Bland fjärtar och fjäll i höstskrud… 

I fredags var det åter dags att styra kosan mot fjällen. Maken och svärfar hade åkt upp före, med vårt nya utedass. Efterlängtat! 

Sönerna hade överkonsumerat russin och bråkat en hel del sinsemellan dagarna innan. Resan kändes lite gruvsam. Den känns alltid lite längre än vad den egentligen är (34 mil) då alla verkligen ser fram emot slutdestinationen. Fjällstugan. Jag har länge funderat på sådana där DVD-spelare till bilen men de är ganska dyra och sönerna är i vanliga fall inte så intresserade av TV-tittande. Jag fick en idé. Jag laddade upp vår gamla bärbara dator, packade med några filmer och poppade popcorn. Bilbio! Det funkade finfint och batteriet räckte i alla fall till Arjeplog… 

När man kommit till ”Sädva” och de mäktiga urbergsfjällen börjar torna upp sig blir det alltid som ett lyckorus i kroppen. Hos oss alla. Här börjar vi ofta sjunga högt i bilen. Snart framme… 

Väl uppe invigdes utedasset. Magiskt! Här kan man sannerligen släppa en och annan fjärt. En glasdörr vore kanske på sin plats MEN här har vi faktiskt grannar så vi får nöja oss med att glänta på dörren lite för extravagant toalettvy… 

Ett renhorn upphittat i närområdet blev passande dasshandtag på utsidan…

Vattenlek och fiske hör också fjällvistelsen till. Gärna så fort man kommer fram…

På kvällskvisten blev vädret sämre. Vi trotsade det och for på utflykt mot norska gränsen. Det var ganska lågt i tak kring Björntoppen och ”Norskberget”…

Alldeles vid gränsen dök lite sol upp från grannlandets sida. Mellan molnen. Jag och sönerna sprang runt som galningar kring Junkarälven. Jagade regnbågar och klättrade i fjällbjörkar. Bland duggregn och solglimtar… 





Snälle svärfar stannade kvar lite extra tid och lekte med barnbarnen så att jag och maken fick lite gemensam kvalitetstid i fjällnära skog med rödtussarna våra. Hösten har nått sin höjdpunkt här vad gäller färger. Lövfällningen har börjat så smått. Fågeltillgången var dock inte på topp. Inte ännu i alla fall. Några tjädrar hittade vi men de satt dåligt. 

Hur som haver är det helt gudomligt att strosa omkring i de fjällnära skogarna. Storslaget. Man känner sin litenhet och en speciell slags friskhet och frihet. Det är så orört. Så vackert. 





Vi hittade några välbesökta vintermatställen. Av tjädrarna. Här är det släppt massor av ”fjärtar” minsann…

Lördag afton. Efter jakt. Fiske, fika och äventyr längs Tjaktjaurälven. Hela familjen. 





Naturupplevelserna i fjällen är alltid oslagbara. Alla årstider. För alla åldrar. Vilken fantastisk natur vi har. Njut och vårda den ömt! 🖤

Regntungt & Hemmagjort 

I helgen har det regnat, regnat och regnat. Ute har vi varit ändå. Med hundar och barn. Inte lika mycket som vanligt dock. Tråkigt. Men mycket blev gjort inne. Städning, bakning och många pysselprojekt… 

Örhängen av älgtänder och renhorn. Kanske man skulle gjort något mer på de sistnämnda? Ritat, ristat, bränt något? Vad tycker du?

Hösten inbjuder till mys i olika former och man kan bara inte ha för många ljusstakar! Av en gammal älgskalle blev det två nya. Av hornen alltså… 

Vi höstfixade med annan belysning också. Med lampor vi gjort tidigare. Av leksaksdjur. Harry grävde även fram en rävjakttavla som han ville ha i sitt rum och det måste ju uppmuntras. Så här mysigt gjorde han…

Edwards höstmysfix blev så här… 

Nu måste jag snarast göra en till lampa. Till Henry. Förra helgen hann jag i alla fall äntligen göra ett knivbälte till Edward. Han fick själv vara med och rita mönster samt välja färger… 

I samma veva gick Wildas halsband sönder. Jag provade göra ett i samma stuk som ovan då jag liks höll på med ”nitar och läder”. Funkade fint.

Sönerna har också pysslat på. Flera fina kort och presenter till mormor och morfar. Det är nämligen inte bara från himlen det regnat. Även från ögonen. För en dryg vecka sedan gick deras gråhund Niko bort. Hastigt. Oväntat. Dagen före bästa dagen på hela året. För Niko och morfarn. Älgjaktspremiären. Du fattas oss alla Niko! ❤ 

Igår åkte jag och sönerna till Burträsk för att leverera presenterna personligen. Morfarn hade dessutom namnsdag. 

Tillsammans med mormorn, i regnet, var vi även till min barndoms ”skogslekpark” samt upp på Kvarnberget. Massor av höstvackra rallarrosor och vacker utsikt trots ganska lågt molntak… 


Trevlig höstvecka och ta hand om varandra. Både två- och fyrbenta. 💕 

Glesbygdsfunderingar – del 1

Det var först förra året som tvillingarna (då snart fyra år) reagerade på lamporna vid vägen i grannbyn. Gatljusen. Vi stannade av och kollade in dem. Jag förklarade vad de var. Nu i sommar funderade Harry vidare: ”Varför har man egentligen gatlysen? Har folk inte ficklampor och pannlampor?”

Ja vi är inte vana vid gatlysen. Känner inget direkt behov av dylika heller. När man väljer att bo lite avsides, i glesbygden, accepterar man att vara utan ganska mycket. För mycket faktiskt! 

Den här hösten har vi exempelvis verkligen sett fram emot att få bredband. Det skulle underlätta mycket. Främst jobbmässigt. Det grävs för fullt i grannbyn och före förra helgen var grävmaskinerna vid vägen upp till oss. Äntligen! 

Lyckan var dock kortvarig då illavarslande rykten nådde oss att kommunen strukit oss till förmån för byar med fler betalande abonnenter. Ryktet visade sig vara sant. Politiskt beslutat. Trots avsaknaden av gatlysen känner jag mig ännu mer förd bakom ljuset. Jag har precis i detta nu gått ner i tid på jobbet för att kunna ägna mer tid åt mitt egna företag. Hemifrån. Hur ska det gå? I november blir vi utan ADSL har Telia bestämt och vi bor för långt ifrån någon mast för att ha något problemfritt luftburet alternativ. Hur gör vi nu? 

Jag önskar såklart att en inte var så beroende av nätet men så ser det ut idag. Vad gäller mycket. Jag förstår också att vi inte är så många beroende här uppe på berget. Men ändå. Ett löfte är ett löfte. Ett avtal är ett avtal. En förhoppning är en framtid… 

Jag skulle dock aldrig byta skogen mot krogen. Aldrig byta ett lugnt inland mot stadens stressiga rullband. Aldrig. Oavsett. 

Igår eftermiddag var jag till ”staaan”. Inför dylika besök har vi ofta samlat ihop till långa listor. Inköp och ärenden. Oftast är jag less och far hem innan jag hunnit med alla punkter vilket resulterar i ännu längre listor till nästa gång. Detta tenderar också att bli värre med tiden. Oviljan inför stadsbsöken. Jag hittade i alla fall en ny flanellskjorta och fick min halvårsfrisering. Med lugg. 25 år sedan sist jag hade just lugg. Det känns onekligen bra då håret är fräscht men det är minst lika roligt att träffa Frida frisör. En bekant sedan länge som jag önskade att jag hann träffa oftare. Under andra omständigheter än över mina kluvna, trassliga toppar. 

Hur som haver älskar jag att bo i skogen. I glesbygden. Friheten. Tryggheten. Närheten till naturen. Kreativiteten. Att min äldsta son (som nu börjat årskurs ett) åker taxi eller buss hem själv. Ofta cyklar till grannbarnen någon kilometer ner. För att bland annat gå på ”jakt” efter skolan. 

Det faktum att jag också kan gå på jakt med hundarna runt knuten. Hemmavid. Även en vanlig dag efter jobbet. Det bästa de, och jag, vet. Att jag varje dag känner tacksamhet och njutning över utsikten och tillvaron från gården. För mig och min familj. 💚

Hösthärliga ingredienser…

Flera hösthärliga dagar har nu passerat. Färgerna har inte nått sin prakt riktigt men ändå. Magiskt fint och med lite mer hösthärlig luft emellanåt. Mycket jakt har det blivit. Fågeljakt. Dagar utan jaktlycka och dagar med. Att få smyga fram som en indian mot ett ståndskall är verkligen en av de bättre hösthärliga ingredienserna. Man känner adrenalinet pulsera i kroppen. Hör pulsen i öronen. Hör ståndskallet. Spanar efter den vaksamma fågeln. Vad berättar hunden? Smyger. Kryper. Krälar ibland. Vem ska få syn på den andre först? Ibland jag. Oftare fågeln. Alltid lika roligt när man lyckas! För hundens skull. För sin egen skull. Och i det här fallet även för nästa generations jägares skull…

En ung tjäderhöna. Fin storlek. Även Daniel fick skjuta en sådan för Wilda under helgen. Vår vän ”Blomman” fick dessutom skjuta Siris första fågel under helgen. Fantastiskt bra och roligt. Man vill ju att unghunden ska få belöning så fort det bara går…

En annan hösthärlig ingrediens är myrar. Tycker jag. Jag stannar ofta till vid dem. Mäktiga, vackra och lite magiska. Speciellt på sensommaren och under hösten. Mer eller mindre fysiskt krävande är de också. Luriga. Kanske tänker man bättre vid en myr, som man kan göra vid vatten?

Mina svärföräldrar har varit på besök. Det innebar en massa hjälp i vanlig ordning samt att jag och Daniel fick hela två jaktpass tillsammans. Det finns ett lite klyschigt uttryck på engelska som lyder: ”Couples that hunt together stay together”. Det krävs mer än så tänker jag men man behöver nog något gemensamt. Jakt är ett ganska omfattande intresse. Jag är himla glad att vi har vårt jägarliv! Tillsammans. ❤

Jägarlivet blir kanske mer en livsstil än bara en hobby. Även för sönerna. Alla har varit ut på jaktliga höstäventyr under helgen. Både på egen hand och tillsammans med mig eller pappan. Blir det långt är det bra med fika- och bärpauser. Ännu en hösthärlig ingrediens…

Henry har haft mer bärfokus än jaktfokus men det hör ju också hösten till. Jag har haft mycket att rensa och frysa in efter denna helg…

Det är inte bara barnen (och jag) som gillar hallon…

Hallonbajs kort och gott. Vi har även hittat ovanligt många utgrävda jordgetingbon…

Siri dök ner i ett dylikt hål en morgon då vi var ute. Det var i alla fall en geting hemma tyvärr. Kolla in uppe på hennes lilla nos…

Det var tur att det var bara en hemma och att hon inte verkar så överkänslig. Svullnaden gick snabbt ner. Man får passa sig lite. Sikta högt. Som Harry när han väljer fikaplatser…

Helgen borde ju ha innehållit en massa harjakt också. Premiärdagen var ju i fredags. Men vår stövare har varit i höglöpen så det har endast blivit promenader och löpturer i koppel för hennes del. Nya tag om några dagar. Lördagen for istället jag och sönerna till Vildmarkscampen i Kalvträsk. Höstmarknad, fotoutställning och utflykt. Ett väldigt fint ställe. Både ute och inne.

Godaste vattnet, kallkällvatten, kunde man lättillgängligt svalka sig med…

Nere vid vattnet. Vid bastun och den finaste uteduschen jag sett…

Fulla av fika och trevligt prat åkte vi vidare mot vår grannby Bjursele. Jaktlaget bjuder varje år in till älgfest. I Kniplogen. I år firade jaktlaget dessutom 70 år. Trevliga tillbakablickar, god mat, trevligt sällskap och en himla fin ”björkpalm”…

Hoppas Bjursele jaktlag och alla andra jaktlag och älgjägare där ute haft en toppenbra start på älgjakten en dag som denna. God jaktlycka och hösthärliga dagar även fortsättningsvis. Till alla.

 

 

 

 

 

Bästa tiden…

…är nu. Jakttiden. Äntligen.

Det har varit flera fina dagar i skogen. I sol, regn och vind. Så himla uppfriskande. På alla sätt. Gamla Wilda har jobbat på riktigt bra med fina sökrundor. Funnit fågel har hon också men tyvärr blir inte hörseln bättre så det blir lite fel ibland. Ja jag gör också fel ibland. Det gör vi alla men lyckliga är vi i skogen!

Lilla Siri har också kämpat på bra. Inte så stora sökrundor ännu men även hon har stött på fågel. Jag är mycket förhoppningsfull inför framtiden…

En jaktsväng blev det tillsammans med maken. Det är verkligen kvalitetstid jag kan sakna. Sedan vi fick barn får vi ju ofta jaga i skift men vår tid kommer åter…

Och barnen vill ju också jaga. Prägling åt ”rätt” håll…

Norma har börjat löpa. Typiskt. Några små svängar har vi dock vågat oss på…

Ett fint drev slutade lite frustrerande med att haren ”grytade”. Gömde sig långt in under stockarna. Lurig men fin…

After hunt med tvillingarna i grillkåtan…

Det är en himla fördel att vi bägge jagar. För hundarna. Vi delar upp oss helt enkelt. Det är även en himla fördel att bo i skogen. På jaktmarken. Man kan hinna ut på eftermiddagssläpp under veckorna också. Gott om mellanmål kan man också finna…

Egentligen tycker dock både jag och Siri att blåbär är mycket godare. Och hallon. Men det är ju lite lyxigt att myrarna fortfarande bjuder på fina hjortron. Nu börjar det vara lingontider också. Annars kan man ju alltid ha med fika. Det är faktiskt värdefullt. Mer flexibelt. Man vet aldrig riktigt hur lång skogsturen kan tänkas bli…

Under lördagen var jag och min kompis Tina på fågeljakt. Det är himla roligt att dela de fina dagarna med någon likasinnad. Här sätter jag på Wilda pejlen och tar lite taktiksnack innan släpp…

Blåbärspaus med Tina och Siri medan Wilda rotar bland något spännande…

En ensam tupp såg vi den dagen. Och hörde en mindre kull men de drog långt bort. För långt bort. Inget skjutet under helgen men en hel del fågel och någon hare har vi ändå sett. Lovande! ❤

 

Från skog till bord…

Äta bör man. Gärna gott. Gärna bra. Tillsammans. Vad som är bra mat finns det massor av tankar, teorier och åsikter kring. Jag håller med min goda vän Heidi om att fokusera på närodlat, närplockat och närdödat. Att det alltid finns kött, bär, svamp och annat i frysboxarna är en riktig ynnest. Att man fått ”jobba” för det gör det liksom ännu bättre. Även när man inte har handlat på länge finns det alltid något att skapa mat av. Bara fantasin sätter gränser! Här nedan lite experimenterande med grillade vildsvinskotletter och öppen potatisgratäng…

Maken har varit på jaktresa söderut vilket resulterade i tre råbockar och två grävlingar denna gång. Bra jobbat!  Det innebar även en del styckning hemmavid under helgen. Den här gången blev det mycket färs. Vi använder egentligen mest av sådant. Till tvillingarnas stora glädje…

Det gäller att hålla tungan rätt i munnen! De nya rådjurstroféer har vi också färdigställt. Tripp, trapp, trull…

Under helgen har vi haft middagsgäster varje dag. Av någon outgrundlig anledning provar jag ofta nya experiment i köket då. Inte så klokt kanske men det har fungerat. Som tur var! Vildsvinsburgare med ganska het dressing och rotfruktsbröd en dag. Gick verkligen hem hos både stora och små…

Helgrillad rådjurssadel med potatiskaka och persiljesmör…

Ribs på vildsvin. Här under förberedelserna då det först fick koka i kryddlag (för att sedan marineras och grillas med glaze)…

När man får mer spontana middagsgäster under sommaren går det som sagt alltid att hitta något att grilla. Som tillbehör finns allt som oftast potatis hemma och av det går det också att göra mycket av. Exempelvis potatisknyten som man lägger på grillen eller en potatissallad…

Melonsallad med fetaost är också ett favorittillbehör…

Under helgen fick jag en massa fina närodlade grönsaker av en kompis så nu sitter jag mest och funderar på vad jag ska hitta på för något gott med alla finfina rödbetor, kålrötter och annat. Kanske något vegetariskt? Vi får se…

Fortsatt trevlig och matnyttig vecka! På alla sätt.

 

 

 

Happy places…

Det är ganska sällan jag känner mig låg. I sinnet. Men det händer. Som förra veckan. På jobbet kan jag ibland känna mig ensam (på olika sätt) och ibland känns det som att jag vill ha ett jobb utan mänsklig kontakt. Eller i alla fall där man får välja den mänskliga kontakten. För att mota nedstämdheten säger jag som det gamla glesbygdsordspråket: Skog och mark gör dig lugn och stark! Skogen är mitt happy place. Helt klart! Vilken tur att den finns runt hörnet även på jobbet. Skönt med lite lunchjogg…

Jag älskar när luften och färgerna börjar andas höst. Hemma, i skogen, är också mitt happy place. Förra veckan hämtade vi hem tre nya invånare till gården. Sönerna har döpt var sin; Flaxis, Tjock-Greta och Amanda Krokodilrumpa…

Redan dagen efter kunde sönerna hämta första äggen. Överlyckliga! Ja jag också!

Torsdagen blev en riktig sommardag till slut. Perfekt för impulsiv, humörhöjande picknick och äventyr efter jobb/skola. Äldsta sonen hade åkt till farmor och farfar. Jag och tvillingarna skyndade hem för att snabbt fixa ihop en middagspicknick. Sommarvarm dag men med längtan efter hösten insåg vi även att vintern inte heller är långt borta. Innan vi svängde av ”storvägen” skymtade vi en traktor i full färd med att sätta ut plogpinnar…

Med maten packad tog vi bilen en bit upp på ”Storlia”. Flakpicknick med grillad kyckling, grönsaker och vitlökssås…

Siri fick också hänga med. Fick även någon liten smakbit av picknicken…

Efter maten var det dags att gå upp. Till topps. Det tog ganska lång tid då det fanns väldigt mycket bär att äta på vägen…

Många stenar att klättra upp på också. Kolla läget. Även om de små ibland kan driva en till vansinne kan de också vara riktiga lyckopiller…

Det sistnämnda gäller hundarna också. Här är Siri i utforskartagen…

Magisk utsikt! Med alltid lika underhållande funderingar från tvillingarna. Vad de ser och vad som egentligen finns där nere…

”Man ser typ hela jordklotet här mamma” sade Henry. Harry ville gärna fota han också, blåbär samt mig och Siri. På en stubbe…

Blåbär fanns det ungefär hur mycket som helst. Det plockades och åts och plockades och åts…

Vi hade tänkt åka tillbaka under helgen med bärplockarna men vi hann inte mellan alla projekt och regnskurar. Mer om det i nästa inlägg. På väg ner från ”Storlia” på kvällskvisten…

Vad har Du för ”lyckopiller” och/eller happy place(s)?

 

 

 

 

Lantliv – om att hinna allt och inget…

Att bo på en gård innebär att det alltid finns saker att göra. Arbete. Projekt. Fix. Vi gör listor. Stryker eftersom men listorna blir ändå aldrig mindre. Jag gillar det ändå! Så länge det är lagom och inte ångestfyllt. Vi har försakat en del göromål under sommaren så denna helg vigdes till listorna. Bland annat. Helgen går ofta fort och man tycker inte att det hänt så himla mycket men nu när jag skulle välja ut lite bilder inser jag att vi hunnit med en hel del. Vi får en hel del hjälp också. Guld värt! ❤

Mycket skulle ”underhållsmålas”. Grillplatsen och en gammal soffa jag släpat upp till altanen. Jag målade soffan med järnvitriol och Harry målade en hylla till sitt rum. Om barnen får egna projekt blir det lättare att utföra sitt eget på egen hand…

Maken och svärfar har byggt ett utedass till fjällstugan. Det behövde också målas. Siri följer mig troget oavsett projekt och tar en lur mellan färgfläckarna…

Knövligt trähandtag på insidan utedasset. Svärfar har haft det i sina gömmor länge och sedan har jag det. Fint att det äntligen fick komma till användning…

Mellan varven måste man göra ingenting också. Eller ingenting som är arbete i alla fall. Som fiske till exempel…

Med spön fick vi några riktigt små abborrar som genast skickades tillbaka på tillväxt. I håvarna fick sönerna ännu mindre fiskar…

Vi har plockat lite mer bär. Till och med hittat ovanligt mycket smultron. Sällsynt och gott…

Viltspaning på kvällskvisten är alltid mysigt. Det finns oändligt med grusvägar att spana av. En hel del vilt har vi sett…

Renar är inget direkt ovanligt inslag härikring men den här sarven var verkligen vacker…

Vackert är det också i våra omgivningar! Jag får inte nog sådant! Balsam för själen…

Hemmavy från altanen. Då regnet är på intågande…

Mycket skytte blev det en dag. Jakten är nära. Äntligen! Vi har testat lite olika laddningar och olika avstånd…

Sommartid hinner man sällan se på TV men några jaktfilmskvällar har vi haft. Även sönerna. Här har Henry till och med tagit på sig sin ”trappermössa”. Samt eltejp på benen, anledning oklar…

Kört fyrhjuling och cross och fixat mer punkter på listan. Reparationer av diverse fordon. Men roligt har vi haft…

Lördagens skattjakt baserades på bildrebusar. Jag gömde några rebusar på olika ställen där varje rebus ledde till en ny (gömd) och som slutligen ledde till skatten. Lördagsgodiset. Här är sönerna på väg upp till gården efter att ha hittat skatten…

Jag har hunnit fylla år också. 39 år. Inte så mycket att fira direkt men jag fick en massa fina presenter. Allt från fällhorn till bakgrejor och jägarsmycken. Min nära och kära känner mig. ❤ Födelsedagen spenderades med att slakta vildsvin tillsammans med maken. Tårtbaket blev lidande men det går alltid att röra ihop en snabbvariant av tårta. Köpt rulltårta som jag toppade med daimgrädde…

En dag var vi till grannbyn och hälsade på vänner samt spanade in de absolut sötaste kycklingarna…

Detta besök inspirerade hela gårdagens arbete. Vi byggde klart hönsgården. Både inne och ute…

Under tiden hade sönerna ett eget byggprojekt. En kombinerad altan och vak-koja. Ovanpå lekstugan…

Så här mysigt hade de gjort där inne…

Lantliv handlar mycket om teamwork. På olika sätt. Nu är det ny vecka. Nya projekt och listor. Både hemma och på jobbet. Ha en bra vecka!

Dagar med GULDkant…

Egentligen tycker jag väl att alla dagar har någon slags guldkant. Ja de flesta dagar bjuder även på en och annan utmaning. Helgen bjöd på lite extra guldkanter, trots att maken var borta på jaktresa. Jag tror att barn är bättre på att se guldet än vi stora. Till exempel en tur i spöregn, åska och blixtar med fyrhjulingen…ja hur roligt är inte det?

Vi var till grannbyn och tittade på alldeles färska kycklingar. Hur fina som helst! På väg hem i ovädret stannade vi till och försökte fånga hur vackert det faktiskt kan vara även i oväder…

Dagen efter skulle vi på bärplockning. Hjortron och eventuellt blåbär. Vår favoritmyr var länsad och det var fullt av skräp på vändplanen. Jag är på inget sätt egennyttig förutom när det kommer till bär. Borde inte vi som bor här och som gör vår egen sylt och annat få plocka ”våra” bär? Vi gör det dessutom med en viss ömhet eftersom vi vill ha lika mycket bär varje år. Vi skräpar heller inte ner! Det ogillar jag skarpt!

Nåväl, vi är ju omgiven av myrar så vi hoppade upp på fyrhjulingarna. Siri också. Nu ryms hon knappt i tröjan längre men kan åka med ändå…

Kanske var det karma för vi hittade en myr som hade mer hjortron än vår favoritmyr någonsin haft…

Barnen var helt i extas. Edward som är lite ängslig över åskan missade till och med att det mullrade runt omkring oss en bra stund. Alla tre älskar att plocka bär. Harry har lite mindre tålamod men ändå. Själv minns jag bärplockning som otroligt långtråkigt. Men när man bor i skogen och har bären runt knuten kan man plocka korta stunder åt gången. Plockning blir då genast roligare. På mindre än en timme såg det ut så här och då hade mycket hamnat i munnarna också…

Siri tyckte inte att hjortron var någon höjdare smakmässigt…

Men det fanns mycket annat att göra. Som att träna upp sig inför jaktsäsongen…på fjärilar och annat…

Fiske har vi också hunnit med. Det gillar sönerna verkligen. Man hinner inte fiska så mycket själv när man är på tu man hand med fiskarbarn. Det är glädjefyllt med en hel del kaotiska inslag. En inte helt ovanlig syn är detta…

En tredje krok satt dessutom på insidan skon upptäckte vi en timme senare. Under tiden hann dessutom Siri plurra ett antal gånger. I jakt på främst trollsländor…

Harry fick en liten mört ganska fort…

När vi väntade tvillingar sade väldigt många: ”Åååå vad mysigt och tänk att de ju alltid kommer att ha någon att leka med…” Ja så kan det ju vara men de har också alltid någon att bråka med kan jag konstatera efter snart fem års erfarenhet. Vid fiske kan de i alla fall samarbeta. Harry hjälper Henry som också fått en liten mört…

Fika är ett givet inslag vid fisketurer…

Vi var även en sväng in till människobyn. För att handla och hämta ett efterlängtat paket. Sönerna har sparat ”guldstjärnor” för att få var sin kickbike. Jag har påtalat att vi ju bor i skogen med idel skog, gräs och grus men det skulle inte vara något problem. De löste problemet med att köra inne i ladugården och på plattan bakom ladugården. Hur nöjda som helst…

Nöjda och vänner är de oftast under hundpromenaderna också. Ja lite stridigheter om vem som ska ha vilken hund är det men ibland lyckas man fånga den spontana glädjen. Guldklimparna. Mina superhjältar. I alla former. På alla sätt. ❤

Lördagskväll hade vi besök av vänner jag inte träffat på länge. Och deras nytillskott; hamiltonstövaren Seger. Han och Siri fann verkligen varandra. Ungefär lika gamla. Jaktchampions på tillväxt…

Före de kom hade jag och sönerna bakat en blåbärspaj av helgens plock men än är det ett tag kvar innan alla blåbär är klara. Jag hade också hunnit snabbcykla ut i skogen och gömma lördagens skatt. Det finns ett område i skogen en bit från gården som sönerna själva döpt till ”gamla skon” (vi hittade en jättegammal sko där en gång). Jag gömde kistan där och ritade en bild på en gammal sko. Bilden lade jag i ett kuvert och gömde inne i en av sönernas rum. De fick då först leta ledtråd och sedan lista ut vart de skulle leta skatten…

Söndag åkte vi från Västerbottens glesbygd till Norrbottens glesbygd. Hälsade på vänner och fick en guidad tur till ”Grodkällan”…

Två mammor, sex barn och en valp längs den spångklädda Slengmyran. De större barnen har redan försvunnit i ”horisonten”…

Grodkällan är en gigantisk kallkälla med magiskt vacker färg. Inga svårigheter att se ner tre meter till botten där det dessutom bubblar från botten av det höga trycket. Inga svårigheter att oroa sig för att någon liten ska trilla i heller…

Namnet är en översättning och tros ha kommit från samerna som rastade vid källan förr i tiden då de skulle till Arvidsjaur. De såg då grodor som övervintrade i källan.

Där finns ett vindskydd med grillplats och såklart hittade barnen mer bär. Mer norrländskt guld…

Vi lämnade Norrbottens kuperade inland i kvällssolen. Efter en trevlig dag…

Hem kom vi ungefär samtidigt som maken. Han har också haft guldkantade dagar minsann och inte skjutit mindre än fyra vildsvin. Lite avundsjuk är jag såklart men så himla glad för han skull!

Fortsatt trevlig vecka! Ta till vara på guldkanterna!

 

 

 

 

 

 

 

På äventyr i ÅRE med omnejd…

I tolv års tid, ungefär, har jag och maken varit till trakterna kring Åre den sista helgen i juli. Helgen med jaktmässor och annat skoj. I år var inget undantag. Hela familjen tog sig iväg i onsdagens arla morgonstund. Vi hann inte så himla långt förrän vi såg baksidan av viltstängsel…när vilt tagit sig in på fel sida…

Vi körde Indalsleden ner för omväxling skull. Var lite desorienterade ibland men fram kom vi. Efter det traditionella stoppet på Lundhags i Järpen checkade vi in på hotell Fjällgården. Här bodde vi en natt då vi faktiskt tagit oss iväg ett dygn tidigare än tänkt…

Jag och Daniel har bott här en gång tidigare och visste vilken fantastiskt utsikt som väntade. Hotellet står bokstavligen mitt i skidbacken…

Rummen är ganska små men hotellet är jättefint i övrigt. God mat. Bad och bastu…

Två goda vänner anslöt på kvällen. Efter lite surr gjorde vi en ganska tidig kväll för att orka med morgondagens äventyr i Åre…

Vi hade tänkt oss upp på Åreskutan på torsdagen men molnen dolde hela härligheten. Vi åkte till Tännforsen istället. Sveriges största vattenfall. Mäktigt och vackert. Här fotat från ”Näckens udde” under ivriga samtal om just Näcken med sönerna…

Hela familjen lite längre upp längs vattenfallet…

Jag tyckte att jag kände igen mig faktiskt och min far bekräftade att jag varit där även 1987. Efter att ha tittat på alla fina grejor i den mysiga souvenirbutiken och ätit en glass åkte vi tillbaka till Åre. Molnen var fortfarande tunga. Någon regndroppe ramlade ner. Vi installerade oss i våra stugor och hyrde cykel till äldsta sonen. Tvillingarna var lite små men fick också prova lite grann. På Åres dirtbana…

På kvällen anslöt fler vänner. Vi åt middag ute på stan. Det finns fantastiskt bra matställen där. Ganska tidig kväll även denna kväll. Fredag var det dags för en hel dag i Kall. På Västgård Game Fair. Här väntar vi med spänning på Jocke Smålänning och Kenneth Aspestrands skjutshow. Alltid lika roligt att se…

Tvillingarna var också förväntansfulla…

Edward blev lite hysterisk över att han inte fick gå fram och kasta ägg med skyttarna som han gjorde ifjol. Vår kompis ”Blomman” räddade situationen genom att ta med sönerna ner efter showen och alla tre fick autografer på armarna. Efter lite shoppande och möten med en massa trevliga bekanta och mindre bekanta gick några av oss till Mini Game Fair. De små hade som ett eget litet äventyrsområde…

Inne i skogsdungen fanns en massa roligheter. Det var lite oklart vilka som jobbade där men vi roade oss själva och kunde till och med ta igen oss en minut eller två…

Lördagen var en Åre-dag. Vi inledde med frukost på Åre bageri. Det bör man inte missa! Lite dyrt men man är mätt till middagstid. Minst…

En riktigt fin dag! Vi mammor gick själva på stan en stund sedan var det äntligen dags att hoppa på kabinbanan upp till Åreskutan. 1274 meter över havet. Lite väl högt tyckte min kompis Maria men magisk utsikt…

Även åt andra hållet. Lite kyligare också. Daniel packar upp medhavda jackor…

Glass och lokal folköl i caféet…

Sedan var det dags att åka neråt igen. Jag är så glad att vädret bjöd till så att vi fick njuta av den finfina utsikten!

Eftersom jag inte kan få nog av forsande vatten åkte vi även till Ristafallet. Även känt som ”Glupafallet” i Astrid Lindgrens absolut bästa film (och bok); Ronja Rövardotter…

På väg tillbaka shoppade vi lös på Åre Chokladfabrik och sedan kände vi på lugnet vid stugorna. Grillade, lekte och umgicks…

När små (och stora) sussade sött gick jag och Jennie en kvällspromenad. Längs Åre strand bland annat. I blå timmen…

Söndagen packade vi ihop oss. Städade stugorna. Åkte vidare till Frösön och Jämtland Game Fair. Mässan låg mycket finare till i år. På ett bättre sätt också. Inte lika trångt. Välorganiserat men inte lika avslappnat som i Kall. Inte lika mycket utställare. Några fynd gjorde vi dock även här. Träffade fler trevliga människor. Hela familjen provade att skjuta med pilbåge. Igen…

Det är himla roligt men nog är det ännu roligare då det smäller…

Hamburgare kunde man köpa av självaste Anna Skipper. Då måste det ju vara en himla nyttig hamburgare?!? God var den också…

Inlandsvägen hemåt. På söndag kväll anlände vi till hemma bäst och vilken himla tur att vi hade ett hem kvar! Åskan hade varit på rejält besök och vi hade inte dragit ut något…Det har ju inte varit ett problem alls denna sommar men nu. Det måste ha varit en rejäl smäll. Det hade nästan tagit sig i tapeten bakom kontakterna…

Så himla läskigt! Kom ihåg att dra ut dylika ting! Och fundera på placeringen också!

Stort tack till alla inblandade för en helt underbar långhelg och för att vårt hemma bäst är intakt! ❤