Mil efter mil…

…med diverse saker i min bil. Med olika mål. Det har varit en lång vecka med väldigt mycket flängande hit och dit. Jobb, konferenser, möten, jakt, kalas och besök av olika slag. Ganska tråkigt väder har det varit, mycket nederbörd i olika former och med ganska blitt väder. Inget toppenföre på vägarna direkt. Men en morgon bjöd på lite svalare väder och en magiskt vacker soluppgång. Vintern är både färglös och färggrann…

siktrasket

Man blir varm i hela kroppen. Ja förutom om fötterna när man plumsar iväg i lågskor för att försöka fånga ögonblicket. En annan mycket värmande syn är den av fåglar i topp! I det här fallet ett gäng orrar och såklart på fel mark men likväl vackert…

orrar

En av dagarna var jag till Umeå på YKB-konferens och en av dagarna till Lycksele, Ansia, på styrelsemöte och kretskonferens med Jägareförbundet Västerbotten. Väldigt intressant och lärorikt i toppenfina lokaler och väldigt god mat…

skogskatan

Jag kunde tyvärr bara vara med en av dagarna men mycket hann diskuteras som till exempel vargproblematiken, loinventeringen, viltdata, handslaget med skogsbruket, projekt, mål inför kommande år och en massa annat.  Jag är väldigt glad att jag även hann med att lyssna på Jägareförbundets nya forskningskommunikatör Bodil Elmhagen som föreläste om viltövervakning och varför det är viktigt att rapportera småviltsavskjutningen…

forelasning-smavilt

”Jägaren är nyckeln till tillförlitlig jaktstatistik” sade Bodil och varför vi ska föra jaktstatistik på småvilt sammanfattade hon med att vi då kan följa småviltstammarna i tid och rum, lära oss mer om vad som orsakar variationer samt säkerställa (och kunna visa på) hållbart brukande genom jakt. Viktigt!

Personligen funderar jag ofta på just variationerna i gnagarstammarna, på cyklerna som inte är som förut. Bodil bekräftade detta. Det är mycket mindre variationer idag. Kanske på grund av klimatet, av förändringar i det viktiga snötäcket (övervintring, föda m.m.)?

På tal om snö har det kommit en del här sista veckan, mycket blötsnö och peppar, peppar inget skarpföre. Ännu. Hundarna kan vila ut i bästa vilan. Efter-jakt-vilan…

trott-norma

Igår, lördag, drog jag och sönerna till mina föräldrar i Burträsk. Kalas för mormor samt det årliga, traditionella julbaket. Vi började med att blanda ihop deg…och provsmaka lite…

bakning-2

Bakade pepparkakor i diverse vilda former…

pepparkakor

En hel del deg i magarna också. Russin likaså. Det räckte precis ihop till pepparkakshus och lussebullar också…

lussebullar

Efter middagen dekorerades pepparkakshusen noga…

pepparkakshus

Sönerna hann med en hel del hundträning mellan varven också. Niko och Astokk var inte kräsna vad gällde belöning! Russin och salta pinnar var visst inte dumt för gråtussar heller…

niko-a-astokk

Vi sov över där och under förmiddagens besök i den närliggande lekparken såg jag att jag ju skulle haft med även Norma (stövaren)…

harspar-lekpark

Efter ett besök i Skellefteå med kalasande och kvalitetstid drog vi hemåt på kvällskvisten och jag kan konstatera att det inte bara är hundarna som åker tryggt i hundkåpan…

p-hus-i-kapa

Medan jag och sönerna flängt runt har maken och svärfar gjort hundrummen och hönrummet i ladugården nästan helt klara. Det känns som att vi alla skulle kunna tänka oss en till helg. Nu direkt. Men snart är vi där igen. Nu kör vi på. En ny vecka med nya utmaningar…

fika-i-katan

3 Comments on “Mil efter mil…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: