NU ÄR DET NÄRA…

Om exakt fyra dagar är det dags. För Arctic Circle Race. Terränglopp mitt på fjället. Helikopter upp och sedan spring ner. 1,7 mil. Längs polcirkeln. Loppet är inte långt från vår fjällstuga. Jag och min kompis Maria åker uppåt på fredag. Jag är peppad och pirrig. Hade önskat att jag var ännu mer formtoppad men litar på att våra tjurskallar tar oss ytterligare en bit. Vi har ingen förväntad tidsprestation utan nöjer oss med att förhoppningsvis genomföra loppet. Titta på utsikten och hitta till målet.

Jag har hunnit komma upp i lite längre springturer. Mest hemmavid. Ibland känns det rätt bra, ibland känns benen så himla tunga. Det bästa är ändå att ryggen inte alls protesterat något. Det gör inte hundarna heller.

Jag springer verkligen inte fort (utom då det springer/flyger passande vilt framför hundarna, vilket i och för sig inte är så ovanligt) men man hinner ändå långt på en dryg mil. Hinner se mycket. Tänka mycket. Flåsa mycket. Njuta (mest efteråt).

Skorna är väl insprungna. Något litet hål har dykt upp på sidan. Efter fjällspringet ska jag belöna mig med nya. Hoppas att jag kan hålla i springandet även i vinter. Det har jag aldrig lyckats med hittills. Har du något vinterspringtips och tips på vad vi egentligen ska ha med oss (och ha på oss) på fjälloppet? Väderprognoserna lovar en hel del regn. Jag är glad så länge det inte är väldigt mycket dimma.

Nu är det även nära höst och jakt. Mina två favoriter. Till det har jag också fortsatt att träna. Både hundarna och en själv ska vara i form (en riktig utmaning med sommarvärmen som varit). Även skyttet såklart. Skytteträning är väldigt viktigt och minsann alltid roligt!

 

En lördag med både stövare och minigrisar

Det var en lördag med mycket vind. Med lagom temperatur. Med både väntade och oväntade besökare. En himla trevlig dag!

Mitt på dagen rullade det in en okänd bil. Det hör mer till ovanligheterna här vid vägens ände. Eller början. Beroende på hur man ser det. Det visade sig vara vår stövare Normas (ja hon heter egentligen Bergvattnets Dakka) uppfödare. Med var även Normas syster Darja och deras mamma Eska (inne på sitt 14:e år). Så himla roligt att träffa dem. Både fyrbenta och tvåbenta.

Det luktade gott vid vår bil. Kanske en hare sprungit förbi?

Norma tog allt med ro. Även vår springtur kvällen före. Hon har dessutom börjat löpa (tidigare än väntat) och vi klurar på att prova para henne. Sista chansen.

På eftermiddagen drog jag och tvillingarna till grannbyn. Till Berggård. Där det var öppet hus denna lördag. Med en massa söta djur, aktiviteter och fika.

Minigrisarna var nog bland de sötaste. Kom med både här och där.

Kollar på när Henry och Harry provar fiskelyckan i fiskdammen.

Vi fick åka traktorsläp in i hagen. Mata fjällkor och ponny.

Alltid lika mysigt på Berggård. Roligt för alla barn att träffa djur de kanske inte ser så ofta. Där finns dessutom många fler djur än de som fastnat på bild här ovan. Henry och Harry fastnade dock mest för alla körbara aktiviteter. Efter fika åkte vi hemåt. Till en lugn och lördagsmysig kväll. ❤

 

Då var det dags…

…för svalare temperatur, regn, grillning och att fylla 40 år. Ingen ångest över något. Varje säsong och årstid har sin charm. Bjuder på upplevelser och erfarenheter. Liv, kärlek och lärdomar.

Under veckan har jag mest jobbat, städat och bakat. Tänker att det egentligen är mycket roligare att göra det för någon annan. För någon annans födelsedag. Men man har i alla fall helt fria händer vad gäller tårtor. Kan välja att göra sin egen favorit; kladdkaka med daimgrädde (samt smörgåstårtor från Värdshuset i Bastuträsk).

Jag har haft en del ångest över kalasandet. 40-årskalasandet. Ville inte ha något stort och jättefestligt. Svårt med många fina vänner. Svårt att välja. Det slutade med att jag ”bara” bjöd familjen. Min stora, fina familj. En hel del trevliga bonusbesök fick jag också. Väldigt tacksam över alla gratulationer. På alla sätt och vis. Alla fantastiskt fina presenter. Allt från blommor, hantverk, smycken, träd, tavlor, resor och jaktupplevelser. Älsk på det och på alla inblandade! ❤

Ja mellan varven hann jag faktiskt både springa och  prova den nya hängmattan några minuter. Kolla in var mina presentäppelträd och pioner skulle planteras. Dirigera.

Mysa med sönerna i grillkåtan. På riktigt. Med eld. Skissade på trädkoja.

Njuta av både regn och sol. Även i kombination. Hemma.

Som en bonuspresent återfanns dessutom den stulna traktorn från jobbet. Glada, lyckliga dagar! ❤

 

Mammor och barn på äventyrsdag. Från berg till grotta.

Sist jag och Hanna sågs pratade vi om en äventyrsdag. Med barnen. I närområdet. Sådant som ofta glöms bort och sådant som man vill besöka minst en gång per år. Ett berg och en grotta var målet. Söndag blev dagen. Äventyrsdagen. I trakterna kring Kalvträsk.

Vi skulle mötas i Kalvträsk efter lunch. Lite halvflyktig tid då både jag och Hanna är obotliga tidsoptimister. Vi ringdes under vägen. Ungefär lika stressade men helsynkade. Var på plats nästan exakt samtidigt. Trots både viltspaning och diverse andra pauser.

Vi körde en bit till. Målet var Vitberget (en av Västerbottens högsta punkter) och dess utsiktstorn. Man tar sig ganska långt upp med bil först. Om man har en hög bil vill säga. Vi parkerade, tog på oss ryggsäckarna och började vandringen uppåt. Genom otroligt fin skog. I Vitbergens naturreservat.

Det finns väldigt fina vandringsleder/stigar lite överallt kring Kalvträsk. Välmärkta. Spännande. Hur sugen blir man inte på att gå till Sagoön till exempel?!

Men nu skulle vi upp i utsiktstornet. Tjugo meter högt. Ett före detta brandtorn/luftspaningstorn. Det var en ganska molnig dag med regn utlovat till aftonkvisten. Ändå såg man ungefär hur långt som helst.

Jag tog ganska få och väldigt snabba bilder där uppe. Det visade sig nämligen att tvillingarna inte var det minsta höjdrädda ens på den höjden. På gott och ont.

Vi kom ner. Med påtvingad sakta mak för de små. Började leta en bra fikaplats. Stugan nedanför kan man gå in i men dörren hade hängt sig rejält. Vi bestämde oss för att inte plåga upp den. Vi hade sett en skylt om en stig mot ett vindskydd. Vi gick ditåt. Det ångrade vi inte. Hur fint som helst. Med magisk utsikt även där.

Henry och Rut spanar. På var sitt sätt.

Vi dukade upp vad som nästan kan kallas en hel fikabuffé men man kan inte ha för mycket av den varan när barnen är med. Glöm inte toapapper heller. Och glöm absolut inte att täcka över eventuella terrängbehov. Ordentligt! Det är en naturlag. Likväl som att inte skräpa ner.

Tillbaka och nerför gick det fort. Lite för fort ibland. Harry ramlade och skrapade sig på huvudet. Som tur var bara skrap. Det gick fort över.

Vi packade in oss i bilen. Körde mot nästa mål. Vitträskgrottan. Även kallad björngrottan. Jag och sönerna gick dit förra året. Längs en lite längre stig. Idag tog vi den kortare då benen redan fått sig en omgång. Här nedan väntar Hanna och Rut in barnen som passade på att klättra omkring lite på vändplatsen där vi parkerat.

Den här grottan är väldigt spännande för de små. Lite halvläskig för vissa. Jag och Henry gick först ner. Man får som kräla in men där inne är det vidare. Format som i två ”rum”. Med mycket spindelnät. En pannlampa är ett måste. Alltid lika fascinerande att tänka på att en desertör (från finska vinterkriget antar jag) bodde här i två vintrar. Han gjorde det bra minsann!

Hela äventyrsgänget (utom jag då) i grottöppningen. Hanna, Arvid, Karin, Henry, Harry och Rut. (Vår Edward var på andra äventyr den dagen).

Tvillingarna (som snart blir sex år) började nu vara lite trötta i benen. Lite nötter, choklad och åka på rygg en bit så gick det över. Framme vid bilarna igen insåg vi att tiden gått fort. Lite fortare än tänkt. För tidsoptimisterna. Glada och nöjda över dagen sade vi adjö och på återseende. Med planer om fler äventyr.

 

 

 

 

 

 

Vilka pangdagar!

Sista chansen. Sista veckan. Förra veckan. Lyckades jag ha flera semesterdagar i rad. Alla var pangdagar på sina sätt men extra mycket på fredagen.

Vi steg upp ovanligt tidigt. Åt frukost och lastade in bössor och familj i bilen. Styrde kosan mot mina föräldrars stuga i Finnträsk. Lämnade tvillingarna där med mormor och lastade istället in morfar med bössa i bilen. Mötte upp kompisen Nicke. I Piteå. På Fritid & Vildmark. För ett besök på skjutbiografen. Lite nervös men väldigt förväntansfull (och väldigt glad) i väntan på att gå in.

Jag hade aldrig provat förut. Att träna löpande skytte mot en bioduk. Med sin egen bössa. Med riktiga skott. På olika djur. I olika miljöer. I olika hastigheter.

Allt gick varmt. Bössor, dämpare och en själv. Men helt galet roligt! Otroligt bra träning också. Ett väldigt nöjt gäng efteråt (även pappa trots att han såg lite sammanbiten ut på bilden).

Efter lunch åkte vi tillbaka till stugan i Finnträsk. Mormor hade grävt fram några mer eller mindre antika kastspön till tvillingarna medan vi var borta. Efter deras förfrågan. Haft kast-träning både på gräsmattan och i träsket. Henry och Harry ville genast visa sina talanger. I ”kastmete”. På badstranden. Med diverse viktiga tillbehör. Som lockade till skratt.

Duktiga var de minsann. Fiskelyckliga. ❤

Eftersom vi liks var på badstranden blev det även bad. Såklart. Samt en kombination. Av bad och fiske.

Efter middagen åkte vi hemåt. Edward stannade kvar. För att bland annat gå på världsutställningen av Titanic med mormor. I Skellefteå. Han var helt lyrisk. Tvillingarna också. De hade var sin kompis på besök. Lekte, badade och smög på fiskar med egengjorda ”spjut”. En av kompisarna frågade om det var så man fiskade när jag var liten. Ha ha!

Pojkarna fortsatte leka. Med mycket jaktlekar. Vi pratade en del fällfångst. De ville bygga en rävfälla. Tiden räckte inte riktigt till men vi undersökte hur musfällorna fungerade och till allas stora glädje hade Henry fått en mus i sin. Jaktlycka.

Hoppas att Du också haft några riktiga pangdagar!

 

UTFLYKTSDAGAR

Efter lite hemmajobb och gårdsprojekt var det dags för lite utflykter. Bortavid och hemmavid. I fortsatt varmväder.

Igår packade vi in oss hela familjen i bilen och åkte till min lillebror Johnny och hans Josefin. I Vindel-Ånäset. De föreslog ett besök hos Glassbonden. Ja vem tackar nej till ett sådant utflyktsmål? Hur mysigt som helst! Fina kor/kvigor, vacker utsikt över Vindelälven, lekmöjligheter för barnen och fantastiskt god närproducerad glass.

Efter Glassbondebesöket skulle vi tillbaka till Johnny och Josefin. Vi delade upp oss lite för att göra fler önskvärda utflykter. Några for till ett rökeri och några till en antikaffär. På Rödå Antik fanns hur mycket som helst. Både antikt och second hand. Med väldigt trevliga säljare/ägare.

Jag gjorde några tavelfynd. Edde också. Sedan åkte vi vidare. Tillbaka till bror och svägerska. Lekte, gungade, spelade kubb och bjöds på god grillmiddag.

På kvällskvisten åkte vi de tio milen hemåt. Fantastiskt fin kväll.

Hemma har det också varit några fina kvällar. När man kan andas lite svalare luft. Njuta av solnedgången. Och det faktum att de håller på att sätta upp plogpinnar. Det känns väldigt långt borta med vinter just nu men jag välkomnar den. Eller speciellt hösten till att börja med. Jag och Siri (som tappat så mycket päls att man knappt känner igen henne).

Hönorna har blivit helt tokiga också. Är inne i någon slags ruvningspsykos. Rut och April. De har ruvat i veckor. Greta undrar vad de pysslar med. Jag också. Tuppen är ju som bekant borta så det finns ju inga befruktade ägg att ligga på. Men igår fick jag några av svägerskan som kanske är just det. Jag har makat in dem under hönorna så nu får vi se…

Idag var det auktion i en grannby. Jag och Henry hade tänkt åka dit (de andra var på ärenden och läkarbesök i Skellefteå) men det blev så mycket jobbsamtal för mig att vi missade hela visningen. Nåväl, vi åkte dit och hämtade upp släktvänner som var less och varm redan efter en timme. Vi drog på shoppingrunda i Norsjö istället. Jag gjorde fler loppisfynd (får visa allt senare). Otroligt varm dag trots en del moln. Åska och regn var utlovat men ännu har jag inte sett något av det. Innan middagen var det en del prat och tjat och bad. Så fick det bli. Enda chansen att komma ner i normal kroppstemperatur. En stund i alla fall.

Hem och fortsätta med middagsbestyr.

Det bästa med semesterdagar. När man har tid att vara mer spontan än vanligt. Inte ha några direkta måsten. Äta middag lite senare. Vara ute länge. Sova längre. Umgås med nära och kära lite mer. ❤

 

 

Loppisfynd & Frysfynd

Med åren har jag fått något mindre bacillskräck och insett (mycket med hjälp av goda vänner) att man kan göra riktigt bra fyndigheter på loppis och dylikt. Speciellt när man gillar lite mer viltinspirerad inredning. Och när man tänker på miljön. Inför varje höst kan man även göra fyndigheter i frysarna och prova på lite nya kombinationer i köket.

Förra året köpte jag en väggampel. Tror jag att man kan kalla det. På en lokal second hand butik. Den var grönaktig och lite rostig. För någon helg sedan kom jag att tänka på den. Den låg i verkstaden (där jag lämnat den) och bara väntade på att bli ommålad och uppsatt.

På samma butik hittade jag ganska nyligt en himla fin burk. För femton kronor. Med grävlingar, fasaner och annat. Sådant växer inte på träd. Passade perfekt i köket bland andra burkar. Än så länge tom men kanske jag ska gömma lite lördagsgodis eller hundgodis eller något annat där. Vad tycker du?

På Tradera har jag fyndat en mindre bonad. Egentligen är jag inte så förtjust i dylika men är det en tjäder på så får man tänka om. Sydda bonader får mig ofta att tänka på min biologiska morfar. Han som inte gjorde så mycket annat än bonader, rökte cigariller och drack grogg. Han som pekade ut recept i kokböcker till min mormor och som inte gillade barn. Tjäderbonaden, som ändå är himla fin, får hänga i garagerummet i väntan på den rätta platsen. Upphängningen har jag och Harry gjort av en gren och ett läderband.

På Tradera har jag även fyndat en fulfin akvarell. Fylld av barndomsminnen. På älgjakt med gråhund. Pappa har ibland sagt att jag förmodligen kommer tillbaka till det. Så kanske sparar jag tavlan själv eller så ger jag bort den till någon som är där nu. Tiden får utvisa.

Idag har jag även gjort fyndigheter i frysarna. Rensat och organiserat. Inför hösten. Hur mycket fisk och kött är kvar och vad? Hur mycket svamp och bär är kvar och vad? Det hela resulterade i att en frysbox kunde stängas av (för tillfället) och jag fick en massa jobb i köket. Nya kötträtter skulle provas och saft skulle tillverkas. Av lingon, krusbär och vinbär. Vilken rikedom det är att vara jägare och samlare! ❤

Krusbär är lurigt. Vi har två buskar. Svärfars har flera. Förutom att äta direkt från busken tycker jag inte riktigt att de är bra till något. Men idag var en god vän och hennes barn förbi. En sådan där vän som man bara träffar några gånger per år men som man vid varje möte inser hur mycket man skulle vilja träffa ännu mer. Som man har så himmelens mycket gemensamt med. Hon, Hanna, föreslog att jag skulle göra saft. Ja varför inte tänkte jag. Det går ju åt. Jag gjorde saft av krusbär och röda vinbär. Jättegott! Sedan gjorde jag lingondricka.

Nu är det sent. Jag och halva köket är rödprickiga och halvsvettiga. Tvätten är inte hängd. Som vanligt. Imorgon bitti kommer dessutom svärfar tidigt. För lite mer gårdsprojekt. Nåväl, han är ju van vid att jag är lite morgontrött…