En helg att minnas!

En helg med jaktminnen för livet.

Torsdag morgon åkte jag och Daniel söderut. Jag hade en hel del snor i omlopp och en inflammerad axel men inget skulle stoppa detta. Efter drygt 90 mil och några korta stopp anlände vi till Södermanland och familjen Carlsson-Edh.

Vi installerade oss i deras gårdshus. Fikade och surrade ett tag innan reskläderna byttes ut mot jaktkläder. En liten stund pyrschjakt (smygjakt) efter dov hann vi med innan skymningen anlände. Robban guidade. Det var dock ”bara” rådjur och harar (fältharar) vi fick syn på. De var lite överallt. Alltid roligt att se. Både här och där. Här nedan under förflyttning (då jag faktiskt hade tid att fota).

Efter en god middag med kronhjortsbiffar hos gästfria familjen gjorde vi en ganska tidig kväll. Fredag morgon var det dags för mer pyrschjakt. Endast rådjur i sikte även denna gång. Mitt på dagen styrde Robban upp lite räv- och harjakt.

Jag fick läge. Jag bommade. Jag hade inte med min egen hagelbössa och skyller på det. Jag skulle ha provat den lite mer innan. Det var i alla fall en fantastiskt fin dag!

På eftermiddagen var det dags för mer smygjakt. En riktig utmaning i småskarpt snöföre. Jag hängde med Robban som styrde genom skog och över berg och raviner. Det var spår ungefär överallt. Många spår jag aldrig ser annars. Som kron, dov och vildsvin. Häftigt!

När vi kom oss upp på det tredje berget och följde kammen en bit tog vi en liten paus. Drack lite vatten. Då plötsligt kom ett helt gäng med dov upp inte långt ifrån oss. Mellan träden. Jag hörde viskande instruktioner från Robban och min egen puls i öronen. Jag kramade avtryckaren. Pang!

Min allra första dov. En vacker hind. Vilken lycka! Det är verkligen något extra speciellt med ens första fällda vilt av helt nytt slag.

Nu skulle ju denna dras hela vägen tillbaka. Robban gjorde det mesta jobbet. Jag drog sista biten. Tyngre än man kan tro. Men man ska ju kämpa för det också! Det är sedan gammalt. När vi var nästan framme stannar plötsligt Robban. Han såg något (med sina falkögon). En mycket fin dovhjort låg och vilade uppe i skogen. Jag gjorde mig beredd. Siktade och siktade. Väntade på att hjorten skulle resa sig så att jag skulle få ett bra läge. En till hjort kom in från sidan. Lite dold av träden. Efter många om och men ställer sig hjorten jag siktat på (lite för länge). Jag kramar avtryckaren. Klick! Bössan klickade. Jag laddar om men nu tar adrenalinet mina ben i besittning. Jag skakar alldeles för mycket. Jag lägger mig ner. Hjorten skuttar iväg. Jag håller inne med skottet. Kommer förmodligen drömma mardrömmar om detta länge. Men hur det än blev hade det ju varit en fantastisk dag. En fantastisk början på jakthelgen i Sörmland.

Himla fina omgivningar!

På flera olika sätt!

Vi åkte ”hem”. Fick grillad kron som smälte i munnen. Bastu och dusch. Mys och samkväm.

Lördag morgon. Mer pyrsch. Daniel sköt en dovkalv på fredagen och idag var det min tur. Mer minnesvärd jaktlycka.

Mitt på dagen var det drevjakt på schemat. Med ett trevligt gäng. Med mänsklig drevkedja. Jag lovar att det är milsvida skillnader att sitta på pass i Norrland och att sitta på pass i Sörmland. Där nere händer det alltid något, man hör och ser så mycket mer. I sista såten såg jag till exempel två rådjur och två vildsvin. Jag fick inget bra läge att skjuta på de sistnämnda dock. Men det fick Robban. Ett gigantisk vildsvin i mina ögon. Som också skulle dras fram ganska långt och i kuperad terräng.

Efter avbruten jakt och lite fika mötte vi upp fler vänner till Robban. Jag skulle få hänga med Mange och Fabbe på vakjakt (vid åtel) på vildsvin. Det hann inte vara mörkt länge förrän ett gäng vildsvin dök upp. Jag hade lite frossa, kunde inte riktigt avgöra om det var av kylan eller adrenalinet. Mycket troligt en kombination. Så himla spännande! Fabbe bäddade in mig i ett hästtäcke medan han instruerade pedagogiskt och jag siktade. Inget klick denna gång. Mitt allra första vildsvin kunde läggas till upplevelseminnesbanken. Fantastiskt!

Även Fabbe och Mange fick skjuta var sin gris. Så himla lyckat!

Avslutningsmiddag med grillad dov ganska sent på kvällskvisten. Inte mindre utsökt för det! Ja vilken helg! Vilka minnen! Mycket jakt, skratt och nya bekantskaper. Stort tack till alla för allt! Även till farmor och farfar som höll ställningarna (och mer därtill) på Tjärnlidenranchen. Att komma hem på söndag kväll till efterlängtade barn (och djur). Nyklippta och nyduschade. Nystädat hus med tomma tvättkorgar. Den tacksamheten! ❤ 

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s