Ett gäng vykort från juni

Det fortsätter vara fullt upp. Jag hinner inte alls allt jag tänkt men har väldigt trevligt på vägen. Barnen har haft sommarlov några veckor. Jag och Daniel har jobbat skift om varandra så att barnen ska få vara hemma. Sommartider hej hej! Här kommer ett gäng vykort från juni.

Arenaparken i Norsjö. Flertalet besök med olika ”fordon”.

Många andra cykeläventyr har det också blivit. Jag återkommer om det i senare inlägg.

Jag har också cyklat mycket på egen hand. Mer än på flera år. Jag hade glömt hur kul det var! Fick upp ögonen på nytt då jag nyligen bytte cykel med min far. Kan också bero på att jag varit utan snus hela juni. Behöver höja dopaminet på annat sätt.

Äventyrsmotion till fots (spring eller promenader) längs fina stigar. Vi har varit runt och upptäckt mycket fina ställen i närheten.

Några picknickar har vi haft (ett inlägg om det kommer också senare). Här ovan är Henry och kompisen Manne på väg på picknick på egen hand. Storkillarna! Jag följde dem med kikaren i all hemlighet.

På väg till en badstrand (i grannbyn) med kompisar.

Ja några bad har det blivit. Med mer eller mindre blå läppar. I rätt kyliga insjöar. I juli kommer kanske lite mer sommarvärme?

Flera skjutbanebesök har det blivit. För stora och små. Familjärt. Roligt. Nyttigt. Nödvändigt. Både hagel och kula.

Ännu fler hundpromenader. Massor av knott. Helt galet faktiskt!

Siri och Wilda håller ”vakt” vid broarna (vid huset och vid sovstugan). Överöser besökare med prat och sällskap.

Jag har aldrig varit så sen med planteringar som denna sommar. Vi får se vad det hinner bli av det. Har satt favoritkryddor, morötter, rädisor, ärtskidor, sallad, ringblommor och istället för dekorationsblommor blev det smultron i de flesta krukor. Jag gillar ätbar odling mest. Jag gillar även fyrhjulingar. De är bra till så himla mycket!

Sönerna har tältat några nätter på gården. Så mysigt! Jag älskar när ens egna bättre sortens barndomsminnen även blir deras. ❤

Två besök på Norsjö Motorstadio. Fler lär det bli. Sönerna (och alla andra) körde så det rykte. Både roligt och utmanande! Mycket pirr i magen. För alla!

Vid havet var vi alla vid midsommar. Här ovan är sönerna och farfarn. Drar upp nät med gemensamma krafter.

Efter midsommar stannade Edward kvar själv med farmor och farfar några dagar. Egentid. Finfina fiskar.

Förra veckan var det Henry och Harrys tur.

Jag hade tänkt börja lite semester denna vecka men det blev inte så. Jag hade för mycket jobb. Mest kontorsjobb men också en utbildningsdag. I ”Heta arbeten”. Första steget mot att bli instruktör i det. I brandfarliga arbeten.

Sönerna har hängt med mig på jobbet ibland. Här var Henry med mig på inspektion i en av grustäkterna. Förenar nytta med nytta. Blir stark på köpet. Kanske mest i benen dock. Ha ha!

Ibland har de följt Daniel. Här var det Edwards tur. Här kommer de hem i kvällssolen.

Till veckan börjar Daniel sin semester och jag ska också försöka med det. Så mycket jag kan i alla fall. Ser fram emot en massa saker. Sommaren har bara börjat men sommaren är kort!

 

 

 

 

Tält- & fiskeäventyr med tvillingarna

En fredag efter en god grillmiddag blev vi så himla sugna på att tälta. Henry, Harry och jag. De fick välja plats. En favoritplats. Vi packade fyrhjulingssläpen och drog iväg i den nästan vindstilla sommarkvällen.

Pausade några gånger och njöt av vyerna. Älskar vår omgivning!

Framme på plats. Vid den magiska bryggan. Medan jag slog upp tältet skyndade sig Henry och Harry att göra i ordning metspöna.

Både myggen och fiskarna var på hugget. Harry fick kvällens första fisk. En mört.

Henry fick snart en mört han också. Fiskelycka! Det spelar som ingen roll vilken fisk det är bara det är fisk.

Storleken spelar heller ingen roll!

Efter mer fiske och lite fredagsmys var det hög tid att hoppa i underställen och borsta tänderna. Även det ute på bryggan.

Vilken kväll!

När man är på äventyr på tu man hand med tvillingarna är de väldigt mycket kompisar. Nästan hela tiden. Önskar att det var så jämt!

När man kör fyrhjuling till äventyret kan man släpa med sig en av Astrid Lindgrens tjocka sagoböcker om man nu är mitt uppe i en sådan.

Nöjda och glada sade vi god natt. Somnade gott till skogens ljud och till en svag doft av fisk och myggmedel (okej den sistnämnda doften var inte så himla svag).

På morgonen blev det stressigt ner till bryggan. Stressigt att hinna få i Henry och Harry lite frukost och lyckas borsta tänderna på dem innan det var mask och fisk överallt. På allt. Henry började med att tappa en jättefin abborre. Blev jättesur över det. Såklart. Lite gladare då han fick upp några små mörtar som kompensation.

Sedan fick Harry upp en fin abborre. Kolla in Henrys min! Här var han inte heller nöjd om vi säger så. Att Harry fick upp sin och inte han. Han hjälpte i alla fall till med håven (som de började använda efter att Henry tappat sin abborre).

Harry fick en till.

Henry fick låna Harrys spö och fick upp en fin mört. Allt var förlåtet.

Sedan åkte vi hem några timmar. Jag och Edward skulle åka till Skellefteå på kalas. Henry och Harry hängde med Daniel. Jag hade dock lovat att vi skulle återvända till den magiska bryggan senare samma dag. Att vi skulle tälta och fiska mer. De kunde knappt bärga sig.

Tillbaka på bryggan. Solskenet hängde med. Både ute och i sinne.

De små har blivit väldigt duktiga på att sätta dit maskar, byta drag och ta av fiskar men än är det bra med en viss assistans.

Man hinner inte fiska så mycket själv när man är ute med de små. Man får vara nöjd med några kast här och där (samt en öl). Så får det vara just nu.

Jag hade dessutom packat med helt fel draglåda. Harry tyckte synd om mig så jag fick låna hans metspö och dra upp en mört.

Sedan drog han upp en själv.

Dags för sista tältnatten just här. Vi sov lika gott som natten före. Det var högst motvilligt som tvillingarna packade ihop och gjorde sig klar för hemresan men först skulle vi såklart fiska. Det blev en väldigt spännande fiskemorgon! Det började med att en storabborre högg på Henrys spö men han tappade den precis vi bryggan. Sedan hade jag en gädda som förföljde mitt drag, jag drog det hit och dit vid bryggan och gäddan simmade precis bakom hela tiden. Vilken underhållning vi fick! Henry och Harry kastade ut metspöna och skulle ta gäddan med dem. Henry fick en liten, liten mört och gissa vem som högg på den? Jo gäddan – som även bet av linan. Vi fick inte med oss mycket fångst den morgonen men väldigt mycket i minnesbanken.

Gäddan fick Henry revansch på några dagar senare då han och Daniel var dit med kastspön.

 

 

 

 

 

 

Tre traditioner i juni…

En del säger att traditioner är till för att brytas, andra säger att de är till för att hållas. Jag tänker att man gör precis som man vill. Bevara allt (delar eller helheter) som känns bra eller skapa nya traditioner. Eller inga alls. Precis som med allt annat förändras dessutom traditioner. Lite eller mycket. De är levande precis som vi. Det är vi som gör dem. Här kommer tre av våra junitraditioner…

Sveriges nationaldag. Verkligen en dag att fira egentligen men vi har som aldrig gjort det (som många andra). Sista åren är det dock tradition för sönerna att delta i Nationaldagsloppet (springtävling för barn och ungdomar) i Norsjö. Jag var funktionär. Lite nervös. Ville verkligen inte dirigera barnen åt fel håll. Allt gick bra!

Alla får medalj och fika. Nöjd Edward.

Lika nöjd Henry och kompis. Harry hälsade på släktingar och missade loppet till sin stora förtret. Jag tröstade honom med att han får en ny chans nästa år. Det är ju faktiskt tradition.

Dagen blev varmare och varmare. Nationaldagsmiddagen är nog också tradition eller så är det vädret som gör det så. Grillat kött (dov dagen till ära). Coleslaw och kryddsmör till. Enkelt och gott.

En vecka senare. Skolavslutning. Finskjortorna på. Två nya och en ärvd (skjortor alltså). Alla nöjda och glada. Solen sken ikapp med sönerna men termometern visade inte på många plusgrader. Snabbt på med jackan.

Hoppade på bussen en sista gång detta läsår. Nästa gång de hoppar på ska Henry och Harry börja första klass och Edward tredje klass. Oj vad tiden går fort alltså! Ännu fortare sedan man blev förälder. Tiden blir väldigt påtaglig. Jag vill inte missa något.

Jag och Daniel möter alltid upp sönerna vid kyrkan. Inför och på själva skolavslutningen. Lyssnar, ler och trängs med en massa andra. Efter kyrkan åker vi till affären och köper inte en glass var utan en kartong glass var. Resten av dagen får de äta nästan hur många glassar de vill. På kvällen brukar det vara skolavslutningsskoj i fotbollstältet i Norsjö med hoppborgar, skyttesimulator, godis, fika och en massa annat.

Skolavslutningsdagen blev också varmare och varmare. Ibland är en stråle ljus hela skillnaden. Även jag hade finskjorta.

Två veckor senare. Midsommarafton. Ölen till trots var vi inte vid Höga kusten men väl vid kusten. Vid havet. Bottenviken. Att vi ska dit just midsommarhelgen är så traditionellt att det inte ens diskuteras. Till svärföräldrar och vänner som har sommarstugor där.

Sedan barnen kom till världen blir det väldigt mycket bad. Speciellt i vännernas varma bad. Med utsikt över det mer kylslagna havet.

Mer dimma och vågor på väg in. Någon regndroppe och en och annan såpbubbla. Vi var beredda. Mycket väder verkar också ska höra den här traditionen till.

Men plötsligt blev det sol igen. Mindre vind.

Tomas och Rolle startade grillen. Midsommartraditionell middag. Flera olika slags kött grillades och ännu fler tillbehör. Det var så gott, vi åt så mycket och vi blev så otroligt mätta (jag tog inte ens några kort). Marängtårtan med grädde och jordgubbar fick vänta till senare. Mycket senare.

Först skulle det lekas skattjakt och sedan kallbadas. På andra sidan udden. Kvällsljuset var magiskt. Det var inte badtemperaturen. Jag höll i handdukar och lindade in lyckliga barn med blå, skakande läppar.

Rolle var lika lycklig.

Det är något speciellt med havet. Dess lukter och ljud. Det tillsynes oändliga havet.

Midsommardagen började med regn, varma bad och stugtid. Alla hann spela sällskapsspel med farmorn. Jag for på motionsrunda. Daniel och Henry plockade upp mig längs vägen. Vi skulle på besök hos vänner som bor kustnära till (det hör också helgen till). Jag och Henry letade loppisar längs vägen, hittade till slut en. Henry fyndade en leksaksbil och jag ett gäng badbollar till Harry (det har visat sig vara en riktig bristvara denna sommar).

Sedan blev det mer varmbad hos vännerna. Vi alla åt middag tillsammans igen. På midsommaraftonens rester. Helt enligt tradition även det. Tänk vad förvånade vi skulle bli om vi faktiskt gjort lagom mycket mat något år.

Efter maten hjälpte papporna de äldsta sönerna att få ut och igång gummibåten.

Rolle höll koll.

Harry och Alva också.

Dagen efter sade vi tack och hej för denna gång. På återseende folket, havet och traditionerna!

Vad tycker du om traditioner?

Hemmets nya hjärta – del 2

Två och en halv vecka kommer det att ta. Köksrenoveringen. Så sade min man. Jag som annars är tidsoptimisten i familjen var lite skeptisk. När maken drar igång ett projekt är det alltid välplanerat, alla grejor finns redan på plats och allt blir garanterat slutfört. Dessutom i full fart! När det gäller köksrenovering vet man ju dock inte vad man ska stöta på. Blir det någon otrevlig överraskning? Är alla grejor verkligen på plats? Håller vår plan? Måste vi göra något annorlunda?

Två och en halv vecka senare började vi städa upp i köket med omnejd. Ställa in alla grejor på nya platser. Eftertänksamt. Njutningsfullt. Det allra mesta hade gått enligt planen. Det känns fortfarande lite overkligt faktiskt. Det blev så himmelens bra! Det hade inte varit möjligt utan maken och alla andra som på olika sätt hjälpt oss. Vi är otroligt tacksamma! Vi kommer att bjuda på mycket gott i köket här framöver…

När man kommer in i hallen från huvudingången och ser mot köket.

Köksinredningen heter Sentens och själva luckan heter Torp. Electrolux Home och Skelleftebygg har varit till stor hjälp! Kakel, tapeter och golv har vi beställt lokalt och så även hantverkarhjälp till de bitarna (Norsjö Måleri). Ej att förglömma andra viktiga hantverkare som flera av dem står oss nära. TACK!

Det blev väldigt mycket ljusare överallt (jag var rädd att det skulle bli för ljust men det kan det nog kanske inte bli?) och det känns som att man är ännu närmare fönstren och utsikten på något vis.

Vi har inte hängt upp mycket på väggarna ännu. Bara våra finaste troféer som vi valt plats åt med stor möda. Det andra får komma upp lite senare. Man ska inte hasta fram inredningen. Det ska kännas helt rätt.

Inga gardiner har heller kommit upp men jag har inhandlat dem. Väntar på sämre väder så att både fönsterputsning och strykning kan bli mer aktuellt.

Vi beställde ny soffa och soffbord lite väl sent så nu får vi gott vänta ett tag. Nåväl, nu vill man ju ändå bara sitta vid köksbordet. Titta på köket. Titta ut. Titta på TV är ingen av oss ändå speciellt bra på (som tur är).

På tal om köksbord. Svärfar har (med hjälp av vår vän Tomas) byggt det. Jag har målat, betsat och lackat det. Mycket kärlek är nedlagt även på detta. Försten som sätter gaffeln i det blir det inte roligt för! Ha ha nä det ska såklart användas! Stolarna har vi köpt på Mio.

Frågan är nu om vi verkligen behöver någon kökslampa? Inte egentligen för ljuset då vi har spotlights i taken. Kanske för mysfaktorn? Men vad för lampa i så fall? Jag hade tänkt ut en i horn men det kanske blir lite för mycket horn? Vad tycker du?

 

 

Från torp till slott. Från vildsvin till guldmedalj…

Fredag den sista maj lämnade jag och sönerna Lerberg med ett visst vemod. Det var två plusgrader och vi mötte snön längs vägen. Hemma hade det till och med lagt sig. Som blöt florsocker. Vi stressade vidare. Hade redan packat för nästa äventyr. Äldste sonen skulle till farmor och farfar och tvillingarna till mormor och morfar. Själv skulle jag till flygplatsen i Umeå.

I Stockholm var det 20 grader varmt. Hyrbilen var modern och snabb. En Volvo som tur var. Trafiken var näst intill problemfri (i ovanlig ordning). I kvällssolen rullade vi upp mot slottet och våra vänner (både kända och okända). Öster Malma och Svenska Jägareförbundet. Årsstämma stod på helgens agenda.

Efter kvällsmat på slottet letade vi reda på våra hotellrum i röda längan (alldeles bredvid slottet). Jag och Lisa från Norrbotten delade rum. Väldigt trevligt! Vi delade även fascination för Södermanlands djur och natur.

Lördag morgon åt vi frukost och gick sedan en exotisk viltspaningspromenad innan stämman skulle börja.

Det finns gott om frilevande vildsvin i Södermanland. Just dessa godingar uppehåller sig dock i ett hägn vid Öster Malma. Mycket mindre skygga och mycket mer fotovänliga. Fascinerande djur! Stökiga, fulfina och väldigt goda.

Många fältharar var också i farten. En annan exotisk art för oss norrlänningar.

Träden sedan. Jösses vilka fina! Vilka gigantiska! Kontrasternas land!

Årsstämman höll igång hela dagen (och halva nästkommande dag) med representanter från hela landet. Med extra mycket diskussioner där sådana var väntade. Allt genomsyrat av värdegrunden med öppenhet, respekt och ansvar. Jag är verkligen ingen förbunds- eller föreningsmänniska egentligen men jag tycker att detta är fascinerande. Jag är mer än gärna del av det största som kan främja mitt största intresse. Jägarlivet. Jägareförbundet har gjort så himla mycket att jag knappt vet vart jag ska börja men målsättningen är (som alltid egentligen) att alla ska vara stolta jägare och medlemmar, att vi ska ge medlemmarna mer jakt, att vi ska vara världens bästa jaktland (vilket vi typ är), att vi ska ha välmående viltstammar som förvaltas lokalt och att jakt och viltvård ska vara en självklar samhällsnytta. Hur bra är inte det?

Mina länsförtroendevalda Västerbottenskollegor på stämman, K-G och Fredrik, samt deltagande från Norrbotten längre bort på samma rad.

På lördagskväll var det gomiddag för alla stämmodeltagare. Perfekt balans mellan det fina och det familjära. Älg till varmrätt kändes till och med lite för bekant för oss norrlänningar. En himla trevlig (och god) kväll hur som haver.

Några avtackades särskilt under middagen. Jag tänker dröja mig vid min ”landsman” från ostriket Burträsk. Torbjörn Lövbom avtackades efter tolv år i förbundsstyrelsen med bland annat den tunga rollen som rovdjursansvarig. Ännu mer än så har han dock gjort inom förbundet. Ännu mer har han gjort för var och en som jagar än vad var och en kan tänka sig. Lika många har han garanterat retat upp längs vägen. Mången har han inspirerat. Bland annat en liten flicka som en gång bodde granne med honom för rätt länge sedan. Som väldigt gärna ville samla på delar från bävrar (bland annat). Som också fick det tack vare Torbjörn. Denna flicka som nu är ganska stor fick höra detta på stämman då Torbjörn drog en av sina anekdoter. Alla som var där och som inte känner mig kommer förmodligen att minnas mig som ”Bäverjägaren” eller något dylikt. Den kvällen då Torbjörn även fick Jägareförbundets belöningsmedalj i guld samt en väldigt passande present av förbundsstyrelsen. Den kvällen då vi alla applåderade honom för hans jobb. Bra jobbat Tobbe!

Efter en till natt i världens fluffigaste sängkläder (antingen var det verkligen så eller så berodde det på föregående nätter i sovsäck?) var det dags för frukost och fortsatta årsstämmohandlingar i ”ladugården”.

Efter lunch var stämman slut. Vi åkte mot flygplatsen. I en fullproppad flygplats på Bromma satt jag och väntade. Björn Ranelid satte sig snett mitt emot. Jag blev både glad och irriterad. Samma gäller den så kallade ”flygskammen”. Jag känner ingen skam, jag har inte tid med det. Att resa under en längre tid. Jag tycker att vi ska värna om miljön såklart men inte att vi ska skämmas i onödan. Jag undrar lite nu och då om mina glesbygdsbarn skulle kunna göra samma effekt fast med delvis motsatt budskap utanför Sveriges Riksdag som Greta Thunberg? Vad tror du?

Bara någon dag efter hemkomst från Öster Malma var det dags för det första JAQT-mötet på länsnivå. I Lycksele. För alla ansvariga i Västerbotten. Jag, Anja och Åsa var sammankallande. Väldigt inspirerande och nytänkande. Håll koll på vad som komma skall säger jag bara…

Kvällens deltagare från Västerbotten inklusive en gästdeltagare från Kalmar – som utbildade eftersöksekipage på rovdjur här i länet och som berättade vad som händer på JAQT-nivå i deras län (bland annat). Väldigt roligt och intressant!

Det var förmodligen ett tecken att kvällen var så himla fin på vägen hem. Jag körde en omväg med några favoritpersoner på vägen hem. Njöt av utsikten.

Av en av hemmaälgarna som uppehöll sig ett stenkast från gården. Inte speciellt brydd över min närvaro. Som ändå inte vill bli speciellt störd just i dessa tider. På återseende till både älgar och läsare! Nästa gång ska ni få se mer av det jag hållit mig undan – köket.

När vi höll oss undan både renovering och bekvämligheter…

Köksrenoveringen hade kommit in i nästa fas. En fas som innebar att jag och sönerna helst skulle hålla oss undan igen. En långhelg på vift. En långhelg med flera olika äventyr. Med fullpackad bil hämtade jag upp sönerna efter skolan en onsdag.

Pinkpaus vid Beukaforsen. Både blåsorna och bråken blev mindre. Ibland blir det så himla bråkigt, ibland inte alls. Ibland krävs det bara en blick, ibland mycket mer. Mycket beror nog på dagsformen, tröttheten och förväntan. Jag blir mest provocerad av negativa attityder, det drar liksom ner alla. Det gillar jag verkligen inte! Jag vill att alla ska dras uppåt i så fall.

Knappt 20 mil senare blickar vi ut över vårt mål. Lite till vänster i bilden ser ni hustak. Våra vänners finfina ställe Lerberg. Som ett vykort även det med sitt torp högt upp på en ”skogsudde” och milsvid utsikt åt alla håll och kanter.

Lerbergstorpet har inga bekvämligheter, har aldrig haft. Egentligen tycker jag dock att bekvämligheter är lite fel ord. Även om man är utan el och vatten i kranen (bland annat) är det långt ifrån obekvämt. Tvärt om! Både mysigt och nyttigt att vara utan moderniteter. Det tycker även barnen. Allt tar såklart lite längre tid men i dagens samhälle är det nog bara bra. Bra även med mer fysiskt arbete.

Familjen Andersson-Ferry bjöd på grillad korv och dryck då vi anlände. Kallt och regnigt ute men varmt av brasan och det trevliga sällskapet.

Det blev flera goda måltider ute. Björns varma mackor gick inte av för hackor. Med rökt renost och älgsalami (bland annat).

Det var sol, regn och hagel om vart annat. Dagen vi åkte vidare (fredag den sista maj) snöade det till och med.

Det eldades mycket. Både ute och inne. Heidi lägger på i kaminen medan Harry kollar efter älgar.

Vi spelade en hel del sällskapsspel. Björn hade även några schack-lektioner med Henry och Harry. De hittade på lite egna regler ändå men skam den som ger sig.

Björn drog även med alla barnen på cyklande grodspaning. Han hade rekat före men just denna kväll såg de inte en enda groda. Alla var glada ändå. Även jag och Heidi som fick lite kvalitetsmässig vuxentid att dricka något glas rött och börja lösa världsproblem. Björn kom sedermera in med andra infallsvinklar (och rom). Man har aldrig tråkigt i detta sällskap! ❤

Tråkigt att hämta vatten och tvätta händer var det inte heller någon som tyckte.

Eller att gå på utedass med världsbäst utsikt.

Harry hittade någon slags Tyrolerhatt (Heidis morfars tror jag att det varit) vilken han hade på sig i princip hela helgen. Passar bra till både vyn och vedhuggningen (han fick dock inte lov att mer än försiktigt prova med just den yxan på bilden).

Nätterna har vi också spenderat på torpet. Jag och pojkarna på övervåningen. Vi har faktiskt invigt den/det. ”Logementet” som det kallas och som Heidi och Björn stressat som galningar för att hinna klart innan vår ankomst. Vi har sovit som kungar i underställ och sovsäckar på militärsängar. Efter något dygn kom mer värme upp och nattklädsel blev inte längre ett måste.

En dag for vi på utflykt till Rönnäsberget. Dit upp har Heidi visat mig en gång förut, för många år sedan. Det var precis lika fint nu som då! Tänk så mycket som hänt under åren som gått. Tänk att vi nu kan visa våra barn smultronställen med historia. Verkligen fint! ❤

Vi får se hur länge det dröjer till nästa gång och vad som hänt däremellan?

En dag var vi en sväng till civilisationen. Till människobyn Storuman. Vattnade i deras växthus. Alla ville hjälpa till. Dante ville kissa i vattenkannan. ”Neeej!” sade jag spontant. ”Jaa det går bra” sade Heidi samtidigt. Jamen just det, det är ju faktiskt väldigt bra som gödsel. Men man ska späda ut det väldigt mycket säger Heidi.

Såklart blev det även träning. Inklusive armbrytning. Heidi är ju faktiskt elvafaldig världsmästarinna i just det. Hur stort är inte det!?!

Roligt för de små att det numera även finns barnbord. Henry och Harry gick några rätt jämna matcher. Det gäller att hålla tungan rätt i munnen…

Fredag rullade jag och sönerna vidare mot nya äventyr. Tack för fina dagar på Lerberg med omnejd! På återseende!

Vill du läsa mer om och av Heidi kan du klicka här. Vill du läsa mer om (och av) Heidis och Björns fossilfria mål kan du klicka här.

Hemmets nya hjärta – del 1

Vi bestämde oss i höstas. Att det var dags att renovera hemmets hjärta. Denna vår. Dags att göra köket större och med ännu mer hjärterum. Både stora och små var redo.

Först lite förebilder såklart. Som det såg ut när jag nästan packat ner allt (utom nödvändigheter såsom kaffemaskin, hushållspapper, ögonlappar och whiskey). Jag packade till sent på kvällen, även väskor inför min och sönernas reträtt till fjällen (för att hålla oss undan rivningsarbete). Till höger skymtar hallen och till vänster vardagsrummet (och ännu längre ner till vänster är Henrys rum).

Annan vinkel, med dörröppningen mot vardagsrummet. Tack för denna tid köket! Det har varit himla mysigt!

Vardagsrummet är ganska stort. Harry står i dörröppningen mot köket (med tröjan fel väg i vanlig ordning). Planen var att öppna upp mer mellan köket och vardagsrummet. Göra mer öppen planlösning. Man vill ju mest bara vara i köket ändå. I hemmets hjärta. Electrolux Home i Skellefteå har hjälp oss att rita och hitta det kök (Sentens) vi verkligen ville ha. Familj, vänner och andra medhjälpare har hjälpt oss att förverkliga det. För evigt tacksam över det! ❤

Men nu ska vi inte gå händelserna i förväg! Så här såg det ut i köket då jag och sönerna kom hem från fjällen och mostern. Det allra mesta var borta och vattnet var omdraget. Inga otrevliga överraskningar.

Någon dag senare. Mycket har hänt på alla nivåer. Nu står jag alltså i gamla vardagsrummet och fotar mot det gamla köket. Nu börjar man få känslan för planlösningen och för ljuset. Underbart!

Under renoveringstiden har vi mestadels bott i grillkåtan, ute och på vår inglasade altan (när vi inte varit på jobb och skola). På altanen ställde vi ut kylskåpet och mikrovågsugnen. Hade skafferi i ett gammalt skåp. Gasolvärme och gasolgrill några steg bort. Det var dock bara första helgen som lite sommarvärme var med oss sedan var det faktiskt väldigt kallt och regnigt som tusan. Jag och sönerna har ätit både någon frukost och kvällsfika inne i trappen men mest ute på inglasningen och grillkåtan ändå. De utrymmena har verkligen varit guld värda! Det har även farmors matlådor varit, man kan faktiskt bli less på grillad korv!

Vi har för det mesta ätit tillsammans men annars har Daniel byggt varje ledig stund. Jag har underhållit hundar och barn.

Även skött om en bonushund någon vecka. Den fina grå killen i mitten.

Några lunchpromenader med Hardy och hans matte har verkligen fyllt på energiförrådet. Man kan inte bli annat än glad av Hardy!

Jag kan inte räkna antalet gånger jag och sönerna varit till Arenaparken i Norsjö. Jag kan dock enkelt räkna antalet fiskar vi fått…noll. Även fiskarna måste fått en chock när det blev väldigt kyligt igen?

Lite nu och då har jag försökt få till lite egentid i verkstaden. Med målning och hornpyssel. Svärfar har byggt ett väldigt stort kryssbord åt oss. Till det nya köket. Min uppgift var att ”färglägga” det. Jag var helt skakig innan jag valt färg och satt första penseldraget på det. Det skulle visa sig bli väldigt många penseldrag (bets, färg och lack) men det ska jag berätta mer om senare.

Innan förra helgen (Flygarhelgen) såg det ut så här. Tapeter, golv och en massa el på plats. Bland annat. Nu skulle själva köket monteras. Nu skulle jag och sönerna hålla oss borta igen…