Från torp till slott. Från vildsvin till guldmedalj…

Fredag den sista maj lämnade jag och sönerna Lerberg med ett visst vemod. Det var två plusgrader och vi mötte snön längs vägen. Hemma hade det till och med lagt sig. Som blöt florsocker. Vi stressade vidare. Hade redan packat för nästa äventyr. Äldste sonen skulle till farmor och farfar och tvillingarna till mormor och morfar. Själv skulle jag till flygplatsen i Umeå.

I Stockholm var det 20 grader varmt. Hyrbilen var modern och snabb. En Volvo som tur var. Trafiken var näst intill problemfri (i ovanlig ordning). I kvällssolen rullade vi upp mot slottet och våra vänner (både kända och okända). Öster Malma och Svenska Jägareförbundet. Årsstämma stod på helgens agenda.

Efter kvällsmat på slottet letade vi reda på våra hotellrum i röda längan (alldeles bredvid slottet). Jag och Lisa från Norrbotten delade rum. Väldigt trevligt! Vi delade även fascination för Södermanlands djur och natur.

Lördag morgon åt vi frukost och gick sedan en exotisk viltspaningspromenad innan stämman skulle börja.

Det finns gott om frilevande vildsvin i Södermanland. Just dessa godingar uppehåller sig dock i ett hägn vid Öster Malma. Mycket mindre skygga och mycket mer fotovänliga. Fascinerande djur! Stökiga, fulfina och väldigt goda.

Många fältharar var också i farten. En annan exotisk art för oss norrlänningar.

Träden sedan. Jösses vilka fina! Vilka gigantiska! Kontrasternas land!

Årsstämman höll igång hela dagen (och halva nästkommande dag) med representanter från hela landet. Med extra mycket diskussioner där sådana var väntade. Allt genomsyrat av värdegrunden med öppenhet, respekt och ansvar. Jag är verkligen ingen förbunds- eller föreningsmänniska egentligen men jag tycker att detta är fascinerande. Jag är mer än gärna del av det största som kan främja mitt största intresse. Jägarlivet. Jägareförbundet har gjort så himla mycket att jag knappt vet vart jag ska börja men målsättningen är (som alltid egentligen) att alla ska vara stolta jägare och medlemmar, att vi ska ge medlemmarna mer jakt, att vi ska vara världens bästa jaktland (vilket vi typ är), att vi ska ha välmående viltstammar som förvaltas lokalt och att jakt och viltvård ska vara en självklar samhällsnytta. Hur bra är inte det?

Mina länsförtroendevalda Västerbottenskollegor på stämman, K-G och Fredrik, samt deltagande från Norrbotten längre bort på samma rad.

På lördagskväll var det gomiddag för alla stämmodeltagare. Perfekt balans mellan det fina och det familjära. Älg till varmrätt kändes till och med lite för bekant för oss norrlänningar. En himla trevlig (och god) kväll hur som haver.

Några avtackades särskilt under middagen. Jag tänker dröja mig vid min ”landsman” från ostriket Burträsk. Torbjörn Lövbom avtackades efter tolv år i förbundsstyrelsen med bland annat den tunga rollen som rovdjursansvarig. Ännu mer än så har han dock gjort inom förbundet. Ännu mer har han gjort för var och en som jagar än vad var och en kan tänka sig. Lika många har han garanterat retat upp längs vägen. Mången har han inspirerat. Bland annat en liten flicka som en gång bodde granne med honom för rätt länge sedan. Som väldigt gärna ville samla på delar från bävrar (bland annat). Som också fick det tack vare Torbjörn. Denna flicka som nu är ganska stor fick höra detta på stämman då Torbjörn drog en av sina anekdoter. Alla som var där och som inte känner mig kommer förmodligen att minnas mig som ”Bäverjägaren” eller något dylikt. Den kvällen då Torbjörn även fick Jägareförbundets belöningsmedalj i guld samt en väldigt passande present av förbundsstyrelsen. Den kvällen då vi alla applåderade honom för hans jobb. Bra jobbat Tobbe!

Efter en till natt i världens fluffigaste sängkläder (antingen var det verkligen så eller så berodde det på föregående nätter i sovsäck?) var det dags för frukost och fortsatta årsstämmohandlingar i ”ladugården”.

Efter lunch var stämman slut. Vi åkte mot flygplatsen. I en fullproppad flygplats på Bromma satt jag och väntade. Björn Ranelid satte sig snett mitt emot. Jag blev både glad och irriterad. Samma gäller den så kallade ”flygskammen”. Jag känner ingen skam, jag har inte tid med det. Att resa under en längre tid. Jag tycker att vi ska värna om miljön såklart men inte att vi ska skämmas i onödan. Jag undrar lite nu och då om mina glesbygdsbarn skulle kunna göra samma effekt fast med delvis motsatt budskap utanför Sveriges Riksdag som Greta Thunberg? Vad tror du?

Bara någon dag efter hemkomst från Öster Malma var det dags för det första JAQT-mötet på länsnivå. I Lycksele. För alla ansvariga i Västerbotten. Jag, Anja och Åsa var sammankallande. Väldigt inspirerande och nytänkande. Håll koll på vad som komma skall säger jag bara…

Kvällens deltagare från Västerbotten inklusive en gästdeltagare från Kalmar – som utbildade eftersöksekipage på rovdjur här i länet och som berättade vad som händer på JAQT-nivå i deras län (bland annat). Väldigt roligt och intressant!

Det var förmodligen ett tecken att kvällen var så himla fin på vägen hem. Jag körde en omväg med några favoritpersoner på vägen hem. Njöt av utsikten.

Av en av hemmaälgarna som uppehöll sig ett stenkast från gården. Inte speciellt brydd över min närvaro. Som ändå inte vill bli speciellt störd just i dessa tider. På återseende till både älgar och läsare! Nästa gång ska ni få se mer av det jag hållit mig undan – köket.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s