Tre traditioner i juni…

En del säger att traditioner är till för att brytas, andra säger att de är till för att hållas. Jag tänker att man gör precis som man vill. Bevara allt (delar eller helheter) som känns bra eller skapa nya traditioner. Eller inga alls. Precis som med allt annat förändras dessutom traditioner. Lite eller mycket. De är levande precis som vi. Det är vi som gör dem. Här kommer tre av våra junitraditioner…

Sveriges nationaldag. Verkligen en dag att fira egentligen men vi har som aldrig gjort det (som många andra). Sista åren är det dock tradition för sönerna att delta i Nationaldagsloppet (springtävling för barn och ungdomar) i Norsjö. Jag var funktionär. Lite nervös. Ville verkligen inte dirigera barnen åt fel håll. Allt gick bra!

Alla får medalj och fika. Nöjd Edward.

Lika nöjd Henry och kompis. Harry hälsade på släktingar och missade loppet till sin stora förtret. Jag tröstade honom med att han får en ny chans nästa år. Det är ju faktiskt tradition.

Dagen blev varmare och varmare. Nationaldagsmiddagen är nog också tradition eller så är det vädret som gör det så. Grillat kött (dov dagen till ära). Coleslaw och kryddsmör till. Enkelt och gott.

En vecka senare. Skolavslutning. Finskjortorna på. Två nya och en ärvd (skjortor alltså). Alla nöjda och glada. Solen sken ikapp med sönerna men termometern visade inte på många plusgrader. Snabbt på med jackan.

Hoppade på bussen en sista gång detta läsår. Nästa gång de hoppar på ska Henry och Harry börja första klass och Edward tredje klass. Oj vad tiden går fort alltså! Ännu fortare sedan man blev förälder. Tiden blir väldigt påtaglig. Jag vill inte missa något.

Jag och Daniel möter alltid upp sönerna vid kyrkan. Inför och på själva skolavslutningen. Lyssnar, ler och trängs med en massa andra. Efter kyrkan åker vi till affären och köper inte en glass var utan en kartong glass var. Resten av dagen får de äta nästan hur många glassar de vill. På kvällen brukar det vara skolavslutningsskoj i fotbollstältet i Norsjö med hoppborgar, skyttesimulator, godis, fika och en massa annat.

Skolavslutningsdagen blev också varmare och varmare. Ibland är en stråle ljus hela skillnaden. Även jag hade finskjorta.

Två veckor senare. Midsommarafton. Ölen till trots var vi inte vid Höga kusten men väl vid kusten. Vid havet. Bottenviken. Att vi ska dit just midsommarhelgen är så traditionellt att det inte ens diskuteras. Till svärföräldrar och vänner som har sommarstugor där.

Sedan barnen kom till världen blir det väldigt mycket bad. Speciellt i vännernas varma bad. Med utsikt över det mer kylslagna havet.

Mer dimma och vågor på väg in. Någon regndroppe och en och annan såpbubbla. Vi var beredda. Mycket väder verkar också ska höra den här traditionen till.

Men plötsligt blev det sol igen. Mindre vind.

Tomas och Rolle startade grillen. Midsommartraditionell middag. Flera olika slags kött grillades och ännu fler tillbehör. Det var så gott, vi åt så mycket och vi blev så otroligt mätta (jag tog inte ens några kort). Marängtårtan med grädde och jordgubbar fick vänta till senare. Mycket senare.

Först skulle det lekas skattjakt och sedan kallbadas. På andra sidan udden. Kvällsljuset var magiskt. Det var inte badtemperaturen. Jag höll i handdukar och lindade in lyckliga barn med blå, skakande läppar.

Rolle var lika lycklig.

Det är något speciellt med havet. Dess lukter och ljud. Det tillsynes oändliga havet.

Midsommardagen började med regn, varma bad och stugtid. Alla hann spela sällskapsspel med farmorn. Jag for på motionsrunda. Daniel och Henry plockade upp mig längs vägen. Vi skulle på besök hos vänner som bor kustnära till (det hör också helgen till). Jag och Henry letade loppisar längs vägen, hittade till slut en. Henry fyndade en leksaksbil och jag ett gäng badbollar till Harry (det har visat sig vara en riktig bristvara denna sommar).

Sedan blev det mer varmbad hos vännerna. Vi alla åt middag tillsammans igen. På midsommaraftonens rester. Helt enligt tradition även det. Tänk vad förvånade vi skulle bli om vi faktiskt gjort lagom mycket mat något år.

Efter maten hjälpte papporna de äldsta sönerna att få ut och igång gummibåten.

Rolle höll koll.

Harry och Alva också.

Dagen efter sade vi tack och hej för denna gång. På återseende folket, havet och traditionerna!

Vad tycker du om traditioner?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s