Skogstokig

Det kan betyda lite olika saker tänker jag. Inte bara tokarg eller galen. Men helt klart mycket känslor. Man kan också vända på det. Tokig i skog. Det är jag. Jag är extremt sällan tokarg. Galen är vi väl alla på vissa unika sätt?

Det var skogen jag skulle komma till. Den vackra och välgörande. Just nu pyntad med lite snöflingor här och där. Så där så att man kan bli fast vid en egentligen ganska ful tall. Bara för att kolla på naturens underverk.

Eller när man ser något lysa vitt mellan träden. En glittrande frostig myr. Som man nästan måste helt blötlägga sig i för att försöka föreviga. Ändå säger sällan bilderna mer än tusen ord.

Det är något speciellt med höjder också. Med utsikt. I skogen. På bilderna nedan var jag och traskade på ett nytt ställe. Jag och Siri. Jag anade inte utsikten jag skulle möta. Hur fantastiskt är inte det?

Lite fika i skogen. Kaffe är alltid en bra idé. Svart och rivigt.

Man kan faktiskt även bli lite skogstokig i skogen trots allt. Invärtes i alla fall. När man jagar in en unghund till exempel. Det är mycket glädje men också en del irritation. Som när ståndfastheten helt plötsligt sviktar på guldiga lägen. Eller när man själv smyger bort vad som kanske kunde vara ett guldigt läge. När fåglarna sitter skogstokigt dåligt (hoppas alla löv blåser ner snarast). Men det är bara att andas djupt. Ren skogsluft. Det går mycket bättre där. Att andas.

Medan jag var på helgens jaktprov med Norma var Daniel och kompisen Nicke ute med Siri några svängar. Nicke fick skjuta en tjädertupp för henne. Efter ett riktigt bra jobb. Skogstokig glädje.

Henry var också skogstokigt glad. Han fiskade upp en gädda med kastspöet. En rejäl revansch på en han tappade under sommaren. ”Nu blir det fiskburgare mamma”!

Jag är så glad att sönerna också är väldigt glada i skogen. Att det känner sig trygga där. Inspirerade. Att farfarn hjälpt dem bygga finaste trädkojan.

Ja tokig i skogen är vi alla. Vi bor ju till och med i skogen. Skogstokig är vi väldigt sällan. Jag har faktiskt väldigt mycket tålamod. Det har dock reducerats en del sedan barnen kom. Men det kanske inte bara är dåligt? Det är ju faktiskt bra att säga ifrån i tid ibland. Oavsett vad det gäller. Jag brukar dock aldrig säga något jag ångrar. Så pass eftertänksam är jag. Ibland lite för mycket kanske. Spontant kom jag på tre grejor som får mig att tappa tålamodet fortare än normalt:

1. När någon på något sätt är dum med mina barn.

2. Att försöka komma överens med en symaskin. Det går bara inte. Träslöjd är mycket, mycket bättre. Har alltid varit.

3. Simning på badhuset när folk inte förstår att man byter sida när man vänder. När det helt plötsligt kommer någon och simmar åt och fram i mitten. Ofta crawlande (stavas det verkligen så?) så att alla andra får värja sig för svallvågorna. Sluta med det!

Är du tokig i skog och vad gör dig skogstokig?

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s