När vi skulle hålla oss undan drog vi till vykortet…

Förra helgen var det äntligen dags. Att börja med det stora köksrenoveringsprojektet hemma. Det blev sagt att det var bäst om jag och sönerna höll oss undan under själva rivningshelgen. Vi bestämde oss då för att åka till fjällen. Harry ville åka till sin moster istället men jag, Henry och Edward samt en kompis till den sistnämnde packade in oss i bilen och styrde uppåt. Mot en helt fantastisk helg!

Nästan framme tog vi en paus. Beundrade fjällen, fotograferade, plockade och hoppade bland stenar. Henry iförd keps, shorts och Zorro-mantel. Min lilla hjälte på sitt alldeles egna sätt! ❤

Himlen var blå och solen sken så länge den bara kunde. Mellan stugor, husvagnar och fjäll.

Fullmånen tog vid. Vykort från nedanför vår stuga.

Sönerna sussade gott medan jag spanade efter mångubben.

Dagen efter tog vi bilen en bit närmare norska gränsen. Parkerade och tog fram skidorna. Åkte upp på fjället. Grabbarna fick välja väg. Hur fint väder som helst! Hur fin tur som helst! Det enda som saknades var shorts istället för byxor (och resten av familjen såklart).

Lunchpaus på en barmarksfläck. Yoghurt, grillad kyckling och apelsin. Mycket vatten. Man tager vad man haver och man ska inte krångla till det!

Lite snöbad på det. Busigt och svalkade skönt.

Edwards kompis hade aldrig varit i fjällen, vilken lycka att få visa honom allt det fina en sådan här dag! Han tyckte att det var mycket bättre än förväntat. Vi passade även på att köra över gränsen. Att få stå med ett ben i Sverige och ett i Norge är alltid roligt. Det tyckte även jag då jag var liten.

Tillbaka vid stugan fortsatte svalkningsprojekten. Henry var tuffast! Själv provade jag inte ens.

Många vänner var också här denna helg. Vi hade en gemensam lördagswokmiddag under fjällsolen. Hur trevligt som helst!

Söndagen ville vi inte stressa hem från allt det fina. Det var en sådan där dag med cykling, fiske och bad. Bland isflaken. Hur härligt är inte det? Tjugotvå plusgrader i fjällskuggan, den nittonde maj.

Sedan var det dags att styra silvervägen neråt igen. Med bilen. Spända att se vad som hänt hemma i skogen. Hur det gått med rivningsarbetet. Tack för denna gång fjällen!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s