Vad gör man när det går mindre bra?

De allra flesta dagar tycker jag är himla bra men i veckan har det varit lite moln bland solskenet. Jag har haft sjukt ont i ryggen (självförvållat) och blir då alltid extremt orolig då ett hot om steloperation legat över mig flera år i övertid. Jag lyssnar rätt bra på kroppen numera men ofta vill jag åstadkomma mer än vad jag klarar av ändå. Den genetiska tjurigheten skulle min man kalla det.

Jag har även dröjt med ett välbehövligt besök hos optikern men i veckan var det dags. Det visade sig att mitt sämsta öga, vänster, blivit väldigt mycket sämre. Så mycket sämre att jag dragit ner på användandet av det. Styrt det mesta till mitt högra öga. Hips vips stod jag där och skulle välja nya glasögon (och linser). Sådant går bra om jag är förberedd, det var jag inte! Jag tror dock inte på att hålla på och välja för länge. Att vela. Man ska gå på den första magkänslan. Just nu minns jag dock knappt vad jag valde. Vi får väl se…

När man väljer glasögon är såklart ögonen i fokus men även ansiktsformen, näsan och ögonbrynen. De sistnämnda var jag och fixade till förra veckan. Jag tycker att jag är ganska kreativ men jag kan inte fixa mina egna ögonbryn. Det brukar bästa Anna på ”Hjortronstället” i Norsjö göra. Det gör inte ens ont. Rätt diskret efter mina önskemål. När jag kom hem denna gång tyckte dock Harry att jag såg konstig ut. ”Lite som Grinchen” för att citera. Ha ha! Från barn (och leggings) får en alltid veta sanningen.

Hur som haver, när det går mindre bra finns det bara ett recept. Gå ut! Ut och gå! Det ger blodcirkulation, energi och stora, luftiga tankar. Gör det gärna med hundar. De både lyssnar, tröstar och roar. I den välgörande friska skogsluften.

Bara ljuset. På trädtopparna. Älsk på det!

På en närliggande myr satt jag en bra stund igår. Bara satt. Kände nästan inget ryggont. Kanske på grund av allt det vackra? Kanske på grund av blodcirkulationen på vägen dit?

Det har varit väldigt mycket på mina jobbuppdrag också. Mycket tid och väldigt kallt. Jag går ändå igång på att reda ut mycket saker. På att organisera och styra upp. Med tre extra element då mitt kontor inte haft i närheten av tillräckligt många plusgrader inomhus denna vecka. Jag använder galet många post-it-lappar. Både på jobbet och hemma. Lite nu och då måste jag samla ihop dem och sammanställa för att bocka av och sedan börja om igen.

Härlig omväxling att hänga med sönerna efter jobbet. Maken har tyvärr haft eftermiddag. Jag frågade sönerna vad de gör om de har en dålig dag…

Edward 8 år: ”Jag frågar om någon vill vara med mig. Så att jag slipper vara ensam.”

Harry 6 år: ”Jag är snäll mot andra”.

Henry 6 år: ”Då ringer jag till dig mamma”.

Himla bra tips tycker jag! Det är alltid spännande att höra vad de tycker om saker och ting. Henry (på bild ovan) har för övrigt länge velat färga håret blått. Pappan var skeptisk och mamman positiv. När den förstnämnde nu jobbade eftermiddag passade vi på. Jag och Henry. Jag klippte lite vid öronen också. Inte så himla bra men Henry var nöjd. Det är nog bra att jag ”bara” fick pojkar…

Hur gör du om du har en mindre bra dag?

Själv ser jag nu fram emot helg och idel solsken. Kanske inte på himlen men i sinnet. Utflykt med kompis, jakt och tid med de mina. ❤

6 kommentarer

Add Yours
  1. frustrandberg

    Trist med mindre bra dagar men jag tar på mig skorna och tar en löpar runda, rensar tankarna på ett skönt sätt. Försöker även tänka att det är ” ännu en dag av lättja och lek” .

    Gilla

  2. trillingfarfar

    Inte kul när själens spegel grumlas! Jag menar förstås ögonen. Även jag har i veckan som gått varit till en optiker för att skaffa nya glasögon. Tog nog ingen tid för mig att välja bågar heller, det blev i ungefär samma stil. Gubben blir inte vackrare med åren, inte ens de modernaste bågar skulle kunna höja imagen. Mina förra glasögon har varit med om allt för många strapatser med repor och rispor och limmade skalmar. Så det var på tiden. Men får ge mig till tåls i två veckor till. Just nu har jag en blåtira på det högra ögat, mitt sämre öga. Slarvig med hagelpipan på kombin när jag försökte få reda på vad som gömde sig i en hög grantopp. Blev aldrig klok på om mården fanns där fortfarande eller om den stuckit. Ronja var helt säker på att den fanns där, men tji fick vi, och jag ett blått öga! Ha det gott även om det är motigt ibland!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s