Fjäll, forsar och långa tankar

Det var några dagar sedan sist vi sågs. Lästes. Nästan en vecka sedan. En vecka som varit både lång och kort. Både vanlig och eljest. Väldigt mycket att göra men mycket roligt. Bland fjäll, forsar och inland.

Vi börjar i onsdags. På morgonkvisten. Hemma i Tjärnliden. För ovanlighetens skull var tvillingarna redo att åka i väldigt god tid. Förväntansfulla. Det var dags för inskolning på förskoleklass.

Jag gillar att de blir större. Utvecklas. Växer med livet. Ibland går det extra fort. Tiden. Livet. På gott och ont.

Efter en mycket lyckad inskolning åkte jag iväg på åkerijobb i Bastuträsk. Lite längre än jag tänkt (som vanligt). Hämtade barnen. Mötte upp farmor och farfar hemma (maken jobbade eftermiddag). Packade allt jag inte packat. Kramade alla. Flera gånger. Styrde sedan bilen norrut. Mot utbildningsuppdrag (YKB). Drygt 30 mil senare och 20 grader svalare började jag närma mig mitt mål. Hemavan.

Jag anlände till ett lugnt och vackert Hemavan. Skönt med lågsäsong tänkte jag. Hämtade ut nyckeln till mitt rum i en brevlåda. Jag skulle bo i huset ”Renen”. På Hemavans Fjällcenter. Det såg inte mycket ut för världen på utsidan men himla fint och mysigt inne. Med en fjällkarta på väggen kan det bara inte bli fel! Rent och fräscht. Överallt.

Torsdag morgon åt jag hotellfrukost och förberedde dagens utbildning. Samtidigt. Konferensrummet var i samma hus som restaurangen. Det är alltid lite nervöst när man är på ett nytt ställe. Om tekniken ska vara med en eller inte. Det var den till slut. Ett riktigt härligt gäng deltagare på det. Efter arbetsdagens slut knöt jag på mig löparskorna. Irrade runt lite för att hitta en beskriven väg till älven. Jag gick bet. Siktade mot elljusspåret istället. Vek av då jag hörde forsande vatten. Det är något speciellt med det. Och med färgen på forsande fjällvatten.

När jag hittat tillbaka till hotellrummet tog jag en dusch och sedan en promenad till affären. På jakt efter middag. Passerade ett fint kapell, mitt i ”byn”. Här gifte sig tvillingarnas favoritfröken Irene för 39 år sedan. ❤

Det var fantastiskt fint väder. Jag gick tillbaka till hotellet. Hoppade in i bilen och åt maten medan jag körde ännu längre norrut. Mot norska gränsen. Tänkte att jag ju kunde gratta Norge personligen på nationaldagen. 17 maj. Stannade flera gånger. Strosade, fotade, njöt.

Tänkte på en dokumentär jag sett. ”De vita viddernas kvinna” (finns på SVT play). Tänkte på hennes beskrivning av behovet av frihet. Att hon fick det som mest tillgodosett när hon var ute på vidderna. I all enkelhet. De var då hon kunde tänka de långa tankarna. Så himla bra beskrivet tänkte jag och nickar instämmande varje gång jag tänker på det.

Jag passerade ett till kapell. Helt ensamt. Med magisk utsikt.

Ju mer jag närmade mig gränsen ju mer moln dök upp på himlen. Jag bestämde mig för att vända om. Försökte komma ihåg fina platser jag redan passerat. Att stanna till på.

Strosa. Tänka långa tankar. Njuta.

Det fanns ödehus även här. Jag dras till dem. Fascineras. Sörjer. Funderar och fantiserar. Kring historien.

Några timmar senare var jag tillbaka. I Hemavan. Kollade igenom morgondagens jobb. Finslipade. Hoppade i säng. Utbildade på fredagen. Med samma trevliga gäng. Efter avslut och avsked satte jag mig i bilen och åkte bara en dryg mil söderut. Till min vän Heidi och ekostugprojektet. I Västansjö.

Tills deras stuga är klar hänger de i ”svärisarnas” stuga. Himla fint och mysigt. Vi lagade mat och spanade efter en rovfågel vi såg skymten av lite nu och då. Till slut lyckades jag fånga den på bild.

Efter lite experthjälp fick vi veta att det var en stenfalk. Eller rättare sagt två. Ett par. Som trivs i fjällen (som vi). Som snart ska lägga ägg. Turas om att ruva. Jämställda. Fina.

Fin var även maten. Ugnsrostade grönsaker och grillstekt älg. Klimatsmart. Enkelt. Supergott. Det slår mig ofta hur himla gott det enkla är. Vilken ynnest det är att vara jägare och odlare. På flera olika sätt.

På kvällen satt vi vid den gigantiska öppna spisen. Eldade. Myste. Tänkte långa tankar och hade långa samtal. Om allt möjligt viktigt. Då Heidi är ganska (underdrift) kvällstrött gjorde vi kväll vid elvasnåret.

Jag är ganska (ännu mer underdrift) morgontrött. Jag tvingade mig upp vid halv nio. Då hade Heidi redan kapat ner några träd, städat ur garaget och kokat kaffe.

Efter frukost (min första och Heidis andra) packade jag in mig i bilen. Glad och tacksam. Bättre att få lite kvalitetstid än ingen alls.

Vid Ryfjället stannade jag till. Tänkte tillbaka. Mindes. Då jag var upp på toppen. Tältade vid foten. För flera år sedan. Tillsammans med ett gäng elever då jag jobbade på skolan i Storuman. En himla fin och lyckad utflykt.

På parkeringsplatsen nedanför träffade jag på ett äldre par. Hjältar. De var ute och plockade skräp. På alla P-platser. Jag berömde dem med stora ord. De berättade att det var ovanligt lite skräp i år. Men ändå skräp på varenda p-plats. Bedrövligt! Vad är det som gör att folk blandar ihop p-platser med soptippar? Som vill skräpa ner vår fina natur? Mycket märkligt!

Jag stannade till även vid Beukaforsen. I vanlig ordning. Åt lite god renkorv och en ganska äcklig chokladproteinbar.  Vindelälven var helt galen. Både vad gällde krafter och vattenmängd. Mäktigt!

Väl hemma hann jag bara krama om de mina och ta en dusch innan det var dags att sätta sig i i bilen igen. Men det tar jag mer om en annan dag. Nu är det hög tid att dejta John Blund. Nattinatt!

 

 

 

 

 

 

 

 

Långhelg hemma i skogen

Underbar helg! Hemma. Med värme, sol och flera dagar med bara påta på. Njuta. Som en försmak av sommarlov. Snön och isen som jag trodde skulle bli kvar typ till midsommar har helt släppt greppet. Det har till och med börjat grönska så smått. En härlig långhelg med stora steg mot en ny årstid årstid. Sommar. Det enda som saknats under helgen var maken. Han var på jaktresa söderut.

En halv dag ägnade jag och tvillingarna åt att plocka skräp ute på och kring gården. Jag ogillar verkligen skräp i naturen! Det göms dock en del under snön, saker som gått sönder, som flugit iväg. Nu ligger de där de hör hemma. I soporna.

Vi har cyklat. Mer än gärna i vatten.

Vi har ätit ute varje lunch och middag. Hela helgen. Eldmat och kall utemat. Bästa som finns!

Här grillade vi en massa protein (och kaneläpplen till efterrätt). Åt bara direkt från grillen med gafflar. Jag fick en kram av Edward efteråt. För den goda maten. Knepet är visst att inte krångla till det. Inte alls.

Hamburgermiddag på gång. Alltid uppskattat.

Vild pastasallad med rökt rådjur. Funkar både på eller utan tunnbröd.

Vi kämpade en hel dag med att få ut hönorna på lösdrift. Till slut. På kvällskvisten vågade sig hönan Rut och tuppen Robin äntligen ut.

Alla fjäderfän njöt resterande dagar av sin nyvunna frihet. Gick in själva när det var läggdags (hönan April fick vi dock hjälpa att hitta hem igen efter första kvällen ute). Tyvärr fick dock tuppen Robin storhetsvansinne. Inskränkte barnens frihet. Jagade och attackerade. Gjorde sitt tuppjobb lite för bra. Igår var han dum mot barnen för sista gången. Hur vacker han än var hamnade han i grytan.

När vi inte jagade eller jagades av fjäderfän hann vi med mer vårjobb på gården. Även en hel del kaffekoppar och glassar med trevliga besökare. Två löppass, intervaller på gården och ängarna. Barnen kollade på och/eller hängde med. Jag och kompisen Jenny hann även med en stunds ringträning med våra unghundar. Snart är det utställningsdags.

Lördag afton kom min kära syster och hennes kärlek för att hänga med barnen. Jag skulle på tjejfest i Burträsk. Stannade till vid det stora Sikträsket några kilometer nedanför vår gård. Även här hade isen rivit. Bara några minnen av den kvar vid kanten. Helt otroligt hur mycket som kan hända under en helg.

Tjejfesten var mer en täckmantel för kalas. Hos min barndomsvän Anna. Alla visste vi att hon fyllde 40 år just den dagen. Fina Anna.

Vi är många fler som fyller 40 år detta år. Även jag. Jag har klurat på hur man gör då. Har man kalas eller inte? Själv ser jag mest mig själv på en fjälltopp då. I augusti. Huvudsaken är väl att man gör det man själv vill göra?!

Igår kände jag, och barnen, för äventyr. Med fyrhjuling. Äntligen går det ta sig någonstans.

Lite spännande körning på vissa ställen. Med många pauser. Att leka och inspektera.

När vi pausade uppe på en höjd fick vi älgbesök längre ner i backen. Vi inspekterade varandra en stund. Pratade om ”fjolingar” (fjolårskalvar) som nu börjar stötas bort av sina älgmammor och som har en tendens att vara både förvirrade och nyfikna.

Sönerna ville verkligen ta sig till Fäboträsket (där vi hänger mycket under sommarhalvåret). Dit kom vi.

Jag doppade fötterna. Bara för att. Det var verkligen inte badvänligt kan jag meddela. Det kan man nog ana även med tanke på isflaken…

Vi provade ta genvägen hem. Det gick sådär. Fyrhjulingar är INTE gjorda för snökörning (om man inte har band förstås). De klarar inte mycket snö alls. Vi tog oss dock lös och förbi men stötte på större hinder längre fram så vi vände om och tog den långa vägen hem. Skonade den korta.

Igår kväll, söndag, kom den efterlängtade pappan hem. Överröstes av kramar och pussar. Något mer hanns inte med för då var det dags för något sönerna längtat efter hela helgen. Ett säkert sommartecken. Att ta fram studsmattan.

Medan de studsade och tjoade till sängdags tog jag och Daniel hand om köttet han kommit hem med. Han hade inte så lite jaktlycka på sin tripp. Inte mindre än fyra rådjur och ett vildsvin (en hel del kött lämnades dock till markägaren). Fantastiskt! ❤

Vecka 19 – spretigt och vårigt i glesbygden

En vårig vecka med allt från snö, regn och sol. Mycket jobbjobb och mycket hemmajobb. Det är härligt att få mycket gjort. Veckan är dessutom långt ifrån över…

Veckans träning: Löpträning för min del. Några rundor har jag hunnit med. Jag och en ny app som ska förmå mig att löpa lite lagom. Som kommer med uppmuntrande hejarop under tiden. Ryggen har inte klagat, det har däremot benhinnorna. Tacksamt med lite draghjälp ibland. Denna kvällen av både hundar och cyklade Edward.

I morse gjorde jag det, anmälde mig (och min barndomsvän Maria) till Arctic Circle Race 2018. Skräckblandad förtjusning. Förutom löpning börjar det även vara säsong för cykling. Speciellt enligt sönerna. Att det är blött och geggigt verkar bara vara en bonus. Att bygga hopp och köra fast i snön också.

Deras cyklar börjar verkligen vara välanvända och lite små. Igår var pappan och sönerna till människobyn (medan jag var på jobbuppdrag) och investerade i nya. Jag gissar att helgen kommer att handla ännu mer om cykling.

Veckans mysplats: Kökssoffan. En sådan är bara ett måste. Alla vill vara där. Nära. ❤

Veckans rum: Tvättstugan. Här spenderar jag ganska mycket tid. Jag vill gärna få undan. Efter förra veckans fjällvecka har min närvaro i detta rum behövts extra mycket.

Veckans verkstad: Här kan hela familjen spendera tid men framför allt min make. Under helgen och veckan har han fixat med fyrhjulingarna och gett bilarna och släparna ”sommarskor”. I lördags spenderade jag dessutom en kväll i jobbverkstaden. Firmafest med grusåkeriet. Chefen var lekledare. Med allt från skruvning, mätning, pistolskytte och mittlinjemyntkastning på whiskeyflaska. Roligt!

Veckans nödvändiga onda: Fönsterputsning och strykning. Verkligen ingenting som jag njuter av (ingenting jag är bra på heller) men som är nödvändigt och som känns extra bra då det är klart. Lite mer roligt med nya gardiner till vardagsrummet och en ny finfin trofé på väggen (Daniel senaste stolthet).

Veckans varning: Skogsfåglarna. Jag älskar att se dem. Ogillar dock kraftigt att jag ser dem kring vägarna. Kör försiktigt! Vi vill ha många kvar till hösten.

Veckans onödiga inköp: Fröer. När jag som vanligt står på den lokala blomsteraffären och funderar vad jag ska plantera. Ofta lite för sent också. Funderar om jag har kvar frön sedan föregående år. Det har jag alltid. Köper alltid nya för säkerhets skull. För att jag inte kollat lagret.

Veckans längtan: Att skog och mark ska bli snöfri och inte så himla blöt. Att det ska bli mer strövarvänligt. Att jag inte ska vara så begränsad. Jag hoppas också att Ni alla får en riktigt trevlig långhelg! ❤

Vintern rasat ut bland bland våra fjäll…

Valborgsveckan firade vi sedvanligt i fjällvärlden. Firade in våren. Njöt av våren. Vintern börjar verkligen ha rasat ut även här uppe. I vanlig ordning hann vi knappt fram till stugan förrän minst två av tre barn behövde besöka utedasset. Nöden har ingen lag men här har nöden himla fin utsikt i alla fall.

Efter en lång och välbehövlig natts sömn vaknade vi upp till en blåsig men fin lördag. Vi styrde skotrarna mot en sjö uppe på kalfjället. En sjö som ingen mindes namnet på. Ett hemligvatten som inte bjöd på ett enda napp. Jag och Jennie blev snabbt otåliga och gav oss iväg på topptur. En bra bit upp pustade jag och Siri ut på en sten. Njutningen går inte att ta miste på.

Hunden Chivas som börjar vara till åren fick skjuts upp till oss av sin husse.

På väg ner hittade Siri ett renhorn. Senare under veckan hittade Edward två till. Helt perfekt då jag klurar på en ny slags lampa med horninslag till fjällstugan.

Vinden tilltog ytterligare. När det började kurra i magarna sökte vi oss ner till ”Polisravinen” för att äta lunch. Och koka kaffe såklart.

Tillbaka till Sandvikens Fjällgård och stugan började kampen om vattnet. Isen har gått upp lite grann vid kanten nedanför oss och vi påtalade såklart för barnen att INTE vara där men ibland gled tydligen bobbarna bara ut dit…

Söndag spenderade vi vid Flygarsjön. Det var perfekt toppturföre även denna dag. Jag, Jennie och barnen siktade snabbt uppåt. Hittade ett rävgryt med många ingångar och utgångar.

Traskade vidare. Kröp och krälade. En bra bit upp klurade sönerna på om de inte hittat en bra hoppsten. Skulle de våga?

Jajjamen. Det visade sig vara en toppenhoppsten.

Dagens lunchplats blev lite längre ner i mer vindstilla trakter. Vid Gretasjöarna. Daniel är ingen direkt matlagare inomhus men utomhus gör han det gärna. Denna dag var det parisare på menyn.

Robin stod för underhållning både vad gällde hopp och lek. Och fastkörning. Men vad gör det då han har ett helt crew som mer än gärna hjälper till att dra och skotta.

På väg tillbaka till Sandviken på eftermiddagen. Skotrar på rad. Vitt och vackert.

Vi passerade några tältare. Så himla mysigt! Nästa år måste jag testa någon vårvintertältning i fjällvärlden.

Kvällen blev magiskt fin. God och glad. Med åren har det blivit tradition att vi vänner på Fjällgården samlas för gemensam surströmmingsmiddag under Valborgsveckan. Lika trevligt som alltid även detta år.

Måndag styrde vi kosan mot Bäckavallen. Vår kompis ”Blomman” fick två fiskar. Edward och kompisen Oscar kämpade på med en snögubbe.

Harry och Siri kollade in fantastiskt fina istappar och isformationer. Art by nature.

Jag och kompisarna Jennie och Maria samt alla barn gjorde veckans längsta och absolut finaste topptur. Helt magisk utsikt. Svårt att fånga storheten på bild. Känslan av ens egen litenhet. Känslan av friskhet och frihet.

Tvillingarna gjorde ett enormt bra jobb som orkade gå ända upp. Frivilligt och utan gnäll. Inte spikrakt heller (som ju barn sällan går). Fjällen inbjuder till upptäckarlusta. För både små och stora.

Henry hittade en renskinnstuss på väg ner. Den skulle han spara.

Vi stannade hela dagen kring Bäckavallen innan det var dags för nedfärd. Uppe på fjällen var skoterföret riktigt bra under veckan men vägarna upp och ner var ganska lösa och sockriga och väldigt guppiga. Måndagskväll var det dags för Valborgsfirande. Ingen storbrasa i år men några små. Fjällgården bjöd på korv, marshmallows, godis och dricka nere vid bastun.

Jag och min barndomsvän Maria i kvällssolen. Sol ute och sol i sinne. Snus under läppen.

Första maj, tisdag, var det mycket väder. Vi körde lite hit och dit i jakt på mindre sådant. Landade en kort stund på Slaktardalstjärn. Jag och Edward gick en bit för att kolla in utsikten.

Eftermiddagen spenderade vi på Tjaktjaure. Sjön alldeles nedanför stugan. Edward gick på upptäcktsfärd bland fjällbjörkarna och ropade lyriskt att han hittat AIK-fjädrar.

Från en Sidensvans (fick vi veta av en vän) som verkade ha råkat illa ut av något större där inne bland björkarna. Medan vi kollade in fjädrar fick ”Blomman” fler fiskar. Röda och fina.

Onsdag var det mer av det där vädret. Det mindre bra. Vi åkte på återbesök till Bäckavallen. Hittade nya naturliga konstverk. Lätt pudrade av nattens snöfall.

Jag var bara tvungen att smaka…Här uppe kan man ju faktiskt få släcka törsten lite hur som haver.

En som inte nöjde sig med den kalla förfriskningen var Marias son Elliot. Han bestämde sig för att premiärbada när vi kom tillbaka till Sandviken. Ganska mycket för tidigt för min smak. Vissa är tuffare än andra…

Torsdag såg vi nästan ingenting när vi tittade ut. Lite regn på det. Vi kände på lugnet i stugorna och lämnade sedan landet. För en utflykt till Norge. Det är väldigt nära till gränsen från stugan och när det är dåligt väder i Sverige är det ofta mycket bättre i Norge och vice versa. Så även denna dag. Vi hann knappt över gränsen förrän det började spricka upp i molntäcket.

Vi åt lunch i Rognan. Handlade nödvändigheter såsom Eventyr-brus, God Morgen och Sjokolade. Kollade på båtar vid bryggan.

En hel del fiskar och några gigantiska sjöstjärnor såg vi nere i vattnet. Underhållande.

Fredag åkte vi hemåt. Utan en endaste torr och ren barnsocka kvar. Inget underställ heller. Men med mycket trevligheter och upplevelser i minnesbanken. Tack för denna vecka fjällvärden och alla inblandade! ❤

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

OLIKA NYANSER AV VÅR

Våren är både kort och lång. Innehåller många olika nyanser. Både bra och dåliga. Allt från vårvinter till försommar. Det mellanting vi är i just nu är den delen av året jag uppskattar allra minst. Det är en hel del snö kvar, det är blött, det är geggigt, smutsigt och vårbajsluktande. Man tar sig ingenstans i naturen, inte ens efter alla vägar. Med stövlar tar man sig men mina benhinnor uppskattar inte många sådana långpromenader. Hela jag uppskattar dock vårsolen och ljuset väldigt mycket. Våren är även den mest hektiska tiden var gäller jobb för min del. Och en massa annat. Det är ju faktiskt bra att det är så just nu då naturen inte bjuder till på lika mycket äventyr. Himla glad och tacksam är jag över alla som hjälper till med det extra krångliga ”vårlivspusslandet”. ❤

Måndag morgon återvände vintern tillfälligt. En minusgrad och snöfall. Känns lite som ett bakslag men lite roligt också. Att vädret kan vara så skiftande denna årstid. Så olika i vårt avlånga land.

Jag gjorde ett riktigt långpass med åkeriarbete den dagen för att sedan dra iväg på utbildningsuppdrag i Lycksele och Östersund. Många mil har det blivit under veckan. I Östersund bodde jag på ett väldigt spännande hotell. Gamla teatern.

En del av lobbyn. Den ingav verkligen en känsla av just gammal teater. På ett positivt sätt. Förutom lukten. Det satt nog kvar lite sedan man fick röka inomhus tror jag. Jag har ett väldigt bra luktsinne och är förmodligen ganska överkänslig av den anledningen.

Jag hade fått bokat det enda rum som fanns. I källaren utan fönster. Det lät ju inte så himla roligt men jag skulle i princip bara hinna sova så jag tänkte att det inte skulle spela så stor roll. Rummet visade sig dock vara jättemysigt. Och luktade gott.

Östersund är en fin stad. För att vara en stad. Ovanlig och rolig utsikt från konferensrummet där jag utbildade ett trevligt gäng i YKB 2 och ”Säkra lyft”.

Till Östersund är det ungefär 45 mil hemifrån. Till stor del längs ”Inlandsvägen”. Den föredrar jag alla gånger framför E4:an. Trots diverse vägskador. Olika nyanser av vår var det även längs vägen. Det slår mig alltid hur många fina hus och gårdar det finns i inlandet. Det slår ner hur många av dem som är i riktigt dåligt skick. Verkligen sorgligt.

En del mer eller mindre översvämmade vägar såg jag söderut. Här hemma har inte all snö blivit vatten ännu men det kommer att bli mycket vatten. Garanterat.

Vår hemmaväg blir sämre och sämre. I morse fick jag skjutsa ner Edward till grannarna för att skolskjutsen inte längre vågar köra upp till oss. I eftermiddag fick jag skynda från jobbet för att möta upp skolskjutsen i grannbyn. Jag förstår dem. Det är en utmaning att ta sig hem även med våra höga, fyrhjulsdrivna bilar. Vi ligger på och hoppas att kommunen fixar sitt och våren sitt. Barnen tycker i alla fall att det är roligt.

Man accepterar väldigt mycket när man bor i glesbygd. Inte bara vad gäller vägar. Man vet hur saker och ting kan vara men ibland undrar jag om man inte accepterar för mycket?!

Nu ska jag ladda upp för mer mil i bil. Tillbaka till en annan nyans av våren. Vårvinter. I fjällvärlden. Med familjen. 💙

TRE DAGAR PÅ ÖSTER MALMA

Vilken helg det har varit! Otroligt lärorik. Massvis av trevliga människor. Vackra omgivningar. Inspirerande inredning. Galet god mat. På Jägareförbundets förtroendemannautbildning i deras högkvarter Öster Malma. I hjärtat av Sörmland.

Jag och Anders (också från Västerbottens länsförening) åkte propellerflygplan (låter mycket värre än vad det faktiskt var) från Umeå flygplats på fredagsmorgonen. Hämtade ut en hyrbil och rattade mot Öster Malma. Sista kilometrarna på de små slingriga vägarna var det nästan sommarkänsla. Över tjugo grader varmt. Otroligt fint landskap, bördigt och kulligt. Toppades med synen av dovvilt.

Några riktigt stora rovfåglar såg vi också. Sedan detta. Slottet på Öster Malma. Vilken syn!

Vi var ganska tidiga och klurade en stund på var den så kallade ”laggår´n” var, där vi skulle samlas. Det låg en stor, vit byggnad till höger. Ja det var faktiskt en gigantisk ladugård. Eller har varit rättare sagt.

I den byggnaden ligger Svenska Jägareförbundets kansli, konferenslokaler, gårdsbutik och viltrestaurang. I restaurangen (och på slottet) serverades fantastisk mat. Viltkött från Sörmlandsskogarna, hanterat i Öster Malmas eget slakteri. Hela helgens matupplevelser var ungefär som det brukar kännas i juletid. Man kände aldrig någon hunger men åt och åt ändå. För att det var så himla gott. Någon sade att man brukar gå upp minst två kilo efter en helg här och det kan nog stämma.

Efter lunchen gick vi runt och tittade lite i ”laggår´n”. Alla vet nog vid det här laget att jag gillar ”vild” inredning och det här gick inte av för hackor.

Sedan följde flera timmars föredrag om bland annat förbundet nu och i framtiden, föreningsstruktur, intressebevakning och en massa annat matnyttigt. Eftermiddagsfikat intogs på uteplatsen. Utan jacka. Helt otroligt vilka kontraster mot hemma där det fortfarande är minst en meter snö kvar på många ställen. Mitt i fikat kom dessutom ett helt gäng dov ut på en av ängarna ovanför. Magisk utsikt.

På kvällskvisten hade vi en liten stund på oss att hitta våra hotellrum och byta om inför middag på slottet. Hotellrummen låg på andra sidan slottet i ”Röda längan”.

Riktigt fina och rymliga rum.

På väg mot slottet i solens sista strålar.

Även de sista strålarna värmde. Vi samlades på baksidan och avnjöt en högst lokal öl från slottets källarpub före middagen.

Skulle det inte vara som en sommardag gick det även bra att sitta inne i slottskällaren. Flera små rum. Även de med passande inredning.

Det här var ingen liten älg…

När det drog ihop sig till middag fortsatte man bli hänförd. Av detta mycket charmiga och välbevarade barockslott från 1600-talet.

Vid midnatt gjorde vi kväll. Prick sju timmar senare satt vi vid frukostbordet i ”laggår´n”. Frukosten var även den som ett mindre julbord. Mätta och glada var vi redo för ytterligare några timmar med information. Om samarbete, kommunikation, utbildning och vilthantering inklusive ett besök i deras slakteri. Efter lunch fick vi en rundvandring på Öster Malma. Ute och inne. Lite mer insyn och information kring slottet.

Massor av antika jaktprylar och fantastiska målningar (både vad gäller tavlor, väggar och tak).

Vi besökte även Öster Malmas Wildlife Park. Där kan man promenera omkring på små vägar bland olika hägn. Kolla på djur. Gå en viltvårdsstig. Hit skulle man verkligen ta med barnen.

Jag föredrar helt klart frilevande djur men här har de i alla fall ganska stora och naturliga hägn. Till skillnad mot djurparker. Fasaner sprang fritt lite överallt kring slottet och hotellet. De låter verkligen roligt (alla uppskattade det inte på morgonkvisten) och är fantastiskt vackra. Efter att ha misslyckats att fota någon flera gånger gömde jag mig till slut bakom en buske och väntade ut en som gömt sig för mig.

Efter mer fika och mer intressant information, kring vårt viktiga viltvårdsuppdrag, var det dags för ytterligare en middag på slottet. Jag fotade väldigt lite av den goda maten under helgen. Jag njöt istället. Men här blev jag tvungen att ta fram kameran. En lite märkligt rätt med norrländska mått mätt men himmelens gott. Såklart. Kroppkakor fyllda med Karl-Johansvamp och mör tjälknöl (i tjocka skivor) av älg samt rårörda lingon.

En hjortroninspirerad efterrätt på det. Med björnbär.

Efter detta åkte vi med fulla magar iväg i ett gäng minibussar. På exkursion och rundtur i markerna. Med kikare och kamera. Vi började vid ett av godsets tjugo viltvatten.

Vidare på rundturen fick vi se både rådjur, (fält)harar, kron- och dovvilt. Overkligt mycket av de sistnämnda.

Vi åkte runt tills mörkret tog överhand. Väl tillbaka var det dags för nattamat på slottet. Lokala korvar, lingonketchup (sjukt gott), västerbottenspaj, gubbröra, janssons, bröd och en massa annat. Jag var verkligen inte hungrig men…

Söndagsmorgon fick vi en halvtimmes extra sömn innan en halv dag med jakt- och viltförvaltning. Mycket intressant!

Efter summering och lunch var det dags att säga hej då och påbörja resan hemåt. Fullproppad med nya kunskaper och bekantskaper. Trots ett hektiskt schema kändes det som att helgen gick himla fort. Jag rekommenderar varmt ett besök på Öster Malma. ❤

RIS, ROS OCH RÄV

En riktig vårvecka har det varit. Med både ris och ros. Mer av det sistnämnda som tur är. Första rosen vill jag dela ut till fina Frida frisör som omvandlat min risbuske till hår till något mycket trevligare. Det går alltid alldeles för långt mellan klippningarna för min del.

Alldeles för sällan jag träffar Frida också. Hon är förutom en duktig frisör väldigt inspirerande även på andra sätt. Exempelvis vad gäller träning. Nu berättade hon om ett himla spännande lopp (löpning) som går av stapeln i just ”våra” fjäll i mitten av augusti. Arctic Circle Race. Jag är heltaggad och tänker att det vore en himmelens bra 40-årspresent till mig själv. Samma månad som jag fyller år dessutom. Frågan är dock om jag hinner i den formen till dess? Till nästan två mil fjällspring. En kanske ännu större fråga är om min rygg tycker att det är en lika bra idé som jag? Efter två diskbråcksoperationer har jag varit lite smårädd just vad gäller löpning och gjort det väldigt sparsamt. Jag har dock läst på en del och det kan ju faktiskt till och med vara bra. Det gäller dock att lyssna noga. På ryggen. Vad tror du? Ris eller ros?

När vägarna tinar fram får jag alltid spring i benen. Det är dock långt ifrån alla vägar som lockar lika mycket. Som hemmavägen till exempel. Fyra kilometer lera och ”slukhål” som dyker upp både här och där. Den får mig att tänka på Karin Boyes dikt om knoppar som brister. Här är det dock snarare fråga om vägar som brister. Varför skulle annars våren tveka?

Veckans ris till vårförfallets norrländska vägar. Ris vill jag även dela ut till dagens stövlar. Speciellt barnstövlar. Oavsett märke. Vi har provat de flesta på sönerna och hur vi än gör håller de bara en säsong. Rosor får dock vår lokala Sko- & sportaffär som alltid har bra service. Inget undantag idag då jag och tvillingarna rusade in för att panikköpa nya stövlar innan avfärd mot mormor och morfar i Burträsk.

En ros även till räven som valde att dyka upp sista lovliga dagen. Eller kanske snarare en ros till maken som överlistade den. Vi fick var sin denna säsong. Inte mycket men bättre än ingen. En hel del andra små liv har vi räddat.

Dagens sista rosor går till hönorna som blivit betydligt snällare med nykomlingen April. Till vårsolen som lyst upp tillvaron (trots att jag haft väldigt mycket inomhusjobb denna vecka). Till magpirret och förväntan inför min stundande helg på förtroendemannautbildning på Jägareförbundets Öster Malma. Tidigt imorgon bitti sitter jag (lite smånervös) på ett propellerplan söderut. Väldigt spännande!

Ha en jättetrevlig helg!