En helg i skogen. Jaktskogen.

Äntligen höst. Äntligen tid för jakt. Som vi har längtat! Vi är ju som alltid i skogen eftersom vi bor i skogen. Men det är extra magiskt när skogen blir jaktskogen. Vi har jagat i skift. Om vart annat. Jag och maken. Med alla hundar. Med och utan barn. Det har varit alla väder och alla tiders! ❤

Det är egentligen Siris första riktiga höst. Denna höst. Vi sköt några fåglar för henne redan förra hösten men hon var väldigt ung då. Fortfarande ung gör hon fantastiska framsteg. Efter några stolpe ut (av sina människor) fick hon sig i alla fall en liten belöning idag då Daniel och kompisen Nicke var ute.

Man blir så lycklig av att se lyckan hos jakthundarna i sitt rätta element. I jaktskogen.

Norma har motionerat harar i dagarna tre. Gjort väldigt bra ifrån sig även hon. Nästa helg är det dags att ladda även den bössan.

Mycket korv (lokalproducerad såklart) har det gått. Mycket kaffe och varmchoklad. Väl inrökta jaktkläder. Stundvis med finaste jaktkompisarna. ❤

Harjakt är den ultimata jakten att ha med barn på. Det kräver inte alltför mycket tystnad. Finns utrymme för lek. För att utforska och upptäcka. Det sistnämnda gäller alla jakter. Hela livet. Jägarlivet.

Barnet på golvet och hunden på sätet eller hur var det nu?

Helgens bonushund Astokk (mina föräldrars gråhund) har vi inte vågat släppa men motionerat på annat vis.

Nu sover alla två- och fyrbenta gott. Uppfyllda av skog. Jaktskog. Hoppas att Du också haft en riktigt bra helg!

 

En ny epok…

Epok är väl kanske att ta i men som förälder kan det kännas så ibland. Som när ens barn plötsligt står och väntar på skolbussen. Alla tre. Med tunga ryggsäckar fulla av alla möjliga utekläder, frukt och ett skinande nytt busskort (för tvillingarnas del). Edward har börjat andra klass medan Henry och Harry börjat förskoleklass (som är obligatoriskt från och med i år). Det låter klyschigt men tiden går fort. Så är det bara.

Edward har dessutom åkt hem själv efter skolan. Varje dag. Varit väldigt nöjd. Motionerat alla hundar var för sig och dukat middagsbordet innan vi andra hunnit hem. Fina, duktiga storkillen! ❤

Det var i tisdags. Skolstarten. Det var även dagen för årets björnjaktstart. Stort grattis till alla duktiga och modiga jägare och hundar som lyckats i den täta björnskogen. Speciellt mycket till min kompis Sara som fällde sin första fina björn (garanterat inte den sista) på ståndskall idag. ❤ Jag fick också se en björn i tisdags men en mycket mer foglig sådan. Under styrelsemöte med och på Jägareförbundet Västerbotten. I Umeå.

Äntligen har vi även gått in i en ny ”årstidsepok”. Min favorit. Hösten. Jag har haft mycket jobb i veckan men några rundor har jag hunnit med i skogen. Med hundarna. Både lösa och i koppel. Äntligen hundsläpp! Äntligen jaktsäsong!

Jag såg en fin tornfalk en dag. I hemmaskogen. Till helgen hoppas jag dock bara se skogsfåglar och kanske någon hare (om Norma löpt färdigt). De förstnämnda hoppas jag speciellt få se även i kikarsiktet. Med en skällande Siri under. God jaktlycka till alla som ska ut på dylika äventyr!

Springtävling och spöken i fjällvärlden

Fredag efter lunch styrde vi kosan mot fjällen. Jag och Maria. Var uppe i god tid. Packade in oss i stugan och åt middag ute på bron. Moln och sol istället för det utlovade regnet. Knappt någon vind alls. Lika vackert som alltid. Mycket prat och nerver om nästkommande springtävlingsdag. Efter några koppar kaffe körde vi upp mot norska gränsen.

Tänkte strosa på fjället lite. Vår första plan tog stopp vid Junkarälven. Som vi inte tog oss över. Vi vände tillbaka en bit och parkerade vid den sägenomspunna rastplatsen.

Här går stigar till Stalotomterna. Fornlämningar efter fasta, samiska boplatser. Från yngre järnåldern. De syns väldigt tydligt trots att de är mer än tusen år gamla. Svindlande. Stalo var enligt sägner några slags ståljättar. Enögda, elaka och dumma. Många sägner om dessa slutar med att en listig same lurar Stalo ner i vattnet där denna drunknar. Innan man kommer till Stalotomterna kan man gå förbi, och in i, statens vilstuga. Vi brukar kalla den gränsstugan och har lunchat här många gånger vintertid då vädret varit busigt. Den här fina men tyvärr väldigt slitna stugan flyttades hit i slutet på 1870-talet. En stuga med stall. Här kunde folk och hästar vila. Speciellt vintertid i det väglösa landet. Riktigt sorgligt att den fått bli i så dåligt skick.

Många har övernattat där genom åren och många säger att det spökar där. Speciellt i det inre rummet där de som försökt sova där sägs ha blivit utsparkade av en ”kärring”. Jag undrar om det är i sovrummet nedan? I den otroligt nergångna stugan fanns här både säng med madrass och matta på golvet…

Vi behövde dock vår skönhetssömn till morgondagen så vi rundade stugan och gick upp på fjället istället. Njöt av utsikten. Tills riktigt mörka moln började glida in från Norge-hållet.

Tillbaka i stugan laddade vi upp med jaktfilm och mörk choklad. Lite regn strilade ner längs fönstren. Det blev en ganska tidig kväll och en tidig morgon. Vid sextiden dukade vi upp frukost och försökte kämpa i oss så mycket bra grejor som möjligt. Termometern visade på sju grader. Vi körde till Camp Polcirkeln och fick våra startnummer. Ställde oss i helikopterkön. Det Maria var mest nervös över. En spypåse hade hon tryckt ner i vätskeryggsäcken.

När vi väl kom upp i luften gick det dock hur bra som helst. Maria kan till och med tänka sig att göra om det. Åka helikopter. Fjällen är dessutom helt galet vackert även lite från ovan. Jag led lite av att bara ha mobilkameran med.

På plats vid Guijaure.

Där blev det en hel del väntan. Kall väntan. Tvåhundra löpare skulle flygas hit. Förutom ett fåtal som gått upp dagen innan och tältat. En extra eloge till dem. Vi blev lite less på att vänta faktiskt. Det var det enda tråkiga med dagen. Vi kollade in stugan, utedasset och tältkåtan. Var taggade på att komma igång med springet.

Tog skydd inne i tältkåtan ett tag. Pratade med andra löpare. Kolla in helikoptrarna. Fyra stycken som flög skytteltrafik.

Provade hängbron och fotade vattendrag.

Efter lite gemensam uppvärmning och då klockan passerat tio gick starten. Alla samtidigt. Det började med några rejäla flaskhalsar där det var blött och med trasiga spångar. Vi tog det ganska lugnt, ville se se till att vi var varma. Sedan joggade vi på. Uppför och nerför, uppför och nerför. Redan de första kilometerna var man genomblöt om fötterna. Det var blött, lerigt och stenigt på många ställen. Men det kändes riktigt bra. Vi gick i många större backar men annars höll vi ett helt lagom springtempo. Jag tog en enda bild längs vägen. Efter den värsta backen. Då vaderna sved som bara den.

Efter vatten och energibar fortsatte vi. Kom just efter till en kotroll. Då hade vi sprungit en mil. Fick festis och kaka. Fortsatte. Några backar till sedan var det bara utför. Sprängstenigt och lerigt. En hel del spångar. Sista hundra metrarna gick längs Silvervägen. De var nog de tyngsta. Våra knän ville verkligen inte mer. Vänner vid vägen hejade på. Vi fick energi att lunka lite fortare in i mål. Arm i arm. Så jäkla glada, nöjda, stolta och lite ledbrutna. Vi gjorde det. Långt över förväntan. 17,2 kilometer i fjällen. Arctic Circle Race 2018. Inga placeringar att tala om men vi gjorde det under tre timmar. Får bättra på tiden till ett annat år. Kanske.

Vi stretchade och åt en hamburgare på plats. Sedan skyndade vi tillbaka till stugan. Stretchade mer, duschade och firade med en öl. Pigga och euforiska. Stapplade fram mer som 80-åringar än 40-åringar men himmelens glada. Det var bankett i Arjeplog som avslutning på det hela men vi valde att ha vår egen bankett i fjällstugan istället. Tapas, bubbel och mer jaktfilm.

Före nio kom tröttheten ikapp. Det blev en riktigt tidig kväll på en riktig toppendag. Dagen efter åt vi en lång frukost och packade ihop oss. Knäna var bättre men långt ifrån sig själva. Jag stapplade runt ett varv på Sandvikens Fjällgård för att försöka fånga regnbågen med bästa vyn. Hann inte riktigt dit innan den börjat blekna men ändå. Älsk på regnbågar! Och på fjäll! Ett riktigt fint fjällavsked. För denna gång. ❤

Väl hemma i skogen i Tjärnliden igen var det bara att börja tvätta. Speciellt skorna. I veckan ska jag minsann unna mig nya.

Resten av familjen kom också hem. Med kramar, upplevelser och tvätt. Tvillingarna hade varit i sommarstugan med mormor och morfar. Fiskat, fiskat och badat. Harry tog nytt PB på abborre. Henry tog nytt fiskmängdrekord. Daniel, Edde och farfar hade varit på jaktresa till Göteborgstrakten. Till vår vän Kjell. Daniel fick skjuta både en råbock och en räv. En riktig toppenhelg för hela familjen. Äventyr och upplevelser. Stort tack till alla inblandade! ❤

 

 

Veckans bästa i mitten på augusti…

Veckan har varit ganska lugn men ändå inte. Händelserik. På ett bra sätt. Tvillingarna har varit några dagar på sitt nya fritids. Jag har gjort några jobbdagar i Bastuträsk. Där jag bland annat tog emot den stulna traktorn. Den hittades, mot alla odds, i Sorsele. Jag välkomnade den hem.

En hel del saker var borta. Var trasigt. Men ändå väldigt glad att den kom hem igen. Tack till alla som på olika sätt hjälpt till! Samtal och träffar med både försäkringsbolag och polis. Jag hoppas verkligen att de skyldiga åker dit. Och att det inte blir alltför dyrt att fixa till traktorn igen. För så är det ju tyvärr ofta vad gäller försäkringar.

Men nu var det ju veckans bästa jag skulle fokusera på. Att traktorn kom hem. Att tvillingarna haft en riktigt bra fiskekväll. Som resulterade i en god abborrmiddag. Mörtarna fick räven.

Att Edward kom hem från ”farfars”och hade gjort finaste osthyveln till mig. Av horn. Med hjälp av farfarn. ❤

Att vädret varit helskönt. Inte för varmt och inte för kallt. Och att vår finska pensionär Wilda mår finfint och njuter på gården.

Att det lider mot höst. Ja vi är ju egentligen redan där. Äntligen. Tid för jakt och för mer mys i grillkåtan. I den närmsta människobyn hittade jag fina burkar till plastbesticken i grillkåtan.

Att man kan motionera hundarna med fyrhjulingen när man själv har vilodag. Att man får med även de små. Att man kan göra det mitt på dagen i en helt lagom temperatur.

Vi är glada och tacksamma. Över veckan, vår fina natur och vänskapliga besökare. Vi har städat och packat och är redo för helgens äventyr. Vad ska du göra i helgen?

 

NU ÄR DET NÄRA…

Om exakt fyra dagar är det dags. För Arctic Circle Race. Terränglopp mitt på fjället. Helikopter upp och sedan spring ner. 1,7 mil. Längs polcirkeln. Loppet är inte långt från vår fjällstuga. Jag och min kompis Maria åker uppåt på fredag. Jag är peppad och pirrig. Hade önskat att jag var ännu mer formtoppad men litar på att våra tjurskallar tar oss ytterligare en bit. Vi har ingen förväntad tidsprestation utan nöjer oss med att förhoppningsvis genomföra loppet. Titta på utsikten och hitta till målet.

Jag har hunnit komma upp i lite längre springturer. Mest hemmavid. Ibland känns det rätt bra, ibland känns benen så himla tunga. Det bästa är ändå att ryggen inte alls protesterat något. Det gör inte hundarna heller.

Jag springer verkligen inte fort (utom då det springer/flyger passande vilt framför hundarna, vilket i och för sig inte är så ovanligt) men man hinner ändå långt på en dryg mil. Hinner se mycket. Tänka mycket. Flåsa mycket. Njuta (mest efteråt).

Skorna är väl insprungna. Något litet hål har dykt upp på sidan. Efter fjällspringet ska jag belöna mig med nya. Hoppas att jag kan hålla i springandet även i vinter. Det har jag aldrig lyckats med hittills. Har du något vinterspringtips och tips på vad vi egentligen ska ha med oss (och ha på oss) på fjälloppet? Väderprognoserna lovar en hel del regn. Jag är glad så länge det inte är väldigt mycket dimma.

Nu är det även nära höst och jakt. Mina två favoriter. Till det har jag också fortsatt att träna. Både hundarna och en själv ska vara i form (en riktig utmaning med sommarvärmen som varit). Även skyttet såklart. Skytteträning är väldigt viktigt och minsann alltid roligt!

 

En lördag med både stövare och minigrisar

Det var en lördag med mycket vind. Med lagom temperatur. Med både väntade och oväntade besökare. En himla trevlig dag!

Mitt på dagen rullade det in en okänd bil. Det hör mer till ovanligheterna här vid vägens ände. Eller början. Beroende på hur man ser det. Det visade sig vara vår stövare Normas (ja hon heter egentligen Bergvattnets Dakka) uppfödare. Med var även Normas syster Darja och deras mamma Eska (inne på sitt 14:e år). Så himla roligt att träffa dem. Både fyrbenta och tvåbenta.

Det luktade gott vid vår bil. Kanske en hare sprungit förbi?

Norma tog allt med ro. Även vår springtur kvällen före. Hon har dessutom börjat löpa (tidigare än väntat) och vi klurar på att prova para henne. Sista chansen.

På eftermiddagen drog jag och tvillingarna till grannbyn. Till Berggård. Där det var öppet hus denna lördag. Med en massa söta djur, aktiviteter och fika.

Minigrisarna var nog bland de sötaste. Kom med både här och där.

Kollar på när Henry och Harry provar fiskelyckan i fiskdammen.

Vi fick åka traktorsläp in i hagen. Mata fjällkor och ponny.

Alltid lika mysigt på Berggård. Roligt för alla barn att träffa djur de kanske inte ser så ofta. Där finns dessutom många fler djur än de som fastnat på bild här ovan. Henry och Harry fastnade dock mest för alla körbara aktiviteter. Efter fika åkte vi hemåt. Till en lugn och lördagsmysig kväll. ❤

 

Då var det dags…

…för svalare temperatur, regn, grillning och att fylla 40 år. Ingen ångest över något. Varje säsong och årstid har sin charm. Bjuder på upplevelser och erfarenheter. Liv, kärlek och lärdomar.

Under veckan har jag mest jobbat, städat och bakat. Tänker att det egentligen är mycket roligare att göra det för någon annan. För någon annans födelsedag. Men man har i alla fall helt fria händer vad gäller tårtor. Kan välja att göra sin egen favorit; kladdkaka med daimgrädde (samt smörgåstårtor från Värdshuset i Bastuträsk).

Jag har haft en del ångest över kalasandet. 40-årskalasandet. Ville inte ha något stort och jättefestligt. Svårt med många fina vänner. Svårt att välja. Det slutade med att jag ”bara” bjöd familjen. Min stora, fina familj. En hel del trevliga bonusbesök fick jag också. Väldigt tacksam över alla gratulationer. På alla sätt och vis. Alla fantastiskt fina presenter. Allt från blommor, hantverk, smycken, träd, tavlor, resor och jaktupplevelser. Älsk på det och på alla inblandade! ❤

Ja mellan varven hann jag faktiskt både springa och  prova den nya hängmattan några minuter. Kolla in var mina presentäppelträd och pioner skulle planteras. Dirigera.

Mysa med sönerna i grillkåtan. På riktigt. Med eld. Skissade på trädkoja.

Njuta av både regn och sol. Även i kombination. Hemma.

Som en bonuspresent återfanns dessutom den stulna traktorn från jobbet. Glada, lyckliga dagar! ❤