Jakten på glädje och på älg…

Veckan började faktiskt sisådär. Med näsblod i bilen och hundkräks i soffan. Bland annat. Jag är glad att vi har en soffa i skinn och post-it-lappar (till Henrys näsblod) även i bilen då jag glömt fylla på med papper. Jag har känt mig onödigt mycket som arga och tjatiga mamman och matten under veckan (maken har klarat sig bra då han jobbat eftermiddag). Utan att egentligen komma på orsaken till detta. Jag är egentligen en väldigt positiv person tycker jag. För att komma mer tillbaka till mig själv och till mer glädje har jag försökt få in extra mycket av sådant jag tycker är roligt. Vi skapade lite nya rutiner hemma. Jag och barnen. Mindre elektronik och mer prat, lek, utetid och läsning. Här kommer några av veckans bästa tips för jakt på mer glädje…

Gräva snögrottor med pannlampor. Mellan middagar och kvällsfika. Vi turades om. Harry och jag grävde mest. De andra lekte mest någon form av ”herren på täppan”. Alla hade roligt, det var viktigast.

Egentid med äldste sonen Edward i människobyn Skellefteå. Besök hos optikern, inköp av skidkläder och premiärbesök hos frisören. Pappan har skött klippningarna hittills men nu var det dags. Edward var lite ängslig. Jag peppade. Han fick bestämma frisyr helt själv. Var väldigt nöjd efteråt. Över hela upplevelsen. Jag också men det var även lite märkligt. Han blev som genast några år äldre. Tänk vad en annan frisyr kan göra mycket.

Jag uppskattar vårt hem väldigt mycket. Vår gård på berget i skogen. Varje dag. Lite extra mycket då jag varit några timmar i människobyn. När man kan ta sparken ut på vinterängen hemma för att kolla till de utelekande barnen och hundarna. I strålande eftermiddagssol. Sådant är verkligen balsam för själen. Och kaffebesökande vänner på det.

Vädret i sig har varit glädjande. Från några minusgrader till väldigt många sådana. Trettio minusgrader i morse när jag kom till jobbet. Det var jag verkligen inte beredd på men himla vackert har det varit. Någon slags föraning om väderväxling fick jag ändå i förrgår då en kalldimma plötsligt svepte in. Jag och äventyrsbilen var tvungen pausa för att kolla in det på vägen hem. Även om vi egentligen inte hade tid. Magiskt fint! Ännu mer än på bild. Klockan var dessutom ungefär snett bakom fyra (som man uttrycker sig här) och det var fortfarande ganska ljust. Fint som snus!

Solen har bjudit på väldigt fina upp- och nedgångar under veckan. Som en afton när jag kom hem. Körde in bilen i garaget och gick mot huset. Med en finnspets på bron och den andra liggande på span i snöhögen just bredvid. Hur vacker syn är det inte?

Finnspetsarna vill gärna ha koll på läget. Ligger gärna högt för att ha just det. Stannar på gården för att spana. Springer möjligtvis kort iväg för att skälla iväg eventuell djurbesökare. Precis det gjorde Siri igår när jag tänkte att hon bara skulle kvällspinka. Hon hörde något jag inte hörde. Jag såg norrsken under tiden jag väntade. Svagt då månljuset var så starkt. Alltid fascinerande. Att stå där i det tysta kalla. Gapa upp mot himlen.

Gamla Wilda – hon ligger helst på sin nya favoritsnöhög. Med utsikt över gården.

Glad blev jag även av veckans älgmöte. Ännu gladare över viltförvaltningsdelegations beslut att ha fortsatt brunstuppehåll i älgjakten i Västerbotten. Jägareförbundet har jobbat hårt för att ha kvar det. Av etiska, biologiska och samhälleliga faktorer. Så som jakt ska vara.

Jobbmässigt har jag mest varit glad i veckan. Det har varit idel kontorstjänst. Ekonomi för hela slanten. Jag har känt mig effektiv även om det alltid dyker upp sådant jag inte räknat med. Man kommer som aldrig i mål. Det är nog ändå bra, annars finns risk att jag skulle bli less. Hellre för mycket att göra än för lite. Kontorsveckor är det även guld värt med friskt luft mellan varven. Med lunchpromenader i gott sällskap. Sådana man blir glad av. Som Gabbe, Jenny och den sistnämndes engelska setter Vide. Vem blir inte glad av honom?

Nu ser jag verkligen fram emot helgen och mer glädje. Jag och äldste sonen ska på äventyr till goda vänner i Storuman. Vad ska du göra och vad har du blivit extra glad över i veckan?

 

 

En helg med överraskningar…

Helgen har varit både lång och kort. Vi har hunnit med mycket. Mycket roligheter. Det är verkligen sant att tiden går fort då man har roligt. En del överraskningar har det också varit, speciellt för en i familjen…

Fredag var jag ledig, det kändes som att det var ett tag sedan sist. Inget speciellt inplanerat heller. Fick starta dagen med sovmorgon och långpromenad med hundarna. Ljuvlig helgstart i mildväder med solstrålar och tilltagande vindar.

Träden har kastat snöbollar i flera dagar. Av vind och blidväder. Nu var de helt utan sin vinterkappa (för tillfället).

Fredag afton fick sönerna bestämma middag. Varma mackor i mackjärn. I grillkåtan. Fyllningen i mackorna bestod denna afton av smör, mjukost, rökt fläsk och ost. Alltid gott med utemat. Alltid mysigt i grillkåtan, framför en eld.

Hamburgerfickor är perfekta att lägga klämmackorna i.

Vi blev kvar en bra stund i grillkåtan. Så blir det ofta. Sönerna sprang ut och in. Lekte snölekar och byggde snögrottor mellan varven. Hela familjen gick och lade sig i god tid. Dagen efter stod mycket gårdsarbete på schemat. Trodde Daniel…

Daniel började skotta bort en massa takras ganska tidigt på lördagen. Jag och sönerna stökade på både inne och ute. Vid 10 kom vår vän Peter med sin lastbil. Vårt tak skulle få lite mer isolering. Det fick det. Allt enligt planerna.

Det Daniel inte visste var att vi skulle åka med Peter i lastbilen. Till Skellefteå. Till en överraskningsfest för den nyblivna 40-åringen. Det blev inget mer jobb den dagen utan en dusch och sedan iväg. Daniel som alltid anar när det finns ugglor i mossen hade inte anat en enda denna gång (tur för mig). Det blev en riktig överraskning. Fixad av hans fina ”järngäng”. Ett helt gäng gamla vänner. I vått och torrt. Kvällen inleddes på Skytteakademin, fortsatte hos en av vännerna och avslutades med middag och massor av mer skratt på O’Learys. Jag tog förvånansvärt lite kort. Det ångrar jag lite nu men det fanns som ingen tid eller plats att få med alla på bild samtidigt (det hade varit mest önskvärt). Helt galet rolig kväll!

Stor tacksamhet till järngänget och till min syster med sambo som hade helentreprenad hemma på vår gård (med barn, hundar och hämtning) under tiden. ❤

Söndag var vi lite småtrötta men glada. Det var överraskande fint vårvinterväder. Bara att äta frukost och bege sig ut. Först for jag och Henry på en sparktur.

Henry tyckte att sparktåg var en bra idé uppför backen hemåt. Ha ha. Bra mammaträning.

Lite skoterkörning efter det. Med två av sönerna.

Promenad med takdropp på gammal lada. Med pensionären och livsnjutaren Wilda.

Vi satt till och med en stund på gäststugans bro. Även Siri ville solmysa.

Sönerna fick kompisbesök. Jag dukade fram eftermiddagsfika på altanen. Premiär för detta år. Verkligen ett vårtecken. På tal om det så tror jag bestämt att vårkänslorna skiljer sig en del i vårt avlånga land. Vissa tänker grönska medan vissa (alla som har riktiga vintrar) tänker solig vårvinter. Vi har för lite ord för alla årstider. De är långt ifrån bara fyra. Nu kommer bästa vintertiden! Vårvintertiden. ❤

 

 

 

 

Med bättre syn och semlor på flaket…

Den här veckan har varit i ganska stor kontrast till förra veckan. På olika sätt. Förra veckan var det snöigt eller kallt och jag hade många mil i bil. På flera utbildningsuppdrag i Lycksele, styrelsemöte med Jägareförbundet Västerbotten och åkeriarbete i Bastuträsk. Det var fullt upp. Kring Lovägen med omnejd. Väldigt fint!

I veckan har det också snöat men varit betydligt varmare. Solen har till och med börjat värma lite. Den känslan insåg jag att jag längtat efter. Jobbmässigt har det ”bara” varit kontorsarbete i Bastuträsk. Med några rörliga friskluftsluncher.

Med lite extra trevligheter på tisdagen. Semlor och kaffe på flaket. Flakfika. Utanför kontoret. Jag, Jenny och de så smått värmande solstrålarna. Man ska inte krångla till det.

Jag och Henry var till människobyn Skellefteå en dag. Till ”ögondoktorn”. Goda nyheter för Henry. Äntligen. Efter idogt kämpande med ögonlapp och diverse restriktioner vad gäller att se nära på saker. Belöning inhandlades på leksaksaffären (en John Deere med timmersläp).

Jag fick även hämta mina nya glasögon (och linser). De som jag valde i all hast, så hastigt att jag knappt mindes hur de såg ut. Jäklar vad mycket bättre jag ser nu men det känns lite konstigt. Så kommer det visst att kännas ett tag sade optikern.

På vägen hem såg jag något på långt håll. En älg ute på promenad. Vi tog oss sakta men säkert närmare. Jag älskar dylika möten och ögonblick. Inte ovanliga men alltid fina. Glesbygdslyx.

Lite avundsjuk är jag på de långa benen. Mycket praktiskt i rådande snödjup. Att bana egen väg med.

På tal om älg blev det en del älgjaktprat på onsdagskväll. Då hade Jägareförbundet Norsjö årsmöte och jag var där bland annat för att informera om vad som hänt och vad som händer i länet. Väldigt roligt att så många var där men jag undrar lite var alla jagande kvinnor i Norsjö är?

Överraskad och tacksam fick jag en jättefin blombukett vid mötets slut.

Nu har jag tagit helg, egentligen redan igår kväll. Jag hade tänkt hinna massor idag men har än så länge bara hunnit gå långpromenad med hundarna, tvätta, göra fika till skolbarnen (som just kommit hem) och skriva detta blogginlägg. Inte så bara ändå. Ser fram emot vad resten av helgen ska bjuda på. Vad ska du hitta på?

Första kalaset slutade på akuten…

I fredags var det dags. För min man att fylla 40 år. Han som är både mitt hem och mitt äventyr – allt på samma gång. ❤

När någon fyller år hemma hos oss får denne välja middag. Daniel hade dagen till ära beställt biffar, kokt potatis och sås. Med betoning på vanliga biffar (förutom oviljan att hålla mig till samma vägar har jag även väldigt svårt att hålla mig till samma recept, eller ens ett recept över huvud taget). Jag var lite väl sen hem efter jobbet denna stora dag (ibland blir det så, ofta på en fredag konstigt nog) men hann laga den beställda maträtten. Lagom till efterrätten kom en kompisfamilj på besök. När kvällen började lida mot sitt slut ramlade kompisfamiljens mellanpojke, Helmer, olyckligt i vår soffa. Spräckte läppen rejält (på tre ställen) och tryckte in några tänder lite grann. Efter att ha konsulterat en sjukvårdskunnig vän samt sjukvårdsupplysningen bestämde vi att ett besök på akuten var bäst. För säkerhets skull. Jag och Tina (Helmers mamma) åkte mot Skellefteå (åtta mil enkel väg). Helmer somnade direkt i bilen. Trots allt.

För att göra en lång historia kort blev det slutligen ett stygn i läppen. Ett stygn på det ondaste stället att sy på, utan bedövning. Helmer sov igenom hälften av det. Vilken tuffing! ❤

Det var en lite rörig upplevelse på akuten och jag tänker att det är en himmelens tur att vi är ganska icke-blödiga och rationella glesbygdsmammor. Med stora hjärtan.

Vid halv två på natten var vi hemma igen. Några timmar senare steg jag upp och vi började förbereda för nästa kalas. Städa, stöka, skotta och hämta tårtor. Kalas med nära och kära. Mycket skratt, paket, smörgåstårta, kaffe och öl.

När jag fyllde år fick jag ett kort av våra familjer. Ett kort med en kartbild på och med texten att det kommer mer information senare. Vid jul fick jag och Daniel ett kort där det stod att vi skulle uppdatera passen, träna prickskytte, simning, skidåkning och en massa annat. Jag tänkte att vi får nog veta när Daniel fyller år. Det fick vi. Nu hänger den äventyrliga presenten i hallen (i påsen till vänster). Inte helt bokad ännu men helt säkert att det blir hur kul som helst!

Även lördagen blev det lite väl mycket nattsudd. Söndag blev det mer blod men av det bra slaget. Vi fick inviga slakteriet vi fixat i ladugården och stycka dov från förra helgens äventyr. Vännen Nicke hjälpte till.

Henry och Harry också. Mycket knivslipande behövdes. Älskar att de är med lite grann i alla moment (även om det tar lite mer tid). Att de alltid vet vad de äter.

Siri och Wilda ville gärna vara med också men fick nöja sig med att få någon godbit på utsidan.

Vår kompis Tomas hade med en rejäl lövblåsare som vi skulle prova blåsa bort snö på taken med. Henry var i himmelriket. Han har önskat sig en sådan väldigt länge. Funkar på bilar också.

Helgen avslutades med mer skottning (jäklar vad det kommit snö alltså). Även kojor skulle skottas fram.

Mårdfällorna fick sig en snabbtitt på eftermiddagen. Ingen fångstlycka där men under diskbänken hade jag mer tur (eller hur man nu ska se på det).

Nu kör vi på med en ny vecka. Med nya möjligheter, möten och ögonblick.

 

 

 

 

 

 

 

Exotiska och inspirerande dagar för jagande norrlänningar

Förra onsdagen satte vi oss i bilen. Jag och Daniel. På tu man hand. Kvalitetstid tillsammans. Ett av få saker Daniel önskat sig i födelsedagspresent. Det och jaktliga äventyr. Han fyller 40 år imorgon. Kärleken. Han har vetat ett bra tag att jag skulle söderöver denna helg men vad han inte visste förrän några dagar innan resan var att han också skulle med. Till Södermanland.

Det flöt på ganska bra längs E4:an söderöver. Några korta stopp för att äta, besöka Naturkompaniet och heja på en vän. Vi funderade på om det var ett ålderstecken att man alltmer föredrar att köra i dagsljus?

Det flöt på mindre bra vid middagstid då vi närmade oss Stockholm. Lite fel tidsmässigt och med tilltagande vindar och lite snöfall. Flera trafikolyckor. Det tog TVÅ timmar att ta sig genom huvudstaden. Helt galet!

Sent om sider kom vi fram. Till vännerna Robert och Linda. Till deras fina Sörmländska gård med finfin utsikt som ofta innebär viltobservationer av olika slag.

Dagen efter var det säsongens sista dag för drevjakt med hund. De andra for till skogs medan jag åkte iväg på annat äventyr. För att hämta den nya hundkåpan till nybilen. Hämta och få monterad på plats. Hos Vallakåpan. Det tar sin tid att köra några mil längs smala, slingrande Sörmlandsvägar. Inte enbart för att de är just smala och slingriga utan för att det är så sjukt mycket vilt och spår efter dem. Något liknande kan man inte ens drömma om i Norrland (förutom möjligtvis säsongsvis då renarna är i trakterna). Några få hann jag fotografera. Både exotiskt och magiskt!

Tillbaka till vännerna tog jag en ny slingrig väg. Såklart. Det är alltid roligt med nya vägar och nya utsikter. Roligt hade det varit i jaktskogen också minsann. Jaktlyckligt. Även för maken. I Robbans slakteri var det fullt i vanlig ordning.

Robbans Bella var också nöjd.

Supergod grillmiddag på det. Klimatsmart. Kronhjort och ugnsrostade rotsaker. Inte alltför sen kväll. Redo för jakt morgonen efter. Jag hängde med på morgonkvisten. Ingen jaktlycka i den morgonens kalla vindar. Efter en varm dusch åkte jag på nya äventyr igen. Jag och den numera kompletta nybilen styrde mot Öster Malma och Svenska Jägareförbundet. Redo för nationell JAQT-konferens.

JAQT är Svenska Jägareförbundets nätverk för kvinnor. På plats var ansvariga från 14 län i vårt avlånga land. Vi diskuterade hur nätverket ska utvecklas och hur vi ska få fler kvinnliga medlemmar i Svenska Jägareförbundet. I många län har det varit lite sparlåga på JAQT-fronten sista åren men nu tar vi nya tag. Visst är du med? Håll utkik i kretsar och län. Här nedan är vi ansvariga i region norr (jag och jaktvårdskonsulenten Anja från Västerbotten, Carina från Norrbotten samt Ingela från MittNorrland).

Det är alltid lika inspirerande att vara på Öster Malma! Miljön, maten, omgivningarna men framför allt människorna. Med stor gemenskap. Med jakten som förenar. Den unika svenska jakten som vi verkligen vill bevara. På allra bästa sätt.

Fredag kväll var det middag på slottet och vidare prat kring jakt och jaqt. Mysigt så det förslår omgiven av jakthistoriens vingslag.

På kvällskvisten gick jag, Pia och Mona (ja vi var två ”Monor”) en mörkerpromenad för att spana på vildsvin. Vi fick inte ögonen på något men de var garanterat inte långt borta. Natten spenderades i en av slottsflyglarna. Inga spöken gav sig till känna. Ha ha.

Jag fick världens finaste skärbräda i present av Pia. Den har fått en hedersplats i köket. ❤

Dagen efter fortsatte konferensen. Efter lunch var det dags att vända hemåt. Jag och Daniel möttes upp. Väldigt nöjda med helgen. Lite oroliga över trafikläget hemåt då många snöstormvarningar gått ut i etern. Då vi passerat Gävle på aftonkvisten var det så pass illa att vi började googla hotell. Vi hittade ett fint med en lovordad restaurang i Hudiksvall. I normala fall skulle ni se en väldigt fin utsikt över havsviken och mot havet men på grund av snöovädret får ni försöka föreställa er den vyn denna gång.

Efter ett dygn på Öster Malma var jag verkligen inte speciellt hungrig utan fick lov att välja en lättare rätt. Mycket gott var det i alla fall. Mycket mysigt också.

Efter hotellfrukosten började vi packa in oss i bilen igen. Hjälpte en bil som kört fast i all nysnö utanför hotellet. Snövindiga vägar hemåt. På de mindre inlandsvägarna påminde de stundvis om havet. Vågor i snö. Till hemma bäst kom vi till slut. STORT tack till alla som förgyllde helgen och som gjorde den möjlig! ❤

 

 

 

 

 

 

En kväll med inspiratörer och dagar med snögöra

Vi börjar i fredags. Helst ville jag jaga toppfågel. Vädret var sådär. Ryggen också. Att skogsskida skulle tyvärr inte fungera. En lugnare skotertur för att kolla mårdfällorna fick starta dagen istället. Kanske inte bäst för ryggen ändå, kallt som tusan och ingen mård men härligt med frisk luft.

Hemma igen tog jag en horisontell paus. Provade vila ryggen liggande. En stund. Innan det var dags för en dusch, att platta ner det ostyriga håret och försöka sig på lite sminkning. Jag ska lite pinsamt erkänna att jag fick en sminkkurs i present när jag var drygt tjugo, det är fortfarande det enda sättet jag kan sminka mig på . Ha ha. Tur att det inte är så ofta!

Det snöade rikligt när jag och Henry styrde mot människobyn Skellefteå. Han skulle stanna hos farmorn och farfarn medan jag mötte upp min vän Jessica som bjudit med mig på en trevlig gemenskapskväll på Fritid & Vildmark i Piteå.

En väldigt trevlig kväll med chans att i lugn och ro botanisera i butiken, äta magiskt god mat (massvis med vilda plockrätter) och träffa trevliga människor och duktiga inspiratörer. Alltid lika roligt att träffa Paula och Daniel som förevigar jägares jaktminnen och gör fantastiskt fina smycken. Väldigt underhållande är de dessutom och mina smycken blev som nya under kvällen.

På plats var även glasgravören Karin H Pettersson. Otroligt fina glas. När nya köket är på plats  hemma kommer jag nog att rymma några fler. Norbotnia Whisky var också där. Med en helt otrolig historia och kämpaglöd. Allt det finns buteljerat i två olika sorter på Systembolaget.

Tack för en väldigt trevlig kväll alla inblandade!

Resten av helgen har spenderats hemmavid. Sönerna har haft en massa kompisbesök. Mycket snölek och kojbesök. Både i ljus och mörker. I sol, moln och snöfall. Det har varit picknickar både inne och ute. Jag har aldrig gjort så mycket varm choklad tror jag.

Harry och kompisen Holly.

Edward och kompisen Linus.

Flera tak har skottats. Igen. Här hjälper barnen mer än gärna till. De gör gärna några hopp ner också. Många tak är kvar. Nackdelen med många byggnader på gården. Vill du har ett gratis träningspass är du varmt välkommen!

Hundarna har varit ute en hel del. Stövarn minst. Det har varit gränsfall till kallt och tyvärr lite hälta på det. Blir att vila sig i form några dagar. Men roligt har det varit!

Vår David Brown har inte fått vila. Inte på vilodagen i alla fall. Det var ganska kallt men en hel del snö hade kommit.

En halo kom också på besök. Inte jättetydlig men inte mindre magisk för det.

Magisk var även Daniels toppjakthelg. Den allra sista för denna säsongen. Jag är rätt kraftigt avundsjuk (och bitter på min rygg) men lika mycket glad för hans skull. Det blir mycket tjädergryta framöver.

Helgen gick fort. Även de första dagarna av denna vecka. Nu ska jag packa det sista i resväskan. Imorgon bär det iväg söderut på diverse äventyr. Med nytta och nöje. Nöjesnytta.

 

 

 

 

 

Vad gör man när det går mindre bra?

De allra flesta dagar tycker jag är himla bra men i veckan har det varit lite moln bland solskenet. Jag har haft sjukt ont i ryggen (självförvållat) och blir då alltid extremt orolig då ett hot om steloperation legat över mig flera år i övertid. Jag lyssnar rätt bra på kroppen numera men ofta vill jag åstadkomma mer än vad jag klarar av ändå. Den genetiska tjurigheten skulle min man kalla det.

Jag har även dröjt med ett välbehövligt besök hos optikern men i veckan var det dags. Det visade sig att mitt sämsta öga, vänster, blivit väldigt mycket sämre. Så mycket sämre att jag dragit ner på användandet av det. Styrt det mesta till mitt högra öga. Hips vips stod jag där och skulle välja nya glasögon (och linser). Sådant går bra om jag är förberedd, det var jag inte! Jag tror dock inte på att hålla på och välja för länge. Att vela. Man ska gå på den första magkänslan. Just nu minns jag dock knappt vad jag valde. Vi får väl se…

När man väljer glasögon är såklart ögonen i fokus men även ansiktsformen, näsan och ögonbrynen. De sistnämnda var jag och fixade till förra veckan. Jag tycker att jag är ganska kreativ men jag kan inte fixa mina egna ögonbryn. Det brukar bästa Anna på ”Hjortronstället” i Norsjö göra. Det gör inte ens ont. Rätt diskret efter mina önskemål. När jag kom hem denna gång tyckte dock Harry att jag såg konstig ut. ”Lite som Grinchen” för att citera. Ha ha! Från barn (och leggings) får en alltid veta sanningen.

Hur som haver, när det går mindre bra finns det bara ett recept. Gå ut! Ut och gå! Det ger blodcirkulation, energi och stora, luftiga tankar. Gör det gärna med hundar. De både lyssnar, tröstar och roar. I den välgörande friska skogsluften.

Bara ljuset. På trädtopparna. Älsk på det!

På en närliggande myr satt jag en bra stund igår. Bara satt. Kände nästan inget ryggont. Kanske på grund av allt det vackra? Kanske på grund av blodcirkulationen på vägen dit?

Det har varit väldigt mycket på mina jobbuppdrag också. Mycket tid och väldigt kallt. Jag går ändå igång på att reda ut mycket saker. På att organisera och styra upp. Med tre extra element då mitt kontor inte haft i närheten av tillräckligt många plusgrader inomhus denna vecka. Jag använder galet många post-it-lappar. Både på jobbet och hemma. Lite nu och då måste jag samla ihop dem och sammanställa för att bocka av och sedan börja om igen.

Härlig omväxling att hänga med sönerna efter jobbet. Maken har tyvärr haft eftermiddag. Jag frågade sönerna vad de gör om de har en dålig dag…

Edward 8 år: ”Jag frågar om någon vill vara med mig. Så att jag slipper vara ensam.”

Harry 6 år: ”Jag är snäll mot andra”.

Henry 6 år: ”Då ringer jag till dig mamma”.

Himla bra tips tycker jag! Det är alltid spännande att höra vad de tycker om saker och ting. Henry (på bild ovan) har för övrigt länge velat färga håret blått. Pappan var skeptisk och mamman positiv. När den förstnämnde nu jobbade eftermiddag passade vi på. Jag och Henry. Jag klippte lite vid öronen också. Inte så himla bra men Henry var nöjd. Det är nog bra att jag ”bara” fick pojkar…

Hur gör du om du har en mindre bra dag?

Själv ser jag nu fram emot helg och idel solsken. Kanske inte på himlen men i sinnet. Utflykt med kompis, jakt och tid med de mina. ❤