Dagar med GULDkant…

Egentligen tycker jag väl att alla dagar har någon slags guldkant. Ja de flesta dagar bjuder även på en och annan utmaning. Helgen bjöd på lite extra guldkanter, trots att maken var borta på jaktresa. Jag tror att barn är bättre på att se guldet än vi stora. Till exempel en tur i spöregn, åska och blixtar med fyrhjulingen…ja hur roligt är inte det?

Vi var till grannbyn och tittade på alldeles färska kycklingar. Hur fina som helst! På väg hem i ovädret stannade vi till och försökte fånga hur vackert det faktiskt kan vara även i oväder…

Dagen efter skulle vi på bärplockning. Hjortron och eventuellt blåbär. Vår favoritmyr var länsad och det var fullt av skräp på vändplanen. Jag är på inget sätt egennyttig förutom när det kommer till bär. Borde inte vi som bor här och som gör vår egen sylt och annat få plocka ”våra” bär? Vi gör det dessutom med en viss ömhet eftersom vi vill ha lika mycket bär varje år. Vi skräpar heller inte ner! Det ogillar jag skarpt!

Nåväl, vi är ju omgiven av myrar så vi hoppade upp på fyrhjulingarna. Siri också. Nu ryms hon knappt i tröjan längre men kan åka med ändå…

Kanske var det karma för vi hittade en myr som hade mer hjortron än vår favoritmyr någonsin haft…

Barnen var helt i extas. Edward som är lite ängslig över åskan missade till och med att det mullrade runt omkring oss en bra stund. Alla tre älskar att plocka bär. Harry har lite mindre tålamod men ändå. Själv minns jag bärplockning som otroligt långtråkigt. Men när man bor i skogen och har bären runt knuten kan man plocka korta stunder åt gången. Plockning blir då genast roligare. På mindre än en timme såg det ut så här och då hade mycket hamnat i munnarna också…

Siri tyckte inte att hjortron var någon höjdare smakmässigt…

Men det fanns mycket annat att göra. Som att träna upp sig inför jaktsäsongen…på fjärilar och annat…

Fiske har vi också hunnit med. Det gillar sönerna verkligen. Man hinner inte fiska så mycket själv när man är på tu man hand med fiskarbarn. Det är glädjefyllt med en hel del kaotiska inslag. En inte helt ovanlig syn är detta…

En tredje krok satt dessutom på insidan skon upptäckte vi en timme senare. Under tiden hann dessutom Siri plurra ett antal gånger. I jakt på främst trollsländor…

Harry fick en liten mört ganska fort…

När vi väntade tvillingar sade väldigt många: ”Åååå vad mysigt och tänk att de ju alltid kommer att ha någon att leka med…” Ja så kan det ju vara men de har också alltid någon att bråka med kan jag konstatera efter snart fem års erfarenhet. Vid fiske kan de i alla fall samarbeta. Harry hjälper Henry som också fått en liten mört…

Fika är ett givet inslag vid fisketurer…

Vi var även en sväng in till människobyn. För att handla och hämta ett efterlängtat paket. Sönerna har sparat ”guldstjärnor” för att få var sin kickbike. Jag har påtalat att vi ju bor i skogen med idel skog, gräs och grus men det skulle inte vara något problem. De löste problemet med att köra inne i ladugården och på plattan bakom ladugården. Hur nöjda som helst…

Nöjda och vänner är de oftast under hundpromenaderna också. Ja lite stridigheter om vem som ska ha vilken hund är det men ibland lyckas man fånga den spontana glädjen. Guldklimparna. Mina superhjältar. I alla former. På alla sätt. ❤

Lördagskväll hade vi besök av vänner jag inte träffat på länge. Och deras nytillskott; hamiltonstövaren Seger. Han och Siri fann verkligen varandra. Ungefär lika gamla. Jaktchampions på tillväxt…

Före de kom hade jag och sönerna bakat en blåbärspaj av helgens plock men än är det ett tag kvar innan alla blåbär är klara. Jag hade också hunnit snabbcykla ut i skogen och gömma lördagens skatt. Det finns ett område i skogen en bit från gården som sönerna själva döpt till ”gamla skon” (vi hittade en jättegammal sko där en gång). Jag gömde kistan där och ritade en bild på en gammal sko. Bilden lade jag i ett kuvert och gömde inne i en av sönernas rum. De fick då först leta ledtråd och sedan lista ut vart de skulle leta skatten…

Söndag åkte vi från Västerbottens glesbygd till Norrbottens glesbygd. Hälsade på vänner och fick en guidad tur till ”Grodkällan”…

Två mammor, sex barn och en valp längs den spångklädda Slengmyran. De större barnen har redan försvunnit i ”horisonten”…

Grodkällan är en gigantisk kallkälla med magiskt vacker färg. Inga svårigheter att se ner tre meter till botten där det dessutom bubblar från botten av det höga trycket. Inga svårigheter att oroa sig för att någon liten ska trilla i heller…

Namnet är en översättning och tros ha kommit från samerna som rastade vid källan förr i tiden då de skulle till Arvidsjaur. De såg då grodor som övervintrade i källan.

Där finns ett vindskydd med grillplats och såklart hittade barnen mer bär. Mer norrländskt guld…

Vi lämnade Norrbottens kuperade inland i kvällssolen. Efter en trevlig dag…

Hem kom vi ungefär samtidigt som maken. Han har också haft guldkantade dagar minsann och inte skjutit mindre än fyra vildsvin. Lite avundsjuk är jag såklart men så himla glad för han skull!

Fortsatt trevlig vecka! Ta till vara på guldkanterna!

 

 

 

 

 

 

 

4 Comments on “Dagar med GULDkant…

  1. Otroligt härliga bilder. Håller med och tycker att det är jätte tråkigt att man skräpar ner ute i naturen. Det man burit med sig, kan man gott ta med sig när man åker därifrån. Vi hann med och plocka lite hjortron vi också. Vår favoritmyr var som tur orörd. Så spännande med Grodkällan, den skulle jag gärna ha tittat närmare på.

    Liked by 1 person

  2. Vad vackert! Den källan måste jag besöka någon gång!
    Har ni varit i Gimmegolts utanför Sorsele? Också jättevackert, en djup canyon mitt ute i skogen.

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: