nåväl.

Förra veckan rev det sista av isarna hemmavid. Det sista låg krossat och vindpinat längs kanterna någon dag. Det kändes sent men var kanske ganska normalt ändå.

Har du haft en skön maj?

 

På vita vidder in i maj…

Jag fortsätter ligga lite efter här. Hoppas ni har överseende. Det är väldigt mycket nu. Mest åt det bra hållet. Bra kan man verkligen säga att vårt månadsskifte var. Hela familjen tog lite ”Valborgsledighet” och åkte till fjällstugan. Igen. Som sig bör även denna högtid.

Vädret var lika bra som till påsken. Lite mer vatten var synligt, en del snö hade tinat och i ”låglandet” var den lite sockrig men uppe på fjällen var det inget fel på skoterföret.

Vi körde till och hängde på Iggesjávrre (eller ”Ikkis” i talspråk) en dag. Träffade några poliser på vägen. Henry var imponerad. Fick sig en idolbild som han lovade polisen att hänga upp i sitt rum.

Några fina fiskar fick vi också.

När det är så soligt att man inte riktigt ser hur man fotar…

Gun fick till och med två fiskar på samma gång. Inte illa!

Jag och Jennie gick topptur i vanlig ordning. Då fisketålamodet tagit slut.

Hittade fler fjällvårtecken.

Underhölls av vänner på andra typer av toppturer. På rulle.

Vi hängde i en ravin nära norska gränsen en annan dag. Inget fiske men en väldigt fin bro. En typisk fjällbro som bara ser ut att vara utkastad mitt ute i allt det vita.

Jag och Harry gick en topptur. Lyssnade på ripor och samlade bajs. En hel näve rip- och harlortar fick Harry ihop.

Solade oss i fjäll. Tillsynes oändliga.

Planterade alla lortar så att det kanske kan växa upp mer mat till djuren i fråga.

Åt surströmming i goda vänners lag (grillade köttbullsklämmor till barnen…och Daniel). Det är tradition på fjällgården under Valborgshelgen. Norrmännen var äcklade och förskräckta i vanlig ordning.

Vi fiskade en del på sjön nedanför stugan, nedanför Sandvikens Fjällgård. På finaste Tjaktjaure. Fjällsjön bjöd bara på någon mindre fisk denna gång men bättre det än ingen.

Det gick till och med att cykla på sjön. Hur magiskt är inte det? När det går köra skoter, fiska och cykla på samma gång. Vid samma tid.

Nu har vi dragit hem skotrar, pulkor och annat men jag är ändå inte riktigt mättad detta år. Av vårvintriga fjäll. Vi får se vad hinner med. Hoppas ni också hade en riktigt fin Valborgshelg!

 

 

 

 

 

Vårkänslor hemmavid

När vi kom hem från påsklovsfjällen förra helgen fick vi några härliga dagar hemma också. Både helgdagar (jag hade helt missat att även måndagen var en sådan) och vardagar. Man kunde nästan se snön smälta bort framför ögonen på en (och arbete på gården tina fram). Det luktade vår. Det kändes som vår.

Det har cyklats en hel del. Både i lera, snö och vatten. Tur att det finns tvättmaskin!

Skymningarna har varit pastelliga och lite mer ljumna. Nu kan resten av snö och is få försvinna för denna gång. De leriga vägarna får gärna torka upp snabbt också.

Rävarna vet att jakttiden är över. Älskar ändå att stöta på dem. I skymningen satt denne på isen. Mötte min blick. Raskade vidare över isen. Vackert!

Vår egna lilla ”räv” här hemma har hunnit fylla två år. Hipp hipp hurra till Siri. Hon önskar sig skogar fyllda av skogsfåglar även kommande höst.

I skogen hemmavid har vi rensat en hel del ris. Med hjälpsamma tvillingar. De kan verkligen samarbeta om de vill. Ett tag i alla fall.

Vi plockade in lite ris. Hade lite påskpyntat i några dagar i alla fall. Hade en riktig glad påsk både i fjäll och inland.

Kalas har vi också varit på. Namnkalas för mitt brorsbarn Majken. Här i famnen på morbror Robin eller för Majken är det ju faktiskt farbror Robin. Kär bror har många namn. Väldigt trevligt att träffa alla!

Våren har fortsatt. Vi fortsatte till fjällen en gång till. Det ska jag berätta mer om nästa gång. När vi kom hem (i förrgår) premiärkörde jag hundarna med fyrhjulingen. Det är också vårkänslor även om det var näst intill nollgradigt med regn och snö (såpass att det blev helt vitt på marken senare under kvällen) under tiden. Jag hade dessutom alldeles för lite kläder. Trodde att det var mer vår. Ändå härligt. Att känna livet.

På återseende!

 

 

Världens bästa påsklov!

Vår viktigaste del i påskfirandet handlar egentligen inte alls om påsken. Det handlar mer om livskvalitet. Det handlar om ledighet i fjällvärlden. Traditionsenligt för oss. Denna påskvecka var den bästa på länge. Vädret var de allra flesta dagar helt magiskt och fjällvärlden i sig är ju alltid det! Att kunna var ute från morgon till kväll. Umgås, skratta, äta och dricka gott, leka, fiska, köra skoter och göra toppturer till fots. Jag önskar mig inget annat. Jag är innerligt tacksam och fylld av energi. ❤

Vitt och disigt den första dagen. Fiske på Flygarsjön.
Sönerna äter hamburgerlunch sittandes på skotrarna. På Flygarsjön. Funkar fint!
Bobrace nerför fjället närmast stugan. Det blev också som en tradition. Varje afton.
En norrländsk öl i norrländsk omgivning. Molnen började så sakta ge vika under tiden.
Dag 2. Uppåt och på väg över Bäno. Jag och familjen.
När man tittar bakåt. När det pirrar i kroppen av naturens vackerhet och storslagenhet.
Mellan Juron och Iggesjávrre. Mycket mer vind än vad bilden visar. Vi vände tillbaka.
Stannade ett tag på Juron och fiskade. Inte ett napp. Vi drog vidare.
Hittade en vindstilla och solig ravin inte långt från Juron. Hopp och lek.
Lunchdags. Korv med bröd på dagens meny.
Det var inte bara sol i luften. Kärlek också. Det är det i och för sig varje dag. På ett eller annat sätt. Både kärlek och solsken.
Alla njöt! Även kompishunden Asko.
Sagolikt! På väg tillbaka över Bäno.
Dagens glada gäng.
Bjudmiddag på gång. Vildsvinskebab á la Stellan och Jennie. Muuums!
Ny dag. På väg över Tjidtják.
Min pärla och utsikt ända till Sulitelma. Magiskt! Jag och Stellan stannade och tog kort så pass att vi till slut hamnade lite på avvägar från de andra men det löste sig.
Fiske på Luojtávrre. Världens finaste tvillingar. Strålade i kapp med solen.
Vi grävde ner oss i strandkanten. Lagade lunch. Smörjde in mer solskydd. Njöt!
Kokkaffe och solbrillor på Luojtávrre. Kan det bli bättre?
Denna dagens glada gäng. På väg tillbaka. Över Tjidtják.
Barnmiddagsbordet. Utanför stugan. Det blev bara ett mål mat under hela veckan som intogs inne i stugan. Precis som man vill att det ska vara.
Given efterrätt! Marshmallows blev det också.
Alla ville prova Pers fyndmössa. Även Henry. Glesbygdsbarnet.
Första kvällen i fjällen mötte jag en räv öga mot öga. Bokstavligt talat. Jag skulle kvällspinka och vi möttes utanför stugdörren, på kanske fem meter. Mäktigt. Den här kvällen såg jag skymten av den igen och sprang ner till piren för att hinna fota den. Det hann jag inte men en vacker vy var det i alla fall.
En annan dag. På Bäckavallen. Jag och några till inledde med en topptur till fots. Till en favorittopp. Här är vi på väg upp. Man måste som stanna flera gånger och titta sig runt. Det är så jäkla fint. Man ser så himla långt att man inte ens förstår hur långt.
Äntligen fick jag ett bra tillfälle att fota fjällripor. På väg upp mot toppen. En hon och en han. Höna och tupp. Ett par. Hur vackra är de inte i sina vinterkläder?!

Girlpower uppe på toppen.
Jag tog en paus. Brände mina underarmar. Svettades (hade alldeles för mycket kläder dagen till ära). Njöt mest!
Det som det inte finns ord för finns det alltid en vy till. Flera i fjällvärlden.
Tillbaka på Bäckavallen. Fiske och lunch.
Efter lunch gick jag, Harry och Ellen för att kolla in ett klassiskt istappsställe. Det var mer som en isvägg nu. Alltid fascinerande hur det än är.
Att tolka på diverse olika sätt och vis är något barnen aldrig blir less på.
Tillbaka till stugan. Till Sandvikens Fjällgård. Ni ser det i mitten på bild, som en liten halvmåne på andra sidan sjön. Bästa stället!
Lite påskpynt hör också till. Fjädrar vajar utanför många stugor och husvagnar. Påskägg hör också till såklart. Med godis i. Farmorn och farfarn brukar skicka med rejäla sådana. Att gömmas, hittas och ätas av människovalparna.

Nya dag och nya äventyr. Mot norska gränsen.
Flera järvspår fanns kring sjön där vi slog läger för dagen. Sjön som vi varit till flera gånger men som ingen av oss egentligen vet vad den heter.
En fin liten lappstuga finns också i närheten. Tänk att få ha en sådan, bara någonstans mitt i fjällvärlden. Helt allena.
Kaffe fanns det även idag. Som tur var. Tack vare Stellan. Han har det oskrivna kaffeansvaret. Han är bäst på det.
Efter lunch gjorde jag, Jenny och Stina veckans toppklasstopptur! Brant och jobbigt men när man kan blicka långt över både den svenska och norska fjällvärlden är det som balsam för både kropp och själ. Magnifikt!
Trots idogt solskyddssmörjande lyckades jag denna dag bränna sidorna på halsen. Det var nog första gången. Det var det värt.

Ett glädjehopp på det.

Hem (till stugan) körde vi en omväg. Tittade till Lomtjärnstugan (hit skulle jag verkligen vilja gå sommartid).
Förbi Guijare. Fick minnesbilder från i somras då jag och Maria sprang Arctic Circle Race med start just här.
Skärtorsdag. Förmiddag. På väg mot Mavas.
Hälsade på fiskande vänner på Mavas. Grävde snöbänkar i sjökanten och lagade lunch. Lite småkallt faktiskt. Vi drog vidare efteråt.
Långfredag var det både dimmigt och lite regnigt. Det var ett tag sedan vi var till Norge så vi drog dit. Hoppades på bättre väder i grannlandet. Det var det inte. Mäktigt ändå.

Harry pekade och undrade om det var Mount Everest. Jag försökte förklara att det ”bara” var ett av Norges alla fina, höga berg. Att världens högsta är i ett annat land. Att vi får fara dit en annan gång.
Det var långfredag som sagt. Typ allt var stäng även i Norge men vi fick god lunch (tyckte de flesta av oss) i Mo i Rana och tog även tillfället i akt att kolla in Saltfjellets Hotel. Fint och mysigt med passande inredning. Där skulle jag mycket väl kunna tänka mig att övernatta.
Snipp, snapp snut så var den påsksagan slut. Efter en vecka i fjällen brukar jag vara som tillfälligt mättad och längta hem men inte denna gång. Stor ångest att behöva packa äventyrsbilen och bege sig hemåt. Vi hann dock med några fina påskdagar hemma också (samt ett kalas) men det ska jag berätta mer om en annan dag. Hoppas ni också hade en påsk i världsklass! ❤

 

 

 

 

 

 

Stor, stark och omtyckt!

Det har varit väldigt mycket här ett tag. Inte på bloggen men i livet. Jag ska försöka ta igen det. Hoppas ni har överseende. Den här tiden på året är det väldigt mycket jobb. Uppdrag av olika slag. På flera olika platser. Några veckor kändes det som att jag sov mer på hotell än hemma. Jag gillar hemma bäst men jag gillar också mina jobb. Lite variationer och kontraster mellan all min hemmakärlek. Under min fria tid har jag såklart hängt med familjen men jag har även blivit bättre på att prioritera sömn och träning (okej mest det sistnämnda). Det känns bra!

Min stora, starka och vårsmutsiga bil som jag tycker väldigt mycket om har tagit mig både hit och dit. I Norrbotten, Västerbotten och Jämtland.

Jag har träffat många trevliga människor och sett många vackra vyer. Jag har tagit pauser, lyssnat på tystnaden och smugit på skare i olika län för att se och njuta av naturen lite bättre.

Längs vägarna har det varit (och är det) väldigt mycket skogsfåglar. Jag önskar innerligt att de höll till någons annanstans med att spela stora och starka men jag älskar att se dem!

Det är mycket bättre om de håller sig i träden!

Något som också har beskrivits som stort, starkt och omtyckt är Svenska Jägareförbundet. En bra beskrivning tycker jag. Tillsammans är vi starka i det vi tycker så mycket om. Första helgen i april hade Jägareförbundet Västerbotten länsföreningsstämma och 100-årsjubileum. Hundra år. Hur stort är inte det?! Redan på fredagen åkte jag och resten av styrelsen dit (samt jaktvårdskonsulenterna). Jag plockade upp Lennart längs vägen och sade hej till hans renar.

Väl i Umeå hade vi styrelsemöte och checkade in på hotellet. Fixade lite inför nästkommande dag och åt god middag på Gotthards krog.

Lördag var det årsstämma hela dagen. Intressant och trivsamt. Roligt att träffa både gamla och nya bekantskaper. Både på stämman och under efterföljande jubileumsmiddag. Ni måste kolla in jubileumsboken vid tillfälle. Från Västerbottens fjäll till hav beskriver den 100 år med länsjaktvårdsföreningen på ett mycket lättsamt vis och med mycket bilder. Den går att beställa på länsföreningens kontor (ac@jagareforbundet.se).

Under det konstituerande styrelsemötet blev jag hastigt och plötsligt vald till vice ordförande i länet. Det är stort. Jag var inte riktigt beredd på det men det ska nog bli bra. Jag ska göra mitt bästa.

Nu ska jag göra mitt bästa med att snabbt hänga tvätt, packa skolväskor, duscha och hoppa i säng. Det finns en viss risk att det blir lite senare än jag tänkt. Inte helt ovanligt men det är ju tanken som räknas.

 

 

 

Listigare än räven och andra vårvintriga glesbygdskänslor

Jag brukar vara väldigt avogt inställd till att ställa om klockan. Att växla mellan vinter- och sommartid. Den här gången har det dock varit väldigt mycket känsla med den där extra ljusa timmen. Riktigt bra känsla! Mycket energi till träning, frisk luft, jobb och jakt.

En kväll såg jag skymten av en räv. Det var länge sedan sist (nu är en bra tid). Jag skymtade den flera gånger. Jag väntade och väntade. Den var väldigt försiktig. Väldigt vacker. Till slut fick jag läge. Till viltvårdande jaktlycka.

En ganska liten tik. En vacker predator. Visste du att en rävkull kan äta upp till ett ton bytesdjur?!

Förutom rävjakt har många kvällar ägnats åt cykling. Sönernas ben har spritt av vårcykelkänslor hela veckan. Det har väl inte riktigt varit sådant före här hemma egentligen med allt från is, is med nysnö på och lera men det är känslan som räknas. Och hjälmen på huvudet. Jag känner mest att jag också vill ha en mountainbike.

Än så länge går det sparka längs skoterspåren. Så länge nattens minusgrader sitter i. Det känns lite vemodigt att det snart är slut. Att den tiden snart är över här hemma.

Ett bra tag till kommer sönerna dock att kunna åka ”raket” i snöhögarna i väntan på skolbussen på morgonkvisten.

Ett tag till kommer det gå att åka skidor. Ikväll var jag, Henry och Harry till Norsjö på klubbmästerskap. De gjorde en hoppande uppvärmning tillsammans med en kompis.

På upploppet blev det spännande värre. En riktig fight bröderna emellan. Harry knappade in och Henry ramlade omkull. Det blev tight men inga sura miner. Varken då eller nu då de sussar tätt tillsammans (för ovanlighetens skull).

Över mållinjen…

Fika och korvgrillning som belöning. Prisutdelning blir en annan dag. När det är dags för säsongsavslutning.

Med mer och mer vår kommer även mer och mer jobb. Tiden för miljörapporter, bokslut och mycket utbildningar är här. Jag är beredd! Har till och med utbildat min yngste bror (i YKB). Han där bakom rosen…

Till veckan ska jag till Bastuträsk, Umeå och Östersund på jobb. Hinna med en hel del annat där emellan. Det blir roligt! Helgen ska jag spendera i Umeå. På styrelsemöte, länsföreningsstämma och 100-årsjubileum. Med Jägareförbundet Västerbotten. Ses vi där eller vad ska du göra?