På glid in i det nya året…

Det har gått några dagar in på det nya året. Ett år jag verkligen sett fram emot. Det gör jag väl i och för sig alltid. Alla nya år bjuder på nya erfarenheter och upplevelser. Både planerade och oplanerade. De här första dagarna har redan bjudit på både stor glädje och stor sorg.

Daniel har jobbat förmiddag och jag eftermiddag. Jag älskar att jag kan lägga upp arbetstiderna lite som jag vill. Det är jag väldigt tacksam över. Barnen får vara hemma mycket mer och jag är faktiskt ännu mer effektiv då jag jobbar kvällar (jag är en riktig kvällsmänniska). Så här kan det se ut vid skiftbyte då jag och tvillingarna (Edward åkte till farmor och farfar) mötte upp Daniel och timmerbilen vid mitt kontor.

När man jobbar eftermiddag hinner man dessutom med lite sovmorgon och utetid i ljuset. Aktiv utetid med mycket glid. Med barnen. Lycka.

När man bor på ett berg blir det mycket backträning åt vilket håll man än vänder. Vilket färdsätt man än väljer.

Turskidor är roligt i alla väder. Det bär ganska bra på snön så jag har inte ens tagit fram skogsskidorna ännu. Har klarat mig med turskidorna. Undrar om det finns vettiga turskidor till de små? De vill också ofta åka mest ospårat. Freeride. Jag ser dock även fram emot att köpa nya längdskidor till mig själv (fick presentkort i julklapp). Jag gillar variation. Alltid.

Siri är alltid pigg på att ”glida med”. Norma också men hon byter snabbt ut vårt sällskap till en hares. Vi njuter av hennes skönsjungande drev under tiden.

Mårdfällorna kan man kolla med skidor eller skoter. Jag gillar att ha en uppgift under turen även om jag njuter (och svettas) hur som haver. Gillar du att ha en uppgift under motionsrundan eller kan du ”bara” ägna dig åt det?

Från mycket glädje till mycket sorg. En arbetskompis till mig avled hastigt under veckan. Oväntat. Orättvist. Otroligt saknad. Det var alldeles för tidigt och alldeles oförtjänt. Fina, lugna, snälla Mats. Det är fortfarande svårt att ta in det. Förvirring råder. Jag känner mig förbannad på livet, över dess brist på rättvisa. Jag känner mig också oändligt tacksam över livet, mitt liv. Det är svårt. Hoppas ni alla tar vara på det. På livet. ❤

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s