Midsommar med benbrott och saltstänk…

Att fira midsommar ute vid havet är en tradition sedan flera år tillbaka. Familjen åkte dit redan på torsdagen. Jag hade en del jobb men landade vid svärföräldrarnas fantastiskt fina stuga mitt på midsommaraftonsdagen. Midsommarglada röster från stora och små. Ljudet av havsnära fåglar och lukten av hav och liljekonvaljer. Trots det ganska kyliga vädret är det alltid sommarkänslor när man är där!

Svärfar hade tillverkat en ny häftig stol. Siri hittade en fin kotte…

Mycket mer än så hann jag inte förrän jag fick hoppa in i bilen igen. Harry gjorde illa foten under cykling. Bättre att ta det säkra före det osäkra. SEX timmar på akuten. Fraktur i fotleden och en del sår på det. Beundransvärt duktig och trots allt förnöjd Harry…

Tillbaka till havet på kvällskvisten. Jordgubbstårta till kvällsfika och sedan hopp i säng. Saker och ting kan alltid vara värre!

Midsommardagen åkte vi och hälsade på några vänner, besökte en loppis och fotade ödehus. Jag har alltid fascinerats av ödehus. Det tragiska i att de är just öde och vilka öden som husen skulle kunna berätta om väggar kunde tala…

På själva udden där vi uppehåller oss finns också alltid en massa att upptäcka. Högt och kallt vatten på badstranden. Stövlar istället för badbyxor denna gång…

Harry kände sig inte heller begränsad. Det finns ju olika sätt att ta sig fram. På pappans axlar till exempel…

På kvällen firades midsommar igen. För min och Harrys skull. ❤ Siri var också glad. Hon fick träffa Rolle lite mer. Intresset var dock inte riktigt besvarat. Liten men tuff är hon onekligen…

Men hon kan också känna på lugnet. Var som helst. Himmelens bra!

När även de andra familjemedlemmarna sussade sött sent om sider gick jag en kvällspromenad. Jag föredrar helt klart skog och fjäll men nog är det även något magiskt med havet! Till synes oändligt…

4 Comments on “Midsommar med benbrott och saltstänk…

  1. Många fina bilder. Känns lite tråkigt på ett sätt att midsommar passerat för nu blir ju dagarna kortare igen. Är också lite fascinerad av ödehus men samtidigt tycker jag att det är sorgligt att de bara står där och blir förstörda. Ser många sådana hus här i Medelpad. Hi hi kul bild på Siri och den fina Ridgebacken, kan sakna min Ridgebacktik Vicki som jag hade innan jag blev med norrbottenspets.

    Liked by 1 person

    • Men snart är det i alla fall höst igen…Det ser jag fram emot! 😁
      Ja det är ju synd att det finns ödehus! Ofta onödigt kan jag tycka!
      Tack så mycket och ha fortsatt trevlig semester! 😊☀️

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: