”Det som det inte finns ord för, finns det alltid en vy till”…


Gammalt klokt glesbygdsordspråk. Den här veckan har varit onödigt mycket kantad av Murphys lag. Det finns inte ord för det heller. Eller kanske alltför många ord. Då är vyer också bra. Extra bra. Naturen är läkande, för både kropp och knopp. ❤

Picknick på ”Älgberget” med sönerna. Både feber och hosta har härjat i familjen under veckan. Vi behövde verkligen lite äventyr. Frisk luft med storslagen vy.

Det är något speciellt med höjder för mig. Kullar, berg, toppar och fjäll. Jag vill bara upp. Se vad jag kan se. Hur mycket jag kan se och vad jag ser. Oftast ser jag då en annan topp som ser ut att visa ännu mer vy. Never ending topstory. Jag vet inte vad det är? Naturens storslagenhet? Ens egen litenhet? Energigivande är det i alla fall.

För några dagar sedan letade jag en speciell sten jag hört talas om, på ett berg hemmavid. Fina vyer på några ställen men mycket träd och ingen stor sten.

På väg tillbaka hittade vi (jag och hundarna) ett litet berg på berget. Så himla fint. Där uppifrån syns vägen jag ofta kör till jobbdagar i Bastuträsk…

Sönerna gillar också höjder. Speciellt Harry. Han kollar ofta efter berg vi kan ”bestiga”. När han fyllde år önskade han sig just det så jag och han gjorde en liten topptur. Njöt av både vyn och solen.

Jag gillar dock inte när hundarna är på egna toppturer. Flera harjaktdagar har jag fått kasta mig i bilen för att skyndsamt hämta Norma i bergtäkten. Hararna hemmavid har ofta tendens att dra henne åt det hållet. Stor skaderisk. Den här vyn vill man helst inte mötas av…

Något jag heller inte vill se när jag är ute i naturen är skräp! Leave nothing but footprints! Otroligt irriterande med nedskräpning i naturen. Vi brukar plocka med oss det vi finner och kasta det där det hör hemma. I soporna. Hur svårt kan det vara? Vem vill skräpa ner naturen egentligen? Sönerna är väl indoktrinerade i detta…

Tillbaka till vyerna. Det går egentligen inte ta bilder som beskriver upplevelsen men det är helt klart ännu svårare att beskriva med ord. Som en frostig, färggrann oktobermorgon vid Jonsträsket…

En solig oktoberafton vid Malåträsket…

Mesta minusgraderna hittills (-7) medan dagen börjar gry vid Beukaforsen i Soresele socken…

Eller ännu bättre. Då vyn får besök. Extra krydda. Naturupplevelse deluxe…

En styck Bjurseleälg. Inte så imponerad av vårt älglock…

Älgko vid Vindelälven. Inramad av frost. Spanar efter sin kalv…

Vyerna kanske får en att inte försöka sätta ord? Inte tänka ord? Rensa tankarna. Bara njuta.

Trevlig helg önskar jag från Storuman där man bland annat kan göra en sådan här fin aftonpromenad efter jobb. Till Utsikten…

 

 

Kategorier:Äventyr, Barn, Glesbygdsliv, Hundar, Uteliv

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: