När det lackar mot jul och ljus…

Det har gått fortare än någonsin. Tiden till jul. Nu är vi snart där. Jag har jobbat väldigt mycket, spenderat luckorna med familjen. Jag har hunnit ovanligt lite inför julen. Inget pyssel, inga julkort, ingen julmat och ett endaste julbak. Så kan det bli. Så får det vara ibland. Nu har jag i alla fall gått på julledighet. Typ. Ska försöka hinna med lagom mycket inför julen. Inför efterlängtade julfirarbesökare.

Jag har ”kokat soppa på en spik” hela veckan. Minns inte när vi handlade sist. Minns inte när kylskåpet var så tomt sist. Tacksam för allt närodlat, närplockat och närdödat i frysarna. Självaste julmatshandlingen har jag nu skjutit på några dagar men imorgon kanske? Efter jakt. Om jag tar mig till affären i tid. På grund av mig och/eller på grund av nedfallna träd längs vår väg. Det fortsätter komma snö på de redan nedtyngda träden. Det fortsätter falla träd över vägen.

Det fortsätter vara väldigt vackert. I vinterskogen. Kan man inte få nog av den kan man även köpa en fleecejacka i samma tema…

Trots att jag hunnit pyssla minimalt har jag många idéer och vilken lycka när jag var på jobb i Malå under veckan. När jag sladdade förbi en kompis på vägen hem och fick både fika, surr och ett gäng renhorn med mig hem (på flaket). ❤

Jag ska försöka göra någon slags ljuskrona till vårt nyrenoverade sovrum. Bland annat. Det kommer att passa perfekt. Om jag får till något bra.

Jag måste bara skärpa mitt fokus lite. Inte göra som igår exempelvis. Då skulle jag handla julmat och färga håret efter jobbet. Istället jobbade jag för länge, kokade sedan flera liter sylt och slog in julklappar. Men det ska ju också göras. Faktiskt.

I år blir de flesta klapparna inslagna i något slags naturtema. Så även granens dekorationer. Efter förra julen och julgranens ”lilla” krasch med en styck stövare inblandad behövdes en hel del nya dekorationer införskaffas detta år.

Att tiden går fort, till och med fortare och fortare, märks extra väl både på barn och hundar. I måndags firade vi Wilda som blev 11 år. Vår fina prinsessa på ärten som helt accepterat pensionärslivet och gärna vilar så mycket som möjligt under dagen. Hon blir inte ens förnärmad när man går ut på jakt med någon av de andra hundarna. Inte längre. Både bra och dåligt.

Nu har vi även passerat årets mörkaste dag. Med några minuter. Nu går vi mot ljusare tider. Och välluktande hyacinter. Har du firat vintersolståndet? Det borde man kanske göra.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s