Äventyrspromenad till Sillhällorna

Midsommardagen. På kvällen. Vid havet. Planer med svärfar om en äventyrspromenad till Sillhällorna. Vid Bjuröklubb. Svärfar Bengt önskade molnfri solnedgång där ute. Jag också. Jag önskade även att få se en säl.

Jag har egentligen aldrig haft någon speciell relation till havet. Hav eller sjö har inte spelat så stor roll. Vatten är fint! Men ju mer jag är vid havet ju mer speciellt bli det. Omgivningen, naturen, fiskarna, lukterna och ljuden. Det är eljest. Där finns även flera fantastiskt fina vandringsleder. I naturreservat. Det har blivit som en årlig tradition att äventyrspromenera till bland annat Sillhällorna. Västerbottens största hällmarksområde.

I de här trakterna kan man tydligt se inlandsisens framfart och många fornlämningar. Mycket från säljägare. Ända sedan 1700-talet. Väldigt intressant! Jag blir alltid lika hänförd av stigen, lämningarna och den väderbitna skogen. Men ännu mer när jag kommer ut på hällorna. De är sannerligen unika här uppe.

Det var lite väl mycket moln än önskat men ändå. Så vindstilla det kan bli vid havet och så himla fint! Och kolla in naturens konstverk. Av kombinationen vatten och sten.

Vi kom fram till målet. Sjöjungfrun. Som vakar över passerande sjöfarare.

Svärfar hade med sittunderlag. Vi satt där ganska tysta. Vi och myggen. Plötsligt tycker jag mig se att ett grund inte är ett grund.

Jamen där bakom sjöfåglarna ligger ju faktiskt en säl. På ett grund. Rullar runt. Njuter. Jättelångt bort. Bakom sjöjungfrun. Jag zoomar allt jag kan vilket ändå är ganska mycket. Jag har inget stativ med. Så himla dumt! Svärfar lägger sig ner på hällan så att jag kan använda hans knä som stativ. Det är ändå väldigt långt bort. Upplevelsen är bättre än bilderna. Som det allt som oftast är.

Vi pratar och funderar kring sälarnas liv och leverne. Kring reproduktion. Kring säljakt. Hoppas det blir bättre på den fronten. Hur fina de än är orsakar de mycket skada. Hoppas jag får chans att prova den jaktformen någon gång i framtiden. På väg hemåt var det lika fint som bortåt. Här anar man solnedgången, fiskeläget och Bjuröklubbs fyr. En av Sveriges få nationalarvsfyrar. Där finns även ett fint café.

Hej då och på återseende Sillhällorna! ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s