Med fart och fläkt i höstdräkt

Det här var helgen då lite tjockare kläder plockades fram. Mer mössor och vantar. En färgsprakande hösthelg. Med mycket väder. Med mycket sol i sinne. Med vänner på besök från staden. Det ger en perspektiv på tillvaron. Bekräftelse på hur himla bra vi har det här i skogen. I glesbygden. ❤

Som att köra fyrhjuling och besöka skjutbanan.

På skjutbanan med Petra. Det hör verkligen inte till vanligheterna. Inte alls.

Hon provade att skjuta både hagel och kula. För första gången någonsin. Jag tror inte att det var sista.

När alla skjutit sig nöjda städade vi ihop. Håvade ihop.

Sedan åkte vi på längre fyrhjulingsäventyr. I de fina omgivningarna. I hemmaskogarna.

Den ena av vännernas fyrhjulingar hade värsta högtalarna bak. Sammanlänkade med mobilen. Festligt värre.

Utsikt och höstfärger. Kan det bli bättre?

Ett glädjehopp för det. För helgen.

I vanlig ordning gjorde sönerna ”fina fyndigheter”. Som absolut skulle tas med hem.

Lite småfrusna anlände vi hem på aftonsidan. Gjorde eld i grillkåtan. Wokade dovhjort. Åt och drack. Kokade kaffe. Surrade. Skrattade. Myste.

Fler trevliga stadsbor dök upp. Vid midnatt började ögonlocken bli tunga. Det gick över. Då vi kom ut och norrsken dansade över himlen. Över vår gård i skogen. Väldigt svårt att fota. Väldigt magiskt att uppleva. Varje gång. ❤

Idag, söndag, åt vi en lång frukost och for sedan på nya fyrhjulingsäventyr. Med mer utsikt. Med mer perspektiv.

En fantastiskt trevlig helg! Med livskvalitet. Med energi att springa i full fart mot en ny vecka.

 

Ibland blir det konstigt…

Ja ibland blir det konstigt. Annorlunda. Ovanligt. Märkligt. Udda.

Som när jag kom på ett hotellrum i huvudstaden under veckan och det satt något på sängen…

En mjukiskanin. Den hade en lapp runt halsen. Hon hette Cornelia tror jag. Man kunde ta med den hem för några hundra kronor. Men vad gjorde hon där? På en säng på ett businesshotell. För att känna ångest över barnen hemma? För att få ångest över eventuell ensamhetskänsla? Jag känner mig väldigt sällan ensam, även om jag är det, men sådär på ett hotellrum i en stad helt själv kan jag göra det. Lite grann. Det gör jag aldrig i skogen.

Å andra sidan gillar jag utmaningar. Lagom mycket. De är ofta utvecklande. Även om jag kan bli onödigt nervös innan. Ännu mer med åldern. Idag rodde jag hem ett stort utbildningsuppdrag. Det blev så bra som det kan bli och jag är så himla lycklig över det men kommer förmodligen att vara lika nervös nästa gång. Sort tack till alla inblandade! ❤

I förrgår var det väldigt konstigt väder. Konstigt ljus. På aftonsidan. Hemma. Allt hade en ton av gult. Min förstfödde undrade om det var en tromb på väg. Det trodde inte jag. Det var både sol och regn. Det var moln i olika skikt. På olika nivåer. Ljusa och mörka. Till synes i olika hastigheter.

Efteråt blev det väldigt dimmigt. Igår var det också sol och regn. Ännu mer. Konstigt nog letade vi skidstavar i ladugården. Åkte mot människobyn Norsjö. Såg en fin regnbåge. Henry undrade om han eventuellt kunde jobba med regnbågar när han blev stor. Jag sade att det kunde han på vissa sätt. Som exempelvis meteorolog eller forskare. Henry och Harry hade skidträning. I Norsjö. Löpning med stavteknik. Med kompisar.

Konstigt är ofta något som är annorlunda tänker jag. Inledningsvis. Behöver inte vara negativt. Hur tänker du?

HÖST I FULL FART…

Hösten tenderar att innehålla väldigt mycket. Mycket jobb, många aktiviteter och mycket jakt. Höst i full fart. Höst med kontraster.

I full fart for jag till föräldramöte i Norsjö en afton. Jag behövde verkligen tanka också. Hade egentligen inte tid med något annat. Men när en regnbåge uppenbarade sig i backspegeln var det bara att stanna. Naturen gör så. Får mig att stanna upp. Alltid värt det.

Även i jaktskogen. Lycka. Njutning.

De här dagarna har Siri verkligen gjort bra jobb. Det är det bästa som finns när en unghund fattar galoppen. När man dessutom lyckas belöna. Jaktlycka. ❤

Det bästa som finns är också att få lite jakttid med kärleken. Att få dela det brinnande intresset tillsammans. Samtidigt. ❤

Jag smög bort en riktigt fin tjädertupp. Den satt väldigt eländigt till. Men ändå. Sådant grämer en. Länge. Det gick bättre för Daniel.

Mellan helgens jaktsvängar har jag hunnit städa en del (då det regnade som mest), varit på kick off med Muek (ett företag jag jobbar mycket åt och med) i Lycksele, fikat med vänner och jagat lite till.

Med människans bäste vän. ❤

Med lördagsmys. Godis och sällskapsspel. Spelet fyndade vi på loppis för något år sedan och vi har spelat det väldigt mycket. Uppskattat och lärorikt. Roligt ända tills någon vinner. Då blir det mindre roligt för vissa. Varje gång.

Idag blev det stressigt från skogen (igen). Det drog ut på tiden. Väldigt tacksam att Norma går att kalla in alternativt stoppa och koppla. En snabb dusch och koll på packningen. Mot flygplatsen i Lycksele. Med lite rökdoft från eld som dröjde sig kvar i någonting.

Bra väder. Nästan ingen åksjuka. Ungefär två timmar senare var jag på plats i Solna Business Park. Det är väl ändå fantastiskt. Hur fort det kan gå. Mellan ytterligheterna. Kontrasterna. Nu ska jag bädda ner mig i hotellsängen och göra mig redo att hålla morgondagens utbildning (i YKB 2 och Säkra lyft).

 

 

 

 

Veckan då jag blev av med både hår, tandkräm och ström…

Måndag. Några timmars åkeriarbete och sedan upp i det blå. Med flyg mot huvudstaden. Tillsammans med två ”teamkollegor”. Det var ett ganska litet propellerflygplan. Det var väldigt mycket åskmoln kring Stockholm med omnejd. Jag mådde väldigt illa. Åksjuk som bara den. Hade dessutom, för första gången någonsin, glömt packa med en bok. Det kan annars hjälpa, även mot åksjuka, att försjunka i den litterära världen. Jag försökte stirra genom molnen för att hitta något att fokusera på. Försökte tänka på annat. Inte prata. Inte tänka på skräppåsen jag eventuellt skulle behöva använda till något annat.  Började se lysen. Massor. Gick ner med en rejäl landning. Skönt med frisk luft. Även regnig och blåsig sådan.

Hur läckert det än är med alla lampor man ser från ovan gillar jag ljuset ovan Norrlands glesbygd bättre. Alla dagar i veckan.

Väl i Stockholm hade busshållplatserna byggts om och flyttats. Såklart. Efter lite irrande hittade vi rätt. Väntade länge. För länge. När vi på allvar började snegla mot taxibilarna kom äntligen bussen. Gammal och skabbig med tejpad motorlucka precis där vi rymdes att sitta. Ingen skylt i bussen som berättade var vi var eller vad nästa stopp kunde tänkas vara. Ingen chaufför som kunde kommunicera det heller. Det var tur att vi alla hade varit dit vi skulle. Att vi kände igen oss. Efter en snabb incheckning på hotellrummen åt vi en sen, god och trevlig middag. Tog en öl med andra bekanta YKB-lärare.

På morgonkvisten tittade jag på nyhetsmorgon ett bra tag. Något man sällan får tid eller ro till hemmavid. Det gav ändå mer hemlängtan. Jag ringde hem och pratade med de mina. Morgonpigga. Tog en dusch och funderade varför det nästan alltid är en distinkt mer manlig doft på tvål och schampo i hotellduschar. Varför är det så?

Efter en god frukost (hotellfrukost är absolut det bästa med hotellvistelser) gick vi mot konferensen. Utbildningen för utbildare. Modern fordonsteknik med TYA, Volvo och Scania. En väldigt intressant och lärorik dag. Det fanns dessutom en glassmaskin med diverse olika strössel just utanför salen. Jag är inte så förtjust i mjukglass men ändå.

På aftonkvisten tog vi en buss tillbaka till flygplatsen. En buss i tid. På Arlanda fick de andra vänta medan jag röjde runt i pocketaffären för att hitta en bok. Mina ögon gled lite halvstressat runt hyllorna och fastnade på en jag längtat efter. Mikael Niemis nya. ”Koka björn”. Han gör mig aldrig besviken. Vi hann äta middag på flygplatsen innan det var dags för säkerhetskontrollen. Där blir jag ofta besviken. Alltid har jag något fel i min packning. Jag gillar verkligen att bara ha handbagage men jag måste sluta med det. Jag gör alltid fel. Denna gång hade jag för stor tandkrämstub med mig. Fast det var väldigt lite kvar. Men ändå. Jag både skäms och blir irriterad på samma gång. Tandkrämen fick åka till sopkorgen och jag fick åka till Lycksele. Med den nya braiga boken, helt uppslukad, utan tid att vara åksjuk. Sedan köra drygt nio mil hemåt. Lättsamma. Känna hemmaglädjen när skogens lugna, närliggande, vackra vrå närmar sig.

Onsdag. Kramkalas med barnen innan skolbussen kom och hämtade dem. Jag åkte mot Skellefteå. Möte och klipptid. Min andra klipptid detta år. Jag har funderat ett bra tag. På att mitt hår aldrig kommer att bli som jag vill att det ska vara. Det är lockigt och slitet. Trassligt. Som livet kan vara stundvis. Som en energitjuv. Som dessutom alltid fastnar i vapenremmarna på bössorna på ett eller annat sätt. Det var dags för en rejäl höstfrisyr!

På aftonen skjutsade jag Edward till simträning och strök sedan kopplet på stövaren. En bra kompensation för stadsresan. När strömmen i pejlen började ta slut, ljuset ute likaså, fick jag ta bilen och genskjuta Norma. Kalla in. Lite motvillig men glad stövare. Med några mil i benen. Imorgon har jag möte i Lycksele på eftermiddagen men morgonen ska spenderas i jaktskogen. Förhoppningsvis ”tappar” jag några skott. Garanterat fyller jag på energi. Ha en jättetrevlig helg!

 

 

 

 

HAPPY SEPTEMBER

September är en favoritmånad. Helgen har varit en favorithelg. Hemmavid med familjen. Med alla önskvärda ingredienser. Med massor av frisk luft.

Det var en ganska tuff jobbvecka. Jag kände det på humöret. Några timmar i fågelskogen tillsammans med Siri rådde bot på det. Färgerna, luften, stillheten. Som balsam för själen.

Siri har hittat en hel del fåglar under helgen. De har suttit väldigt dåligt. Jag vet egentligen inte varför. Förutsättningarna har varit goda. Men så är det med jakt. Bara att ta nya tag.

Man känner sig liten i det stora. I skogen. På ett bra sätt. Privilegierad. Att få smyga runt i den fina höstskogen. Korsa och följa vilda spår. Stöta på ett och annat vilt. Ta för sig av blåbär som är så mogna att de lossnar vid minsta beröring. Sätta sig på en sten och njuta av tystnaden. Beskåda naturens konstverk.

Vi har fyllt på rikedomar i frysboxarna. Styckat dov. Med hjälp av stuggrannen. Med hjälp av barnen. Henry hjälpte till med köttfärsen. Räknade upp saker vi kan tillaga av det. Full koll. Det värmer i hjärtat.

Nästan alla helgens mål har vi ätit ute. Det har vi längtat efter. Efter vackra, svala septemberkvällar. Att sitta ute och njuta av. Dovskav, rådjurshamburgare och en massa kaffe. Bland annat.

Mitt på lördagen var det gränsfall till för varmt för hundarna. Jag och tvillingarna for istället till en av våra favoritsjöar. För att fiska. Enligt önskemål från de små. Det nappade ganska dåligt men räckte till fiskelycka. Storleken har ingen betydelse.

En ansenlig del av tiden plockade vi skräp. Bärplockarskräp. Ingen tvekan om den saken. Vid vår fina sjö. Ingen tvekan om graden av vår irritation. Dessutom var vår mjärde kastad i vattnet och snöret avslitet. Vem som gjort det vet vi inte med självklarhet men vilken människa gör så? Det var bara tur att ingen fisk plågats ihjäl där inne. Jag glömde dessutom bort att mina stövlar var trasiga när jag klampade ut för att hämta in den. Resten av tiden fikade vi.

Idag har det varit lite småregnigt och dimmigt hela dagen. Fint och friskt. Vi delade upp oss på lite olika jakter. Jag, Harry och Norma for till harskogen. Harry stryker kopplet på kompisen.

Varmchoklad är ett måste på harpass. Passar bra till funderingar, samtal och något att tälja på. Till upptag och drev. Tyvärr slutade (även detta) drev i den närliggande bergtäkten. Tidigt på säsongen gillar hararna att dra ditåt. Ett väldigt eländigt område för en hund. Bara skynda sig att hämta den fyrfota kompisen.

Ikväll följer jag valvakan med spänning. Gör du det? När jag var ute och sprang tidigare ikväll mötte jag en granne några kilometer ner. Han hade dagen till ära målat om cykeln till en blå nyans. Han hade även cyklat till Norsjö (ungefär tre mil tur och retur) för att göra sitt val. Jag hoppas också att det det blir skiftningar i de politiska nyanserna. Att de blir mer som cykeln. Håller tummarna! Avslutar med andra nyanser. Med vackra septembernyanser i Västerbottens inland.

 

DRÖMMIG JAKTHELG I SÖDERN

När jag fyllde 40 år fick jag ett väldigt fint kort. Där stod det att jag och maken skulle få åka ner till vänner i Södermanland och jaga hjort (bland annat) första helgen i september. Att få skjuta en dovhjort har länge funnits på min bucketlist. Aldrig kunde jag drömma om att jag dessutom skulle få skjuta två stycken. Otroligt fina djur. Otroligt goda. Otroligt mycket jaktlycka. Vi är så innerligt tacksamma över hela helgen. Mycket jakt, trevliga människor och god mat. STORT TACK till alla inblandade som gjorde helgen möjlig (hit räknas såklart även farmor och farfar som styrde upp allt hemmavid under tiden)! ❤

Daniel fick också skjuta en hjort. En stånghjort med lite sämre anlag. Bra avskjutningshjort.

Med ganska mycket bultande hjärta och puls i öronen passade jag på att fota några hjortar medan jag väntade på besked om vad som fick skjutas (efter att jag skjutit den första). Hur vackra är de inte!?!

Det sköts fler hjortar under helgen. Av de andra. Vår ”jaktvärd” (både värd och jaktguide) Robban (även mästare på urtagning) och min Daniel vid Robbans pappas gigantiska hjort i slakteriet. Inte hornmässigt men kroppsligt. Imponerande 128 kilo i levandevikt.

Förutom hjortjakt fick vi även prova på sjöfågeljakt. Jag har provat det några gånger hemmavid då jag var yngre men här är det väldigt ont om sjöfågel. Får man avfyra bössan en gång så har man tur och då är det allt som oftast tomt på fågel efter det. Oavsett om man träffat eller inte. I viltrika Södermanland fanns det såklart många fler även av sjöfåglar. Tydligen väldigt lite just när vi var där men ändå många fler än härikring.

Duktig fyrfota apportör en av dagarna.

Duktig tvåbent apportör (jaktvärden Robban) en annan dag.

Södermanland är väldigt vackert. Kulligt och bördigt med många fina träd. Med massor av vilt. En fin kväll när jag satt på pass kom get och kid så nära att jag nästan kunnat ta på dem. Jag ville inte skrämma dem utan höll nästan andan tills geten till slut förmodligen kände min mänskliga doft. Hennes avkomma hann inte riktigt med att mamman försvann. Lockade några gånger och då passade jag på att ta upp kameran. Sötaste passbesöket!

Det var en himla fin kväll! Nästan sommarvärme. Ja med norrländska mått var det absolut det!

På bilden ovan ser man vingarna av något som liknade en trollslända men mindre och mer kompakt. En sörmländsk trollslända? Den var fin! Det var dock inte hjortlusflugorna som jag fick stifta bekantskap med. En hade bosatt sig i mitt hår. Himla tur att snälla Linda (Robbans fru) räddade mig ifrån den innan alltför stor panik från min sida. Paniken var ännu närmare när vi var på väg hem i måndags och det visade sig att Daniel hade en fästing på armen. Fästingar är nog faktiskt bland det värsta jag vet. Jag vet egentligen inte varför (utseende, beteende, sjukdomar?) Det är tur att de är extremt sällsynta här uppe! Sällsynta är också vissa vägskyltar där nere. För oss norrlänningar. Häftigt!

Häftigt är det även på Öster Malma. Daniel hade aldrig varit där så vi for dit på en liten sightseeing en dag. Kollade in omgivningarna. Shoppade några fina grejor i den finfina gårdsbutiken.

Måndag styrde vi hemåt. Efter en fantastisk helg. Med minnen för livet. Stort tack igen! ❤

 

 

 

 

 

 

 

GLESBYGDSLYX

Det är lyxigt att bo på glesbygden. På flera olika sätt. För mig är det alltid frihetskänslan. Omgiven av naturen. Ensam men ändå inte. Barnen kan springa ut och in. Hundarna likaså. Sista dagarnas glesbygdslyx har varit…

…att plocka in överskottet av odlingarna. Fylla på mer i frysarna. Favoritörter som timjan, basilika och persilja. Sent utslagna ringblommor till bordet.

…att mitt i matlagandet inse att potatisen är slut. Springa ut i småregn och dimma och gräva upp ett gäng. Potatisar till middagen.

…att hämta in ägg. Från sina egna höns. Med stora personligheter. Med godaste gulguliga äggen. Till och med gamla Wilda blir sugen.

…att ha klimatsmart kött i frysarna. Egenjagat och egenuppfött. Att enkelt kunna tillaga bra och god mat av sådant man har hemma. När man i vanlig ordning inte handlat på ett tag. Som rostbiff på rådjur exempelvis. Det blev en ny favorit.

…att kunna jaga runt knuten. Lättillgängligt. Fylla på energi. Inte alltid till frysen men alltid till själen. Som idag. En bättre onsdag med Siri och min vän Maria. Med glesbygdsprillor under överläpparna.

…att njuta av frisk luft och utsikt. I närliggande skog och mark.

…även hemifrån. Utsikten från fönstren. Väldigt få bilar och människor. Väldigt mycket natur, väder och djur.

…att ta en promenad eller springtur (nu med nya skor) utan en skymt av någon annan. Utan en skymt av asfalt. Möjligtvis någon spång om man har tur. Oftast inte. Glesbygdsspring (eller annan äventyrsmotion) för mig kan ofta likna mer orientering än bara löpning då jag avskyr att vända. Springer väldigt sällan samma väg tillbaka. Försöker hellre springa en runda. Gärna en ny. Oavsett om det finns en väg eller inte. Oftast inte.

Till helgen ska jag (och maken) dock lämna den västerbottniska glesbygden några dagar. Styra kosan mot den sörmländska landsbygden. Mot vänner och jakt. En upplevelsehelg jag fick i present. Som jag verkligen ser fram emot! Kontraster. Det är ofta sådana som gör det. Livet. ❤

Vad är glesbygdslyx för dig?