Julgårdsbesök

I lördags var det dags för det årliga och väldigt mysiga julbesöket på Berggård. Hos familjen Fanelli Lidén. I grannbyn Bjursele. Mingla bland folk och fä. Kolla in alla djuren och julmarknaden med närproducerade produkter. Provsmaka, fika och kasta sig runt i snön under tätt duggande godisregn. Såklart var även tomten där. Värmde sig vid brasan. Delade ut små paket och grillvänliga marshmallows till alla besökande människovalpar.

Den första vi mötte var tomtens häst. Uppenbarligen. Alternativt tomtehästen. Världens sötaste! Ej att förglömma fjällkorna i bakgrunden.

Nu önskar sig Henry även en ponny i julklapp. Tillsammans med en terriervalp. Ett tag även en isbjörnsunge men det fick vi stryka då han kom på att de faktiskt kan äta upp en då de blir nog stora…

Flera godisregn bjöd den generösa snögubben och renen på.

Tomten satt i grillkåtan och värmde sig. Väntade på barnen som alla var spända på besöket. Lite skräckblandad förtjusning. Henry och Harry börjar tvivla lite på dennes existens men är ganska övertygade om att någon av alla tomtar är den riktige. Oavsett vad storebror säger.

Så himla mysigt! Både gårdsbesöket och vintern som nu verkligen är på riktigt! Snö, lampor och tända ljus. Själv har jag dock inte trasslat ut utebelysningen ännu men inne är allt på plats.

Tack för besöket Melissa med familj! En driftig kvinna med många järn i elden. Hon som kom från Italien och hittade hem i Norrland. Sedermera även kärleken i en Norrlänning (självaste tomten som var på plats). Både hjärtligt och juligt!

En drömfredag i snöcamouflage

En efterlängtad jaktfredag. Tillsammans med maken. Det är bland det bästa som finns. Jag älskar att vi delar detta. Det var toppfågelpremiär för min del detta år och vilken premiärdag det blev. Vi skickade barnen med skolbussen och väntade in ljuset innan vi gav oss iväg till skogs.

Ganska snart fick vi syn på en ensam orrtupp i topp, det var inte särskilt långt men ganska öppet. Jag kröp tills jag trodde jag skulle få fri sikt. Bäddade ner mig och bössan i snön. Orren satt kvar. Jag sköt.

Med ett stort leende på läpparna fortsatte vi turen. En hel flock orrar flög över oss. Vi bestämde oss för att följa efter dem. Smyga oss fram i snön. De hade satt sig ner i ett gäng träd vid ett hygge. Vi kröp ut på hygget en bit och lade oss. Det var ganska långt. Daniel var chevaleresk och lät mig få chansen igen. Jag bäddade fast bössan så mycket jag kunde. Fick minnesbilder från toppjaktdagar då jag var höggravid med Edward, då jag först fick gräva en stor grop till min mage. Ha ha. Jag kramade avtryckaren och fick dagens andra jaktlycka.

Det var en hel del fåglar i farten denna dag. Vi smög på fler av dem. Några skrämde vi och några var av fel kön. Hönorna är fredade nu men det är väldigt roligt att se många av dem i alla fall. Bådar gott inför hösten.

Vi fortsatte pulsa fram. Nästa gång blir det skidor. Ännu mer snö har nu anlänt.

När vi nästan tänkt ge oss för dagen såg vi plötsligt den mäktiga silhuetten av en tjädertupp. Den synen man drömmer om. Både höst och vinter. Den satt med sträckt hals, sådär som de sitter precis innan de flyger iväg. Jag fick skynda mig på. Jag hann. Jag var världens lyckligaste.

Som om inte det var nog fick Daniel också skjuta en tjädertupp. Mäktigt! Med fyra vackra fåglar i säcken var vi mer än nöjda. Vilken dag! ❤

Vi såg även en annan mäktig fågel i topp. En mycket mindre önskvärd sådan med tanke på dess kostvanor. Häftig syn ändå.

När vi kom hem släppte vi Norma. För henne är snön inget problem ännu.

Hon fick ganska snart upp en hare. Drev den för fullt då sönerna kom hem med skolbussen. Vi fikade och fick sedan lov att skynda oss att genskjuta och ta fast Norma. Drevet gick läskigt nära en lite större väg. Man får tycka vad man vill om de moderna pejlarna men de kan verkligen vara livräddare. Bland annat.

Efter middagen hade vi fredagsmys ute. Hela familjen. Fortsatte byggandet av snögrotta i eldens och pannlampornas sken. En perfekt avslutning på en drömfredag! ❤

 

Den som väntar på något gott…

…väntar alltid för länge. Eller hur var det nu? Jag har i alla fall längtat väldigt mycket efter snö. Bland annat. Den här veckan blev jag hörsammad. Ganska rejält. På söndag kväll började det komma ner. Det vit guldet. Lyser upp både omgivningar och själ med sin vita vackerhet.

Lunchpromenad i snöig blå timme. Tisdag. Tungt att gå i men underbart!

Givna kvällsaktiviteter hemma. Jag är inte den enda som längtat efter snön…

Det hanns inte med någon tisdagslunchaktivitet förutom en snöpromenad denna vecka men det var verkligen inte fy skam. Vi tog igen det lite mer på onsdagen då Gabriella bjöd på after lunch med glögg och godsaker hemma hos henne. Mysigt! Precis då lättade snömolnen tillfälligt och bjöd på trädtoppsljus. Det hände även idag. Hemma. Ungefär tre decimeter snö senare. En sådan dag när jag kunde börja dagen med en lång vintervacker äventyrspromenad. Älskart! ❤

Eftermiddagen drog jag iväg på utbildningsuppdrag. HLR-utbildning i Norsjö. Nästgårds kan man säga här, bara ungefär en och en halv mil hemifrån. Väldigt trevligt. På väg dit och hem mötte vi en del fundersamma blickar dock, jag och mina medarbetare…

Nu gör vi helg. Jag ser fram emot efterlängtade besökare, julgårdsbesök och vinterjakt. Vad har du för planer?

Julstämning i regnet

Men först hade vi fler kalla, frostiga dagar. En gnistrande svartvit värld. Allt utom himlen som fortsatte bjuda på färgkalas både då solen gick upp och ner.

En morgon hemma på ”ranchen”. Genom pensionärskuvösens (inglasningens) frostdekorerade rutor.

En morgon vid Sikträsket. En sådan morgon då jag egentligen bara ska passera men måste dra handbromsen och springa ut i alldeles för lite kläder. För att se. För att fota. För att njuta.

Eftermiddagar hemma. När man hunnit hem innan mörkret sänkt sig. När man kan gå ”jaktpromenader”. Det om något är glesbygdslyx.

Jag har väldigt sällan problem med julstämningen, den brukar alltid infinna sig. Möjligen lite för tidigt men det är väl ett rätt angenämt problem? Jag har dock saknat det vita guldet. Tur att det har varit vitt av frost i alla fall. Hur har du det med julstämningen?

Lördag morgon när vi vaknade, jag och sönerna (maken hade åkt på jaktresa till Västmanland), fick vi ett litet julväderbakslag. Den efterlängtade snön var istället regn och mycket vind. Det regnade sidledes. Vi stökade på lite hemma och var ut en snabb tur med hundarna. Planen var att julstöka (städa och pynta) men vi bestämde oss för andra juliga äventyr istället. Vi packade lite snabbt en väska och tog bilen mot Skellefteå. Mot Tomtelandet på Blomsterslottet.

Tittade och lyssnade på allt fint där inne. Mötte upp min syster med kille och kompis. Handlade lite för mycket julpynt. Fikade gott i det lilla fiket med de små, söta kaffekopparna.

Någon timme senare drog vi vidare. Mot Burträsk. Till mina föräldrar. Mormor och morfar. Åt middag, lekte med gamla leksaker, spelade bandy i garaget, tittade på film och somnade ovaggade. Dagen efter var det dags för det årliga julbaket.

Vi tog en bakpaus för att besöka skyltsöndagen i Burträsk centrum. Det fortsatte regna. Mycket märkligt väder på en skyltsöndag här uppe. Men med tomtar, julsånger, glögg och loppis gick julens glada bud fram ändå.

Vi anlände hemma igår kväll. Med sönernas pepparkakshus intakta. Ställdes genast upp på en stövarsäker byrå på övervåningen.

Innan vi gick till sängs tände vi det första ljuset. Nu står julens dörr på glänt. Hoppas ni hade en fin första advent! ❤

 

 

 

Recept på en bättresortens tisdag

Vi har pratat om det länge. Jag och min vän Gabriella. Att vi ska göra veckans tråkigaste dag till en roligare dag. Igår fick vi till det. Helt klart en bättresortens tisdag! ❤

Efter några timmars jobb, vid lunchtid, sammanstrålade vi. Jag, Gabriella och Jenny. I Bastuträsk. Vi packade in oss i min äventyrsbil och styrde längs den slingriga, kuperade grusvägen mot Abborrtjärn. Poppandes julmusik. Vintersolen lyste och frosten glittrade. Vindskyddet vi hade som mål låg i skugga men vi skymtade ett på andra sidan tjärnen (tjärnen som snarare är en sjö). Vi körde runt och gick en bit längs isen. Magiskt fin dag! Igen!

Vi kämpade igång en eld. Med alldeles för stora vedklabbar. Utan yxa men med kniv, tändstickor och näver. Det blev en rökig eld men eld var det.

Medan elden tog sig mer strosade vi runt lite kring vindskyddet. Kröp stundvis, för att försöka fånga det fina glittret på bild. Pratade och skrattade.

Vi hade med oss lunchlådor och korv. Kaffe, glögg, pepparkakor och pepparkaksmuffins till efterrätt. Pratade vidare. Bland annat om hur synd det är att berättartraditionen förr i tiden, runt elden, näst intill försvunnit. Vilken gemenskap det är. Med lärdomar, kunskaper och fantasi. Vissa saker var bättre förr.

Påfyllda med energi i både kropp och knopp gick vi en liten sväng för att kolla in omgivningarna. Tittade fascinerat där sjöbotten syntes under isen. Jenny passade även på att klättra upp i ett träd som bara ropade på just det. Att någon skulle klättra upp. Medan solen gick längre och längre ner.

När solen inte syntes längre och himlen börjat anta en pastellig rosa ton styrde vi tillbaka till våra jobb. Helnöjda över denna bättresortens tisdag. Energipåfyllda och eldrökluktande. Helt perfekt!

Ute på hal is

Söndag. Det var en så kallad ”bättresortens” söndag. En sådan jag längtat efter. Multitasking av bästa sorterna. I riktigt vackerväder. Tillsammans med sönerna. På Fäboträsket. ❤

Vi började med att åka skridskor. Dylik is får jag gräva långt bak i minnet för att finna. Minnas. Som barn hände det oftare. Det är en hel del frihetskänsla med att susa fram längs en sjö. Det var lite kyligt om kinderna, lite vindigt. Det som lossnade ur isen efter skridskornas framfart virvlade iväg bakom oss. Solen var också där. Lyste upp skogen.

Jag skulle verkligen vilja ha riktiga långfärdsskridskor men frågan är om det löns? Bra skridskoisar är verkligen inget man får uppleva varje år härikring. Snarare vart femte år. På sin höjd. Några enstaka dagar dessutom.

Vi hade med gamla Wilda också. Hon var helnöjd. Lycklig som vi. Följde oss några varv på sjön inledningsvis.

Sedan var det dags för fiske och fika. Kombinerat.

Henry var dagens storfiskare. Han klådde oss alla. Han som alltid haft minst tålamod har nu snarare mest. Harry var stundvis ganska sur över Henrys fiskelycka. Över att han inte fick ens en endaste. Med tvillingar finns alltid gemenskap men även en ständig konkurrens.

Vi lämnade fisket en stund och smög mot Wilda som hade ståndskall på något. Vi hann tyvärr inte fram innan fågeln (förmodligen) tog till vingarna. Vi gick tillbaka. Solen började gå ner och färga himlen rosa.

När det var mer mörkt än ljust åkte vi hemåt. Mötte upp Daniel som varit på jakt. Han byxade abborrarna. Han är bäst på det (och mycket annat). Dagen före hade han haft en liknande dag ute med sönerna. En ”bättresortens” lördag. Fiskat, fikat och jagat (både hare och fågel).

Om någon undrar så är inte Henry skytten och hans bössa på bilden kan bara skjuta knallpulver. Lika glad över jaktlyckan är han för det. Att få hänga med. Att sedermera få äta orre till middag. Det är vi alla.

Medan de hade sin guldkantiga lördag var jag på jobb i Lycksele. Det var jag i två dagar. På både utbildningsuppdrag åt Muek och förtroendemannauppdrag åt Svenska Jägareförbundet. Jag blev vald som länsansvarig för JAQT (Jagande Aktiva Qvinnor i Tiden) och till min hjälp blev det även en ”vice” sådan i Åsa. Det ska bli väldigt roligt!

Roligt ska det även bli imorgon. Då vi ska vi försöka ha även en ”bättresortens” tisdag. I Bastuträsk. Håll tummarna att det blir lika fint väder som idag.

 

 

Dra åt skogen!

Så vackert det är i skogen nu! Det har varit flera kylslagna dagar. Det mesta är täckt med gnistrande frost. Isarna har lagt. Förvintersolen har lyst upp tillvaron varje dag och bjudit på färgsprakande upp- och nedgångar. Jag har jobbat nära hemma hela veckan och haft chans att dagligen dra åt skogen. Bokstavligen. Bästa återhämtningen jag vet.

Morgnarna den här veckan. Vid det första träsket (sjön) jag möter då jag kommer sommarvägen ner hemifrån. Sikträsket.

Mitt på dagen. Bland glittrande tallhedar (och spindelnät) utanför Bastuträsk.

På kvällstur. Inte långt hemifrån. Bästa Tjärnliden. Glittrig skog och med månen i sin fullaste prakt.

Jag har hunnit med flera äventyrslunchpromenader med god vän. Det gör så himla gott. Att både ventilera tankar och njuta av naturen. Samtidigt. Lugnet och kreativiteten återvänder.

Det är alltid värt att ta sig den tiden (när man har möjlighet). Vi har kommit överens om att vi ska försöka göra något extra trevligt de tisdagar vi bägge är på plats i Bastuträsk. Tisdagar som är veckans värsta dag. Tänk om vi istället kunde göra den till något att längta efter. Som glöggfika här till exempel…

Eller kanske åka skridskor på någon tjärn eller sjö? Isen håller, jag har provat.

Vad tänker du om veckans tråkigaste dag? Vilken är det och hur gör man den till en av veckans bästa dagar istället?