Norrlandsstintorna på jakt…

I fredags var det äntligen dags! En hel helg med kvalitetstid och minnesvärda upplevelser. Med Ida, Jessica, Sara och ett helt gäng av våra hundar. Full fokus på jakt och gemenskap. Så himla roligt vi haft! Tiden gick alldeles för fort! ❤

Vi har jagat rådjur, hare och räv. Både hundar och jägare har jobbat hårt. Kämpat på. Njutit!

Vi hade även besök av en väldigt trevlig Jonas Seger från Jaktjournalen. Av den anledningen tänker jag inte orera så mycket kring helgen utan låter några av mina bilder sammanfatta delar av Norrlandsstinornas jakthelg. Mer får ni läsa och se i Jaktjournalen framöver.

Mycket grejor blir det som ska packas med inför en jakthelg…
Jag på rådjursjakt och med lite sol.
Jessica och Märta.
Jaktplanering pågår. Sara, Jessica och Ida.
Jessica och några av helgens duktiga hundar.
Så är det!
Jaktlycka! Bull in och Diva ut.
Jessica och Diva.
Mot gryt. Magiskt väder.
Vid gryt. Analyserar.
Vid gryt. Planerar.
Bättre sent än aldrig. Jägarlunch.
Middag. Rådjurssadel med mumsiga tillbehör. Hur gott som helst!
After hunt på kökssoffan. Ida, Alice och Norma.
Blöt söndag. Blöt eld. Ida kämpar igång den sistnämnda.
Jessicas fina gårdshus. Där vi huserade under helgen.

 

Inspirerande vinterdagar…

Sista dagarna har det varit allt från nollgradigt till minus 12. Dagen kan inte bli annat än bra då den inleds med denna vy…

Eller denna…

Väldigt inspirerande och energigivande. Den här tiden på året måste jag ha mycket tid oavsett vad jag gör eller vart jag ska. Det måste finnas utrymme för diverse pauser att insupa och fota det vintervackra.

Ibland är det vintervackert med visst glesbygdsvemod. Inspirerande för fantasin men också sorgligt…

Mer och mer vinter blir det i alla fall. Nästan varje kväll har det snöat, mer eller mindre. Siri håller span från nysnöig bro…

Idag var jag och tvillingarna lediga med utflyktsplaner. Vi inledde dagen med lite väl tidig men lång och lugn mysmorgon. Jag hann till och med dricka flera koppar kaffe och i alla fall bläddra igenom en jakttidning. Henry och Siri myste (eller säger man mös) på kökssoffan…

Sedan var det dags för minst en timme i bilen (med flera viltspaningspauser). Mot Rote och gudmor Annelie med familj. Flera rådjur såg vi varav en ”enhorning”…

Det var snö, sol och vinterdimma om vart annat. Henry undrade (bland annat) varför solen följde efter oss och varför det snöade så konstigt…varför snön for liksom bortåt istället för bara nedåt. Jag försökte förklara att vi ju körde relativt fort med bil. Henry funderade en stund och konstaterade sedan att det måste ju vara så att snön inte vill bli påkörd…Man måste bara älska barnens helt egna logik! ❤

Framme hos våra goda vänner. På med mer kläder för utelek. De har en stor sjö precis nedanför deras sagolika hus. De bor som i ett vykort. Lite och tunn is på träsket. Hur roligt som helst för nyfikna femåringar. Och självklart kan man göra snöänglar även på en brygga…

Gudmor Annelie med hund- och tvillingmys..

Och självklart kan man använda en älgpulka även till annan last…

Hamburgerlunch på gång…

Efter lunch drack vi kaffe och åt kaka inne. Spanade in alla besökare i Rotes ”fågelby”…

Om ni tittar noga på bilden ovan ser ni att det inte bara är fåglar på besök där…som finnspetsägare är de inga favoritdjur direkt men nog är de söta alltid…

Idag. Ikväll. Har jag även blivit faster för allra första gången. Mina söner har fått sin första kusin. Varmt välkommen till världen brorsdotter! Stort grattis till dina föräldrar igen. Vi ses på någon vecka. ❤

Resten av denna fina veckan blir det några trevliga jobbuppdrag för mig och sedan en efterlängtad helg med @norrlandsstintorna som också kommer att bjuda på inspiration, energi, utevarma kinder och förhoppningsvis jaktlycka. Önskar Er detsamma!

 

 

 

 

 

Djävulskbacken, ett rådjur och lilla Rut…

Igår var det ”blia”. Plusgrader och regn som senare övergick till snö. Inget vidare väder. Vi var ute med hundarna på olika håll. Ingen jaktlycka. Det hade dock stuggrannen Nicke. Sönerna inspekterade och inspirerades…

I natt frös det på. Skarpföre i skog och mark. Rödtussarna fick en jaktrunda innan det bar iväg på andra äventyr. Daniel och Henry for åt ett håll medan jag, Edward och Harry for åt ett annat. Bus och lek på Arenaparken i Norsjö innan utefika inhandlades. Planen var en solnedgångspicknick på något bra ställe. Vi körde en liten omväg och funderade över lämplig utflyktsplats någonstans här borta…

Vi bestämde oss för ”Djävulskbacken” dit vi inte varit sedan förra vintern…

Så himla härligt med äkta D-vitamin och upplysta barrträdsbackar!

Edward och Harry hittade ett väldigt naturligt picknickbord…

Med både sol och utsikt…

Det finns många stora, fina stenar där. Mycket att utforska. Klättra och krypa.

Vi sade hej då till ”Djävulskbacken” och Fäboträsket när solen försvunnit bakom berget och himlens blå fick sällskap av rosa. Nordiskt vinterljus. Så himla vackert!

På hemvägen sladdade vi förbi några vänner och hämtade hem vår nya familjemedlem. Rut. En hönkyckling av rasen Brahma som vi hoppas ska trivas bra här hos oss och med sina nya kompisar.

Hoppas Ni också haft en trevlig helg! Och Happy Halloween! Om det nu var i helgen det skulle firas? Eller är det på tisdag? Därom tvista de lärde. Jag har inte ägnat så mycket tankar kring detta och när sönerna ville Halloween-pyssla under helgen fick vi improvisera en del. Använda fantasin. Några olika ”pumpor” fick vi till…

 

 

Vintervindar & Vattenjakt…

Det har varit väldigt mycket jobb sista tiden. Många konsultuppdrag. I Bastuträsk, Lycksele och Storuman. Himla roligt och utmanande men nu är det ärligt talat väldigt skönt och välbehövligt med lite helg.

För precis en vecka sedan kom första snön. Inte mycket men det stannade kvar…

Sönerna drog fram alla vintergrejor samma dag. Tillsammans med moster Petra. Min fina lillasyster som sannerligen hjälpte till att motverka förra veckans ”Murphys lag”. Tacksam. ❤

Söndag var jag hemma och ledig. Jakt, hundmotion och efter sönernas önskan ett besök på Arenaparken i människobyn Norsjö…

Vi drog även på utflykt till forsande vatten. I grannbyn Bjursele. Det var det första vi kom på. Väldigt trasslig terräng men väl värt mödan då vintervindarna skapat överraskande vackra konstverk…

I måndags blåste vintervindar på nytt. Med löfte om en decimeter snö. Barnsligt förtjust skulle man kunna beskriva mig på kvällskvisten nära hemmet efter jobbuppdrag i Bastuträsk…

Tisdag morgon hade kung Bores löfte infriats och det ligger kvar ännu. Vinterdäck sedan förra veckan som tur är. Till veckan hoppas jag även att fyrhjulsdriften kan fungera klanderfritt. Att reservdelarna hittar hit. Välbehövligt och på tiden. På tiden var även ett fungerande internet. Tyvärr klarar man sig inte utan. Med eget företagande. Så här glad var jag i onsdags då tekniker från Telia varit hit. Extra antenn och något sånär fungerande uppkoppling. Bättre än inget alls. Glesbygdsnöjd.

Medan jag och sönerna härjat på hemmikring har maken varit söderut på en helt grym jaktresa. Full av upplevelser och intryck. Klövviltsjakt. Andjakt på Leif GW Perssons gods Elghammar. Jag är hur avundsjuk som helst men unnar verkligen maken detta. Så himla roligt! Nästa helg är det min tur att åka iväg på jaktäventyr. I goda vänners lag. Längtar!

Nu ska jag njuta av två dagars ledighet. I skogen. Trevlig helg alles! ❤

 

”Det som det inte finns ord för, finns det alltid en vy till”…

Gammalt klokt glesbygdsordspråk. Den här veckan har varit onödigt mycket kantad av Murphys lag. Det finns inte ord för det heller. Eller kanske alltför många ord. Då är vyer också bra. Extra bra. Naturen är läkande, för både kropp och knopp. ❤

Picknick på ”Älgberget” med sönerna. Både feber och hosta har härjat i familjen under veckan. Vi behövde verkligen lite äventyr. Frisk luft med storslagen vy.

Det är något speciellt med höjder för mig. Kullar, berg, toppar och fjäll. Jag vill bara upp. Se vad jag kan se. Hur mycket jag kan se och vad jag ser. Oftast ser jag då en annan topp som ser ut att visa ännu mer vy. Never ending topstory. Jag vet inte vad det är? Naturens storslagenhet? Ens egen litenhet? Energigivande är det i alla fall.

För några dagar sedan letade jag en speciell sten jag hört talas om, på ett berg hemmavid. Fina vyer på några ställen men mycket träd och ingen stor sten.

På väg tillbaka hittade vi (jag och hundarna) ett litet berg på berget. Så himla fint. Där uppifrån syns vägen jag ofta kör till jobbdagar i Bastuträsk…

Sönerna gillar också höjder. Speciellt Harry. Han kollar ofta efter berg vi kan ”bestiga”. När han fyllde år önskade han sig just det så jag och han gjorde en liten topptur. Njöt av både vyn och solen.

Jag gillar dock inte när hundarna är på egna toppturer. Flera harjaktdagar har jag fått kasta mig i bilen för att skyndsamt hämta Norma i bergtäkten. Hararna hemmavid har ofta tendens att dra henne åt det hållet. Stor skaderisk. Den här vyn vill man helst inte mötas av…

Något jag heller inte vill se när jag är ute i naturen är skräp! Leave nothing but footprints! Otroligt irriterande med nedskräpning i naturen. Vi brukar plocka med oss det vi finner och kasta det där det hör hemma. I soporna. Hur svårt kan det vara? Vem vill skräpa ner naturen egentligen? Sönerna är väl indoktrinerade i detta…

Tillbaka till vyerna. Det går egentligen inte ta bilder som beskriver upplevelsen men det är helt klart ännu svårare att beskriva med ord. Som en frostig, färggrann oktobermorgon vid Jonsträsket…

En solig oktoberafton vid Malåträsket…

Mesta minusgraderna hittills (-7) medan dagen börjar gry vid Beukaforsen i Soresele socken…

Eller ännu bättre. Då vyn får besök. Extra krydda. Naturupplevelse deluxe…

En styck Bjurseleälg. Inte så imponerad av vårt älglock…

Älgko vid Vindelälven. Inramad av frost. Spanar efter sin kalv…

Vyerna kanske får en att inte försöka sätta ord? Inte tänka ord? Rensa tankarna. Bara njuta.

Trevlig helg önskar jag från Storuman där man bland annat kan göra en sådan här fin aftonpromenad efter jobb. Till Utsikten…

 

 

Dubbelt upp…

I söndags var det fem år sedan tvillingarna kom till världen. Akut snitt. Två dagar före beräknat datum. Det har verkligen inte varit en dans på rosor. Men det har gått. Med kärlek, rutiner, uppfinningsrikedom och frisk luft har det gått. Det har gått bra och det går bara bättre med tiden. Henry och Harry fem år. 💕

Förutom en massa kalasande har vi även hunnit med att testa lite nytt pyssel. Braständare. Av kottar, stearin (nedsmälta ljusstumpar) och glitter. 

Lördag, efter jobb och jakt var det dags att testa dem…

De funkade sådär men fina var de. Då det var lite otålig väntan på lördagsmellis fick elden lite mer hjälp just denna gång… 

Vi har haft dubbelt upp även vad gäller grisar denna sommar. Tommy och Kalle. I helgen fick de sin sista måltid… 

Alltid med blandade känslor. Närodlat vemod. Grisarna har dock haft det väldigt bra här med oss. Efter en hel del jobb har vi nu även en massa välmående, ekologiskt kött i frysarna. Perfekt komplement till allt viltkött. 

Dubbeltack till all uppvaktning och uppbackning under helgen! 💕

Att höra sin egen röst…

…är ganska genant. Jag tycker själv att jag låter ännu mer norrländsk än vad jag faktiskt är. Att bli inspelad i skogen, under jakt, är dock att föredra. Att prata om saker som ligger en varmast om hjärtat gör saken mycket bättre. Till och med himla roligt. Idag hade jag besök av en väldigt trevlig Åza Meijer från Sveriges Radio, P4 Västerbotten. Hon hängde med på harjakt med sin finurliga ”radioryggsäck” i Tjärnlidenskogen.

Vi hann surra lite innan direktsändningen (jag hade inte riktigt förstått att det var just direktsändning men det var nog lika bra det) från skogen utan att hon egentligen berättade vad vi skulle prata om. Det enda jag fick frågan om före var vilket mitt favoritljud är. Snabbt bestämde jag mig för att det är när ens jakthund får upp viltet i fråga och drar igång skönsången (ståndskall eller drev). Vilket är ditt favoritljud?

När vi precis börjat sända fick Norma upp en hare. Favoritljudet live. Så himla lyckat! Radioprogrammet heter ”Förmiddag i P4 Västerbotten” och det spelades alltså in idag, den 12 oktober. Jag ska försöka få till en länk här nedan och vårt prat finns drygt två timmar och 34 minuter in i programmet.

Dagens ”jaktradioprat”…

Vi hade gått högt uppe i skogen för att ha så bra mottagning som möjligt på radiogrejorna. Det finns gott om radioskugga i de här skogarna. Norma drev i ungefär 80 minuter innan jag kopplade henne under ett litet tappt på en väg. Jag behövde nämligen åka tillbaka till jobbet.

En himla trevlig dag! Trevligt var det även för två år sedan när förmodligen världens trevligaste filmteam var hemma hos oss i två dagar. De filmade och ställde en massa kluriga frågor inför filmprojektet ”Jag är jägare – en dokumentär”. Helene och Peter var så trevliga att jag glömde bort att de hela tiden (nästan) filmade och när de for hem insåg jag att jag gått i långkallingar hela dag två (när vi var inne)…Nåväl, det skulle ju visa verkligheten.

Filmen hade premiär förra året. En fantastiskt fin film. Med många intressanta människor. Från alla håll. Filmen tar verkligen upp alla håll av jakten också. Utom egentligen själva dödandet. Jakt är ju så mycket mer! Nu finns filmen även digitalt, på Youtube. Jag ska försöka länka även den här nedan med förhoppningen att alla ser den. Kanske speciellt icke-jägare…