Från hög kust till låg grotta… 

Mycket jobb förra veckan. Åkeriarbete och utbildningsuppdrag på olika orter. Många mil i bil. Många regndroppar och vackra höstfärger. 

Torsdagen blev en kombination. Workation. Dags för träff med Norrlandsstintorna. Äntligen. Planen var att mötas ungefär halvvägs. Kort paus och obligatoriskt foto av Högakustenbron… 

Vi drog åt handbromsen i Härnösand och mötte upp de andra. Lunchade och strosade runt lite i den väldigt lugna stan bland vackra hus och hjärtformade fönster. 

Fikade, surrade och smidde planer för kommande jakter och projekt. Norrlandsstintorna och lille Knut. 

Hemåt på kvällskvisten. Försökte undvika E4:an som är extra jobbig i mörker. Körde lite fel men fick i alla fall ha extraljusen på. Det var det värt. 

Lördag afton gjorde jag helg. Sönerna ville ha mörkerskattjakt. Jag var rädd att skatten (lördagsgodiset) skulle regna bort så jag riggade ”reflexbanan” i ladugården istället. Funkade fint! 

Söndag var äventyrsdag. Till Vitträskgrottan utanför Kalvträsk. Jag och sönerna packade fika och gav oss iväg till lämplig startpunkt… 

Jag minns inte alls att det var 2,5 kilometer enkel väg sist jag var där. Å andra sidan var det rätt många år sedan och nu var vi ju liks där så. Sönerna pinnade på bra. Kollade in vad skogen där hade att bjuda på samt den finfina utsikten över Vitträsket. 

De blev såklart trötta ibland. Pausade. Hittade något spännande. Fina löv, bajsar, vattenhål eller spännande svampar. Underhöll orken med upptäckarlusten.

När det var exakt 0,8 kilometer kvar (det fanns en skylt) såg jag att där också fanns en väg. Det var dit vi skulle ha kört. Nåväl, nästa gång kanske. Men det var en fin promenad. Välmärkt. Man kan även gå en mils promenad dit, från Vildmarkscampen i Kalvträsk. 

Framme vid grottan blev två av tre söner lite ängsliga. Helt säkert låg det en björn där nere… 

Jag och Henry kröp ner för att reka. Ingen björn hemma. Det finns lite olika versioner kring grottans historia. Det sägs att en desertör (från finska vinterkriget?) bodde där en längre tid. Att han stal boskap från Kalvträsk för att äta. Folk var rädda. Visste inte vem eller vad han var. Han gjorde det onekligen bra som bodde där nere i Vitträskgrottan i alla fall… 

Väldigt spännande tyckte sönerna! Både grottan och historien. Vi måste ta reda på mer! 

Alla vågade sig ner till sist. Så himla bra. Då skulle bara jag krångla mig ut. Till hejarop och ”lövfällning”…

En himla fin dag med de bästa (och ibland även de jobbigaste) jag har. ❤

2 Comments on “Från hög kust till låg grotta… 

  1. Älskade Mona ❤️ Du är så underbar med barnen och naturen och du är en sådan supermamma. Önskar jag hade hälften av din energi. Dina söner kommer att växa upp så kloka och trygga. Ler åt din smygreligion he he he…. Så ”himla” bra allt är!

    Liked by 1 person

    • He he tack snälla du! Att läsa mellan raderna blir inte alltid rätt! 😉 Hoppas innerligt att de blir kloka och trygga och fyllda av godartad energi. Även om jag ibland mest känner mig som ”arga mamman”. Uteliv är bästa medicinen, fyller på mer energi än det tar. Puss å kram från din naturreligiösa syster. 😘

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: