Fjälldagbok. Söndag. Fiske och Vattenfallsvandring.

Efter en lång natt vaknade vi upp till en finfin söndag. Sol och lite vind. Vi började med att ge fjällfiskarna en match. Med långdrag. På med flytvästarna.

Vinden mojnade. Spegelblankt Tjaktajure med snöklädd björntopp i bakgrunden. En av de bästa vyer jag vet. ❤

Nu fattades bara en fisk. Den som väntar på något gott behövde inte vänta alltför länge denna gång. Jag och Harry (vi delade visst fiskespö) fick en fin röding. Inte stor men naggande god. Det är något extra speciellt att få just fjällfisk.

Vi drog drag en stund till men nu var barnens tålamod för sakta båtfärd över. Vi vevade in och drog på. Mot ”Moosebeach”. En av sjöns favoritstränder. Där det alltid är mer eller mindre mycket älgspår (därav namnet). Ganska långgrunt också.

Det är lite förunderligt att vi körde skoter exakt här för bara någon månad sedan. Fjällen är så mycket mer än bara vinter. Fjällen är bäst alla årstider.

Efter en sen utelunch bar det iväg över vattnet igen. Molnen hade hopat sig och regnet lurade inunder. Jag och Edward hade bestämt att vi skulle gå en topptur upp till ett vattenfall jag velat gå till i flera år. Upp längs Mujtunisjåhkå. Oavsett väder. Vi var heltaggade bägge två. Jag visste dock inte exakt hur långt vi skulle behöva gå. Hur långt Edde skulle orka gå. Hur himla vackert det var längs vägen och hur många vattenfall vi faktiskt bjöds på längs vägen. Magi! ❤

Där finns ingen led men det är lite naturstig mellan varven. Ganska lätt att följa vattnet. Jag ville gärna gå närmare och dingla med benen någonstans men Edde var mer restriktiv och tyckte inte alls att jag skulle gå i närheten av någon kant. Jag ville absolut inte att han skulle göra det heller så vi höll oss på ganska behörigt avstånd där det forsade som mäktigast.

Nästan framme vid sluthöjden stannade vi för en vätskepaus. Inga problem alls för Edde att gå. Han pratade på i ett. Funderade och undersökte. Det var verkligen en fröjdefull tur. På många olika sätt. ❤

Längst upp var vattenfallet jag spanat på i flera år. Nerifrån sjön. Vackrast av dem alla. Brudslöjan.

Kolla utsikten neröver. Till vänster ligger Tjaktjaure och till höger ser man Vuoggatjålmjaure.

Istället för att klättra upp ovan det gick vi till höger på kalfjället. Edde hade önskan om att gå till en speciell snöfläck. Som vi också sett nerifrån sjön.

Kastade snö en stund. Ångrade att vi inte tog med tält. Gjorde nya vandringsplaner till en annan dag. Kollade in utsikten. Längst bort på Tjaktjaure skymtar man Sandvikens Fjällgård. Där vi har vår stuga.

Sedan gick vi ner igen. Ringde resten av familjen. De väntade med båten i Mujtunisviken när vi kom ner. Med viktiga fyndigheter. Med minnen i både ben, kamera och hjärta.

 

2 comments

Add Yours

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s