Många hundar och mycket att fira…

Helgen och dagarna med omnejd har varit fyllda med kalas, nära och kära, många hundar och tankar om hälsa.

I fredags fyllde vår förstfödde hela nio år. Jäklar var tiden går fort! Fort och tidigt startade även den dagen. Klockan var inte ens halv sex då Edward viskade i mitt öra att det var dags för mig att gå ner och fixa fika för att sedan ”födelsedagsväcka” honom. Traditionsenligt med paket och tårtfrukost stegade hela yrvakna familjen upp på övervåningen. Sjöng ganska falskt men väldigt hjärtligt ja må han leva. För världens bästa Edward. ❤

Kalasfirandet fortsatte under helgen. Med nära och kära. Jag var även iväg på annat firande. På vänners vigsel. Mellan två av de kanske mest impulsiva jag känner. En svensk och en dansk som kom på för ungefär en månad sedan att de skulle gifta sig. Som fixade allt. Det var så fint! De var så fina! ❤

Brudparets hundar har jag skött under helgen. Min pappas hund också. Sex hundar tillsammans med våra tre. Ett riktigt hundliv. Väldigt mycket frisk luft och motion har det blivit. Riktigt härligt med en helg med mycket tid till sådant.

Det har hänt mindre bra saker också under helgen. Sånt som fått mig att tänka ännu mer på livet. På hälsa. På det faktum att vi bara har ett liv och en kropp. På vikten av att ta hand om sig. Om hela sig. Allt som vi gör påverkar hälsan. Hur vill man må? Vad är viktigt? Den enda som bestämmer det är en själv. Livet skapas genom val man gör varje dag. Verkligen något att reflektera och fundera över. Att agera efter. Hur tänker du?

 

I slutet av komfortzonen…

Där händer det ofta grejor. När man utmanar sig själv. Stort eller litet. Nästan alltid kommer det något väldigt bra av det, om inte annat känslan efteråt. Man växer lite för varje gång. Blir lite mer modig. Kan ta sig an nya utmaningar. Går det inte som man tänkt sig har man alltid lärt sig något. Fått nya erfarenheter. Är jag riktigt nervös inför något undrar jag dock om det verkligen är nyttigt med utmaningar? Ja det är det. Läs ovan. Vad vore egentligen livet utan utmaningar? Dock kan jag blir lite trött på mig själv som ändå aldrig slutar tvivla. På mig själv. På min förmåga. Men kanske är det också bra på något sätt? Ett tecken på att jag alltid vill att saker och ting ska bli så bra som det bara går. Här kommer några av sista tidens utmaningar…

I höstas var jag på filminspelning på Svenska Jägareförbundets Öster Malma. För att delta i en film om JAQT. Alla inblandade gjorde dagen så himla rolig. Att man senare skulle både höra och se sig själv glömdes som bort. Men nu har den haft premiär. Filmen. En ära att få vara med! Nu delar vi budskapet.

Nästa utmaning var i söndags. Med samma uppdragsgivare; Svenska Jägareförbundet. Jag skulle hålla min första utbildning i ”Vård i det vilda”. I Lycksele. Även om jag jobbar en hel del som utbildare är det alltid pirrigt när man ska hålla en helt ny. Beroende på gruppen får man anpassa lite eftersom. Gruppen var verkligen trevlig och det kändes som en lyckad dag. Över förväntan. Nu vill jag hålla fler sådana. Här kan du läsa mer om kursen och säg till om du har önskemål om var den borde hållas. Som hjälp i söndags hade jag med Siri. Hon skötte sig galant och charmade de allra flesta. En perfekt hjälpinstruktör.

En mer ofrivillig utmaning denna vecka har varit snön. Det har kommit ännu mer. Helgen var kämpig för alla inom plogsvängen. Måndag morgon kom sig skolbussen inte upp till oss. Jag fick möta upp den i grannbyn. Det går ju det också. Lite roligt är det ändå. Det tyckte då verkligen barnen. De tycker även att det är roligt att åka järnet med diverse åkfordon nerför den backiga hemmavägen. Att det är mörkt gör inget. Bra motion är det också!

Idag har jag haft några mindre arbetsrelaterade utmaningar men sönerna har haft desto större. De tyckte dock att det var mer roligt än något annat. Med skolmästerskap i skidor. De var hur duktiga som helst. Edward åkte hem en silvermedalj i sin grupp (tvillingarnas grupp hade ingen tidtagning). Som förälder blir jag så himla glad när det går bra för dem och just det faktum att de verkligen tycker att det är roligt. Det värmer i hjärtat! ❤

Har du utmanat dig själv något nyligen? Och vad tycker du om det? Att vara i slutet på, eller till och med passera, komfortzonen.

 

Mycket snö och mycket jobb

Så skulle jag kunna sammanfatta denna vecka. Det började redan då vi kom hem från fjällen. Då det kommit drygt tre decimeter snö hemma. Då vi fick trampa en snögång till närmsta ingång och skynda fram med traktorn.

Vårkänslorna har gått tillbaka lite. Vintern är tillbaka med full kraft. Lite jobbigt men mest roligt. Att vintern är långt ifrån över. Med olika typer av snöväder och utsikt från vår gård.

Det har varit mycket kojor i fokus hemmavid. Att snöröja befintliga och bygga nya. Att klättra i träd och köra skoter.

Vi har firat vår stövare Norma (Bergvattnets Dakka som hon heter på papper) som fyllt hela sju år. Hon som vi hämtade en vecka innan vi fick veta att det var tvillingar i min förhållandevis stora mage. Jag är ändå glad att vi inte visste det före. Då kanske vi inte haft henne. Vår jaktchampion som förgyller varje dag oavsett säsong. Som alltid är glad och kärleksfull. Hon som tar plats, piskar en med den glada svansen och som aldrig kommer att sluta tjuva mat.

Förutom mycket snö och firande har det varit väldigt mycket jobb och en massa annat där emellan. Jag har hellre fullt upp än motsatsen så länge jag känner att jag hinner med allt. Att jag kan göra ett bra jobb. Att jag har roligt och känner mig utmanad. Lagom mycket. Ibland är det kanske gränsfall. Att jag hinner med men det brukar lösa sig. Ibland undrar jag även om hjärnan har någon begränsning i utrymme? Går det att trycka in hur mycket som helst? Rätt skönt med lite avstånd till allt här – geografiskt. Att få köra bil helt ensam kan också vara återhämtning.

Att bo i skogen är också återhämtning. Att direkt man är utanför dörren kunna njuta av naturen. Naturen som denna vecka bjudit på snö (som sagt), även gnistrande och kall snö, stjärnor, liten men lysande måne, himlar med färgprakt och skogsfåglar som sitter uppe eller som skräms upp ur snön bara några meter framför en under mörkare äventyr i skog och mark.

Glad är jag även över en simkväll i Skellefteå. Med äldste sonen och goda vänner. Så himla avslappnat och roligt. Så mycket glädje. Glad var jag även över veckans frukostmöte med företagare och kommun. Så stort deltagande, så många företagsamma och så mycket kompetens i lilla Bastuträsk med omnejd.

Nu kör vi helg på det. Till på söndag i alla fall. Trevlig helg på er!

 

Sportlovsdagar i fjällvärlden

Tisdag eftermiddag kom vi fram. Till fjällen. Till stugan. Ganska kallt men väldigt soligt. Alltid lika vackert, lika storslaget och efterlängtat! Vi lastade av, packade in och skottade. Var ute vid stugan och på sjön tills solen gick ner bakom fjällen.

Dagen efter var det både sol, moln och lite vind. Vi är ett glatt gäng som brukar följas med ut på äventyr på dagarna. Med skotrar, fiskegrejor och mat. Det är inte förrän vi står redo på sjön nedanför stugorna och husvagnarna som vi bestämmer turen för dagen. Vädret får avgöra. Vi åker dit det ser bäst ut helt enkelt. Blir inte det bra så styr vi vidare. Mot nya mål. Den här dagen åkte vi lite neråt, till en liten sjö nedanför Vuoggatjålme. Det blev perfekt!

När vi kom tillbaka till Sandviken blev det några bobrace upp- och nerför fjället och sedan stugmys. Sikten ute var dålig och kylan påtaglig. Lite kyligt var det även nästkommande dag men magiskt vackert! Nästan vindstilla. Vi drog upp på Bäno, på en sjö mitt uppe på fjället. I den vackraste fjällvärlden jag vet.

Samma sol fortsatte lysa i Sandviken när vi kom tillbaka. Vi satt ute länge. Samlade. Tillsammans. Eldade, pratade, skrattade, lekte och hoppade.

Ända tills det var dags för bastu och snöbad. Barnen älskar det. Daniel också.

Dagen efter var det mer väder igen. Vi åkte till stora Vuogga. Tog skydd i en vik och provade fiskelyckan. Inte ett napp. Körde en runda och stannade vid ett vindskydd för att äta lunch. Internationella kvinnodagen till ära. En manstark dag. Men vad spelar det för roll? Det viktigaste är ju faktiskt att man lever det liv man vill. Tillsammans med de man vill. Oavsett kön eller ålder eller annat. Lev livet!

Mina fina pojkar! ❤

Lev livet!

 

 

 

 

Vad blir det för utemat?

Helgen har jag spenderat i bilen, på utbildningsuppdrag och framför spisen. Nu är sportlovet här för oss i norr. Nu är det äntligen dags att dra till fjällstugan. Inför sådana äventyr gillar jag att ha förberett en hel del mat före. Utemat. Jag får ofta frågor om tips på utemat så här kommer lite inspiration…

Med två vuxna och tre barn i familjen blir det en hel del mat att ta med. Varje dag. Jag gillar att förbereda mat som man kan röra ihop direkt och sedan förvara i exempelvis glasslådor i kyl eller frys. Sedan är det bara att ta fram, packa ner och värma upp när man kommer ut på fin lunchplats. Det är mer en regel än ett undantag att alla blir hungriga nästan direkt man kommer fram så det är bra om det går ganska fort. Det är även bra om det inte är alltför kladdig mat utifrån ett föräldraperspektiv. Det ska helst gå att äta med händerna (med eller utan ”ficka”) eller med en spork. Vintertid i fjällen (ja hemma också) har vi alltid minst en skoterpulka med så man behöver inte tänka så himla mycket på vikt och storlek vad gäller mat. På en pulka har vi som en ”matstation” med gasolkök (ibland blir det dock eldmat) och färdigpackade väskor med tillbehör såsom pannor, stekspadar och annat.

En lista på vår vanligaste utemat kommer här:

  • Pastarätter (med kött, fågel eller fisk).
  • Pyttipanna (helst hemmagjord).
  • Hamburgare/parisare.
  • Korv med bröd.
  • Kebab, suovas, wok eller skav (med potatis, pasta, ris eller i pitabröd eller tortillabröd).
  • Tacogratäng (med tortillachips till).
  • Norrländska tacos (kött, tunnbröd, grönsaker och VB-ost bland annat).
  • Pannkaka (med fläsk, blåbär eller äpple och kanel).
  • Korvstroganoff (med ris eller pasta).
  • Fläsk och potatis (steks på plats).
  • Varma mackor/Klämmackor.
  • Pizza (i mindre bitar funkar utmärkt att värma på).
  • Palt/Kroppkakor (lingonsylt till).
  • Chili con carne (gärna med en brödbit till).
  • Kolbulle/våfflor (smeten går att ha med i en pet-flaska).

Om du söker på kategori ”recept” här på bloggen finns några utematrecept att finna. Annars är det faktiskt så att det bara är fantasin som sätter gränser. Prova dig fram.

Vad har du för tips och favoriter vad gäller utemat? Skriv gärna en kommentar.

Till middag i stugan, ofta ute även det, har man ofta lite mer tid till att laga mat från grunden. I all enkelhet. Skav, wok och dylikt fungerar fint även där. På muurikkan. Mest blir det dock grillat kött. Har vi fått fin fiskefångst brukar vi göra foliepaket av dem (min man är dock tyvärr fiskallergiker). Ganska ofta har vi gemensamma middagar med vänner, att vi i förväg har planerat att bjuda varandra eller så blir det helt spontant. Kring påsk och/eller valborgsfirande är det även obligatoriskt med ett stort gemensamt surströmmingskalas. Underbart!

Sist men inte minst; ta alltid med eventuellt skräp från naturen och glöm inte att ta med kokkaffe!

 

 

 

 

 

 

Veckolista…

Ja hur har denna sista och stormiga vecka i februari varit?

Bäst i veckan?

Solglimtar och utetid. Långa promenader och ”glesbygdskaruell” (i traktorskopan). Välbehövligt besök hos naprapaten med rätt goda nyheter ändå, inte så allvarligt ryggproblem som jag befarade. Jippi! Saker som gnagt och oroat bland nära och kära har löst sig. Underbart!

Sämst i veckan?

Sådant som gnagt och skavt som inte löst sig. En del saker blir jag inte klok på, det gillar jag inte! Jag vill bli klok. Jag vill veta. Alltid. Våra tre hundar löper allihopa. Samtidigt. De är helt i gasen och tänker bara på en sak. De verkar tro att de är både tikar och hanhundar. Om vart annat. Stökigt! Morgnarna har dessutom varit mer kaosartade än vanligt. Så här såg det ut i bilen en morgon. På väg i ilfart mot Norsjö. I sista minuten. Då skolbussen kört fast och vi plockat upp Wilda längs vägen som varit på friarstråt till grannhundarna…

Veckans citat?

””Hur än stormen river, bakom molnen solen skiner”.

Veckans godaste måltid?

Svårt att välja mellan köttsoppan eller köttfärspajen.

Nästa vecka ser jag fram emot?

Sportlov i fjällstugan. Med familj, vänner och naturmagi. Skoterkörning, skidåkning, utemat och fiske. Jag längtar!

Nästa vecka ser jag inte fram emot?

Att det verkar ska vara onödigt kallt i fjällen. Som det brukar på sportlovet.

Helgens planer då?

Imorgon ska jag utbildas i Lycksele. På lördag är jag utbildare i Skellefteå. Besök hos farmorn och farfarn. Packning och matlagning inför fjällresan. En och annan promenad också. Hemma i skogen, inte i människobyn. Trevlig helg alla!

 

Workation i Storuman och Ensamheten

Fredag morgon skickade vi barnen till skolan. Jag och maken. Efter en extra kopp kaffe gick vi på långpromenad med hundarna. Tillsammans. Med stavar. Hur många vuxenpoäng är inte det? Ha ha, vi såg framför oss hur vi gör det varje dag då vi blir pensionärer. Efter en dusch och lite jobb hemifrån packade jag väskorna, mina och äldste sonens, och lastade bilen. Direkt Edde kom hem från skolan sladdade vi iväg. I sämsta tänkbara före. Minusgrader och spöregn.

Fram kom vi. Till vännerna. Till helgen med både jobb och semester. Workation. Mest det sistnämnda. I Storuman. Jag och Heidi fick ihop några timmars jobb med bokföring. De andra åkte skridskor, lekte i snön och spelade spel. Under helgen åt vi även god mat, drack gott vin, sov gott och mycket. Pratade ännu mer. Pratade om allt mellan himmel och jord i vanlig ordning men ett återkommande tema var krisberedskap. Ni har väl inte missat programserien ”Nedsläckt land”? Personligen är jag vid gott mod, tror att jag skulle klara mig ganska länge om Sverige blev nedsläckt. Det jobbigaste i längden skulle vara att bli utan toalettpapper och tandkräm. Hur skulle du klara dig och vad skulle bli jobbigast?

Lördag efter lunch åkte vi på fiskeutflykt till ”Dantes tjärn” utanför Ensamheten. Heidis fina mamma, storfiskaren Jeanette, hängde också med. Vi var alltså en mormor, två mammor och två buspojkar. De sistnämnda sprang före. I en redan upptrampad stig av Jeanette. Lyxigt!

Vi handvevade hål på den nästan vindstilla tjärnen mitt i skogen. Med solen som tittade fram lite nu och då. Livskvalitet!

Ganska snabbt fick jag en abborre. Sedan en till. Edde fick två.

Edde och Dante skottade upp en fikaplats mitt på isen. Gjorde ett bord av snö. Doppade bullar i varm choklad och tuggade på fruktbitar.

Heidi gick runt och serverade kaffe.

Tålamodet blev sämre. För barnen och Heidi. De startade snöbollskrig istället. Då fick Jeanette napp. En till abborre. Totalt hade vi alltså fått fem stycken, hade det varit katastrof hade vi i alla fall haft varsin liten fisk att äta. Vi kom fram till att vinter förmodligen är den sämsta tiden för ett eventuellt katastrofläge?

Vi packade ihop oss. Åkte tillbaka till Storuman. Gjorde vårt bästa att ”byxa” de abborrar som inte var alltför små (utan tillgång till filékniv). Panerade dem och var glada att vi även hade laxfiléer på menyn.

De minsta abborrarna kokades till familjen Andersson-Ferrys katt Kurt. Katten som mer än gärna är med överallt och som helst inte äter fisk men abborrarna gick faktiskt hem till slut.

Efter lunch på söndagen styrde vi hemåt igen. Jag och Edde. Efter en riktigt härlig helg. Hem till våra efterlängtade. De som också haft fiskelycka under helgen. ❤