Hemmets nya hjärta – del 2

Två och en halv vecka kommer det att ta. Köksrenoveringen. Så sade min man. Jag som annars är tidsoptimisten i familjen var lite skeptisk. När maken drar igång ett projekt är det alltid välplanerat, alla grejor finns redan på plats och allt blir garanterat slutfört. Dessutom i full fart! När det gäller köksrenovering vet man ju dock inte vad man ska stöta på. Blir det någon otrevlig överraskning? Är alla grejor verkligen på plats? Håller vår plan? Måste vi göra något annorlunda?

Två och en halv vecka senare började vi städa upp i köket med omnejd. Ställa in alla grejor på nya platser. Eftertänksamt. Njutningsfullt. Det allra mesta hade gått enligt planen. Det känns fortfarande lite overkligt faktiskt. Det blev så himmelens bra! Det hade inte varit möjligt utan maken och alla andra som på olika sätt hjälpt oss. Vi är otroligt tacksamma! Vi kommer att bjuda på mycket gott i köket här framöver…

När man kommer in i hallen från huvudingången och ser mot köket.

Köksinredningen heter Sentens och själva luckan heter Torp. Electrolux Home och Skelleftebygg har varit till stor hjälp! Kakel, tapeter och golv har vi beställt lokalt och så även hantverkarhjälp till de bitarna (Norsjö Måleri). Ej att förglömma andra viktiga hantverkare som flera av dem står oss nära. TACK!

Det blev väldigt mycket ljusare överallt (jag var rädd att det skulle bli för ljust men det kan det nog kanske inte bli?) och det känns som att man är ännu närmare fönstren och utsikten på något vis.

Vi har inte hängt upp mycket på väggarna ännu. Bara våra finaste troféer som vi valt plats åt med stor möda. Det andra får komma upp lite senare. Man ska inte hasta fram inredningen. Det ska kännas helt rätt.

Inga gardiner har heller kommit upp men jag har inhandlat dem. Väntar på sämre väder så att både fönsterputsning och strykning kan bli mer aktuellt.

Vi beställde ny soffa och soffbord lite väl sent så nu får vi gott vänta ett tag. Nåväl, nu vill man ju ändå bara sitta vid köksbordet. Titta på köket. Titta ut. Titta på TV är ingen av oss ändå speciellt bra på (som tur är).

På tal om köksbord. Svärfar har (med hjälp av vår vän Tomas) byggt det. Jag har målat, betsat och lackat det. Mycket kärlek är nedlagt även på detta. Försten som sätter gaffeln i det blir det inte roligt för! Ha ha nä det ska såklart användas! Stolarna har vi köpt på Mio.

Frågan är nu om vi verkligen behöver någon kökslampa? Inte egentligen för ljuset då vi har spotlights i taken. Kanske för mysfaktorn? Men vad för lampa i så fall? Jag hade tänkt ut en i horn men det kanske blir lite för mycket horn? Vad tycker du?

 

 

Från torp till slott. Från vildsvin till guldmedalj…

Fredag den sista maj lämnade jag och sönerna Lerberg med ett visst vemod. Det var två plusgrader och vi mötte snön längs vägen. Hemma hade det till och med lagt sig. Som blöt florsocker. Vi stressade vidare. Hade redan packat för nästa äventyr. Äldste sonen skulle till farmor och farfar och tvillingarna till mormor och morfar. Själv skulle jag till flygplatsen i Umeå.

I Stockholm var det 20 grader varmt. Hyrbilen var modern och snabb. En Volvo som tur var. Trafiken var näst intill problemfri (i ovanlig ordning). I kvällssolen rullade vi upp mot slottet och våra vänner (både kända och okända). Öster Malma och Svenska Jägareförbundet. Årsstämma stod på helgens agenda.

Efter kvällsmat på slottet letade vi reda på våra hotellrum i röda längan (alldeles bredvid slottet). Jag och Lisa från Norrbotten delade rum. Väldigt trevligt! Vi delade även fascination för Södermanlands djur och natur.

Lördag morgon åt vi frukost och gick sedan en exotisk viltspaningspromenad innan stämman skulle börja.

Det finns gott om frilevande vildsvin i Södermanland. Just dessa godingar uppehåller sig dock i ett hägn vid Öster Malma. Mycket mindre skygga och mycket mer fotovänliga. Fascinerande djur! Stökiga, fulfina och väldigt goda.

Många fältharar var också i farten. En annan exotisk art för oss norrlänningar.

Träden sedan. Jösses vilka fina! Vilka gigantiska! Kontrasternas land!

Årsstämman höll igång hela dagen (och halva nästkommande dag) med representanter från hela landet. Med extra mycket diskussioner där sådana var väntade. Allt genomsyrat av värdegrunden med öppenhet, respekt och ansvar. Jag är verkligen ingen förbunds- eller föreningsmänniska egentligen men jag tycker att detta är fascinerande. Jag är mer än gärna del av det största som kan främja mitt största intresse. Jägarlivet. Jägareförbundet har gjort så himla mycket att jag knappt vet vart jag ska börja men målsättningen är (som alltid egentligen) att alla ska vara stolta jägare och medlemmar, att vi ska ge medlemmarna mer jakt, att vi ska vara världens bästa jaktland (vilket vi typ är), att vi ska ha välmående viltstammar som förvaltas lokalt och att jakt och viltvård ska vara en självklar samhällsnytta. Hur bra är inte det?

Mina länsförtroendevalda Västerbottenskollegor på stämman, K-G och Fredrik, samt deltagande från Norrbotten längre bort på samma rad.

På lördagskväll var det gomiddag för alla stämmodeltagare. Perfekt balans mellan det fina och det familjära. Älg till varmrätt kändes till och med lite för bekant för oss norrlänningar. En himla trevlig (och god) kväll hur som haver.

Några avtackades särskilt under middagen. Jag tänker dröja mig vid min ”landsman” från ostriket Burträsk. Torbjörn Lövbom avtackades efter tolv år i förbundsstyrelsen med bland annat den tunga rollen som rovdjursansvarig. Ännu mer än så har han dock gjort inom förbundet. Ännu mer har han gjort för var och en som jagar än vad var och en kan tänka sig. Lika många har han garanterat retat upp längs vägen. Mången har han inspirerat. Bland annat en liten flicka som en gång bodde granne med honom för rätt länge sedan. Som väldigt gärna ville samla på delar från bävrar (bland annat). Som också fick det tack vare Torbjörn. Denna flicka som nu är ganska stor fick höra detta på stämman då Torbjörn drog en av sina anekdoter. Alla som var där och som inte känner mig kommer förmodligen att minnas mig som ”Bäverjägaren” eller något dylikt. Den kvällen då Torbjörn även fick Jägareförbundets belöningsmedalj i guld samt en väldigt passande present av förbundsstyrelsen. Den kvällen då vi alla applåderade honom för hans jobb. Bra jobbat Tobbe!

Efter en till natt i världens fluffigaste sängkläder (antingen var det verkligen så eller så berodde det på föregående nätter i sovsäck?) var det dags för frukost och fortsatta årsstämmohandlingar i ”ladugården”.

Efter lunch var stämman slut. Vi åkte mot flygplatsen. I en fullproppad flygplats på Bromma satt jag och väntade. Björn Ranelid satte sig snett mitt emot. Jag blev både glad och irriterad. Samma gäller den så kallade ”flygskammen”. Jag känner ingen skam, jag har inte tid med det. Att resa under en längre tid. Jag tycker att vi ska värna om miljön såklart men inte att vi ska skämmas i onödan. Jag undrar lite nu och då om mina glesbygdsbarn skulle kunna göra samma effekt fast med delvis motsatt budskap utanför Sveriges Riksdag som Greta Thunberg? Vad tror du?

Bara någon dag efter hemkomst från Öster Malma var det dags för det första JAQT-mötet på länsnivå. I Lycksele. För alla ansvariga i Västerbotten. Jag, Anja och Åsa var sammankallande. Väldigt inspirerande och nytänkande. Håll koll på vad som komma skall säger jag bara…

Kvällens deltagare från Västerbotten inklusive en gästdeltagare från Kalmar – som utbildade eftersöksekipage på rovdjur här i länet och som berättade vad som händer på JAQT-nivå i deras län (bland annat). Väldigt roligt och intressant!

Det var förmodligen ett tecken att kvällen var så himla fin på vägen hem. Jag körde en omväg med några favoritpersoner på vägen hem. Njöt av utsikten.

Av en av hemmaälgarna som uppehöll sig ett stenkast från gården. Inte speciellt brydd över min närvaro. Som ändå inte vill bli speciellt störd just i dessa tider. På återseende till både älgar och läsare! Nästa gång ska ni få se mer av det jag hållit mig undan – köket.

När vi höll oss undan både renovering och bekvämligheter…

Köksrenoveringen hade kommit in i nästa fas. En fas som innebar att jag och sönerna helst skulle hålla oss undan igen. En långhelg på vift. En långhelg med flera olika äventyr. Med fullpackad bil hämtade jag upp sönerna efter skolan en onsdag.

Pinkpaus vid Beukaforsen. Både blåsorna och bråken blev mindre. Ibland blir det så himla bråkigt, ibland inte alls. Ibland krävs det bara en blick, ibland mycket mer. Mycket beror nog på dagsformen, tröttheten och förväntan. Jag blir mest provocerad av negativa attityder, det drar liksom ner alla. Det gillar jag verkligen inte! Jag vill att alla ska dras uppåt i så fall.

Knappt 20 mil senare blickar vi ut över vårt mål. Lite till vänster i bilden ser ni hustak. Våra vänners finfina ställe Lerberg. Som ett vykort även det med sitt torp högt upp på en ”skogsudde” och milsvid utsikt åt alla håll och kanter.

Lerbergstorpet har inga bekvämligheter, har aldrig haft. Egentligen tycker jag dock att bekvämligheter är lite fel ord. Även om man är utan el och vatten i kranen (bland annat) är det långt ifrån obekvämt. Tvärt om! Både mysigt och nyttigt att vara utan moderniteter. Det tycker även barnen. Allt tar såklart lite längre tid men i dagens samhälle är det nog bara bra. Bra även med mer fysiskt arbete.

Familjen Andersson-Ferry bjöd på grillad korv och dryck då vi anlände. Kallt och regnigt ute men varmt av brasan och det trevliga sällskapet.

Det blev flera goda måltider ute. Björns varma mackor gick inte av för hackor. Med rökt renost och älgsalami (bland annat).

Det var sol, regn och hagel om vart annat. Dagen vi åkte vidare (fredag den sista maj) snöade det till och med.

Det eldades mycket. Både ute och inne. Heidi lägger på i kaminen medan Harry kollar efter älgar.

Vi spelade en hel del sällskapsspel. Björn hade även några schack-lektioner med Henry och Harry. De hittade på lite egna regler ändå men skam den som ger sig.

Björn drog även med alla barnen på cyklande grodspaning. Han hade rekat före men just denna kväll såg de inte en enda groda. Alla var glada ändå. Även jag och Heidi som fick lite kvalitetsmässig vuxentid att dricka något glas rött och börja lösa världsproblem. Björn kom sedermera in med andra infallsvinklar (och rom). Man har aldrig tråkigt i detta sällskap! ❤

Tråkigt att hämta vatten och tvätta händer var det inte heller någon som tyckte.

Eller att gå på utedass med världsbäst utsikt.

Harry hittade någon slags Tyrolerhatt (Heidis morfars tror jag att det varit) vilken han hade på sig i princip hela helgen. Passar bra till både vyn och vedhuggningen (han fick dock inte lov att mer än försiktigt prova med just den yxan på bilden).

Nätterna har vi också spenderat på torpet. Jag och pojkarna på övervåningen. Vi har faktiskt invigt den/det. ”Logementet” som det kallas och som Heidi och Björn stressat som galningar för att hinna klart innan vår ankomst. Vi har sovit som kungar i underställ och sovsäckar på militärsängar. Efter något dygn kom mer värme upp och nattklädsel blev inte längre ett måste.

En dag for vi på utflykt till Rönnäsberget. Dit upp har Heidi visat mig en gång förut, för många år sedan. Det var precis lika fint nu som då! Tänk så mycket som hänt under åren som gått. Tänk att vi nu kan visa våra barn smultronställen med historia. Verkligen fint! ❤

Vi får se hur länge det dröjer till nästa gång och vad som hänt däremellan?

En dag var vi en sväng till civilisationen. Till människobyn Storuman. Vattnade i deras växthus. Alla ville hjälpa till. Dante ville kissa i vattenkannan. ”Neeej!” sade jag spontant. ”Jaa det går bra” sade Heidi samtidigt. Jamen just det, det är ju faktiskt väldigt bra som gödsel. Men man ska späda ut det väldigt mycket säger Heidi.

Såklart blev det även träning. Inklusive armbrytning. Heidi är ju faktiskt elvafaldig världsmästarinna i just det. Hur stort är inte det!?!

Roligt för de små att det numera även finns barnbord. Henry och Harry gick några rätt jämna matcher. Det gäller att hålla tungan rätt i munnen…

Fredag rullade jag och sönerna vidare mot nya äventyr. Tack för fina dagar på Lerberg med omnejd! På återseende!

Vill du läsa mer om och av Heidi kan du klicka här. Vill du läsa mer om (och av) Heidis och Björns fossilfria mål kan du klicka här.

Hemmets nya hjärta – del 1

Vi bestämde oss i höstas. Att det var dags att renovera hemmets hjärta. Denna vår. Dags att göra köket större och med ännu mer hjärterum. Både stora och små var redo.

Först lite förebilder såklart. Som det såg ut när jag nästan packat ner allt (utom nödvändigheter såsom kaffemaskin, hushållspapper, ögonlappar och whiskey). Jag packade till sent på kvällen, även väskor inför min och sönernas reträtt till fjällen (för att hålla oss undan rivningsarbete). Till höger skymtar hallen och till vänster vardagsrummet (och ännu längre ner till vänster är Henrys rum).

Annan vinkel, med dörröppningen mot vardagsrummet. Tack för denna tid köket! Det har varit himla mysigt!

Vardagsrummet är ganska stort. Harry står i dörröppningen mot köket (med tröjan fel väg i vanlig ordning). Planen var att öppna upp mer mellan köket och vardagsrummet. Göra mer öppen planlösning. Man vill ju mest bara vara i köket ändå. I hemmets hjärta. Electrolux Home i Skellefteå har hjälp oss att rita och hitta det kök (Sentens) vi verkligen ville ha. Familj, vänner och andra medhjälpare har hjälpt oss att förverkliga det. För evigt tacksam över det! ❤

Men nu ska vi inte gå händelserna i förväg! Så här såg det ut i köket då jag och sönerna kom hem från fjällen och mostern. Det allra mesta var borta och vattnet var omdraget. Inga otrevliga överraskningar.

Någon dag senare. Mycket har hänt på alla nivåer. Nu står jag alltså i gamla vardagsrummet och fotar mot det gamla köket. Nu börjar man få känslan för planlösningen och för ljuset. Underbart!

Under renoveringstiden har vi mestadels bott i grillkåtan, ute och på vår inglasade altan (när vi inte varit på jobb och skola). På altanen ställde vi ut kylskåpet och mikrovågsugnen. Hade skafferi i ett gammalt skåp. Gasolvärme och gasolgrill några steg bort. Det var dock bara första helgen som lite sommarvärme var med oss sedan var det faktiskt väldigt kallt och regnigt som tusan. Jag och sönerna har ätit både någon frukost och kvällsfika inne i trappen men mest ute på inglasningen och grillkåtan ändå. De utrymmena har verkligen varit guld värda! Det har även farmors matlådor varit, man kan faktiskt bli less på grillad korv!

Vi har för det mesta ätit tillsammans men annars har Daniel byggt varje ledig stund. Jag har underhållit hundar och barn.

Även skött om en bonushund någon vecka. Den fina grå killen i mitten.

Några lunchpromenader med Hardy och hans matte har verkligen fyllt på energiförrådet. Man kan inte bli annat än glad av Hardy!

Jag kan inte räkna antalet gånger jag och sönerna varit till Arenaparken i Norsjö. Jag kan dock enkelt räkna antalet fiskar vi fått…noll. Även fiskarna måste fått en chock när det blev väldigt kyligt igen?

Lite nu och då har jag försökt få till lite egentid i verkstaden. Med målning och hornpyssel. Svärfar har byggt ett väldigt stort kryssbord åt oss. Till det nya köket. Min uppgift var att ”färglägga” det. Jag var helt skakig innan jag valt färg och satt första penseldraget på det. Det skulle visa sig bli väldigt många penseldrag (bets, färg och lack) men det ska jag berätta mer om senare.

Innan förra helgen (Flygarhelgen) såg det ut så här. Tapeter, golv och en massa el på plats. Bland annat. Nu skulle själva köket monteras. Nu skulle jag och sönerna hålla oss borta igen…

 

 

När vi skulle hålla oss undan drog vi till vykortet…

Förra helgen var det äntligen dags. Att börja med det stora köksrenoveringsprojektet hemma. Det blev sagt att det var bäst om jag och sönerna höll oss undan under själva rivningshelgen. Vi bestämde oss då för att åka till fjällen. Harry ville åka till sin moster istället men jag, Henry och Edward samt en kompis till den sistnämnde packade in oss i bilen och styrde uppåt. Mot en helt fantastisk helg!

Nästan framme tog vi en paus. Beundrade fjällen, fotograferade, plockade och hoppade bland stenar. Henry iförd keps, shorts och Zorro-mantel. Min lilla hjälte på sitt alldeles egna sätt! ❤

Himlen var blå och solen sken så länge den bara kunde. Mellan stugor, husvagnar och fjäll.

Fullmånen tog vid. Vykort från nedanför vår stuga.

Sönerna sussade gott medan jag spanade efter mångubben.

Dagen efter tog vi bilen en bit närmare norska gränsen. Parkerade och tog fram skidorna. Åkte upp på fjället. Grabbarna fick välja väg. Hur fint väder som helst! Hur fin tur som helst! Det enda som saknades var shorts istället för byxor (och resten av familjen såklart).

Lunchpaus på en barmarksfläck. Yoghurt, grillad kyckling och apelsin. Mycket vatten. Man tager vad man haver och man ska inte krångla till det!

Lite snöbad på det. Busigt och svalkade skönt.

Edwards kompis hade aldrig varit i fjällen, vilken lycka att få visa honom allt det fina en sådan här dag! Han tyckte att det var mycket bättre än förväntat. Vi passade även på att köra över gränsen. Att få stå med ett ben i Sverige och ett i Norge är alltid roligt. Det tyckte även jag då jag var liten.

Tillbaka vid stugan fortsatte svalkningsprojekten. Henry var tuffast! Själv provade jag inte ens.

Många vänner var också här denna helg. Vi hade en gemensam lördagswokmiddag under fjällsolen. Hur trevligt som helst!

Söndagen ville vi inte stressa hem från allt det fina. Det var en sådan där dag med cykling, fiske och bad. Bland isflaken. Hur härligt är inte det? Tjugotvå plusgrader i fjällskuggan, den nittonde maj.

Sedan var det dags att styra silvervägen neråt igen. Med bilen. Spända att se vad som hänt hemma i skogen. Hur det gått med rivningsarbetet. Tack för denna gång fjällen!

Sköna maj eller hur det nu var?

Maj var välkommet men verkligen inte speciellt skönt. Inte vädermässigt i alla fall. Jag läste i bondepraktikan (för skojs skull) den första maj då snön åter täckt marken. ”Om Valborg fryser om fötterna, kommer det att frysa 40 nätter till” så stod det. Det blev inte riktigt 40 nätter men det blev ovanligt många. Det kanske ligger en del sanning i bondepraktikan ändå? Då kan den svala maj kanske även betyda en bra sommar med god växtlighet. Tiden får visa. Här kommer lite av vår maj hemmavid.

Det är inte bara en majmorgon jag dragit upp rullgardinen och mötts av mer vintrig än vårig utsikt. Man slutade förvånas. Älskar hemmavyn hur som haver.

Vårjobb på gården har vi klämt in mellan snöfläckarna och snöflingorna. Borsten till gräsklipparen är en av de bästa investeringar vi gjort. Det går snabbt att ”räfsa” och blir väldigt fint resultat.

Jag blev uppriktigt ledsen då första snön tog knäcken på vår stora, fina gårdsrönn och nu har vi rensat upp förödelsen. Nu är den ett minne blott…förutom fågelholken och stubben. Den senare kommer att kräva lite mer jobb.

Mellan vårjobben blev det en riktigt lyckad vårjakt också. Maken fick fälla en fin råbock. En fredagskväll hemma i skogen. Hela familjen jaktlyckliga. En hel del mat till frysen.

Henry och Harry har sovit första natten på egen hand i ”sommarstugan” (sovstugan på gården). Jag smög ut när solen gått ner. Skrämde iväg några harar. Tvillingarna var tysta och sussade sött. De tog till och med sovmorgon. Älskar att de är trygga med dylika ”äventyr”.

Äventyrsmotionsrundor med hundarna har det också blivit. Såklart.

Både på snö, barmark och mittemellan. Jag undrar om det någonsin kommer att kännas bara lätt och skönt att springa? Eller det kanske inte är meningen? Det känns alltid bra efteråt i alla fall.

Det har varit fortsatt väldigt mycket fågel kring vägarna. Till synes oberörda, som tur är, av det spännande majvädret som bjudit på mången snöfall (bland annat).

Denna vecka har det varit lugnare med fågel längs vägarna. Nu hoppas jag att de tar hand om en massa ägg inne i skogarna istället. Hur det än blir tror jag att det blir ett bra fågelår även kommande höst.

Istället för fåglar syns nu massor av harar (skogsharar). Både längs vägarna och hemma på gården. Mitt i ombytet mellan vinter- och sommarklädsel. Man kan skymta flera stycken hemma på ängen i skymningen. Smaskandes på det lilla gröna som kommit upp. Jag kan stå med kikaren hur länge som helst och titta på dem. Även på älgar som passerar gården. Som ibland stannar till vid saltstenen eller för att provsmaka gräset.

Renar också. De vita är finast tycker jag. Lite sagolika. Även omgivningen just här. Lite sommarkänsla över det.

Vårvattnet har inte varit extremt. Inte mitt vårfix heller. Halvårsklippning och lite ljusare hår. Så himla skönt! Jag tänker jämt att jag borde göra det oftare men så blir det aldrig. Nåväl.

Förra veckan rev det sista av isarna hemmavid. Det sista låg krossat och vindpinat längs kanterna någon dag. Det kändes sent men var kanske ganska normalt ändå.

Har du haft en skön maj?

 

På vita vidder in i maj…

Jag fortsätter ligga lite efter här. Hoppas ni har överseende. Det är väldigt mycket nu. Mest åt det bra hållet. Bra kan man verkligen säga att vårt månadsskifte var. Hela familjen tog lite ”Valborgsledighet” och åkte till fjällstugan. Igen. Som sig bör även denna högtid.

Vädret var lika bra som till påsken. Lite mer vatten var synligt, en del snö hade tinat och i ”låglandet” var den lite sockrig men uppe på fjällen var det inget fel på skoterföret.

Vi körde till och hängde på Iggesjávrre (eller ”Ikkis” i talspråk) en dag. Träffade några poliser på vägen. Henry var imponerad. Fick sig en idolbild som han lovade polisen att hänga upp i sitt rum.

Några fina fiskar fick vi också.

När det är så soligt att man inte riktigt ser hur man fotar…

Gun fick till och med två fiskar på samma gång. Inte illa!

Jag och Jennie gick topptur i vanlig ordning. Då fisketålamodet tagit slut.

Hittade fler fjällvårtecken.

Underhölls av vänner på andra typer av toppturer. På rulle.

Vi hängde i en ravin nära norska gränsen en annan dag. Inget fiske men en väldigt fin bro. En typisk fjällbro som bara ser ut att vara utkastad mitt ute i allt det vita.

Jag och Harry gick en topptur. Lyssnade på ripor och samlade bajs. En hel näve rip- och harlortar fick Harry ihop.

Solade oss i fjäll. Tillsynes oändliga.

Planterade alla lortar så att det kanske kan växa upp mer mat till djuren i fråga.

Åt surströmming i goda vänners lag (grillade köttbullsklämmor till barnen…och Daniel). Det är tradition på fjällgården under Valborgshelgen. Norrmännen var äcklade och förskräckta i vanlig ordning.

Vi fiskade en del på sjön nedanför stugan, nedanför Sandvikens Fjällgård. På finaste Tjaktjaure. Fjällsjön bjöd bara på någon mindre fisk denna gång men bättre det än ingen.

Det gick till och med att cykla på sjön. Hur magiskt är inte det? När det går köra skoter, fiska och cykla på samma gång. Vid samma tid.

Nu har vi dragit hem skotrar, pulkor och annat men jag är ändå inte riktigt mättad detta år. Av vårvintriga fjäll. Vi får se vad hinner med. Hoppas ni också hade en riktigt fin Valborgshelg!