Dagar med GULDkant…

Egentligen tycker jag väl att alla dagar har någon slags guldkant. Ja de flesta dagar bjuder även på en och annan utmaning. Helgen bjöd på lite extra guldkanter, trots att maken var borta på jaktresa. Jag tror att barn är bättre på att se guldet än vi stora. Till exempel en tur i spöregn, åska och blixtar med fyrhjulingen…ja hur roligt är inte det?

Vi var till grannbyn och tittade på alldeles färska kycklingar. Hur fina som helst! På väg hem i ovädret stannade vi till och försökte fånga hur vackert det faktiskt kan vara även i oväder…

Dagen efter skulle vi på bärplockning. Hjortron och eventuellt blåbär. Vår favoritmyr var länsad och det var fullt av skräp på vändplanen. Jag är på inget sätt egennyttig förutom när det kommer till bär. Borde inte vi som bor här och som gör vår egen sylt och annat få plocka ”våra” bär? Vi gör det dessutom med en viss ömhet eftersom vi vill ha lika mycket bär varje år. Vi skräpar heller inte ner! Det ogillar jag skarpt!

Nåväl, vi är ju omgiven av myrar så vi hoppade upp på fyrhjulingarna. Siri också. Nu ryms hon knappt i tröjan längre men kan åka med ändå…

Kanske var det karma för vi hittade en myr som hade mer hjortron än vår favoritmyr någonsin haft…

Barnen var helt i extas. Edward som är lite ängslig över åskan missade till och med att det mullrade runt omkring oss en bra stund. Alla tre älskar att plocka bär. Harry har lite mindre tålamod men ändå. Själv minns jag bärplockning som otroligt långtråkigt. Men när man bor i skogen och har bären runt knuten kan man plocka korta stunder åt gången. Plockning blir då genast roligare. På mindre än en timme såg det ut så här och då hade mycket hamnat i munnarna också…

Siri tyckte inte att hjortron var någon höjdare smakmässigt…

Men det fanns mycket annat att göra. Som att träna upp sig inför jaktsäsongen…på fjärilar och annat…

Fiske har vi också hunnit med. Det gillar sönerna verkligen. Man hinner inte fiska så mycket själv när man är på tu man hand med fiskarbarn. Det är glädjefyllt med en hel del kaotiska inslag. En inte helt ovanlig syn är detta…

En tredje krok satt dessutom på insidan skon upptäckte vi en timme senare. Under tiden hann dessutom Siri plurra ett antal gånger. I jakt på främst trollsländor…

Harry fick en liten mört ganska fort…

När vi väntade tvillingar sade väldigt många: ”Åååå vad mysigt och tänk att de ju alltid kommer att ha någon att leka med…” Ja så kan det ju vara men de har också alltid någon att bråka med kan jag konstatera efter snart fem års erfarenhet. Vid fiske kan de i alla fall samarbeta. Harry hjälper Henry som också fått en liten mört…

Fika är ett givet inslag vid fisketurer…

Vi var även en sväng in till människobyn. För att handla och hämta ett efterlängtat paket. Sönerna har sparat ”guldstjärnor” för att få var sin kickbike. Jag har påtalat att vi ju bor i skogen med idel skog, gräs och grus men det skulle inte vara något problem. De löste problemet med att köra inne i ladugården och på plattan bakom ladugården. Hur nöjda som helst…

Nöjda och vänner är de oftast under hundpromenaderna också. Ja lite stridigheter om vem som ska ha vilken hund är det men ibland lyckas man fånga den spontana glädjen. Guldklimparna. Mina superhjältar. I alla former. På alla sätt. ❤

Lördagskväll hade vi besök av vänner jag inte träffat på länge. Och deras nytillskott; hamiltonstövaren Seger. Han och Siri fann verkligen varandra. Ungefär lika gamla. Jaktchampions på tillväxt…

Före de kom hade jag och sönerna bakat en blåbärspaj av helgens plock men än är det ett tag kvar innan alla blåbär är klara. Jag hade också hunnit snabbcykla ut i skogen och gömma lördagens skatt. Det finns ett område i skogen en bit från gården som sönerna själva döpt till ”gamla skon” (vi hittade en jättegammal sko där en gång). Jag gömde kistan där och ritade en bild på en gammal sko. Bilden lade jag i ett kuvert och gömde inne i en av sönernas rum. De fick då först leta ledtråd och sedan lista ut vart de skulle leta skatten…

Söndag åkte vi från Västerbottens glesbygd till Norrbottens glesbygd. Hälsade på vänner och fick en guidad tur till ”Grodkällan”…

Två mammor, sex barn och en valp längs den spångklädda Slengmyran. De större barnen har redan försvunnit i ”horisonten”…

Grodkällan är en gigantisk kallkälla med magiskt vacker färg. Inga svårigheter att se ner tre meter till botten där det dessutom bubblar från botten av det höga trycket. Inga svårigheter att oroa sig för att någon liten ska trilla i heller…

Namnet är en översättning och tros ha kommit från samerna som rastade vid källan förr i tiden då de skulle till Arvidsjaur. De såg då grodor som övervintrade i källan.

Där finns ett vindskydd med grillplats och såklart hittade barnen mer bär. Mer norrländskt guld…

Vi lämnade Norrbottens kuperade inland i kvällssolen. Efter en trevlig dag…

Hem kom vi ungefär samtidigt som maken. Han har också haft guldkantade dagar minsann och inte skjutit mindre än fyra vildsvin. Lite avundsjuk är jag såklart men så himla glad för han skull!

Fortsatt trevlig vecka! Ta till vara på guldkanterna!

 

 

 

 

 

 

 

På äventyr i ÅRE med omnejd…

I tolv års tid, ungefär, har jag och maken varit till trakterna kring Åre den sista helgen i juli. Helgen med jaktmässor och annat skoj. I år var inget undantag. Hela familjen tog sig iväg i onsdagens arla morgonstund. Vi hann inte så himla långt förrän vi såg baksidan av viltstängsel…när vilt tagit sig in på fel sida…

Vi körde Indalsleden ner för omväxling skull. Var lite desorienterade ibland men fram kom vi. Efter det traditionella stoppet på Lundhags i Järpen checkade vi in på hotell Fjällgården. Här bodde vi en natt då vi faktiskt tagit oss iväg ett dygn tidigare än tänkt…

Jag och Daniel har bott här en gång tidigare och visste vilken fantastiskt utsikt som väntade. Hotellet står bokstavligen mitt i skidbacken…

Rummen är ganska små men hotellet är jättefint i övrigt. God mat. Bad och bastu…

Två goda vänner anslöt på kvällen. Efter lite surr gjorde vi en ganska tidig kväll för att orka med morgondagens äventyr i Åre…

Vi hade tänkt oss upp på Åreskutan på torsdagen men molnen dolde hela härligheten. Vi åkte till Tännforsen istället. Sveriges största vattenfall. Mäktigt och vackert. Här fotat från ”Näckens udde” under ivriga samtal om just Näcken med sönerna…

Hela familjen lite längre upp längs vattenfallet…

Jag tyckte att jag kände igen mig faktiskt och min far bekräftade att jag varit där även 1987. Efter att ha tittat på alla fina grejor i den mysiga souvenirbutiken och ätit en glass åkte vi tillbaka till Åre. Molnen var fortfarande tunga. Någon regndroppe ramlade ner. Vi installerade oss i våra stugor och hyrde cykel till äldsta sonen. Tvillingarna var lite små men fick också prova lite grann. På Åres dirtbana…

På kvällen anslöt fler vänner. Vi åt middag ute på stan. Det finns fantastiskt bra matställen där. Ganska tidig kväll även denna kväll. Fredag var det dags för en hel dag i Kall. På Västgård Game Fair. Här väntar vi med spänning på Jocke Smålänning och Kenneth Aspestrands skjutshow. Alltid lika roligt att se…

Tvillingarna var också förväntansfulla…

Edward blev lite hysterisk över att han inte fick gå fram och kasta ägg med skyttarna som han gjorde ifjol. Vår kompis ”Blomman” räddade situationen genom att ta med sönerna ner efter showen och alla tre fick autografer på armarna. Efter lite shoppande och möten med en massa trevliga bekanta och mindre bekanta gick några av oss till Mini Game Fair. De små hade som ett eget litet äventyrsområde…

Inne i skogsdungen fanns en massa roligheter. Det var lite oklart vilka som jobbade där men vi roade oss själva och kunde till och med ta igen oss en minut eller två…

Lördagen var en Åre-dag. Vi inledde med frukost på Åre bageri. Det bör man inte missa! Lite dyrt men man är mätt till middagstid. Minst…

En riktigt fin dag! Vi mammor gick själva på stan en stund sedan var det äntligen dags att hoppa på kabinbanan upp till Åreskutan. 1274 meter över havet. Lite väl högt tyckte min kompis Maria men magisk utsikt…

Även åt andra hållet. Lite kyligare också. Daniel packar upp medhavda jackor…

Glass och lokal folköl i caféet…

Sedan var det dags att åka neråt igen. Jag är så glad att vädret bjöd till så att vi fick njuta av den finfina utsikten!

Eftersom jag inte kan få nog av forsande vatten åkte vi även till Ristafallet. Även känt som ”Glupafallet” i Astrid Lindgrens absolut bästa film (och bok); Ronja Rövardotter…

På väg tillbaka shoppade vi lös på Åre Chokladfabrik och sedan kände vi på lugnet vid stugorna. Grillade, lekte och umgicks…

När små (och stora) sussade sött gick jag och Jennie en kvällspromenad. Längs Åre strand bland annat. I blå timmen…

Söndagen packade vi ihop oss. Städade stugorna. Åkte vidare till Frösön och Jämtland Game Fair. Mässan låg mycket finare till i år. På ett bättre sätt också. Inte lika trångt. Välorganiserat men inte lika avslappnat som i Kall. Inte lika mycket utställare. Några fynd gjorde vi dock även här. Träffade fler trevliga människor. Hela familjen provade att skjuta med pilbåge. Igen…

Det är himla roligt men nog är det ännu roligare då det smäller…

Hamburgare kunde man köpa av självaste Anna Skipper. Då måste det ju vara en himla nyttig hamburgare?!? God var den också…

Inlandsvägen hemåt. På söndag kväll anlände vi till hemma bäst och vilken himla tur att vi hade ett hem kvar! Åskan hade varit på rejält besök och vi hade inte dragit ut något…Det har ju inte varit ett problem alls denna sommar men nu. Det måste ha varit en rejäl smäll. Det hade nästan tagit sig i tapeten bakom kontakterna…

Så himla läskigt! Kom ihåg att dra ut dylika ting! Och fundera på placeringen också!

Stort tack till alla inblandade för en helt underbar långhelg och för att vårt hemma bäst är intakt! ❤

 

 

 

 

 

Vardagsäventyr på hög nivå…

Ja på flera olika sätt. Vi startade äventyret hemifrån. Till fots. Genom skog. Pausade ibland. Kollade in träd, bär, bajs och annat. De har många spännande frågor och funderingar de små. De är nyfikna, uppmärksamma och fulla av upptäckarlust…När man är på äventyr i alla fall…

Sedan började färden uppåt. Upp på ”Flygge” skulle vi…

Lite högre upp…

Paus för att beundra utsikten och fundera över vilka vattendrag vi såg. Om vi fiskat där och vad vi fått…

Sedan ännu lite högre upp. För att hitta den bästa picknick-stenen. Där finns en hel del att välja på…

Ännu godare med fika och kaffe ute och med finfin utsikt…

”Picknick och bär, det är livet” sade Edward idag. Ja vi hittade några stackars blåbär men det är ett tag kvar innan det är bärplockningsdags. Vi hittade dock en hel del fina bajsar. Älg, ren, hare, orre och tjäder. De sistnämnda fick såklart Siri bekanta sig med. Lite gamla men hon vet hur de ser ut. Och hur de smakar…

Vi tog en annan väg hem. Sönerna har pinnat på bra med småbenen. Några kilometer blev det. Harry blev lite trött en stund men efter att fått åka på min rygg en bit fick han ny energi…

Vid sista vätskepausen (för hundarna) kunde vi dessutom spana in både grodyngel och färdiga små grodor. Lycka…

Vardagsäventyr och utflykter är alltid en höjdare. Bli inte hemmablind för allt det fina i närområdet. Krångla inte till det. Njut av skog, mark och vatten ofta och ha en fortsatt trevlig vecka! ❤

 

 

66 grader nord…

I de breddgraderna har vi befunnit oss några dagar. I fjällstugan. En bit ovanför polcirkeln. Magiska dagar med mycket utflykter, fiske och en massa trevligt sällskap.

Vi anlände dit på onsdag afton. En perfekt dag. Vår linnebröllopsdag. Ganska exakt här lovade vi att älska varandra i nöd och lust för nio år sedan… ❤

Jag fick bland annat dessa fantastiskt fina örhängen i present. Med min nya kaliber. Tillverkade av Paula Lindgren…

Dagen efter kom svärfar/farfar på besök. Vi mötte upp honom i Vuoggatjålme…

Han tog med barnbarnen på en helikoptertur över fjällvärlden. Här har de just landat. Lyriska…

Eftermiddagen stod fiske på schemat. I ”Hemligtjärn” eller ”Svenskt hemligvatten” som en norsk kompis brukar säga då den inte alls ligger långt från en väg. Inte det minsta hemlig. Där vakade det i alla fall för fullt. Man såg fiskarna simma efter draget utan att hugga. Frustrerande. Men till slut så. Harry assisterar mig och sekunden efter plurrar Henry samtidigt på min andra sida…

Ingen monsteröring men ändå. En öring. En fin matbit.

Edward och farfarn fick också var sin…

Mer fiske för de stora killarna dagen efter. Jag, tvillingarna och Siri for istället på en fjälltur kring Mierkenis…

Det är något speciellt med forsande vatten! Ännu lite mer i fjällvärlden. Jag skulle helst vilja gå till alla stora och små forsar jag ser…

Vi strosade på så länge de små benen orkade, drack fjällvatten, klättrade i träd och plockade blommor. På olika sätt…

Vid lunchtid mötte vi upp resten av familjen och några vänner vid Lappleden…

Utelunch och fotbad för de små…

Ja flera bad har de hunnit med. Även på fjällgården…

Det var inte det minsta varmt i vattnet. Tyckte majoriteten av de vuxna i alla fall. Men vackert, vackert!

Även på ”Moose beach”…

Siri har gjort båtpremiär. Rofyllt.

Hela familjen i båten. Inte alltid lika rofyllt. Eller lätt att fota för den delen. Ingen fisk men sol ute och sol i sinne…

Mycket god mat och dryck har vi också fått. Renskav eller suovas till exempel. Det kan man bara inte få nog av…

Man kan heller inte få nog av morgnar som dessa…

Eller dylika kvällar…

Men nu är det hög tid för mig att göra kväll. Hemma. Nu väntar några dagars jobb och sedan nya äventyr. Kanske ses vi i Jämtland nästa helg?

 

 

I ur och skur – på liv och död…

Igår morse åkte jag och äldsta sonen Edward iväg på lite ärenden i Skellefteå och sedan vidare. Till min lilla norrländska farmors 95-årskalas. Hon är ganska mycket i sin egen lilla bubbla nu för tiden. Tillbaka i tiden. Det får man vara när man är 95. Hon har bott på ett äldreboende i flera år nu. Det är jättefint och med bra personal men ändå…det känns som att jag snabbt skulle självdö på ett dylikt ställe. Väldigt lite tid att bara sitta och samtala eller gå ut i friska luften regelbundet. Det finns inga pengar. Inga pengar till livskvalitet. Förvaring. Livets sista väntrum. Nu drar jag det kanske till sin spets. Förhoppningsvis är det bättre än jag tänker. Jag hoppas dock innerligt att jag får bo hemmavid tills jag dör eller att det kommit ålderdomshem med tema ur och skur. Varför finns inte det?

Farmor Signe har alltid ogillat att vara med på kort så jag visar lite av hennes födelsedagsblommor istället. Lupiner och pioner. Även mina favoriter…

Efter kalaset, efter en massa kaffe och tårta med trevliga släktingar, for några av oss till utsikten på Kvarnberget. Här ser man långt över mitt barndoms (ja stora delar av det i alla fall) Burträskland. Här med Edward och min lillebror Robin…

Mina nya skor funkade även här. De fungerar överallt faktiskt. I ur och skur. Inte så snygga kanske men praktiska. Mina nya ”frökenskor” som sönerna kallar dem…

Edward stannade hos mormor och morfar medan jag drog iväg på några timmars jobb. På väg dit stannade jag till vid ”Lupinhavet”. Jag har länge tänkt fota det och nu fanns läget. Tyvärr är lupinerna inte på sin topp längre men de är onekligen fina…

Efter jobbet, som tog lite längre tid än jag tänkt, kände jag huvudvärk komma smygande. Den fick snabbt ge vika för då jag kom hem var grisarna utanför sin hage. Jag lyckades locka in dem och fick jobba en stund med deras inhägnad. (Resten av familjen var hos ”farfars” vid havet). Efteråt for jag en lång motionsrunda med hundarna. Med fyrhjuling…

…och till fots. Efter en ganska regnig och blåsig dag bjöd kvällen på magiskt väder. Livskvalitet. Lite småkallt men otroligt vackert och med många harar, älgar och knort i farten…

Idag väntade jag in resten av familjen för att sedan åka iväg till mina föräldrars stuga. I Finnträsk. Där man både tänker på livet och döden. Mysiga barndomsminnen men även minnen av släktingar som fattas. ❤

Det har regnat ungefär hela dagen. Men det finns ju inget dåligt väder. Inte för fiske och bus. Några abborrar fick Edward under brorsornas hejarop…

Skönt med lite stugmys mellan varven. Värma sig och torka blöta kläder…

Men nu väntar verkligen sängen. Och nya äventyr imorgon. Fortsatt trevlig vecka!

 

Livet pågår nu…

…ja hela tiden. Det är så mycket man vill hinna med. Prioritera. Jag är nog väldigt norrländsk och ”ostressad” men det är samtidigt väldigt mycket jag vill hinna med. Speciellt på sommarsemestern. Mitt jobb går inte riktigt att ha helt semester ifrån och det gör inte gården heller. Men det är också roligt. Jag skulle inte trivas om jag inte hade saker att göra. Jag gillar dock att ha ett visst utrymme för spontana äventyr. Även små sådana. Dagar då man inte har någonting inplanerat. Vi hade planerat ovanligt lite denna sommar tyckte vi men ändå börjar kalendern vara ganska full. Mycket att se fram emot!

Sista dagarna har vi hunnit med en hel del arbete på gården. Jag lånade hem en av traktorerna på jobbet och vi har bland annat börjat fixa till lite bakom ladugården…

Rensat ogräs som galningar. Ja livet pågår verkligen även där det inte är så himla önskvärt. Bland gruset. Siri är dessutom överdrivet hjälpsam. Med allt jag sliter upp. Ja hon kan även tjuva från skottkärran eller helt enkelt bestämt lägga sig ner precis där jag ska rensa…

Jag och sönerna tog ogräspaus. Tog fyrhjulingen till träsket för att kolla mjärden. Snöret hade gått av igen. Jag fick doppa mig igen…

Ingen fisk fick vi heller. Harry ville laga soppa med sina träslevar han fyndat på loppis. Vi hade mycket morötter hemma så det fick bli morotssoppa med lök, vitlök och chili. Mums tyckte jag och Harry medan resten av familjen var mer tveksamma…

På aftonsidan fick vi besök av min efterlängtade vän Hanna med barn och två av deras hundar. Bland annat det egenuppfödda nyförvärvet Rut. Här är Hanna, Rut och vår Siri…

Vi ses alldeles för sällan och tiden går fort när man har roligt. Fort gick det även för de små fyrbenta. Jag försökte fota dem men det var inte helt lätt att hinna med. De fann verkligen varandra. Även de. ❤

Lilla Hamiltonstövaren Rut har för övrigt tre systrar som är leveransklara och väntar på hängivna rävjaktkompisar. Hör av er om ni söker en dylik fyrfota vän med goda anlag.

På tal om jakt så har livet idag handlat mycket om vapenvård, laddning och skytte. Familjedag på skjutbanan…

Lite fika sitter gott mellan skjutserierna. Flakpicknick…

Tvillingarna är lite för små för själva skyttet ännu medan Edward verkligen börjar uppskatta det…

…och vara riktigt duktig på det. Med favoritkepsen på. Med Jocke Smålännings och Kenneth Aspestrands autograf på. Ja då kan det ju bara gå bra. Fina serier av Edde…

Det gick bra för mig också. Jag älskar min nya Blaserbysse! Längtar till hösten…

Livet pågår nu! I full fart. Imorgon ska jag bland annat på kalas. Min farmor Signe fyller 95 år. Imponerande. Tankeväckande. Det känns viktigt att leva det liv man själv vill! Gör det! Och ha en fortsatt bra vecka! ❤

Egen utetid med Harry…

Idag for äldsta sonen Edward iväg på äventyr med moster Petra till Lycksele. Henry och pappan for iväg till den större människobyn Skellefteå för att utföra en massa ärenden. Jag, Harry och hundarna stannade hemmavid. Det känns bra när alla barnen får lite egentid! ❤

Här hemma fick Harry fick välja dagens aktiviteter. Vädermässigt har dagen bjudit på tunga moln, många regnskurar och termometern har hållit sig kring 12 grader. Efter mysfrukost matade vi hundar och grisar och Harry packade en ryggsäck med picknickfika. Tanken var att vi skulle fiska och få ut en mjärde vid Fäboträsket men på vägen dit ändrade sig Harry och dirigerade oss till ”Utsikten”. Vi klättrade uppför ett väldigt kuperat hygge och hittade en lämplig picknicksten…

Väl på plats tyckte dock Harry att det var för kallt så vi gick tillbaka hela vägen och for istället till ursprungsplanen vid träsket…

Vi fiskade en stund och fick ut mjärden som tänkt. Snöret gick dock av så jag fick blöta ner mig lite extra men allt torkar så småningom…

Siri gillade utflykterna lika mycket som vi…

Vi spanade även in en hel del spår och bajs samt älgskador på träd. Det tyckte Harry var intressant. Älgpasset längs vägen är nog ett generalpass av alla spårtecken att döma…

På eftermiddagen lekte vi med traktorer på gården och for sedan en sväng till Norsjö. Harry ville gå på Ica och på loppis. Det är himla roligt att åka och handla när man bor i skogen har jag märkt. Planen var att köpa glass, tvål och vattenballonger. Det gick fint. Loppisen gick också fint. Jag fyndade fler finfina tallrikar, Harald Wiberg denna gång, och Harry fyndade träslevar som han ska laga mat med…

Den enda av Harrys önskningar för dagen som vi inte hann med var att äta på restaurang men vi åt himmelens god mat på hemmarestaurangen istället. Grillad kyckling, grillade grönsaker, grillost och melonsallad med fetaost…

Efter en hel del arbete på gården har nu alla somnat ovaggade. Utom jag. Jag ska bara…