De fyra elementen och en bil…

Klockan är i skrivande stund 21.30. Det är väldigt ljust ute och termometern visar på nästan 17 grader. Himlen är blå med lite lätt rosa nyanser längst ner. Några tunna moln kan skymtas. Vi närmar oss veckoslutet och den här veckan kan hittills sammanfattas med jord, eld, luft, vatten och en ny bil. Nygammal.

I luften har det varit sommarvärme hela veckan. Solen har värmt och bränt. En hel del vind har det varit. Bjudit på lite svalka. Allt ropar efter vatten. På kvällarna efter jobb och skola har jag fått vattna både växter, djur och barn. Veckans vattenlek.

Det fanns lite hopp om några regndroppar imorgon men nu lyser sådana väderrapporter med sin frånvaro. Värmen verkar ska fortsätta. Det råder eldningsförbud i många kommuner i Västerbotten. Kanske i alla? Förmodligen ser det likadant ut i många delar av vårt avlånga land. Jag tycker faktiskt att det börjar kännas lite läskigt. Med torkan. Med tanken på skogsbränder. Det har redan härjat några stycken av mindre sort. Jag glömmer aldrig synen av spåren efter den gigantiska skogsbranden i Västmanland 2014. Det var utbränt och svart så långt ögat kunde nå. Vilken maktlöshet och litenhet man kan känna när naturens element slår på stort. Oavsett vilket element. Här i Sverige är vi dock ganska förskonade från större naturkatastrofer.

Vi har pratat en hel del med barnen kring detta. Torka och eld. De inser allvaret. Vi har även pratat om att gå vilse. I skogen. Det har vi gjort många gånger då vi ju faktiskt bor i skogen. De vet hur man ska göra men det tål att repeteras. Vi var på biblioteket en afton och letade böcker i ämnet. Fick hjälp av bibliotekarierna. Det finns en hel del böcker i detta ämne men många är ganska läskiga. Man vill ju inte göra dem rädda tänker jag. Mer tips och råd. Problemlösning. Kunskap ger trygghet. Har Du några fler bra boktips?

Jag har själv varit ovanligt mycket vilse på sista tiden. Både i skogen och på vägen. Inget allvarligt dock. Mer som lite lätt desorienterad. Jag brukar verkligen inte vara det ofta. Kanske dags att dra ner lite på tempot? Låta knoppen vila lite. Inte kroppen dock. Den ska löpträna. Inför fjäll-loppet i augusti. Jag är så himla lycklig över att ryggen inte protesterar. Jag har följt appen slaviskt. Det går lättare ibland och tyngre ibland. Fin springmiljö gör susen oavsett. Skogsluft i lungorna.

Tisdag fick vi se lite annan skog. I trakterna kring Vilhelmina. Skog som fick både mig och Daniel att längta till hösten. Till skogsfågeljakten. Det var dock inte därför vi var där. Vi skulle titta på en bil. Hade med mycket tveksamma och blandade känslor bestämt oss för att sälja en av våra. En Navara av två. Jag som kör mycket skulle kanske hellre ha en ”vanlig” bil? Fyrhjulsdrift var dock ett krav. Lite skeptiska sladdade vi in hos bilhandlaren men blev sålda direkt vi såg pärlan. Fantastiskt fint skick och väldigt trevlig att köra. Passatpärlan fick följa med hem.

Idag körde vi runt lite extra. Jag och Edward. Vi hade någon timme att fördriva kring Norsjö medan tvillingarna var på ”hemlig fest” på förskolan på aftonkvisten. Alla de stora barnen, som snart gjort sin sista termin där skulle firas. Jag och Edward åt middag i människobyn, shoppade nya fiskedrag och for sedan till ett hus jag länge velat fota. Medan det står kvar. Kvarnen i Norsjövallen. Ett industriminne i Norrlands inland. Byggt 1890. Mäktigt!

Gamla kvarnar och dess uppgift hängde kvar som samtalsämne i bilen. Halv sju hämtade vi upp glada och uppspelta tvillingar. Vilken himla rolig afton de haft med sina duktiga fröknar. Med sig hem fick de hopbundna samlingar med deras alster genom åren, fina lyckönskningar och var sin jordgubbsplanta. Bland annat. Vilka himla bra grejor. Harry ville genast att vi skulle plantera jordgubbsplantorna då vi kom hem. Henry ville cykla och gav Harry i uppgift att även plantera hans.

Redan imorgon kommer de att börja undersöka och hoppas på jordgubbar. Träna på tålamodet. Till helgen hoppas jag att vi kan plantera ut mer saker. Kryddor och grönt. Jag hoppas vi får någon regnskvätt och att vi kan provköra vår nya båt. Vad hoppas Du på till helgen?

 

Två med naturen

Helgen har jag spenderat med tvillingsönerna. Henry och Harry. Friskluftsbarnen. Fulla av upptåg och äventyr. En massa idéer. Både bra och mindre bra. Vi har haft fullt upp under helgen. Både här och där. Bråkat lite. Skrattat mycket. ❤

Torsdag kväll cyklade vi till en sten som Harry sett ut. En picknicksten. Där uppe vid kvällssolen åt vi melon. Lyssnade på fåglar. Skrattade.

Det har varit en hel del cykeläventyr under helgen. Henry och Harry har bestämt färdvägar. Vägar som gjort att jag verkligen saknar att äga en mountainbike. Min Skeppshult, även kallad tantcykeln, är inte lika lämpad för ändamålet. Bra med en korg dock. Tycker tvillingarna. Både till fika och diverse samlingar av exempelvis pinnar, stenar, kottar eller harlortar.

Förutom det sistnämnda hittade vi lite gamla grejor i skogen. Det är lite som med ödehus. Både fint och sorgligt. Minnen av en svunnen tid. Mycket historia. Det ger alltid upphov till frågor och funderingar hos barnen. Känns viktigt att berätta. Att prata. Om historien. Vi kom in på förfäder. Min farfar Eugen (som Henry är döpt efter i mellannamn) och timmerflottning. Såg några filmsnuttar om det på kvällskvisten.

Det har varit några riktigt varma dagar. Med välbehövlig vattenlek.

Fredag afton satte vi oss i bilen och drog mot Burträsk. Lite senare än tänkt. Stannade till vid en myr. Såg en tjädertupp och fick himla blöta skor. Blev ännu lite senare.

Fick grillmiddag hos mormorn och morfarn. Pratade mer timmerflottning. Piffade till tvillingarnas cyklar med dekoration på ekrarna.

Jag cyklade iväg på egen hand några timmar. Grattade min barndomsvän Maria som fyllde 40 år dagen till ära. Gav henne ett likadant halsband som mitt. Norrländskt. Med texten: Blod, svett och beckolja.

Jag och tvillingarna sov över i Burträsk. Lördag bestämde vi oss för att åka till Lycksele på Utemässan. Testade lite andra vägar. Körde lite vilse. När man har tid för det är det mer roligt än något annat. Någonstans kommer man alltid fram. Om än lite senare än tänkt (igen). Det finns flera fina ställen på avlägsna grusvägar i inlandet. Bland solsken och radioskugga.

Det var inte bara Henry och Harry som var två med naturen. Vi såg även två huggormar och två vita, fina renar.

Väl på Utemässan träffade vi två andra. Efterlängtade vänner. Sara och Jessica.

De höll till i Stellakåpans och Stellaburens monter.

Vi tog med dem på shoppingrunda på mässan och inne i Lycksele. Det gick sådär med det sistnämnda då mesta hunnit stänga. Trevligt ändå!

Utemässan var i år flyttad till en ny plats. Travbanan. Inte alls lika fint och trevligt som tidigare år då det låg på Gammplatsen. Det var lite för stor yta och lite för lite struktur. Med grus och damm överallt. I vanlig ordning var det dock ett rejält barnområde. Man får muta med barnen för att hinna se något annat.

När vi kom hem till Tjärnliden, till hemma bäst i skogen, åt vi en sen middag och for sedan på en fin kvällstur med hundarna. Man får passa på morgnar och kvällar när det inte är så varmt.

Söndag morgon kom farfarn. Hängde med oss på dag två på Utemässan i Lycksele. Idag var dagen jag varit nervös över. Siris premiär i ringen. På hundutställning. Hon var hur lugn som helst. Tog allting med ro. Påhejade av tvillingarna, farfarn och vännen Sara (som även dokumenterade allt) gick det hela som en dans. Över förväntan. Siri blev etta av juniortikarna och fick ett VG med väldigt lovande vitsord. ❤

Vi firade med varma munkar, glass och ytterligare hopp och lek i barnområdet innan vi åkte hemåt. En stund efter oss kom de andra två familjemedlemmarna hem. Saknade. Daniel och Edward. De hade varit på egna äventyr under helgen. Hälsat på vänner i Sörmland. Jagat vildsvin, kört cross och varit på en annan jaktmässa. På Tullgarn.

Vi lyxade med tårta till kvällsfika. Det var ju faktiskt Mors dag. Med egengjorda kort. Från sönerna. Till ”finmammans dag” som Henry och Harry uttryckte sig. Sötisar. Fina presenter från södern fick jag också. ❤

Hoppas Ni också haft en riktigt bra helg! Nu kör vi full fart med den nya veckan och allt som den har att bjuda på.

 

 

 

 

Grönt är skönt!

Nu är det mycket som är grönt. Som grönskar. Som lugnar. Som inspirerar. Till uteliv.

När jag kom hem från Hemavan och Västansjö i lördags hann jag bara hem innan det bar iväg på kalas. I Skellefteå. Ute i det gröna. Med god mat och dryck. Med en grön tårta. Vår vän Stellan, kokkaffe-experten, fyllde 40 år.

Medan vi vuxna kände på lugnet gjorde alla barnen tvärt om. Cyklade och cyklade. Hela kvällen. Grönska lite överallt.

Söndag spenderade vi i det hemmagröna. Klippte gräs, cyklade lite mer och körde cross.

Grillat och picknick är ett givet inslag alla årstider men speciellt mycket då det blir grönt ute.

Lite pysselprojekt hann vi med. Ute. Jag och barnen. Vi är inte klara ännu men vi använde oss av renhorn, plåthinkar, grus och träd…

På eftermiddagen tog vi fyrhjulingarna till grannarna. Hälsade på deras nya familjemedlem. Rotax. Smålandsstövare. Söt som socker. Myser i mattes gröna fleecetröjefamn.

Äntligen går det också att motionera i det gröna. Även i skogen. Som jag har längtat. Jag sprang till och med lite vilse en dag. Sprang på. Kom inte alls fram där jag tänkte mig. Men jag kände igen mig. Till slut.

Igår var jag och Henry till ett annat ställe. Med en hel del grönt. För lugnande effekt. Norrlands universitetssjukhus. I Umeå. Det var dags för en ny njurfunktionsundersökning för Henrys del. Han var så himla duktig. Vår lille hjälte. ❤ Provsvaren dröjer dock några dagar men jag känner mig positiv. Som belöning ville Henry ha en kikare, en glass och en mjukisbjörn. Vi köpte även ett nytt tält. Ett Helsport Sarek. Längtar tills vi kan prova det. Kanske till helgen.

Vi hade mer tid än vi trodde på vägen hem. Valde alla möjliga omvägar. Dåliga grusvägar men med mycket vackert att titta på. Obefintligt med trafik. Mysiga pauser. Bland fler som gillar att det blivit mer grön.

Igår var det inte bara Henry som skulle få sprutor. När vi kom hem ”lastade” vi in Siri i bilen och styrde mot veterinären. Det var dags för Siris ettårsspruta.

Även hon var hur duktig som helst. Nu har hon fått grönt ljus inför den kommande utställningen till helgen. På Utemässan i Lappland. I Lycksele. Ska du också dit?

Jag är alltid orimligt nervös inför hundutställningar. Jag vet egentligen inte varför. Har man bara tränat på att visa upp hunden kan man ju inte göra så mycket mer. Ni får hålla tummar, tassar och tår för oss. Både vad gäller utställning och provsvar.

Fjäll, forsar och långa tankar

Det var några dagar sedan sist vi sågs. Lästes. Nästan en vecka sedan. En vecka som varit både lång och kort. Både vanlig och eljest. Väldigt mycket att göra men mycket roligt. Bland fjäll, forsar och inland.

Vi börjar i onsdags. På morgonkvisten. Hemma i Tjärnliden. För ovanlighetens skull var tvillingarna redo att åka i väldigt god tid. Förväntansfulla. Det var dags för inskolning på förskoleklass.

Jag gillar att de blir större. Utvecklas. Växer med livet. Ibland går det extra fort. Tiden. Livet. På gott och ont.

Efter en mycket lyckad inskolning åkte jag iväg på åkerijobb i Bastuträsk. Lite längre än jag tänkt (som vanligt). Hämtade barnen. Mötte upp farmor och farfar hemma (maken jobbade eftermiddag). Packade allt jag inte packat. Kramade alla. Flera gånger. Styrde sedan bilen norrut. Mot utbildningsuppdrag (YKB). Drygt 30 mil senare och 20 grader svalare började jag närma mig mitt mål. Hemavan.

Jag anlände till ett lugnt och vackert Hemavan. Skönt med lågsäsong tänkte jag. Hämtade ut nyckeln till mitt rum i en brevlåda. Jag skulle bo i huset ”Renen”. På Hemavans Fjällcenter. Det såg inte mycket ut för världen på utsidan men himla fint och mysigt inne. Med en fjällkarta på väggen kan det bara inte bli fel! Rent och fräscht. Överallt.

Torsdag morgon åt jag hotellfrukost och förberedde dagens utbildning. Samtidigt. Konferensrummet var i samma hus som restaurangen. Det är alltid lite nervöst när man är på ett nytt ställe. Om tekniken ska vara med en eller inte. Det var den till slut. Ett riktigt härligt gäng deltagare på det. Efter arbetsdagens slut knöt jag på mig löparskorna. Irrade runt lite för att hitta en beskriven väg till älven. Jag gick bet. Siktade mot elljusspåret istället. Vek av då jag hörde forsande vatten. Det är något speciellt med det. Och med färgen på forsande fjällvatten.

När jag hittat tillbaka till hotellrummet tog jag en dusch och sedan en promenad till affären. På jakt efter middag. Passerade ett fint kapell, mitt i ”byn”. Här gifte sig tvillingarnas favoritfröken Irene för 39 år sedan. ❤

Det var fantastiskt fint väder. Jag gick tillbaka till hotellet. Hoppade in i bilen och åt maten medan jag körde ännu längre norrut. Mot norska gränsen. Tänkte att jag ju kunde gratta Norge personligen på nationaldagen. 17 maj. Stannade flera gånger. Strosade, fotade, njöt.

Tänkte på en dokumentär jag sett. ”De vita viddernas kvinna” (finns på SVT play). Tänkte på hennes beskrivning av behovet av frihet. Att hon fick det som mest tillgodosett när hon var ute på vidderna. I all enkelhet. De var då hon kunde tänka de långa tankarna. Så himla bra beskrivet tänkte jag och nickar instämmande varje gång jag tänker på det.

Jag passerade ett till kapell. Helt ensamt. Med magisk utsikt.

Ju mer jag närmade mig gränsen ju mer moln dök upp på himlen. Jag bestämde mig för att vända om. Försökte komma ihåg fina platser jag redan passerat. Att stanna till på.

Strosa. Tänka långa tankar. Njuta.

Det fanns ödehus även här. Jag dras till dem. Fascineras. Sörjer. Funderar och fantiserar. Kring historien.

Några timmar senare var jag tillbaka. I Hemavan. Kollade igenom morgondagens jobb. Finslipade. Hoppade i säng. Utbildade på fredagen. Med samma trevliga gäng. Efter avslut och avsked satte jag mig i bilen och åkte bara en dryg mil söderut. Till min vän Heidi och ekostugprojektet. I Västansjö.

Tills deras stuga är klar hänger de i ”svärisarnas” stuga. Himla fint och mysigt. Vi lagade mat och spanade efter en rovfågel vi såg skymten av lite nu och då. Till slut lyckades jag fånga den på bild.

Efter lite experthjälp fick vi veta att det var en stenfalk. Eller rättare sagt två. Ett par. Som trivs i fjällen (som vi). Som snart ska lägga ägg. Turas om att ruva. Jämställda. Fina.

Fin var även maten. Ugnsrostade grönsaker och grillstekt älg. Klimatsmart. Enkelt. Supergott. Det slår mig ofta hur himla gott det enkla är. Vilken ynnest det är att vara jägare och odlare. På flera olika sätt.

På kvällen satt vi vid den gigantiska öppna spisen. Eldade. Myste. Tänkte långa tankar och hade långa samtal. Om allt möjligt viktigt. Då Heidi är ganska (underdrift) kvällstrött gjorde vi kväll vid elvasnåret.

Jag är ganska (ännu mer underdrift) morgontrött. Jag tvingade mig upp vid halv nio. Då hade Heidi redan kapat ner några träd, städat ur garaget och kokat kaffe.

Efter frukost (min första och Heidis andra) packade jag in mig i bilen. Glad och tacksam. Bättre att få lite kvalitetstid än ingen alls.

Vid Ryfjället stannade jag till. Tänkte tillbaka. Mindes. Då jag var upp på toppen. Tältade vid foten. För flera år sedan. Tillsammans med ett gäng elever då jag jobbade på skolan i Storuman. En himla fin och lyckad utflykt.

På parkeringsplatsen nedanför träffade jag på ett äldre par. Hjältar. De var ute och plockade skräp. På alla P-platser. Jag berömde dem med stora ord. De berättade att det var ovanligt lite skräp i år. Men ändå skräp på varenda p-plats. Bedrövligt! Vad är det som gör att folk blandar ihop p-platser med soptippar? Som vill skräpa ner vår fina natur? Mycket märkligt!

Jag stannade till även vid Beukaforsen. I vanlig ordning. Åt lite god renkorv och en ganska äcklig chokladproteinbar.  Vindelälven var helt galen. Både vad gällde krafter och vattenmängd. Mäktigt!

Väl hemma hann jag bara krama om de mina och ta en dusch innan det var dags att sätta sig i i bilen igen. Men det tar jag mer om en annan dag. Nu är det hög tid att dejta John Blund. Nattinatt!

 

 

 

 

 

 

 

 

Långhelg hemma i skogen

Underbar helg! Hemma. Med värme, sol och flera dagar med bara påta på. Njuta. Som en försmak av sommarlov. Snön och isen som jag trodde skulle bli kvar typ till midsommar har helt släppt greppet. Det har till och med börjat grönska så smått. En härlig långhelg med stora steg mot en ny årstid årstid. Sommar. Det enda som saknats under helgen var maken. Han var på jaktresa söderut.

En halv dag ägnade jag och tvillingarna åt att plocka skräp ute på och kring gården. Jag ogillar verkligen skräp i naturen! Det göms dock en del under snön, saker som gått sönder, som flugit iväg. Nu ligger de där de hör hemma. I soporna.

Vi har cyklat. Mer än gärna i vatten.

Vi har ätit ute varje lunch och middag. Hela helgen. Eldmat och kall utemat. Bästa som finns!

Här grillade vi en massa protein (och kaneläpplen till efterrätt). Åt bara direkt från grillen med gafflar. Jag fick en kram av Edward efteråt. För den goda maten. Knepet är visst att inte krångla till det. Inte alls.

Hamburgermiddag på gång. Alltid uppskattat.

Vild pastasallad med rökt rådjur. Funkar både på eller utan tunnbröd.

Vi kämpade en hel dag med att få ut hönorna på lösdrift. Till slut. På kvällskvisten vågade sig hönan Rut och tuppen Robin äntligen ut.

Alla fjäderfän njöt resterande dagar av sin nyvunna frihet. Gick in själva när det var läggdags (hönan April fick vi dock hjälpa att hitta hem igen efter första kvällen ute). Tyvärr fick dock tuppen Robin storhetsvansinne. Inskränkte barnens frihet. Jagade och attackerade. Gjorde sitt tuppjobb lite för bra. Igår var han dum mot barnen för sista gången. Hur vacker han än var hamnade han i grytan.

När vi inte jagade eller jagades av fjäderfän hann vi med mer vårjobb på gården. Även en hel del kaffekoppar och glassar med trevliga besökare. Två löppass, intervaller på gården och ängarna. Barnen kollade på och/eller hängde med. Jag och kompisen Jenny hann även med en stunds ringträning med våra unghundar. Snart är det utställningsdags.

Lördag afton kom min kära syster och hennes kärlek för att hänga med barnen. Jag skulle på tjejfest i Burträsk. Stannade till vid det stora Sikträsket några kilometer nedanför vår gård. Även här hade isen rivit. Bara några minnen av den kvar vid kanten. Helt otroligt hur mycket som kan hända under en helg.

Tjejfesten var mer en täckmantel för kalas. Hos min barndomsvän Anna. Alla visste vi att hon fyllde 40 år just den dagen. Fina Anna.

Vi är många fler som fyller 40 år detta år. Även jag. Jag har klurat på hur man gör då. Har man kalas eller inte? Själv ser jag mest mig själv på en fjälltopp då. I augusti. Huvudsaken är väl att man gör det man själv vill göra?!

Igår kände jag, och barnen, för äventyr. Med fyrhjuling. Äntligen går det ta sig någonstans.

Lite spännande körning på vissa ställen. Med många pauser. Att leka och inspektera.

När vi pausade uppe på en höjd fick vi älgbesök längre ner i backen. Vi inspekterade varandra en stund. Pratade om ”fjolingar” (fjolårskalvar) som nu börjar stötas bort av sina älgmammor och som har en tendens att vara både förvirrade och nyfikna.

Sönerna ville verkligen ta sig till Fäboträsket (där vi hänger mycket under sommarhalvåret). Dit kom vi.

Jag doppade fötterna. Bara för att. Det var verkligen inte badvänligt kan jag meddela. Det kan man nog ana även med tanke på isflaken…

Vi provade ta genvägen hem. Det gick sådär. Fyrhjulingar är INTE gjorda för snökörning (om man inte har band förstås). De klarar inte mycket snö alls. Vi tog oss dock lös och förbi men stötte på större hinder längre fram så vi vände om och tog den långa vägen hem. Skonade den korta.

Igår kväll, söndag, kom den efterlängtade pappan hem. Överröstes av kramar och pussar. Något mer hanns inte med för då var det dags för något sönerna längtat efter hela helgen. Ett säkert sommartecken. Att ta fram studsmattan.

Medan de studsade och tjoade till sängdags tog jag och Daniel hand om köttet han kommit hem med. Han hade inte så lite jaktlycka på sin tripp. Inte mindre än fyra rådjur och ett vildsvin (en hel del kött lämnades dock till markägaren). Fantastiskt! ❤

Vecka 19 – spretigt och vårigt i glesbygden

En vårig vecka med allt från snö, regn och sol. Mycket jobbjobb och mycket hemmajobb. Det är härligt att få mycket gjort. Veckan är dessutom långt ifrån över…

Veckans träning: Löpträning för min del. Några rundor har jag hunnit med. Jag och en ny app som ska förmå mig att löpa lite lagom. Som kommer med uppmuntrande hejarop under tiden. Ryggen har inte klagat, det har däremot benhinnorna. Tacksamt med lite draghjälp ibland. Denna kvällen av både hundar och cyklade Edward.

I morse gjorde jag det, anmälde mig (och min barndomsvän Maria) till Arctic Circle Race 2018. Skräckblandad förtjusning. Förutom löpning börjar det även vara säsong för cykling. Speciellt enligt sönerna. Att det är blött och geggigt verkar bara vara en bonus. Att bygga hopp och köra fast i snön också.

Deras cyklar börjar verkligen vara välanvända och lite små. Igår var pappan och sönerna till människobyn (medan jag var på jobbuppdrag) och investerade i nya. Jag gissar att helgen kommer att handla ännu mer om cykling.

Veckans mysplats: Kökssoffan. En sådan är bara ett måste. Alla vill vara där. Nära. ❤

Veckans rum: Tvättstugan. Här spenderar jag ganska mycket tid. Jag vill gärna få undan. Efter förra veckans fjällvecka har min närvaro i detta rum behövts extra mycket.

Veckans verkstad: Här kan hela familjen spendera tid men framför allt min make. Under helgen och veckan har han fixat med fyrhjulingarna och gett bilarna och släparna ”sommarskor”. I lördags spenderade jag dessutom en kväll i jobbverkstaden. Firmafest med grusåkeriet. Chefen var lekledare. Med allt från skruvning, mätning, pistolskytte och mittlinjemyntkastning på whiskeyflaska. Roligt!

Veckans nödvändiga onda: Fönsterputsning och strykning. Verkligen ingenting som jag njuter av (ingenting jag är bra på heller) men som är nödvändigt och som känns extra bra då det är klart. Lite mer roligt med nya gardiner till vardagsrummet och en ny finfin trofé på väggen (Daniel senaste stolthet).

Veckans varning: Skogsfåglarna. Jag älskar att se dem. Ogillar dock kraftigt att jag ser dem kring vägarna. Kör försiktigt! Vi vill ha många kvar till hösten.

Veckans onödiga inköp: Fröer. När jag som vanligt står på den lokala blomsteraffären och funderar vad jag ska plantera. Ofta lite för sent också. Funderar om jag har kvar frön sedan föregående år. Det har jag alltid. Köper alltid nya för säkerhets skull. För att jag inte kollat lagret.

Veckans längtan: Att skog och mark ska bli snöfri och inte så himla blöt. Att det ska bli mer strövarvänligt. Att jag inte ska vara så begränsad. Jag hoppas också att Ni alla får en riktigt trevlig långhelg! ❤

Vintern rasat ut bland bland våra fjäll…

Valborgsveckan firade vi sedvanligt i fjällvärlden. Firade in våren. Njöt av våren. Vintern börjar verkligen ha rasat ut även här uppe. I vanlig ordning hann vi knappt fram till stugan förrän minst två av tre barn behövde besöka utedasset. Nöden har ingen lag men här har nöden himla fin utsikt i alla fall.

Efter en lång och välbehövlig natts sömn vaknade vi upp till en blåsig men fin lördag. Vi styrde skotrarna mot en sjö uppe på kalfjället. En sjö som ingen mindes namnet på. Ett hemligvatten som inte bjöd på ett enda napp. Jag och Jennie blev snabbt otåliga och gav oss iväg på topptur. En bra bit upp pustade jag och Siri ut på en sten. Njutningen går inte att ta miste på.

Hunden Chivas som börjar vara till åren fick skjuts upp till oss av sin husse.

På väg ner hittade Siri ett renhorn. Senare under veckan hittade Edward två till. Helt perfekt då jag klurar på en ny slags lampa med horninslag till fjällstugan.

Vinden tilltog ytterligare. När det började kurra i magarna sökte vi oss ner till ”Polisravinen” för att äta lunch. Och koka kaffe såklart.

Tillbaka till Sandvikens Fjällgård och stugan började kampen om vattnet. Isen har gått upp lite grann vid kanten nedanför oss och vi påtalade såklart för barnen att INTE vara där men ibland gled tydligen bobbarna bara ut dit…

Söndag spenderade vi vid Flygarsjön. Det var perfekt toppturföre även denna dag. Jag, Jennie och barnen siktade snabbt uppåt. Hittade ett rävgryt med många ingångar och utgångar.

Traskade vidare. Kröp och krälade. En bra bit upp klurade sönerna på om de inte hittat en bra hoppsten. Skulle de våga?

Jajjamen. Det visade sig vara en toppenhoppsten.

Dagens lunchplats blev lite längre ner i mer vindstilla trakter. Vid Gretasjöarna. Daniel är ingen direkt matlagare inomhus men utomhus gör han det gärna. Denna dag var det parisare på menyn.

Robin stod för underhållning både vad gällde hopp och lek. Och fastkörning. Men vad gör det då han har ett helt crew som mer än gärna hjälper till att dra och skotta.

På väg tillbaka till Sandviken på eftermiddagen. Skotrar på rad. Vitt och vackert.

Vi passerade några tältare. Så himla mysigt! Nästa år måste jag testa någon vårvintertältning i fjällvärlden.

Kvällen blev magiskt fin. God och glad. Med åren har det blivit tradition att vi vänner på Fjällgården samlas för gemensam surströmmingsmiddag under Valborgsveckan. Lika trevligt som alltid även detta år.

Måndag styrde vi kosan mot Bäckavallen. Vår kompis ”Blomman” fick två fiskar. Edward och kompisen Oscar kämpade på med en snögubbe.

Harry och Siri kollade in fantastiskt fina istappar och isformationer. Art by nature.

Jag och kompisarna Jennie och Maria samt alla barn gjorde veckans längsta och absolut finaste topptur. Helt magisk utsikt. Svårt att fånga storheten på bild. Känslan av ens egen litenhet. Känslan av friskhet och frihet.

Tvillingarna gjorde ett enormt bra jobb som orkade gå ända upp. Frivilligt och utan gnäll. Inte spikrakt heller (som ju barn sällan går). Fjällen inbjuder till upptäckarlusta. För både små och stora.

Henry hittade en renskinnstuss på väg ner. Den skulle han spara.

Vi stannade hela dagen kring Bäckavallen innan det var dags för nedfärd. Uppe på fjällen var skoterföret riktigt bra under veckan men vägarna upp och ner var ganska lösa och sockriga och väldigt guppiga. Måndagskväll var det dags för Valborgsfirande. Ingen storbrasa i år men några små. Fjällgården bjöd på korv, marshmallows, godis och dricka nere vid bastun.

Jag och min barndomsvän Maria i kvällssolen. Sol ute och sol i sinne. Snus under läppen.

Första maj, tisdag, var det mycket väder. Vi körde lite hit och dit i jakt på mindre sådant. Landade en kort stund på Slaktardalstjärn. Jag och Edward gick en bit för att kolla in utsikten.

Eftermiddagen spenderade vi på Tjaktjaure. Sjön alldeles nedanför stugan. Edward gick på upptäcktsfärd bland fjällbjörkarna och ropade lyriskt att han hittat AIK-fjädrar.

Från en Sidensvans (fick vi veta av en vän) som verkade ha råkat illa ut av något större där inne bland björkarna. Medan vi kollade in fjädrar fick ”Blomman” fler fiskar. Röda och fina.

Onsdag var det mer av det där vädret. Det mindre bra. Vi åkte på återbesök till Bäckavallen. Hittade nya naturliga konstverk. Lätt pudrade av nattens snöfall.

Jag var bara tvungen att smaka…Här uppe kan man ju faktiskt få släcka törsten lite hur som haver.

En som inte nöjde sig med den kalla förfriskningen var Marias son Elliot. Han bestämde sig för att premiärbada när vi kom tillbaka till Sandviken. Ganska mycket för tidigt för min smak. Vissa är tuffare än andra…

Torsdag såg vi nästan ingenting när vi tittade ut. Lite regn på det. Vi kände på lugnet i stugorna och lämnade sedan landet. För en utflykt till Norge. Det är väldigt nära till gränsen från stugan och när det är dåligt väder i Sverige är det ofta mycket bättre i Norge och vice versa. Så även denna dag. Vi hann knappt över gränsen förrän det började spricka upp i molntäcket.

Vi åt lunch i Rognan. Handlade nödvändigheter såsom Eventyr-brus, God Morgen och Sjokolade. Kollade på båtar vid bryggan.

En hel del fiskar och några gigantiska sjöstjärnor såg vi nere i vattnet. Underhållande.

Fredag åkte vi hemåt. Utan en endaste torr och ren barnsocka kvar. Inget underställ heller. Men med mycket trevligheter och upplevelser i minnesbanken. Tack för denna vecka fjällvärden och alla inblandade! ❤