Norrlandsstintorna på Gotländsk kaninjakt

Förra helgen var jag och de andra Norrlandsstintorna till Gotland på kaninjakt (vildkaniner). Eller Rabbisjakt som det heter på Gotland. En verkligt minnesvärd helg. Igen. Så himla roligt! Ojämförbara jaktliga upplevelser, häftig natur och många skratt med bästa gänget. ❤

Jag och Jessica som bor lite längre upp i landet åkte ner till de andra torsdag kväll. Tidigt som skrutt steg vi upp på fredag, tryckte in oss (alla fyra) med all packning i ganska liten bil och styrde kosan mot Nynäshamn. Som norrlänning är det alltid lite svettigt att köra i och kring Stockholm. Jessica fixade det galant. Med Peltorkåporna på.

Vi anlände till färjan i god tid. Själva färden med färjan tog också god tid minsann. Jag minns inte att det tog så lång tid sist jag var till Gotland (vilket i och för sig börjar vara rätt många år sedan). Vi fikade, surrade och spelade kort. Jag och Ida kollade in utsidan och utsikten. På gungiga ben och med vind i håret.

Vi anlände till Visby på aftonsidan. Började med att leta reda på en jaktbutik för att inhandla signalvästar (till jakten). Sedan gjorde vi en snabb sightseeingsväng utanför muren.

Och innanför muren. Så himla fint det är! Mysigt. Annorlunda.

Ungefär en kvart utanför Visby skulle vi bo. I Dalhem. Hotellet var som en kombination mellan hotell, vandrarhem och bondgård. Mysigt med väldigt trevlig och serviceinriktad personal. God frukost med varma, nybakade bröd. Lite spårsnö och solsken på det. Lördag morgon. Vi var redo för jakt.

Vår trevlige jaktguide Stefan mötte upp oss i Dalhem och vi fick träffa (jakt)illrarna för allra första gången. Himmelens söta!

På Gotlands mitt fick vi kaffe hos markägare. Med hundförare. Spetsade öronen inför härligt gutamål. Spännande berättelser. Nya bekantskaper. Efter styrde vi stegen uppåt. Upp på ett berg. Finfin utsikt. Genomgång av jaktplaner med Stefan.

Förbisprungna av tax. En av tre.

En andra på god väg.

Det går inte att jämföra kaninjakt med harjakt. Inte alls. Det var inte tal om några drevtider utan snarare upptag med kort drev, upptag med kort drev, upptag med kort drev och så vidare. Trots att det är verklig lågsäsong nu var det ändå kaniner både här och där. De sprang i princip aldrig över öppna ytor utan höll sig där det var som tätast. Och tätt var det. Granar, tallar, enbärsbuskar och taggbuskar. Man fick hänga på hundarna och hela tiden vara beredd. Sara sköt den första. Hade knappt tid för en bild då nytt drev närmade sig.

Vi hade sett några jordhålor på väg till skogen. När hundarna var kopplade fick vi testa jaktlyckan där med hjälp av illrarna. Några kaniner slank undan. En gjorde det inte. Jessicas första.

Efter lunch med grillade gotlandskorvar gick vi mot en något glesare och mindre taggig skog. För mer kaninjakt med taxarna. Kaniner som kom i full fart. Både här och där. Till och med fram och tillbaka ibland. Jag fick skjuta två.

Det fick även Ida. Här med den sista. Mot dagens slut.

Det tog en stund innan man kom in i jaktformen. Men oj vad nöjda och glada vi var vid dagens slut. Ganska trötta i armarna också. Av att vara beredd hela dagen.

Efter en snabb dusch på hotellet åkte vi till Roma och åt en god planksteksmiddag. Inte på kaninkött dock. Det får vi prova på hemma. Efter middagen gjorde vi sedan en ganska tidig kväll. Laddade för söndagens jakt. I mer sydvästliga delar. Havsnära. Med massor av kaninhålor.

Illrarna jobbade på bra. Man kan inte annat än le åt deras uppenbarelse. När de med krum rygg springer omkring hålorna. Snusar omkring med söta nosar. Tittar upp och dyker ner i kaninernas håligheter. Snälla men lite svåra att handskas med för ovana. Lite ormlika i ens händer.

Kolla in nosen. ❤

Kaninerna hade god lust att bara dyka ner i närliggande hål men några gav sig iväg längre och några av dem bringade oss jaktlycka. Det gäller att vara med. Att vara beredd. Att snabbt ladda om. Fyllde på fickorna med mer ammunition och magarna med mer gotlandskorv mitt på dagen.

Mer jakt. Med iller. En hel del kaniner. Många hål.

Fick apporteringshjälp av Stefans duktiga vorsteh Harry. En väldigt fin och lite annorlunda kanin. Svartvit.

Mycket nöjda Norrlandsstintor! En episk helg på Gotland! Stort tack till alla som gjorde den möjlig! ❤

På väg tillbaka stannade vi till vid en markägares fantastiskt fina gårdsbutik. Vi inhandlade lite lokala delikatesser. Nya smaker och nya bekantskaper.

Snabbt till hotellet och packa om. Jag skulle nämligen ta flyget hem på kvällen då jag hade ett viktigt jobbmöte måndag morgon. Väl på flygplatsen blev det stopp i säkerhetskontrollen. Jag fick lov att lämna ifrån mig den goda salmbärssylten jag köpt till sönerna. Sylt i obruten, ganska liten burk. Känner mig fortfarande lite upprörd över den. Upprörd blev jag även då flyget blev mer och mer senarelagt. Det hade kommit några centimeter snö i Stockholm vilket snabbt skapade ett mindre kaos bland flygtrafiken. Träffade i alla fall en bekant på flygplatsen i Visby. Som också varit där på rabbisjakt. Lite otippat men trevligt. När vi äntligen kom oss iväg och landade på Arlanda hade jag fem minuter på mig innan nästa flyg skulle gå. Stressad och svettig sprang jag runt som en yr höna på flygplatsen. Första gången någonsin jag sprang lite vilse där. Hörde att de efterlyste mig i högtalarna. Blev lite mer stressad och lite mer svettig. Hittade till slut rätt. Kom mig till Skellefteå. Till en kall bil. Var lite orolig att den inte skulle starta men pärlan dunkade igång. Kom hem vid ett på natten. Med en knölig delikatesspåse. Utan sylt. Men med annat gott. Och med minnen för livet. ❤

 

 

 

 

 

4 comments

Add Yours

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s