När dimman sveper in och fällan slår igen

Det har varit mycket jobb på sistone. Däremellan har det varit mycket kalas. Det känns lite som att tvillingarna fyllt år i en hel vecka. Absolut inget som de haft något emot. En av kalasdagarna kom dessutom bästa presenten till världen. En kusin. Hipp hipp hurra! Jag blev faster för andra gången. ❤

Tvillingarna har bakat och dekorerat fler tårtor. Öppnat fina presenter. Tack till alla! ❤ Jag och Daniel köpte bland annat en kråkfälla åt dem. Enligt önskelistan. Den var klurig att slå in. Jag gjorde en skattjakt istället. Gömde den i gäststugan och gömde ledtrådar lite överallt på gården. Storebror hängde med som läshjälp.

Efter mer paketöppning och ansiktsmålning skulle fällan gillras. Henry målad som en zombie, Harry som ett geléhallon. De har mycket idéer!

De har verkligen jobbat på. Gillrat fällan som de laddat med hönsmat och ägg. Täckt över med pinnar, mossa och löv. Sprungit dit i mörkret både morgon och kväll. För några dagar sedan hade den slagit igen. Ivriga tvillingar. Inget byte fanns dock att finna där inne. Något hade däremot grävt under fällan. För att komma åt det ”goda”. Kanske var det den tjuvaktiga räven som försökt slå till igen? Den som stal vår tjädermiddag i lördags. Henry konstaterade i alla fall att det var väldigt bra med en fälla. Om det skulle vara så att man inte lyckats jaga någon mat eller inte hunnit på affären. Jag hoppas innerligt att de fångar något som faktiskt går att äta…

Andra djur vi tampats med (förutom i jaktskogen) har varit småfåglarna. Talgoxarna speciellt. De har fått dille på att flyga in på vår inglasning. Bajsa överallt. På allt. De är inte alls lika söta längre. Jag har skrubbat och skrubbat. Under helgen gjorde jag och Henry diverse pyssel och installationer för att de inte skulle vilja flyga in.

Det fungerade i ganska prick en timme. Att öva med nya kastspöet på bron gick desto bättre. Bron som alltid får mig att tänka på rumpan. Min rumpa. På att vara försiktig. En nyårsafton för något år sedan var vi alla ute och jagade. Hare. Jag skulle snabbt springa in och hämta frukt till barnen. På väg ut halkade jag på översta trappsteget och landade på nedersta. På rumpan. Ena skinkan var länge två skinkor. Tre skinkor totalt. Efter många plågsamma besök hos sjukgymnasten blev det bättre. Lite skavanker kvar men inget jag lider av. Så kan det gå. Ta det lugnt på isiga broar är mitt tips! Har du något tips mot talgoxar på inglasning?

Förutom rävar och småfåglar som smyger sig på har även dimman gjort det. Som i lördags. Mitt under matlagning, främmande och dukning kom den smygande. I solnedgångens allra sista ljus. Över hemmaskogen. Magiskt!

I morse var det mer dimma. Fem minusgrader. Mörkt när jag åkte på jobb, mörkt när jag kom hem. Pannlampornas tid är åter här. I glesbygden. Rätt så mysigt tycker jag.

Imorgon ska jag lämna pannlampan hemma. Åka på utbildningsuppdrag i Göteborg. Hur tror ni resan förlöper denna gång? Spännande. Hoppas jag är där till torsdag morgon i alla fall. På torsdag måste ni även kolla in Jaktstudion på Bearplay. Klockan 20.00. Tema skogsfågel. Jag kunde tyvärr inte klona mig och vara där men de ringde mig igår och spelade in en liten telefonintervju via Face time. Det var något nytt och spännande. Verkligen roligt att höra att man ses som en inspiratör. Jag känner mig hedrad och ganska generad. Samma gäller nya numret av Jaktjournalen, som kommer ut i butik imorgon. Köp den!

 

4 kommentarer

Add Yours
      • trillingfarfar

        Jo tack, här är det härligt väder just nu, solen lyser på en klarblå himmel och några minusgrader. I natt kröp kvicksilvret under tio gradersstrecket, men någon snö har vi inte. Det är också ett av de snöfattigaste ställen i vårt land, skulle jag tro. Fjolåret var dock ett undantag med skidföre under flera månader. Älgjägarna har klarat sina hundar undan vargangrepp hitintills och det är då en lättnad säkert för hundägarna. Men flera gånger har de fått byta område när vargen kommit in i området. Troligtvis ungvargar som söker nya revir och ännu inte vågar sig på att anfalla när den vet att älgjägarna finns i närheten. Med snön kommer spårsnön och då får vi se hur mycket varg det finns på våra marker. Är väl nog för rädd om vår Ronja, men visst förtar det glädjen när oron för varg ständigt är med i tankarna. I programmet Bearplay sa du att du planerat en eventuell resa till Finland, vart i så fall.
        Ha det gott och ta hand om de dina!

        Liked by 1 person

      • detvildalivetinorr

        Åh men då kanske ni får skridskois? Det längtar jag alltid efter men det blir oftast snö före. Imorgon är det utlovat en hel del av det vita. Vi får se hur det blir. ☺️
        Jag fortsätter önska att gråben flyttar långt ifrån er! Gärna till ett väldigt varmt ställe…
        Jag vet inte ännu vart i Finland det blir (det är en kompis som fixar) men jag tror att det var mer söderut. Jag får återkomma om det.
        Ha det så bra! 🌟

        Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s