Workation i Storuman och Ensamheten

Fredag morgon skickade vi barnen till skolan. Jag och maken. Efter en extra kopp kaffe gick vi på långpromenad med hundarna. Tillsammans. Med stavar. Hur många vuxenpoäng är inte det? Ha ha, vi såg framför oss hur vi gör det varje dag då vi blir pensionärer. Efter en dusch och lite jobb hemifrån packade jag väskorna, mina och äldste sonens, och lastade bilen. Direkt Edde kom hem från skolan sladdade vi iväg. I sämsta tänkbara före. Minusgrader och spöregn.

Fram kom vi. Till vännerna. Till helgen med både jobb och semester. Workation. Mest det sistnämnda. I Storuman. Jag och Heidi fick ihop några timmars jobb med bokföring. De andra åkte skridskor, lekte i snön och spelade spel. Under helgen åt vi även god mat, drack gott vin, sov gott och mycket. Pratade ännu mer. Pratade om allt mellan himmel och jord i vanlig ordning men ett återkommande tema var krisberedskap. Ni har väl inte missat programserien ”Nedsläckt land”? Personligen är jag vid gott mod, tror att jag skulle klara mig ganska länge om Sverige blev nedsläckt. Det jobbigaste i längden skulle vara att bli utan toalettpapper och tandkräm. Hur skulle du klara dig och vad skulle bli jobbigast?

Lördag efter lunch åkte vi på fiskeutflykt till ”Dantes tjärn” utanför Ensamheten. Heidis fina mamma, storfiskaren Jeanette, hängde också med. Vi var alltså en mormor, två mammor och två buspojkar. De sistnämnda sprang före. I en redan upptrampad stig av Jeanette. Lyxigt!

Vi handvevade hål på den nästan vindstilla tjärnen mitt i skogen. Med solen som tittade fram lite nu och då. Livskvalitet!

Ganska snabbt fick jag en abborre. Sedan en till. Edde fick två.

Edde och Dante skottade upp en fikaplats mitt på isen. Gjorde ett bord av snö. Doppade bullar i varm choklad och tuggade på fruktbitar.

Heidi gick runt och serverade kaffe.

Tålamodet blev sämre. För barnen och Heidi. De startade snöbollskrig istället. Då fick Jeanette napp. En till abborre. Totalt hade vi alltså fått fem stycken, hade det varit katastrof hade vi i alla fall haft varsin liten fisk att äta. Vi kom fram till att vinter förmodligen är den sämsta tiden för ett eventuellt katastrofläge?

Vi packade ihop oss. Åkte tillbaka till Storuman. Gjorde vårt bästa att ”byxa” de abborrar som inte var alltför små (utan tillgång till filékniv). Panerade dem och var glada att vi även hade laxfiléer på menyn.

De minsta abborrarna kokades till familjen Andersson-Ferrys katt Kurt. Katten som mer än gärna är med överallt och som helst inte äter fisk men abborrarna gick faktiskt hem till slut.

Efter lunch på söndagen styrde vi hemåt igen. Jag och Edde. Efter en riktigt härlig helg. Hem till våra efterlängtade. De som också haft fiskelycka under helgen. ❤

2 kommentarer

Add Yours
  1. trillingfarfar

    Återigen, vad fint ni har det och vilken glädje för era barn att få växa upp i en sådan miljö! Och vad härligt att se era vänner Heidi och Björn sittandes med ett levande ljus framför sig och vinkaraffen liggandes på bordet bredvid. Nästa gång ni träffas kan du säga till Björn att vi som bor här i svenska Österbotten tycker det är en sann glädje att höra honom prata som expertkommentator när skidskyttet är på tapeten. Sakligt och roligt på samma gång. Ha det gott!

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s